Frågor och svar om tuberkulos

Tuberkulos är en infektionssjukdom som orsakas av bakterier. Den ger oftast infektion i lungorna men även andra organ kan drabbas. Globalt sett är den fortfarande en vanlig sjukdom men i flera delar av världen har den minskat, framförallt i rikare länder där tillgången till mediciner, sjukvård och socialt skydd är god. Tuberkulos finns i två former:

• Aktiv tuberkulos, då man är sjuk, har symtom och kan vara smittsam.
• Latent (vilande) tuberkulos smittar inte, och en person med latent tuberkulos är inte sjuk.

Tuberkulos kan smitta när någon med aktiv tuberkulos i luftvägarna hostar upp bakterier. I regel krävs långvarig och nära kontakt med någon som har den smittsamma formen av tuberkulos för att man själv ska smittas. Det innebär i praktiken att risken är störst om man bor tillsammans med den som är sjuk. Barn upp till skolåldern är nästan aldrig smittsamma.

En person med latent tuberkulos har inga sjukdomssymtom och är inte smittsam, men är bärare av tuberkelbakterien. Det betyder att personen har en liten risk att insjukna i aktiv tuberkulos i framtiden. Cirka 5–10 procent av dem med latent tuberkulos insjuknar någon gång under sitt liv. Risken är störst under de första två åren efter att man blivit smittad. Förebyggande behandling kan ges för att ytterligare minska risken att bli sjuk. Det rekommenderas framförallt till barn och ungdomar då de har lite större risk än vuxna att bli sjuka. Om det gått lång tid sedan man smittades så är risken att insjukna mycket liten.

Det finns inga tecken på ökad spridning av tuberkulos i Sverige, utanför riskgrupperna. Den största riskgruppen i Sverige är personer som kommer från länder där tuberkulos fortfarande är vanligt. Antalet fall som rapporteras i Sverige har de senaste åren legat under 500 och de flesta har smittats i ett annat land.

Tuberkulos behandlas med en kombination av olika antibiotika och kan så gott som alltid botas om man inte har andra mycket svåra sjukdomar samtidigt. Det är viktigt att patienten följer läkarens ordination och inte avslutar den minst sex månader långa behandlingen för tidigt. Då kan sjukdomen komma tillbaka, och risken för att bakterierna ska utveckla resistens ökar.

Risken att smittas av tuberkulos i Sverige är mycket låg. Liksom i andra nordiska länder och i de flesta europeiska länder vaccineras därför inte alla barn, utan man ger vaccin till dem med högst risk. De som framförallt bör vaccineras mot tuberkulos är barn med familjeursprung i ett land med ökad förekomst av tuberkulos. Vaccinet som finns mot tuberkulos har bäst effekt hos små barn men är sämre på att förhindra infektion hos vuxna.

Tuberkulos är en anmälningspliktig sjukdom enligt Smittskyddslagen och det är obligatoriskt att göra en smittspårning vid varje nytt fall av aktiv tuberkulos som upptäcks. De som haft kontakt med personen under sjukdomstiden kallas till undersökning. Uppföljande kontroller görs och förebyggande behandling ges om någon nysmittad bedöms ha ökad risk att insjukna i aktiv tuberkulos. Tidig diagnos och tidig behandling samt smittspårning är viktigast för att minska risken för fler fall.

Eftersom de flesta som insjuknar är relativt nyinflyttade till Sverige så är hälsoundersökningar av asylsökande och så kallade papperslösa personer viktiga för att tidigt upptäcka om någon är sjuk eller kan vara nysmittad och riskera att insjukna.

Folkhälsomyndigheten följer antalet fall av tuberkulos och analyserar dessa data för att se i vilka grupper som risken att insjukna är störst. Detta meddelas till smittskyddsenheterna i landsting och regioner för att dessa grupper ska kunna prioriteras för snabb tid till hälsoundersökning.