Den här vägledningen är i första hand en genomgång av alkohollagens (2010:1622) serveringsbestämmelser om kök, matutbud och lokaler, men den berör även bestämmelser om catering, provsmakning och folköl.

Folkhälsomyndigheten uppdaterar kontinuerligt innehållet, men vi kan inte garantera att informationen i vägledningen alltid är helt aktuell. Aktuell lagstiftning publiceras på riksdagens hemsida.

Den här vägledningen vänder sig till dig som arbetar som kommunal handläggare och som prövar ansökningar om serveringstillstånd enligt alkohollagen.

Du måste alltid känna till vad som gäller enligt alkohollagen och anslutande föreskrifter. Informationen i den här vägledningen är en hjälp för dig, men ersätter inte det som står i lagen. Vägledningen är inte heltäckande och det kan även finnas andra lagar eller andra myndigheters föreskrifter som du måste känna till.

Vägledningen är indelad i åtta huvudavsnitt, efter det inledande avsnittet Ord och uttryck. I slutet av varje avsnitt finns länkar till lagar, förordningar och föreskrifter för dig som vill läsa mer. Där finns också i vissa fall refererat av prejudicerande rättsfall som kan vara informativa och vägledande för dig i din myndighetsutövning. I vissa fall finns bara avgöranden från en förvaltningsrätt eller en kammarrätt. De är dock inte prejudicerande, utan du får se dem mer som ett tolkningsstöd i din handläggning av ärenden.

Här har vi samlat några uttryck som är vanliga i alkohollagen eller i förarbeten till lagen och som kommer att förekomma i den här vägledningen.

Cateringverksamhet – Servering av färdiglagad mat och alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat på beställning av slutna sällskap i ett för tillfället hyrd lokal eller i någons hem.

Se prop. 2009/10:125 s. 100.

Gemensamt serveringsutrymme – Utrymme för servering som delas av flera tillståndshavare. Det gemensamma serveringsutrymmet kan vara såväl inomhus som utomhus.

Se prop. 2009/10:125 s. 101.

Person med betydande inflytande – Fysisk person som har ett betydande inflytande i en serveringsrörelse när den som ansöker om serveringstillstånd eller en befintlig tillståndshavare är en juridisk person, till exempel ett aktiebolag eller en förening. Vanligt kortnamn: PBI.

Prejudicerande domar – Domar från Högsta förvaltningsdomstolen. Att en dom är prejudicerande innebär att domen ska vara vägledande för kammarrätterna och förvaltningsrätterna. Domarna ger bra vägledning för de som ska tillämpa de bestämmelser som Högsta förvaltningsdomstolen har prövat.

Serveringsställe – Alla lokaler och andra avgränsade utrymmen som används av serveringsrörelsen, inklusive lokaler och utrymmen där servering sker och lokaler där det inte sker någon servering, till exempel kök, lager och kontor.

Se prop. 1994/95:89 s. 65.

Serveringslokal – Den del av serveringsstället inomhus där servering av alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat är tillåten.

Se prop. 1994/95:89 s. 65 och prop. 2009/10:125 s. 101.

Annat avgränsande utrymme – Den del av serveringsstället som är placerat utomhus där alkoholservering är tillåten, så kallad uteservering.

Se prop. 1994/95:89 s. 65 och prop. 2009/10:125 s. 101.

Stadigvarande serveringstillstånd – Tillstånd för servering året runt eller årligen under en viss tidsperiod, till exempel under sommarmånaderna. Ett stadigvarande serveringstillstånd gäller tills vidare.

Tillfälligt serveringstillstånd – Tillstånd för en enstaka tidsperiod eller ett enstaka tillfälle och som därefter upphör att gälla.

Se 8 kap. 2 § alkohollagen och prop. 1994/95:89 s. 65, samt prop. 2000/01:97 s. 41 f.

Enstaka tidsperiod – Tillstånd som sträcker sig över flera dagar, exempelvis under en festival.

Enstaka tillfälle – Tillstånd som sträcker sig över en dag, exempelvis ett bröllop.

Se SOU 1993:50 s. 103 sista stycket.

Det finns en stark koppling mellan mat och alkoholservering i svensk alkoholpolitik. Det övergripande syftet med kopplingen är att begränsa tillgången till alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat.

Det är bara serveringsställen som har ett eget kök i direkt anslutning till serveringslokalen och tillhandahåller lagad eller på annat sätt tillredd mat, som kan få ett fast tillstånd att servera alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat till allmänheten, ett så kallat stadigvarande serveringstillstånd till allmänheten. Kravet på eget kök begränsar antalet serveringsställen och därmed tillgängligheten till alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat, vilket är ett skäl till att det ställs ett sådant krav i alkohollagen.

Köket måste hålla en viss standard och göra det möjligt att tillhandahålla ett varierat utbud av maträtter. Utrustning som spisar i vanliga hushåll eller mikrovågsugnar för uppvärmning av prefabricerad mat håller inte tillräcklig standard. Köket ska användas i verksamheten, maten ska alltså lagas eller på annat sätt tillredas i det kök som ligger i anslutning till serveringslokalen.

Det är även en grundläggande förutsättning för restaurangverksamhet att lokalen är registrerad som livsmedelsanläggning. Det innebär att de livsmedelshygieniska krav som gäller inom EU och som garanterar att lokal och utrustning håller en viss standard ska vara uppfyllda.

Det är den sammanvägda bedömningen av serveringsställets utbud, kvalitet och allmän standard som är avgörande för om serveringstillstånd ska beviljas.

• Alkohollagen 8 kap. 15 § första stycket.
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004, Livsmedelsverkets föreskrifter om livsmedelshygien, LIVSFS 2005:20.
• Prop. 1994/95:89 s. 104 – restaurangköket ska användas.
• Prop. 2009/10:125 s. 103 ff. – serveringsstället ska ha ett eget kök samt om övriga krav på kök/mat.

Kommunen avslog en ansökan om serveringstillstånd huvudsakligen för att de bedömde att huvuddelen av maträtterna i menyn inte skulle komma att förädlas på plats i köket.

Målet rörde främst den frågan, men förvaltningsrätten uttalade sig även om kökets utrustning. Kammarrätten gjorde ingen annan bedömning i sin prövning. Förvaltningsrätten konstaterade bland annat att lokalen efter ombyggnad var godkänd som livsmedelsanläggning [godkänd för allsidig matlagning var ett krav i 1994 års alkohollag]. Den var utrustad med beredningsbänk, kyllådor, varmhållningskantin, salamander (grill), mikrovågsugn för restaurangbruk och pizzaugn. Det var därmed visat att en betydande del av menyns råvaror skulle komma att förädlas i lokalen.

Kommunen avslog en ansökan om serveringstillstånd bland annat på grund av brister avseende köksutrustningen. Kammarrätten konstaterade att, förutom brister i variation och förädling av mat, den köksutrustning som fanns i lokalen var enkel och anpassad efter den caféverksamhet som sökanden bedrev sedan tidigare. Utrustningen kunde inte anses uppfylla kravet på ett kök som möjliggör ett varierat utbud av maträtter.

När mat serveras tillsammans med alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat begränsas berusningseffekten. Därför finns kravet på att det ska serveras mat på serveringsstället. Chips och nötter är exempel på vad som inte räknas som mat.

När det gäller tillstånd för provsmakning, som inte ska förväxlas med serveringstillstånd, ställs inga krav på att det ska serveras mat. Skälet till det är bland annat att mängden alkoholdryck eller alkoholdrycksliknande preparat som tillhandahålls vid provsmakning oftast är mycket liten.

• Alkohollagen 8 kap. 15 § första, tredje och fjärde stycket.
• Prop. 2009/10:125 s. 104 f., 113 och 169.

Kravet på ett varierat matutbud innebär att serveringsstället ska erbjuda gästerna flera olika maträtter. Det ska finnas förrätter, huvudrätter och efterrätter. Maten ska vara lagad eller på annat sätt tillredd och ingå som en del av måltiden. Att enbart erbjuda sallader eller smörgåsar räknas inte som ett varierat utbud av maträtter.

I princip ska kravet på ett varierat matutbud gälla under hela serveringstiden, men efter klockan 23.00 är det tillräckligt att erbjuda färre och enklare maträtter, exempelvis sådana som inte kräver någon särskild tillagning utan kan värmas i mikrovågsugn. Det kan även vara tillräckligt att erbjuda kalla maträtter, men snacks som chips eller nötter räknas inte som maträtter. Skälet till att matkravet lättas under den senare tiden av dygnet är allmänna matvanor, och att det kan vara svårt att ha full personalstyrka i köket under hela serveringstiden vid nattöppna restauranger.

• Alkohollagen 8 kap. 15 § första stycket.
• Pop. 2009/10:125 s. 105, s. 169.

Kommunen varnade ett bolag efter två olika tillsynsbesök. Kommunen konstaterade att utbudet på mat inte kunde anses vara tillräckligt varierat. Vid det ena tillfället kunde enbart taco-köttfärs uppvärmd i mikrovågsugn erbjudas och vid det andra tillfället fanns enbart en maträtt att beställa.

Kammarrätten ansåg dock vid en sammantagen bedömning att bristerna var så pass lindriga att påföljden borde stanna vid erinran.

Att maten ska vara lagad eller tillredd innebär att råvarorna på något sätt ska ha förädlats i restaurangens kök. Det är inte nödvändigt att maten är varm så länge utbudet av mat, kvaliteten och den allmänna standarden i övrigt uppfyller vad som krävs för att få serveringstillstånd.

Ett serveringsställe som bara erbjuder servering av enklare beredd mat är inte tillräckligt. Smörgåsar, sallader eller annan enklare mat som serveras i gatukök och caféer är inte tillredd mat i alkohollagens mening. Att endast värma upp mat är inte heller tillräckligt, till exempel att köpa färdiglagade pajer som värms upp på plats.

• Alkohollagen 8 kap. 15 § första stycket.
• Prop. 2009/10:127 s. 105, 169.

Kommunen avslog en ansökan om serveringstillstånd huvudsakligen för att de bedömde att huvuddelen av maträtterna i menyn inte skulle komma att förädlas på plats i köket utan förberedas i ett annat kök för att värmas upp på plats. Övriga maträtter var enklare anrättningar. Tillredning av pizza sker på plats men av prefabricerade bottnar, vilket kommunen ansåg var att jämföra med tillredning av varma smörgåsar. Förvaltningsrätten konstaterade bland annat att lokalen var godkänd som livsmedelsanläggning och att den var utrustad med bl.a. beredningsbänk, kyllådor, varmhållningskantin, salamander (grill), mikrovågsugn för restaurangbruk och pizzaugn. I pizzaugnen och salamandern kunde pajer, gratänger och pastarätter tillagas. Av den meny som sökanden gett in framgick att det skulle serveras bl.a. pastarätter, salladsrätter, sopprätter, pizzarätter och efterrätter samt ett antal smårätter. Utredningen i målet gav tillräcklig information för slutsatsen att det skulle komma att finnas ett varierat utbud av maträtter och att en betydande del av menyns råvaror skulle komma att förädlas i lokalen.

Vid en sammanvägd bedömning av utbud, kvalitet och allmän standard fann förvaltningsrätten att de krav som följer av 8 kap. 15 § första stycket alkohollagen var uppfyllda. Kammarrätten delade förvaltningsrättens bedömning.

Kommunen återkallade ett serveringstillstånd bland annat för att det fanns brister på maten. På menyn fanns baguetter, bakad potatis och sallader. Råvarorna till den inskickade pappersmenyn fanns dock inte på plats vid tillsynsbesök genomförda efter att menyn skickats in.

Kammarrätten fann att bolaget inte uppfyllde alkohollagens krav på att serveringsstället ska tillhandahålla lagad eller på annat sätt tillredd mat och ett varierat utbud av maträtter.

Kommunen avslog en ansökan om serveringstillstånd. Menyn bestod av paj, grillade smörgåsar, bakad potatis, pizza och pasta. Råvarorna till menyn förädlades väldigt lite. Kyckling, lax och bacon köptes in färdigt tillredd och användes i olika rätter som pasta, paj och varma smörgåsar. Lasagne köptes färdig. Pasta köptes färdig och skulle kokas i ett rum som sökanden tänkte ställa i ordning. Röror till bakad potatis, pajer, förrätter och pizza gjordes på serveringsstället.

Kammarrätten konstaterade att menyn i stor utsträckning bestod av enklare rätter och att variationen i rätterna var förhållandevis liten. Det var oklart om pastan kunde kokas i den befintliga lokalen. Köksutrustningen var enkel och anpassad efter den caféverksamhet som sedan tidigare bedrevs.

Sammantaget bedömde kammarrätten att sökanden inte hade visat att standarden på mat och köksutrustning nådde upp till en sådan nivå att serveringstillstånd kunde beviljas.

Kommunen återkallade ett serveringstillstånd på grund av att maten inte kunde anses vara lagad eller tillredd på det sätt som alkohollagen föreskriver. Maten som bolaget faktiskt erbjöd var av enklare slag, och det var tveksamt i vilken utsträckning bolaget verkligen hade erbjudit de mer arbets- och råvaruintensiva rätterna. Bolaget uppgav bland annat att en pajbagare hade lagat pajer och lasagne på plats i bolagets lokaler. Det framstod dock som klart osannolikt att en pajbagare skulle ha lagat maten på plats på det sätt som bolaget påstod.

Kammarrätten ansåg att bolaget inte tillhandahöll lagad eller på annat sätt tillredd mat i den utsträckning som lagen kräver. Kammarrätten ansåg dock att det var en alltför långtgående åtgärd att återkalla tillståndet i det här fallet, och ändrade till en varning.

Kravet på att det ska finnas tillräckligt med sittplatser i förhållande till lokalens storlek finns för att det ska vara möjligt att servera mat. Gästerna ska i normalfallet kunna beställa och bli serverade vid bordet. Syftet är också att ytterligare säkerställa att inte gatukök och liknande ställen beviljas serveringstillstånd. Kontroll av att antalet sittplatser är tillräckligt kan göras både genom platsbesök och med hjälp av inlämnade handlingar, till exempel planritningar och bygglovshandlingar.

• Alkohollagen 8 kap. 15 § andra stycket.
• Prop. 1994/95:89 s. 65 och 105.
• Prop. 2009/10:125 s. 105.

Ett bolag fick en erinran för att bland annat ha saknat sittplatser inomhus. Enligt serveringstillståndet skulle det finnas 20 sittplatser inomhus, och domstolen ansåg därmed att det fick anses vara en förutsättning för att tillståndet hade getts från början.

Kravet på att drinkbaren endast får uppta en mindre del av serveringsställets yta finns för att det ska vara just en restaurang som får serveringstillstånd och inte en bar. Drinkbaren ska vara placerad i nära anslutning till matsalen.

• Alkohollagen 8 kap. 15 § andra stycket.

Vid tillfälligt tillstånd för servering till allmänheten och servering i slutet sällskap är kraven på matutbud och utrustning lägre (särskilda bestämmelser gäller vid catering, se avsnittet Cateringverksamhet). Det finns inget krav på att serveringsstället har ett eget kök i anslutning till serveringslokalen eller att gästerna ska erbjudas ett varierat utbud av maträtter för att få det här tillståndet. Spisar för vanliga hushåll eller mikrovågsugnar för uppvärmning av prefabricerad mat kan anses vara tillräckligt.

Att det ställs lägre krav innebär att det är tillräckligt att det tillhandahålls någon form av tillredd mat. Tillredd mat innebär att den kan beredas på annat sätt än genom tillagning på mer traditionellt vis (kokning, stekning, fritering, etc.). Enbart sallader eller smörgåsar räknas dock inte som tillredd mat i lagens mening.

• Alkohollagen 8 kap. 15 § tredje stycket.
• SOU 2009:22 s. 264.
• Prop. 2009/10:125 s. 105.
• Prop. 2011/12:61 s. 16.

Det finns en särskild bestämmelse i alkohollagen för cateringverksamhet – stadigvarande serveringstillstånd för slutna sällskap. Syftet med bestämmelsen är att cateringföretag inte ska behöva söka nytt tillstånd vid varje serveringstillfälle. Om en cateringföretagare som söker ett serveringstillstånd bedöms uppfylla kraven på personliga och ekonomiska förhållanden med mera som gäller för serveringstillstånd kan hen beviljas ett stadigvarande serveringstillstånd för slutna sällskap.

• Alkohollagen 8 kap. 4 §.
• Prop. 2009/10:125 s. 100.

Kommunen återkallade ett stadigvarande serveringstillstånd för catering för slutna sällskap med anledning av att bolaget hade haft servering till allmänheten utan ett giltigt tillstånd för det. Bolaget hade även låtit bli att i förväg anmäla och få lokalen godkänd av kommunen.

Bolaget serverade mat och alkohol i bolagets företrädares hem och trädgård. När gästerna bokade bord blev de automatiskt medlemmar i en förening som startades av bolagets företrädare, med inget annat gemensamt än att de var matgäster hos bolaget. Det var inte tillräckligt för det skulle räknas som att ingå i ett slutet sällskap.

Kammarrätten menade att servering av alkohol utan giltigt tillstånd är en överträdelse av en central del av alkohollagens bestämmelser om serveringstillstånd. Att bolaget inte anmälde serveringstillfällena har också kraftigt begränsat kommunens möjlighet att utöva tillsyn.

Bolaget hade fått kännedom om alkohollagens krav och innebörden av ett tillstånd för cateringverksamhet. Agerandet visade på en allvarlig brist på kunskap och lämplighet.

Cateringföretaget ska ha ett eget kök för tillredning av mat. Köket ska vara utrustat så att det är möjligt att tillreda mat på ett yrkesmässigt sätt. Vanliga lägenhetsspisar eller villakök är därmed i allmänhet inte tillräckligt. Köket behöver dock inte finnas i anslutning till serveringslokalen. Tillståndshavaren behöver inte heller ha ett kök i varje kommun där den söker tillstånd.

• Alkohollagen 8 kap. 4 §.
• Prop. 2009/10:125 s. 166.

Kammarrätten konstaterar att ett godkänt kök utgör en förutsättning för att få och behålla ett serveringstillstånd för catering. För att underlätta tillsyn av om förutsättningarna för ett serveringstillstånd består bör det kök som används vara det kök som har registrerats vid utfärdandet av serveringstillståndet.

Bolaget har använt ett annat kök än det som registrerats och därmed brutit mot alkohollagen.

Vid catering ska företaget tillhandahålla beredd mat för att få servera alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat. Maten ska vara lagad eller på annat sätt tillredd. Att maten är tillredd innebär dock att den kan vara beredd på annat sätt än genom tillagning på mer traditionellt vis (kokning, stekning, fritering, etc.).

• 8 kap. 4 §, 8 kap. 15 § 3 st.
• SOU 2009:22 s. 264.
• Prop. 2009/10:125 s. 100.

Vid cateringsverksamhet för slutna sällskap finns det inget krav på att serveringstillståndet ska omfatta ett visst avgränsat utrymme. Servering kan alltså ske i olika lokaler inom kommunen. Huvudregeln är annars att ett serveringstillstånd ska omfatta ett visst avgränsat utrymme som disponeras av tillståndshavaren, se under avsnitt Lokalen ska disponeras av tillståndshavaren (länk).

Inför varje serveringstillfälle ska företaget anmäla till kommunen var det ska bedriva servering. Syftet med anmälan är att kommunen dels ska godkänna lokalen, dels ha kännedom om var och när servering sker för att kunna utöva tillsyn i den för varje tillfälle hyrda lokalen.

Om serveringen ska ske i ett enskilt hem har kommunen inte möjlighet att genomföra tillsyn. Det innebär också att ett godkännande av lokalen när servering ska ske i ett enskilt hem inte medför någon kontroll av hemmet. Kommunen får information bland annat om var arrangemanget ska äga rum i och med den anmälan som företaget ska göra innan serveringstillfället.

Folkhälsomyndigheten har föreskrivit vilka uppgifter som en tillståndshavare ska lämna till kommunen vid anmälan av en serveringslokal. De uppgifter som ska lämnas in är ett stöd för kommunen vid godkännande av lokaler och vid tillsyn. Kommunen får skapa egna rutiner för hur ett godkännande av lokalen ska gå till, till exempel om handläggningstid. En lokal som är känd för kommunen bör innebära en enklare process vid godkännandet. Det är dock alltid viktigt att ha kunskap om hur lokalen ska användas, framför allt utifrån brandsäkerhetssynpunkt. Lokalen ska vara lämplig ur brandsäkerhetssynpunkt. Företaget kan exempelvis visa ett intyg vid anmälan av lokalen. Det finns inte något krav på lämplighet ur brandsäkerhetssynpunkt när det gäller catering som sker i lokaler som inte är avsedda för allmänheten, till exempel i enskilda hem eller på arbetsplatser. Det framgår också av Folkhälsomyndighetens föreskrifter att sådana uppgifter inte behöver lämnas vid anmälan. Se mer om brandsäkerhet under avsnittet Brandsäkerhet (länk).

Det har ingen betydelse var företaget har sitt säte.

• Alkohollagen 8 kap. 4 §, 8 kap. 16 §.
• Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om anmälan av lokal för cateringverksamhet, kryddning av spritdryck för servering som snaps och provsmakning, FoHMFS 2014:8.
• Prop. 2009/10:125 s. 97, 170 - brandsäkerhet
• Prop. 2009/10:125 s. 100 ff., 166 – anmälan och lokal.

Tillståndshavaren eller en serveringsansvarig person ska ha uppsikt över serveringen och vara närvarande i lokalen under hela serveringstiden. Serveringspersonalen ska kunna kontrollera vilka gäster som får tillgång till alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat och kunna upptäcka om olägenheter uppstår. Detta gäller oavsett om serveringen sker i en för tillfället hyrd lokal eller i ett enskilt hem.

• Alkohollagen 8 kap. 18 och 20 §§.

Kommunen kan bevilja serveringstillstånd för servering av starköl, vin och annan jäst alkoholdryck i foajén till en teater eller konsertlokal under en paus i föreställningen eller konserten. Serveringstillstånd kan även beviljas för pausservering vid visning på en biograf av direktsända digitala opera- och teaterföreställningar.

Kommunen får emellertid inte ge tillstånd för pausservering av spritdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat. Alkoholdrycksliknande preparat är produkter som i många fall kan jämställas med en drink, eftersom alkoholen i produkten ofta består av en spritdryck. Det har därför saknats skäl att i lagstiftningen lämna utrymme för att bevilja servering av dessa produkter.

Det finns inget krav på kök och servering av mat vid pausservering. Anledningen är att lagstiftaren inte ansåg det tillräckligt alkoholpolitiskt motiverat med ett krav på kök och matservering vid pausservering.

• Alkohollagen 8 kap. 15 § fjärde stycket.
• Prop. 1994/95:89 s. 69 – förbud för pausservering upphävdes.
• Prop. 2011/12:61 s. 27 f. – annan jäst alkoholdryck tillkom i bestämmelsen.
• Prop. 2018/19:59 s. 76 – alkoholdrycksliknande preparat ingår inte.

Det undantag som finns i alkohollagen om att tillstånd får ges till servering av vin och starköl i foajén till en teater eller konsertlokal i pauser till föreställningen, ansåg regeringsrätten vara tillämplig även vid visning av direktsända digitala opera- och teaterföreställningar på en biograf. Uttrycken teater och konsertlokal är inte definierade i alkohollagen eller i alkohollagens förarbeten.

Regeringsrätten menade att de syften som ligger bakom lagstiftningen, och de överväganden som gjordes i samband med att undantagsregeln tillkom, visar att uttrycken primärt tar sikte på en viss lokals funktion och inte till dess utformning som sådan. När en teater- eller operaföreställning direktsänds digitalt fungerar alltså biografen som en teater eller konsertlokal. Två regeringsråd var skiljaktiga.

Ett serveringstillstånd för stadigvarande serveringstillstånd till allmänheten ska alltid omfatta ett visst avgränsat utrymme. Benämningen "avgränsat utrymme” som används i lagtexten syftar på att servering av alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat även kan tillåtas utomhus. För cateringverksamhet gäller särskilda regler.

• Alkohollagen 8 kap. 14 §.
• Prop. 1976/77:108 s. 75.

Lokalen eller andra avgränsade utrymmen ska disponeras av tillståndshavaren. I samband med en ansökan om serveringstillstånd kan kommunen begära att sökanden lämnar in till exempel ett hyreskontrakt för den lokal eller det utrymme som ansökan avser.

I förarbetena till alkohollagen ges inte något närmare besked om vad som inbegrips i kravet på att lokalen eller utrymmet ska disponeras av tillståndshavaren. Det finns dock vägledning i ett avgörande av Högsta förvaltningsdomstolen och några kammarrätter.

• Alkohollagen 8 kap. 14 §.
• Prop. 1994/95:89 s. 64 – hyreskontrakt som exempel på handlingar vid ansökan om tillstånd.

Ett hyresavtal ska tillåta att alkoholservering får ske i lokalen, i annat fall kan inte utrymmet disponeras för sådan verksamhet. I det aktuella fallet hade hyresvärden motsatt sig alkoholservering, och bolaget kunde därmed inte anses ha den dispositionsrätt till lokalen som krävs för beviljande av serveringstillstånd. Kommunen hade därför gjort rätt när de avslog ansökan.

Ett bolag fick sitt beslut om serveringstillstånd upphävt efter att en bostadsrättsförening överklagat beslutet. Innan serveringstillståndet beviljades hade föreningen framfört till bolaget och kommunen att de motsatte sig servering av alkohol. Det stod heller inget uttryckligen om alkoholservering i hyreskontraktet. Därför ansågs bolaget inte ha den dispositionsrätt som krävs för att kunna beviljas serveringstillstånd.

Hyresvärden hade godkänt att bolaget fick sälja alkohol i lokalen under förutsättning att bolaget uppfyllde de villkor som framgick av ett tillägg till hyreskontraktet. Kravet på att ett serveringstillstånd ska omfatta ett visst avgränsat utrymme som disponeras av tillståndshavaren var då uppfyllt. Värden och bolaget var dock oense om innehållet i tilläggsavtalet.

Tilläggsavtalet inskränkte emellertid inte bolagets dispositionsrätt på ett sätt som hade betydelse för rätten till serveringstillstånd.

Den som har serveringstillstånd kan gå ihop med andra tillståndshavare och ansöka om att få utnyttja ett gemensamt serveringsutrymme. Vid sådana tillstånd är det viktigt att serveringsutrymmet har en öppen planlösning så att det är överskådligt. Varje tillståndshavare är ansvarig för att den egna serveringen följer reglerna i alkohollagen för ordning och nykterhet samt övriga bestämmelser som är tillämpliga.

Det vanliga är att bevilja tillstånd för gemensamt serveringsutrymme vid tillfälliga arrangemang, så som festivaler när flera restauranger finns på samma ställe. Men det förekommer också att sådana tillstånd beviljas för mera fasta verksamheter, till exempel för så kallade mattorg som ofta finns i köpcentrum. Eftersom det av naturliga skäl kan finnas en del utmaningar med gemensamma serveringsutrymmen bör prövningen av sådana tillstånd göras särskilt noggrann, och villkor bör ställas så att det så långt det är möjligt kan förhindras att några olägenheter uppstår.

• Alkohollagen 8 kap. 14 §.
• Prop. 2009/10:125 s. 102 ff.

Ett bolag fick en erinran efter att det saknats serveringsansvarig vid en kommunfestival där bolaget hade serveringstillstånd för en gemensam serveringsyta.

På grund av detta hade kommunen förhindrats att utöva sin tillsyn, och bolaget ansågs inte ha följt alkohollagens bestämmelser för servering.

Ett serveringsställe med stadigvarande tillstånd för servering till allmänheten eller slutna sällskap ska vara lämpligt ur brandsäkerhetssynpunkt. Bestämmelser om brandskydd i byggnader eller andra anläggningar finns i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, men lagstiftaren har ansett att det är viktigt med en specifik bestämmelse i alkohollagen för ett väl fungerande brandskydd i lokaler med serveringstillstånd. Människor som har förtärt alkohol kan bete sig irrationellt och ha svårare att uppfatta eventuell brandfara.

Även lokaler där det bedrivs cateringverksamhet omfattas av bestämmelsen. Det gäller dock inte när catering sker i lokaler som inte är avsedda för allmänheten, till exempel enskilda hem.

• Alkohollagen 8 kap. 16 §.
• Prop. 2009/10:125 s. 97 f.

Ett bolag fick sitt serveringstillstånd återkallat efter att systematiskt ha stängt av brandlarmet för att kunna använda en rökmaskin utan att brandlarmet aktiverades.

Kammarrätten fann att åtgärden dels var en överträdelse av brandsäkerheten i alkohollagen, dels utgjorde en brist av allmän lämplighet. Tillståndet skulle därför återkallas.

Vid provsmakning är det fråga om en liten mängd dryck, och lagstiftaren har inte ansett att det förelåg några folkhälsoskäl emot en sådan bestämmelse.

Det är möjligt att ge partihandlare tillstånd för provsmakning av alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat till allmänheten på mässor och liknande arrangemang. Syftet med bestämmelsen är att partihandlare ska få möjlighet att marknadsföra sina produkter för att nå konsumentgrupper med information om de varor som saluförs.

Det är även möjligt för tillverkare att få tillstånd för provsmakning av sina egenproducerade alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat. Det är ett sätt för producenterna att få sina produkter kända och efterfrågade på Systembolaget.

Provsmakning kan även ske vid enstaka arrangemang inom ramen för ett stadigvarande serveringstillstånd. Tillståndshavaren ska anmäla arrangemanget till kommunen innan det äger rum. Folkhälsomyndigheten har föreskrivit om vad en anmälan ska innehålla.

Det är viktigt att särskilja provsmakning från servering. I begreppet provsmakning ligger att det handlar om små mängder av olika produkter för att kunna få en uppfattning om kvalitet och smak. Alkohollagen och Folkhälsomyndighetens föreskrifter talar om vad som ska uppnås gällande provsmakning utan att det är reglerat i detalj. Syftet är att lämna utrymme till kommunerna, som har kunskapen om lagen och de lokala förutsättningarna, att bedöma hur provsmakning ska utformas på bästa sätt. Ett serveringstillstånd däremot tillåter servering av viss dryck, drycker eller alkoholhaltigt preparat och har alltså en vidare tillämpning.

Vid provsmakning ställs inget krav på matservering.

• Alkohollagen 8 kap. 6 § och 7 §.
• Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om anmälan av lokal för cateringverksamhet, kryddning av spritdryck för servering som snaps och provsmakning, FoHMFS 2014:8.
• Prop. 2009/10:125 s. 111 ff., 167.
• Prop. 2018/19:59 s. 76, 133 – om att det inte behövs detaljreglering om provsmakning samt alkoholdrycksliknande preparat tillkommer.

Kommunen hade avslagit ansökan om stadigvarande tillstånd för provsmakning eftersom bolaget inte kunde anses producera några egna råvaror. Bolaget bestred detta med hänvisning till att de själva odlar den jäst som används vid ölproduktionen.

Kammarrätten konstaterade att "råvaror" och "gård" inte är definierade i lagstiftningen eller förklaras närmare i förarbetena. Det framgår till exempel inte om de egenproducerade råvarorna ska uppgå till viss mängd. Det finns inte heller stöd för att kräva att samtliga råvaror eller en viss given andel av dessa ska vara egenproducerade. Det är dock rimligt att de egenproducerade råvarorna ska ha en betydelse för drycken eller tillverkningsprocessen som inte är oväsentlig. Kammarrätten konstaterar därmed att jäst normalt sett får anses vara en viktig råvara vid tillverkning av öl och därmed en sådan råvara som avses i lagen.

När det gäller ordet gård så hade inte geografisk belägenhet eller fysisk utformning en avgörande betydelse för utgången i målet. Huruvida råvarorna produceras på landsbygden eller i en mer tätbebyggd miljö bör inte påverka tillståndsgivningen. Avgörande bör i stället enligt kammarrätten vara att tillverkaren har en egen produktion av råvaror som inte är av oväsentlig betydelse för den egna tillverkningen av alkoholdrycker samt att provsmakningen äger rum vid tillverkningsstället.

Kammarrätten fann att bolaget uppfyllt kraven i 8 kap. 7 § alkohollagen.

Bestämmelserna om serveringstid syftar främst till att motverka olägenheter i fråga om ordning och nykterhet samt störningar i omgivningarna runt serveringsställena. Det har också en rent folkhälsopolitisk betydelse eftersom ökad tillgång till alkoholdrycker ofta leder till ökad alkoholkonsumtion och därmed ökade skadeverkningar.

Det är kommunen som beslutar under vilka tider alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat får serveras. Om inte kommunen beslutar om andra tider, får andra alkoholdrycker än folköl och alkoholdrycksliknande preparat serveras enligt alkohollagens normaltid, det vill säga påbörjas tidigast klockan 11.00 och avslutas senast klockan 01.00. Kommunen kan besluta om såväl utvidgade som mera inskränkta serveringstider utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet.

När kommunen ska besluta om serveringstider ska den särskilt ta hänsyn till var serveringsstället har sin geografiska belägenhet. Vissa områden är mer känsliga för störningar och olägenheter vad gäller ordning och nykterhet. Servering i vissa i områden kan också innebära en särskild risk för människors hälsa. Det kan exempelvis vara vissa bostadsområden eller där det finns skolor eller fritidsgårdar. Områden där det finns institutioner för missbrukare eller liknade verksamhet kan också vara känsliga.

Vid beslut om serveringstider ska alltid stor hänsyn tas till yttranden från Polismyndigheten och miljöförvaltningen.

Vid beslut om serveringstider för cateringverksamhet kan en utgångspunkt vara att bevilja servering inom lagens normaltid När kommunen ska pröva en ansökan om tillstånd finns det inget serveringsställe, till skillnad från andra tillståndstyper där kommunen gör en prövning utifrån ställets placering. Kommunen måste trots det besluta om serveringstid. Kommunen får emellertid genom anmälan av varje serveringstillfälle vetskap om mellan vilka tider en viss tillställning ska pågå, och har då möjlighet att följa upp verksamheten med tillsynsbesök.

Bestämmelserna om serveringstid gäller inte för rumsservering på hotell eller minibar i hotellrum.

• Alkohollagen 8 kap. 17 och 19 §.
• Prop. 1994/95:89 s. 71 och 97 f. – serveringstid från 11:00.
• Prop. 2000/01:97 s. 33 ff. och 87 – alkoholpolitiska olägenheter ska beaktas samt serveringstid för öl upphör.
• Prop 2003/04:161 s. 62 - begreppet alkoholpolitiska olägenheter ersätts med uttrycket olägenheter i fråga om ordning och nykterhet eller särskild risk för människors hälsa. Det syftar till att understryka att sociala och hälsomässiga skyddshänsyn ska vara vägledande även vid prövningen av serveringstider.
• Prop. 2009/10:125 s. 170 – om serveringsställets belägenhet.
• Lagkommentar Karnov till 8:19 (Se Knutsson, Alkohollagen (2010:1622) 8 kap. 19 §, Karnov (JUNO)

Ett bolag nekades utsträckt serveringstid till kl. 05.00 på fredagar efter att Polismyndigheten hade avstyrkt. Skälet var risken för olägenheter med hänvisning till ordning och nykterhet och särskild risk för människors hälsa.

Kommunens alkoholpolitiska helhetsbedömning som legat till grund för de kommunala riktlinjerna var att våldsbrottslighet är utmärkande sent på natten på allmän plats.

Ett bolag hade fått avslag på sin ansökan om att servera alkohol kl. 08.00–11.00 med motiveringen att det kunde finnas risk för olägenheter i fråga om ordning och nykterhet. Polisen hänvisade till normaltiden för servering som är från kl. 11.00.

Yttrandet från polisen saknade särskild motivering annat än att de föreskrivna serveringstiderna i alkohollagen är från kl. 11.00. Kommunens riktlinjer för alkoholservering saknade också särskilda bestämmelser om servering före kl. 11.00.

Eftersom bolagets geografiska belägenhet var långt från tätbebyggda områden ansåg dock inte kammarrätten att det fanns skäl att neka bolaget tillstånd.

Ett bolag ansökte om utökad serveringstid från kl. 08.00 till kl. 11.00. Kommunen avslog ansökan med bland annat hänvisning till att servering då skulle kunna ske större delen av dygnet, vilket motverkar syftet med bestämmelsen att begränsa tillgången på alkohol och i och med det begränsa skadeverkningar. Kommunens riktlinjer medgav inte alkoholservering före kl. 11.00.

Kammarrätten menade att reglerna om serveringstider enligt lagstiftaren har stor alkoholpolitisk betydelse, och att detta inte kan uppfattas på annat sätt än att serveringstiderna i alkohollagen bör ses som en huvudregel. Servering under andra tider får därmed ses som undantag som inte ska tillämpas utan att det finns särskilda skäl som bärs upp av alkohollagen och dess syften.

Lagstiftaren har överlämnat åt kommunerna att bestämma i vilka fall alkohol ska få serveras utanför de tider som anges som huvudregel i alkohollagen och kommunens riktlinjer måste anses väga tungt. Även om kommunens riktlinjer i och för sig inte är normgivande ger de uttryck för vad kommunen ansett vara alkoholpolitiskt lämpligt, med hänsyn till såväl olägenheter vad gäller ordning som risken för människors hälsa. Sådana omständigheter ska enligt kammarrätten ha klart företräde framför affärsmässiga eller konkurrensmässiga skäl.

Kommunen biföll till viss del bolagets ansökan om serveringstillstånd alla dagar mellan 16.00 – 22.00 i en idrottsanläggning. Bolaget beviljades serveringstillstånd i samband med seniorlagens tävlingsmatcher och servering fick ske en timme före match, under match och en timme efter match.

Bolaget överklagade och krävde med ändring av sin ansökan, att de skulle beviljas serveringstillstånd mellan kl. 16.00 – 01.00 under skoldagar enligt skolans läsår och mellan kl. 11.00 och 01.00 under övriga tider. Bolaget hänvisade också till att den i samma hus belägna bowlinghallen har serveringstillstånd.

Kammarrätten avslog överklagandet och menade att även om ingen remissinstans hade avstyrkt att tillstånd skulle få meddelas så är kommunen inte bunden av remissinstansernas yttrande. Då alkohollagen är en skyddslagstiftning så ska sociala hänsyn tillmätas större vikt än både affärsmässiga och konkurrensmässiga, varför kommunen ansågs ha haft fog för sitt beslut som hade stöd i både lag och praxis.

Serveringsstället ska vara utrymt senast 30 minuter efter serveringstidens utgång. Om restaurangen vill fortsätta att hålla öppet för servering av mat, lättdryck och folköl bör det vara stängt minst en timme innan det öppnas igen.

Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att beslutad tid för alkoholservering följs i praktiken. Regleringen ska motverka situationer där gästerna strax före utgången av serveringstiden beställer stora mängder alkoholdrycker och sedan fortsätter konsumtionen lång tid efter serveringstidens utgång.

• Alkohollagen 8 kap. 19 § tredje stycket.
• Folkhälsomyndighetens allmänna råd om servering av mat, lättdryck och folköl efter serveringstidens utgång, HSLF-FS 2020:79.
• SOU 1993:50 s. 128 f.

Ett serveringstillstånd innefattade tillstånd för servering av alkoholdrycker till 01.00 i restaurangen respektive till 22.00 på uteserveringen. Vid en tillsyn befann sig gäster på uteserveringen efter 22:30, och kommunen gav bolaget en varning eftersom kommunen menade att uteserveringen skulle utrymmas 30 minuter efter serveringstidens utgång.

Regeringsrätten konstaterade att med serveringsställe avses alla lokaler som används för den aktuella rörelsen. Serveringslokal eller serveringsutrymme avser den del av serveringsstället där alkoholservering är tillåten. Bestämmelsen om utrymning av serveringsstället tar sikte på serveringsstället som sådant och den sluttid som gäller är för serveringsstället i dess helhet. Bestämmelsen avser alltså inte olika serveringslokaler med mera begränsade serveringstider.

Regeringsrättens slutsats var att det bara kan krävas att en uteservering ska utrymmas tidigare än av serveringsstället i övrigt om tillståndsmyndigheten har uppställt ett uttryckligt villkor om det.

Folköl är öl som har en alkoholhalt som överstiger 2,25 men inte 3,5 volymprocent. För servering av folköl krävs inget serveringstillstånd. Däremot är sådan servering anmälningspliktig. Det innebär att den som tänker bedriva verksamhet med servering av folköl måste anmäla det till den kommun där serveringen ska ske innan verksamheten får påbörjas. Syftet med anmälningsplikt är att kommunerna ska kunna föra ett kommunalt register över försäljare av folköl, och få kännedom om de näringsidkare som serverar folköl, så att de kan bli föremål för tillsyn.

För servering av folköl ställs också vissa krav på lokalen där folköl ska serveras, och krav på egenkontrollprogram.

• Alkohollagen 8 kap. 8 §.
• Prop. 2000/01:97 s. 70.
• Prop. 2009/10:125 s. 168.

Ett bolag fick försäljningsförbud för folköl under 12 månader på grund av brister i ordning och nykterhet och att mat inte tillhandahållits i tillräcklig utsträckning. Vidare saknades personal i personalliggaren och en person hade dömts för köp av sexuella tjänster i bolagets lokaler.

Bristerna var så pass allvarliga att kammarrätten ansåg att det var rimligt med ett försäljningsförbud i 12 månader.

Folköl får serveras i lokaler och andra utrymmen som ingår i anläggningar som är godkända enligt den svenska livsmedelslagstiftningen eller registrerade enligt europeiska bestämmelser om livsmedelshygien. Servering får också ske på transportmedel som uppfyller kraven. Utöver dessa krav ska sådana lokaler och utrymmen också vara avsedda för stadigvarande verksamhet med livsmedel, och mat ska serveras där samtidigt.

• Alkohollagen 8 kap. 8 §.

Alkohollagens bestämmelse om serveringstider gäller inte vid servering av folköl. Bestämmelsen nämner inte folköl, till skillnad mot övriga alkoholdrycker samt alkoholdrycksliknande preparat. Eventuella olägenheter som skulle kunna uppkomma på grund av ölservering vid olämpliga tider kan mötas med förbud under viss tid att servera folköl enligt bestämmelsen om försäljningsförbud i lagen. Lagstiftaren har inte ansett att det finns behov av att utöver detta reglera de allmänna serveringstiderna vid servering av folköl.

• Alkohollagen 8 kap. 19 § och 9 kap. 19 §.
• Prop. 2000/01:97 s. 37.

Det är viktigt att verksamhetsutövaren informerar och utbildar sina anställda om vilka regler som gäller för servering av folköl, till exempel när det handlar om ålderskontroll. På Folkhälsomyndighetens webbplats finns mallar för vad som kan ingå i ett egenkontrollprogram vid försäljning av folköl.

• Alkohollagen 8 kap. 8 § fjärde stycket.

Kraven på anmälan och på lokalen gäller inte om:

• serveringen av folköl endast avser ett enstaka tillfälle och till en personkrets som är bestämd i förväg
• serveringen sker utan vinstintresse och i lokaler där det inte bedrivs yrkesmässig försäljning av alkoholdrycker eller lättdrycker
• servering sker på särskilda boenden.

Den som har serveringstillstånd får också servera folköl, och det finns inget krav på att försäljningen i sådana fall ska anmälas. Det finns inte något syfte med en anmälan i detta fall. Det finns inte heller krav på egenkontrollprogram vid sådan servering.

• Alkohollagen 8 kap. 1a §, 8 kap. 1b § och 8 kap. 8 §.
• Folkhälsomyndighetens allmänna råd om servering av mat, lättdryck och folköl efter serveringstidens utgång, HSLF-FS 2020:79.
• Prop. 2011/12:61 s. 33.

Ett grundläggande krav för såväl serveringslokaler som andra avgränsade serveringsutrymmen är att de ska vara överblickbara så att det går att ha uppsikt över serveringen. Serveringspersonalen ska kunna kontrollera vilka gäster som får tillgång till alkoholdrycker och upptäcka om det uppstår några olägenheter.

• Alkohollagen 8 kap. 18 och 20 §§
• Prop. 2009/10:125 s. 101 f.

Kommunen beviljade inte en ansökan om utökat serveringstillstånd, eftersom lokalerna var skilda åt så att de inte kunde överblickas gemensamt på ett tillfredsställande sätt. De ansågs utgöra separata lokaler.

Kommunen villkorade ett serveringstillstånd med bordsservering på uteserveringen, eftersom översikten inte ansågs vara tillräcklig. Även omgivningen, en strand, där medhavd alkohol fick drickas hade betydelse för kommunens beslut.

Kammarrätten ansåg inte att de två sistnämnda omständigheterna motiverade att kravet på uppsikt över uteserveringen skulle ställas högre än vad som är normalt. Kammarrätten kom fram till att det inte var möjligt att ha fullständig uppsikt över uteserveringen enbart från bardisken men vägde in följande:

• Restaurangen riktar sig till en något äldre kundkrets och i första hand till matgäster.
• Det framkom inte annat än att personal kommer att befinna sig inne i restaurangen och på uteserveringen i den omfattning som rimligen kan krävas för att sammantaget kunna hålla god uppsikt över uteserveringen.
• Personalstyrkan ska enligt bolaget anpassas efter hur många gäster som kan förväntas.
• Ägarna hade lång erfarenhet i krogbranschen.

Kammarrätten ansåg inte att ett villkor om bordsservering på uteserveringen är nödvändigt för att motverka skadeverkningar av alkoholpolitisk art eller olägenheter i övrigt.