Den här vägledningen ger stöd till aktörer som bedriver eller har för avsikt att bedriva handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

Vägledningen omfattar de regler som gäller vid handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt alkohollagen (2010:1622) och anslutande föreskrifter.

Informationen i den här vägledningen är en hjälp för dig, men den är inte heltäckande och ersätter inte det som står i lagen. Det kan även finnas andra lagar eller andra myndigheters föreskrifter som du måste känna till. Du måste alltid veta vad som gäller enligt alkohollagen och anslutande föreskrifter.

Alkohol – Etylalkohol (etanol)

Alkoholdrycksliknande preparat – ett alkoholhaltigt preparat som ur konsumtionssynpunkt är att jämställa med alkoholdryck eller annars kan antas användas som berusningsmedel.

Alkoholhaltigt preparat – en vara som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol, men som inte är alkoholdryck eller teknisk sprit och inte heller är ett läkemedel som omfattas av läkemedelslagen (2015:315).

Denaturering – ett eller flera ämnen sätts till sprit eller en vara som innehåller sprit, för att göra spriten eller varan otjänlig för förtäring.

Fullständig denaturering – denaturering av alkohol på det sätt som beskrivs i kommissionens förordning (EEG) nr 3199/93 av den 22 november 1993 om ömsesidigt erkännande av förfaranden för att fullständigt denaturera alkohol för att erhålla punktskattebefrielse.

Försäljning – försäljning av en vara på den svenska marknaden.

Import – en vara förs in till Sverige från tredje land, det vill säga ett land som inte ingår i EU.

Införsel – en vara förs in till Sverige från en annan medlemsstat inom EU.

Inköp – en vara köps in på den svenska marknaden.

Skattebefriad förbrukare – en fysisk eller juridisk person som har fått ett godkännande som skattebefriad förbrukare från Skatteverket.

Sprit – en vätska som framställts genom destillering eller annan kemisk process och som innehåller alkohol.

Teknisk sprit – sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat jämförligt ändamål och som klassificeras som KN-nummer 2207 eller 2208, enligt lydelse av den kombinerade nomenklaturen (KN) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87.

Tillverkare – den som yrkesmässigt tillverkar varor som avses i alkohollagen.

Upplagshavare – en fysisk eller juridisk person som har fått ett särskilt godkännande att i sin näringsverksamhet tillverka, bearbeta, lagra, ta emot och sända iväg alkoholvaror utan att alkoholskatten förfaller till betalning.

Alkohollagen är en skyddslagstiftning som syftar till att begränsa alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar. En restriktiv lagstiftning är ett av de politiska instrumenten för att minska alkoholrelaterade skador och bidra till en bättre folkhälsa.

Handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat regleras huvudsakligen genom alkohollagen (2010:1622) och anslutande föreskrifter Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd (HSLSF-FS 2022:63) om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

Rätten till handel med teknisk sprit bygger till stora delar på att verksamhetsutövare är godkända av Skatteverket som upplagshavare eller skattebefriade förbrukare enligt lagen (2022:156) om alkoholskatt. Handel med alkoholhaltiga preparat får bedrivas utan något godkännande. Begränsningar och villkor i fråga om rätten till handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat finns i Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, men kan även finnas i annan lagstiftning om exempelvis livsmedel, tullbestämmelser, kemikalier, marknadskontroll, produktsäkerhet och jordbruk.

Varor som innehåller alkohol kan falla under olika definitioner enligt den svenska alkohollagstiftningen. De används för att tillverka alkoholdrycker, men alkohol används även inom exempelvis industri, hälso- och sjukvård, undervisning och forskning. Typen av vara som hanteras avgör vilka bestämmelser som gäller för en verksamhet och det är därför viktigt att kunna skilja mellan de olika kategorierna.

Teknisk sprit används huvudsakligen inom ramen för yrkesmässig verksamhet. Det kan till exempel vara alkohol som används som förbruknings- och insatsråvara inom tillverkningsindustrin och alkohol som används för vetenskapliga och medicinska ändamål. Alkoholhaltiga preparat är varor som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol och som inte är alkoholdryck, teknisk sprit eller läkemedel. De finns ofta tillgängliga för vanliga konsumenter. Exempel är kosmetika, desinfektionsmedel, spolarvätska, drivmedel och kosttillskott. En särskild underkategori av alkoholhaltiga preparat är alkoholdrycksliknande preparat. De går att konsumera på samma sätt som alkoholdrycker eller kan på annat sätt användas som berusningsmedel. Ett exempel är alkoholhaltig glass. I den här publikationen finns vägledning om hur du kan skilja mellan teknisk sprit, alkoholhaltiga preparat och andra varor som innehåller alkohol.

Följande varor som innehåller alkohol angränsar definitionsmässigt till varandra enligt alkohollagen:

• teknisk sprit
• alkoholhaltiga preparat
• alkoholdrycksliknande preparat
• alkoholdrycker
• läkemedel som innehåller alkohol.

Som verksamhetsutövare ansvarar du för att bedöma vilken sorts varor innehållande alkohol som du hanterar.

För att bedöma om en vara som innehåller alkohol är teknisk sprit behöver man först ta ställning till om varan är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat jämförligt ändamål. Det finns ingen tydlig beskrivning av de nämnda ändamålen, varken i alkohollagen eller i förarbeten, men de anses oftast ha en bred betydelse. Teknisk sprit används exempelvis i tillverkningsprocesser, för rengöring och vid laboratoriearbete. Både alkoholhaltiga essenser och spritdrycker kan exempelvis betecknas som teknisk sprit om de ska användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat sådant ändamål (prop. 2009:10/125 s. 68 och 69). I nästa steg behöver man ta ställning till om en vara räknas som KN-nr 2207 eller 2208, och då har varans sammansättning betydelse. Tullverket utfärdar bindande klassificeringsbesked och kan ge vägledning i frågor om klassificering enligt tulltaxenomenklaturen.

• För att bedöma om en vara som innehåller alkohol är ett alkoholhaltigt preparat behöver man först konstatera om varan innehåller minst 2,25 volymprocent alkohol. Varor med lägre alkoholhalt än så räknas enligt alkohollagen inte som alkoholhaltiga preparat eller alkoholdryck. I nästa steg används uteslutningsprincipen eftersom alkoholhaltiga preparat är varor som inte är alkoholdryck, teknisk sprit eller läkemedel som omfattas av läkemedelslagen.
• I avgränsningen mellan vad som är teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat kan man utgå från flera olika kriterier. Förarbetena till alkohollagen tar upp flera kriterier som har betydelse för bedömningen, såsom förpackningens storlek och utseende, etiketter och bruksanvisningar samt varans sammansättning.
• Teknisk sprit som innehåller fullständigt denaturerad alkohol får säljas till alla konsumenter men är inte lika vanligt förekommande i detaljhandeln som alkoholhaltiga preparat. Teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad riktas helt och hållet till yrkesmässig verksamhet och man behöver ett godkännande från Skatteverket för att få handla med sådana varor. Alkoholhaltiga preparat brukar finnas i detaljhandeln och riktar sig till både enskilda konsumenter och yrkesmässig verksamhet.
• Förpackningsstorleken avgör i vissa fall om en vara ska räknas som teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat. Alkoholhaltiga preparat som säljs färdigförpackade i detaljhandeln bör ha en ”måttlig” förpackningsstorlek, och vad det innebär får bedömas i varje enskilt fall (prop. 2009:10/125 s. 69).
• Varans spritkaraktär minskar ju fler tillsatser eller andra främmande ämnen den innehåller, oavsett om det är denatureringsämnen, färgämnen eller andra ämnen, och det får i stället mer karaktär av en annan produkt (prop. 2009:10/125 s. 69). Man behöver göra en samlad bedömning av varans ändamål, och om den ska bearbetas vidare, för att avgöra om en vara är teknisk sprit eller ett alkoholhaltigt preparat. Både alkoholhaltiga essenser och spritdrycker kan exempelvis räknas som teknisk sprit om de ska användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat sådant ändamål (prop. 2009:10/125 s. 68 och 69).
• Begreppet alkoholhaltigt preparat ska inte få en för vid tolkning när man beaktar dessa delar eftersom det skulle kunna undergräva kontrollen av teknisk sprit. I ett tillsynsärende kan Folkhälsomyndigheten ta ställning till om en vara är teknisk sprit eller ett alkoholhaltigt preparat.
• Mer information finns i regeringens proposition (prop. 2009/10:125) och promemorian (Ds. 2009:32) om förslag till ändring i alkohollagen.

Du som vill sälja teknisk sprit ska vara godkänd som upplagshavare av Skatteverket enligt lag (2022:156) om alkoholskatt (6 kap. 2 § alkohollagen). Mer information om detta finns på Skatteverkets webbplats. Utöver detta får apotek lämna ut teknisk sprit som inte är fullständigt denaturerad under vissa förutsättningar som finns beskrivna i Läkemedelsverkets föreskrifter om förordnande och utlämnande av läkemedel och teknisk sprit (HSLF-FS 2021:75).

Teknisk sprit får säljas till:

• den som har rätt att tillverka alkoholdrycker
• den som har godkänts som skattebefriad förbrukare för sådan vara enligt 31e § lagen om alkoholskatt
• apotek
• universitet och högskolor för vetenskapligt ändamål
• sjukhus för medicinskt ändamål.
• För en del köpare finns en begränsning i mängden:
• Den som bedriver verksamhet enligt skollagen (2010:800) och behöver teknisk sprit till undervisningen får köpa högst 15 liter per kalenderår, i enlighet med bestämmelserna om denaturering i föreskrifter och allmänna råd om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.
• Näringsidkare, myndigheter, kommuner, regioner och museer får köpa högst fem liter teknisk sprit per kalenderår, i enlighet med bestämmelserna om denaturering i föreskrifter och allmänna råd om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

Teknisk sprit får även säljas till den som har rätt att sälja, föra in, importera, föra ut eller exportera sådan sprit.

Du som säljaren ska förvissa dig om att köparen har rätt att köpa in eller sälja varan vidare (6 kap. 4 § alkohollagen), genom att till exempel ta kontakt med köparen eller Skatteverket. Du ska också förvissa dig om att spriten inte kommer att användas på ett otillåtet sätt. Köparen ska i sin tur kunna visa att denne har rätt att köpa spriten och ange vilken denaturering som krävs för det avsedda ändamålet. I Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat finns allmänna råd om hur en sådan förvissning bör gå till.

Teknisk sprit får köpas av samma aktörer som listas i avsnittet Försäljning ovan.

• Det är Skatteverket som godkänner upplagshavare och skattebefriade förbrukare. Mer information om detta finns på Skatteverkets webbplats.

Du som inför eller importerar teknisk sprit måste vara godkänd som upplagshavare av Skatteverket enligt 3 kap. 2 § lagen om alkoholskatt (6 kap. 2 och 5 §§ alkohollagen). Mer information om detta finns på Skatteverkets webbplats.

Du som för ut eller exporterar teknisk sprit måste vara godkänd av Skatteverket enligt 3 kap. 2 § lagen om alkoholskatt (6 kap. 2 och 5 §§ alkohollagen). Mer information om detta finns Skatteverkets webbplats.

Du som säljer teknisk sprit på den svenska marknaden ska anmäla det till Folkhälsomyndigheten (5 § HSLF-FS 2022:63). Anmälan är inget godkännande för att få bedriva handel med teknisk sprit utan endast en registrering som ska göras i samband med att verksamheten påbörjas.

Meddela Folkhälsomyndigheten utan dröjsmål om de anmälda uppgifterna ändras eller om verksamheten upphör.

Du som säljer teknisk sprit ska i din bokföring enligt 8 § (HSLF-FS 2022:63) dokumentera följande:

1. köparens namn med organisationsnummer
2. leveransdag
3. spritens användningsområde
4. om spriten är denaturerad eller saknar denaturering
5. sort, mängd och tillsatta dena tureringsämnen per kilo etanol
6. på vilket sätt du har förvissat dig om att köparen har rätt att köpa varan eller sälja den vidare och att spriten inte kommer att användas på ett otillåtet sätt enligt 6 kap. 4 § alkohollagen
7. plomberingars numrering vid förflyttning av sprit.

Spara dokumentationen i minst två år och se till att den finns tillgänglig för anlitat kontrollorgan. Information om vad som gäller vid anlitande av kontrollorgan finns att läsa i nedan avsnitt om Extern kontroll och Kontrollorgan.

Du som köper teknisk sprit med stöd av 3 § (HSLF-FS 2022:63), och apotek, universitet, högskola och sjukhus som köper teknisk sprit med stöd av alkohollagen ska fortlöpande dokumentera mängden inköpt och förbrukad sprit. Gör även en fysisk lagerinventering minst en gång per kalenderår, och dokumentera den. Om den bokförda och den inventerade mängden sprit inte stämmer överens ska du identifiera och dokumentera orsaken, och vidta nödvändiga åtgärder. Dokumentationen ska sparas i minst två år (7 § HSLF-FS 2022:63).

Formen för bokföringen kan se olika ut beroende på verksamheten och är inget som Folkhälsomyndigheten ställer ytterligare krav på. Dock ska den vara utformad så att verksamheten går att kontrollera enligt 9 kap. 14 § alkohollagen.

Du som säljer, för in, importerar, för ut eller exporterar teknisk sprit i din verksamhet ska varje år redovisa vissa uppgifter till Folkhälsomyndigheten (HSLF-FS 2022:64). Det gäller även den som tillverkar sprit. Redovisningen ska gälla för perioden 1 januari–31 december och du ska ha lämnat in den till Folkhälsomyndigheten senast den 1 mars nästkommande år. Observera att det finns en övergångsbestämmelse för redovisningen som rör 2023.

Teknisk sprit som hanteras utanför ett skatteupplag ska förvaras så att obehöriga inte kommer åt spriten (12 § HSLF-FS 2022:63). Det ska även finnas rutiner som visar hur du har säkerställt detta. Rutinernas utformning beror på verksamhetens art och omfattning.

Du som säljer teknisk sprit ska även säkerställa att cisternernas öppningar och övriga möjliga uttagställen är försedda med lås eller med numrerade plomberingar före, under och efter förflyttningar av sprit till en köpare (13 § HSLF-FS 2022:63).

För sprit som hanteras i ett skatteupplag finns liknande krav på förvaring. Mer information om detta finns på Skatteverkets webbplats.

Teknisk sprit som ska användas eller säljas inom Sverige, och som inte är fullständigt denaturerad, ska vara denaturerad på ett sätt som hindrar att spriten förtärs, så långt som det är möjligt utan att hindra den avsedda användningen. Därför är bestämmelser om denaturering i Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (HSLF-FS 2022:63) kopplade till spritens användningsområde. Teknisk sprit ska denatureras på det sätt som anges i bilagan till föreskrifterna. För vissa användningsområden behövs ingen denaturering, enligt bilagan. Det gäller exempelvis för sprit som används för att rengöra ytor och utrustning som kommer i direkt kontakt med livsmedel eller läkemedel vid tillverkning.

För teknisk sprit som ska användas vid tillverkning av drivmedel finns flera bestämmelser, och i dessa fall är det etanolhalten i det slutliga drivmedlet som avgör vilket denatureringskrav som ska tillämpas. Mer information om denaturering i allmänhet finns i avsnittet Denaturering på sidan 17.

Du som säljer teknisk sprit ska anlita ett kontrollorgan som är ackrediterat för att utföra kontroller över försäljningen av teknisk sprit enligt 14 § (HSLF-FS 2022:63). Mer information om ackreditering och vilka organ som är ackrediterade finns på Swedacs webbplats. Kontrollen gäller bestämmelserna i 8, 9 och 13 §§ (HSLF-FS 2022:63) avseende bokföring, denaturering och förvaring samt att säljaren uppfyllt kravet i 6 kap. 4 § alkohollagen (2010:1622).

Efter kontrollen ska organet utfärda ett kontrollintyg och lämnas till dig som säljer den tekniska spriten. Du ska sedan skicka det till Folkhälsomyndigheten, senast 14 dagar efter kontrollen. Om några brister konstaterades ska du bifoga en kontrollrapport. Mer information om kontrollen och blanketter finns på Folkhälsomyndighetens webbplats.

Kontrollorgan och extern kontroll

När det gäller att sälja alkoholhaltiga preparat finns vissa begränsningar och allmänna krav i 6 kap. alkohollagen (2010:1622) och i Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2022:63) om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

Preparaten får exempelvis inte säljas om man tror att köparen ska använda dem i berusningssyfte (6 kap. 7 § alkohollagen). De får heller inte ha en förpackning eller smak- eller färgsättning som gör att de kan förväxlas med alkoholdryck eller som på något annat sätt uppmuntrar till intag (6 kap. 8 § alkohollagen). Denna bestämmelse gäller inte alkoholdrycksliknande preparat.

Det finns även annan lagstiftning som kan innebära begränsningar och villkor för den som handlar med alkoholhaltiga preparat, exempelvis för kosmetika och biocider. Alkoholhaltiga preparat som är livsmedel faller även in under livsmedelslagstiftningen, till exempel ”fikon i konjak”, choklad med likörfyllning och aromer (prop. 2009/10:125 s. 132).

Det finns inga begränsningar i alkohollagen för att få föra in eller importera alkoholhaltiga preparat som inte är alkoholdrycksliknande. Däremot kan alkoholhaltiga preparat som förts in eller importeras, och som ska säljas i Sverige, omfattas av Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt de begränsningar som finns i alkohollagen.

Du som köper, för ut eller exporterar alkoholhaltiga preparat omfattas inte av några bestämmelser i vare sig alkohollagen eller anslutande föreskrifter, oavsett om eller hur alkoholen är denaturerad. Det kan dock finnas annan lagstiftning att beakta inom till exempel tull- och skatteområdet.

Du som tillverkar, för in eller importerar alkoholhaltiga preparat och sedan säljer dessa på den svenska marknaden ska anmäla detta till Folkhälsomyndigheten (5 § HSLF-FS 2022:63). Anmälan är inget godkännande för att få bedriva handel med alkoholhaltiga preparat utan endast en registrering som ska göras i samband med att verksamheten påbörjas (6 § HSLF-FS 2022:63).

Meddela Folkhälsomyndigheten utan dröjsmål om de anmälda uppgifterna ändras eller om verksamheten upphör.

Alkoholhaltiga preparat som inte är avsedda att intas, och som ska användas eller säljas i Sverige, ska vara denaturerade på ett sätt som så det är långt möjligt hindrar att de intas. Hur preparatet ska vara denaturerat beror på vilken bestämmelse som det omfattas av i föreskrifterna, och finns i tabell 3 i bilagan till föreskrifterna. Det finns specifika krav på denaturering för

• rödsprit
• kosmetiska produkter och s.k. luftfräschare
• drivmedel
• desinfektionsmedel
• köldbärarvätska för jord- och bergvärmeanläggningar
• spolarvätska.

För vissa preparat specificeras kraven på denaturering beroende på preparatets etanolhalt. Exempelvis ska alkoholhaltiga preparat som innehåller mindre än 20 viktprocent etanol generellt vara denaturerade med ett av de angivna denatureringsämnena, medan preparat med en etanolhalt som är högre än 70 viktprocent ska innehålla minst tre denatureringsämnen. För mer information om de specifika denatureringarna se föreskrifterna och dess bilaga.

Alkoholhaltiga preparat som är avsedda att intas direkt eller indirekt ska inte denatureras, av naturliga skäl. För vissa typer av förtärbara alkoholhaltiga preparat finns i stället bestämmelser om exempelvis konsumtionsreglerande ingredienser, högsta tillåtna alkoholhalt och största tillåtna förpackningsstorlek. Det gäller för

• aromer
• alkoholdrycksbaserade produkter för matlagning
• kosttillskott och tinkturer.

Exempel på konsumtionsreglerande ingredienser är salter och capsicumextrakt samt andra ospecificerade ingredienser som kraftigt påverkar lukt, smak och färg, och därmed hindrar att preparaten används i berusningssyfte. Säkerhetskraven är anpassade till den avsedda kundgruppen eller det avsedda ändamålet, alltså om varan ska säljas till antingen industrin eller enskilda konsumenter.

Teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat ska vara denaturerade, och i Folkhälsomyndighetens föreskrifter finns detaljerade kraven på hur de ska vara denaturerade. Syftet är att spriten och preparaten inte konsumeras av misstag, missbrukas eller i övrigt konsumeras som substitut för alkoholdrycker.

Teknisk sprit som ska användas eller säljas i Sverige ska vara denaturerad på ett sätt som så långt det är möjligt hindrar att den förtärs, utan att hindra den avsedda användningen av varan. Det gäller även för alkoholhaltiga preparat som inte är avsedda att intas och som ska användas eller säljas i Sverige.

Teknisk sprit som är fullständigt denaturerad är undantagen från kraven i alkohollagen och anslutande föreskrifter.

Fullständigt denaturerad alkohol är denaturerad i enlighet med Kommissionens förordning (EG) nr 3199/93 av den 22 november 1993 om ömsesidigt erkännande av förfarande för att fullständigt denaturera alkohol för att erhålla punktskattebefrielse. EU-förordningen innehåller en förteckning över godkända sätt att fullständigt denaturera alkohol. Sverige har anmält följande metod:

• 1,0 liter isopropylalkohol (CAS-nr: 67-63-0),
• 2,0 liter metyletylketon (CAS-nr: 78-93-3) och
• 1,0 gram denatoniumbensoat (CAS-nr: 3734-33-6)

Utöver dessa tillsatser får man även tillsätta ett färgämne för att den denaturerade alkoholen ska få en karaktäristisk färg och omedelbart kan identifieras.

Teknisk sprit som är fullständigt denaturerad enligt EU-förordningen får användas som den är eller vid framställning av alkoholhaltiga preparat utan krav på ytterligare tillsats av denatureringsämnen. Kontakta Skatteverket om du vill ha mer information om fullständigt denaturerad alkohol och skattefrihet.

Odenaturerad alkohol är fri från denaturerande tillsatser. Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat anger att teknisk sprit som ska användas vissa specifika ändamål inte behöver denatureras, ifall denatureringen hindrar den avsedda användningen. Det kan exempelvis handla om att rengöra ytor och utrustning som kommer i direkt kontakt med livsmedel eller läkemedel vid tillverkning.

Teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat som lagligen saluförts i en medlemsstat inom EU/EES eller i Turkiet omfattas av principen om ömsesidigt erkännande och får säljas i de övriga medlemsstaterna, oavsett om produkterna uppfyller de nationella tekniska reglerna i dessa medlemsstater eller inte (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/515). En medlemsstat kan dock i undantagsfall neka marknadstillträde för en vara som lagligen saluförs i andra medlemsstater, om medlemsstaten visar att skyddet för det allmänna intresse, till exempel skydd för liv och hälsa, som eftersträvas i det landet inte är likvärdigt med de egna nationella tekniska reglerna. Kontakta Kommerskollegium om du vill ha mer information om principen om ömsesidigt erkännande.

Teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat får bara hanteras på det sätt som beskrivs i alkohollagen och de anslutande föreskrifterna. Folkhälsomyndigheten kan dock medge dispens från bestämmelserna i föreskrifterna om det finns särskilda skäl (18 § HSLF-FS 2022:63).

För att få dispens måste du lämna in en ansökan med motivering och underlag som styrker att det inte är möjligt att följa bestämmelserna i föreskrifterna. En dispens kan förenas med villkor, och till exempel vara tidsbegränsad. En blankett för ansökan finns på Folkhälsomyndighetens webbplats.

Flera olika bestämmelser har koppling till alkoholområdet. Här finns en lista över författningar som är relevanta för sakområdet teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, med några viktiga bestämmelser som omfattas av dessa.

• Alkohollagen (2010:1622)
• Rätt att bedriva handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (6 kap. 1, 2, 5, 6 och 7 §§)
• Denaturering av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (6 kap. 3 och 9 §§)
• Förvissandekrav för säljare av teknisk sprit (6 kap. 4 §)
• Smak- och färgsättning av alkoholhaltiga preparat samt utformning av förpackningar för sådana varor (6 kap. 8 §)
• Alkoholförordningen (2010:1626)
• Lagen (2022:156) om alkoholskatt
• Godkännande av upplagshavare (3 kap. 2 §)
• Godkännande av skattebefriad förbrukare (10 kap. 1 §)

• Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (HSLF-FS 2022:63)
• Rätt till handel med teknisk sprit utan godkännande från Skatteverket (3 §)
• Anmälan (5 §§)
• Bokföring och lagerinventering hos den som köper teknisk sprit (7 §)
• Bokföring hos den som säljer teknisk sprit (8 §)
• Denaturering och säkerhetskrav för vissa förtärbara alkoholhaltiga preparat (9-11 §§)
• Förvaring (12-13 §§)
• Anlitande av kontrollorgan (14 §) och tillhörande moment (15-16 §§)
• Ömsesidighetsklausul för principen om ömsesidigt erkännande (17 §)
• Dispens (18 §)

• Kommissionens förordning (EG) nr 3199/93 av den 22 november 1993 om ömsesidigt erkännande av förfarande för att fullständigt denaturera alkohol för att erhålla punktskattebefrielse.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/515 av den 19 mars 2019 om ömsesidigt erkännande av varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat och om upphävande av förordning (EG) nr 764/2008.