Folkhälsomyndigheten är tillsynsvägledande myndighet i frågor som gäller hälsoskydd enligt miljöbalken. Denna vägledning ska vara ett hjälpmedel för miljö- och hälsoskyddsnämnderna i deras tillsyn enligt miljöbalken av tillfälliga boenden. Vägledningen ersätter den tidigare publikationen Hälsoskydd vid tillfälligt boende – Hotell, vandrarhem, campingplatser m.m. som gavs ut av Socialstyrelsen 2004.

Vägledningen beskriver dels miljö- och hälsoskyddsnämndernas ansvar för tillsyn, dels relevant miljölagstiftning. De kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna är dock självständiga tillsynsmyndigheter och kan därmed välja att bedriva tillsyn på annat sätt än det som beskrivs i denna publikation.

Vägledningen kan också vara intressant för ägare av tillfälliga boenden, fastighetsägare och andra myndigheter som har ansvar för tillsyn av tillfälliga boenden enligt annan lagstiftning.

Projektledare på Folkhälsomyndigheten har varit utredare Malin Larsson.

I den slutliga handläggningen har enhetschefen Agneta Falk Filipsson och avdelningschefen Britta Björkholm medverkat.

Folkhälsomyndigheten

Johan Carlson

Generaldirektör

Denna vägledning är en rekommendation för hur miljö- och hälsoskyddsnämnderna (eller motsvarande nämnd) kan utföra sin tillsyn av tillfälliga boenden enligt miljöbalken. Miljöbalkens övergripande syfte är att skydda människors hälsa och miljön mot risk för olägenheter.

Denna vägledning är inte framtagen för asylboenden eller lokaler för vård och omsorg inom socialtjänsten, till exempel hem för vård eller boende (HVB), särskilda boenden för äldre och särskilda ungdomshem samt förvar, häkten, och fängelser.

• Tillsynsvägledning om hälsoskydd i asylboenden
• Tillsynsvägledning om lokaler för vård och omsorg

Det finns andra faktorer än hälsoskydd enligt miljöbalken som kan vara aktuella för en miljö- och hälsoskyddsnämnd att kontrollera vid tillsyn av tillfälliga boenden. Läs mer om detta i avsnittet ”Andra aktuella tillsynsområden”.

Det saknas en exakt definition av tillfälligt boende och boendetypen behöver bedömas från fall till fall. Vilka faktorer som miljö- och hälsoskyddsnämnden ska prioritera i sin tillsyn beror bland annat på boendets standard och typen av tillfälligt boende. Det är viktigt att verksamhetsutövaren tydligt anger vilken service och utrustning som de boende kan förvänta sig av det tillfälliga boendet.

Av 45 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH) framgår exempel på vilka byggnader, lokaler och verksamheter som kommunen ska ägna särskild uppmärksamhet åt i sin tillsyn. De exempel som anges i punkt 4 och 5 utgör grund för den här vägledningen och är bland annat hotell, pensionat och liknande lokaler där allmänheten yrkesmässigt erbjuds tillfälligt bostad samt campinganläggningar.

Ibland kan det vara svårt att veta var gränsen går mellan permanenta och tillfälliga boenden. Vanligen betraktas inte ett boende som tillfälligt om det går att identifiera ett besittningsskydd enligt 12 kap. 3 § jordabalken.

Jordabalken (riksdagen.se)

Både tillfälliga och permanenta boenden omfattas dock av 45 § i punkterna 4 och 5 förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (riksdagen.se)

För att någon ska anses bedriva en yrkesmässig verksamhet förutsätts att verksamheten har en viss omfattning och varaktighet samt ett objektivt definierat vinstsyfte (men den behöver inte gå med vinst). Verksamheten behöver dock inte vara personens huvudsysselsättning. Kravet på vinstsyfte markerar gränsdragningen mot hobbyverksamhet. Naturvårdsverkets handbok om egenkontroll tar upp denna definition.

Egenkontroll – Handbok 2001:3 (naturvardsverket.se)

Hur länge man vistas i en viss miljö kan ha betydelse när det gäller risken för olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken. I tillfälliga boenden bor människor oftast någon enstaka natt upp till några veckor. I vissa fall kan vistelsen dock vara betydligt längre. Ett exempel är specifika boenden för säsongsarbetare där de boende kan vistas i flera månader, och där de kan utsättas eller riskera att utsättas för olägenhet för människors hälsa. Sådana boenden kan bedömas vara tillfälliga.

Tillsynsbehovet för inomhusmiljö enligt miljöbalken kan variera betydligt mellan olika typer av tillfälliga boenden. Miljö- och hälsoskyddsnämnden bör prioritera sin tillsyn utifrån vilken risk för olägenhet för människors hälsa som verksamheten kan innebära. Här är det viktigt att miljö- och hälsoskyddsnämnden bedömer om inomhusmiljön i dessa boenden innebär en sådan stor risk att det är motiverat med återkommande tillsyn. Är standarden bra och riskerna låga kan intervallen vara längre.

Hur lång tid människor vistas i ett boende är en av flera faktorer i bedömningen av om en störning som kan påverka människors hälsa negativt är en olägenhet enligt 9 kap 3 § miljöbalken. Det är mer troligt att störningar såsom buller, bristfällig ventilation, höga radonhalter och mindre temperaturvariationer kan utgöra en olägenhet för människors hälsa i permanenta boenden än i tillfälliga där man utsätts för störningen under en kortare tid. Exempelvis brukar störd nattsömn i några enstaka nätter på grund av buller inte räknas som en olägenhet. Det är dock också viktigt att bedöma störningens allvarlighetsgrad. De främsta riskerna vad gäller hälsoskyddet i tillfälliga boenden är hygieniska risker som smitta genom lokaler och utrustning. Andra risker kan vara skadedjur, fukt, mögel och låg eller hög temperatur i boendet.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att miljö- och hälsoskyddsnämnden ger högre prioritet åt vissa tillfälliga boenden. Det gäller boenden där:

• människor vistas under längre tider, i flera veckor till månader
• många människor vistas på liten yta
• många människor delar kök och hygienutrymmen
• det bor människor som kan ha svårt att hävda sina intressen, till exempel säsongsarbetare.

Säsongsbetonade boenden för till exempel bärplockare och byggnadsarbetare är en kategori som bör ges hög prioritet. Vissa vandrarhem och campingplatser som hyr ut småstugor kan också ges högre prioritet eftersom gemensamma lokaler såsom kök, hygienutrymmen och tvättstugor kan vara hårt belastade. Förutom inomhusmiljön kan det finnas andra delar i ett tillfälligt boende som gör att miljö- och hälsoskyddsnämnden behöver prioritera dessa verksamheter högre. Det kan handla om bassängbad, yrkesmässig hygienisk verksamhet, livsmedel- och dricksvattenhantering och enskilt avlopp.

Folkhälsomyndighetens rekommenderar att lägre prioritet ges till vissa typer av tillfälliga boenden. Det gäller boenden där:

• människor vistas under kortare perioder, till exempel en enstaka natt upp till några veckor
• verksamheten riktar sig till personer som har god möjlighet att hävda sina intressen och som är väl införstådda med den standard som erbjuds i dessa boenden.

Ofta går det att ge lägre prioritet till bland annat hotell och verksamheter med enstaka övernattningsstugor och låg beläggning. Däremot kan tillsyn behöva utföras i dessa boenden vid klagomål.

Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har också ansvar för tillsyn av utsläpp och störningar från tillfälliga boenden som kan påverka människors hälsa och miljön i omgivningen, såsom avfall, avlopp, luftföroreningar och buller utomhus. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ger tillsynsvägledning i dessa frågor.

• Naturvårdsverkets hemsida (naturvardsverket.se)
• Havs- och vattenmyndighetens hemsida (havochvatten.se)

Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har också ansvar för tillsyn av radonhalter i inomhusmiljön. Strålsäkerhetsmyndigheten ger tillsynsvägledning om radon.

Radon (stralsakerhetsmyndigheten.se)

Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har också ansvar för tillsyn av dricksvatten, livsmedelshantering och kök i tillfälliga boenden. Livsmedelsverket ger tillsynsvägledning om dricksvatten.

Dricksvatten (livsmedelsverket.se)

I detta avsnitt listas faktorer som kan vara relevanta att kontrollera vid tillsynen av inomhusmiljön enligt miljöbalken:

• Egenkontroll
• Ventilation
• Skadedjur
• Buller
• Inomhustemperatur
• Städning, städbarhet, rengöring och tvätt
• Hygien och hygienutrymmen
• Legionella - vattentemperatur
• Fukt och mikroorganismer
• Avfallshantering

Tillfälliga boenden är inte anmälningspliktiga enligt 38 § förordningen (1998:901) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, och därför omfattas de inte av förordningen om verksamhetsutövarens egenkontroll. En skriftlig dokumentation kan dock vara lämplig, och vid behov kan tillsynsmyndigheten kräva att verksamhetsutövaren tar fram en sådan.

Förordning (1998:901) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (riksdagen.se)

Miljöbalkens bestämmelser om egenkontroll finns i 26 kap. 19 §, och utgör tillsammans med de allmänna hänsynsreglerna grunden för verksamhetsutövarens egenkontroll. En väl fungerande egenkontroll med riskbedömningar ger bra förutsättningar för att upptäcka fel på utrustning, olämplig inredning, felaktiga rutiner eller andra brister, innan de orsakat besvär, hälsomässiga störningar eller miljöpåverkan. Egenkontrollen ska anpassas till verksamheten och är ett levande dokument som ska uppdateras regelbundet och vid behov.

Egenkontroll enligt miljöbalkens regler

Egenkontrollen bör ange vem som har ansvar för drift och underhåll samt rutiner för städning, rengöring, tvätt och hygien, kontroll av skadedjur, skötsel och underhåll av byggnader och lokaler. Tillfälliga boenden har ofta en hög genomströmning av människor, ibland med många personer som vistas på liten yta och delar gemensamma ytor, och därför är det viktigt med ett underhållsschema. Syftet med det är att förebygga slitage på lokaler och utrustning. Detta kräver att verksamhetsutövaren gör regelbundna kontroller och upprättar fungerande rutiner för att fånga upp klagomål från de boende.

Ventilationen är en viktig faktor för att inomhusluften ska vara bra och den begränsar hur många personer som kan vistas i en lokal eller ett rum. Ventilationen i ett tillfälligt boende ska vara anpassad till verksamheten och belastningen, men någon typ av luftväxling krävs alltid för att luftkvaliteten ska vara acceptabel. Det kan röra sig om mekanisk ventilation, självdragsventilation eller fönstervädring sommartid. Om mekanisk ventilation saknas måste fönstren vara öppningsbara. Vistelsetiden i ett tillfälligt boende är dock ofta kort, och störningen ska vara mer än tillfällig för att räknas som en olägenhet för människors hälsa.

Skadedjur såsom vägglöss och kackerlackor kan förekomma i tillfälliga boenden, till exempel genom att de följer med i bagaget hos dem som kommer till boendet. Risken för problem ökar med en hög boendetäthet, hög omsättning på boendet och bristande städning. Byggnader, lokaler för annat än allmänna ändamål och anläggningar ska enligt 34 § FMH hållas fria från ohyra, och dessutom anger 9 kap. 9 § miljöbalken att bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer och hållas fria från ohyra och andra skadedjur.

Rutiner för kontroll och åtgärder av skadedjur bör ingå i verksamhetens egenkontroll.

Tillsynsvägledning om skadedjur och ohyra

Principiellt gäller samma regler för buller på tillfälliga boenden som för övriga bostäder. En tillfällig störning brukar dock inte räknas som en olägenhet. Störd nattsömn under en eller några nätter i ett tillfälligt boende är alltså inte en olägenhet enligt 9 kap 3 § miljöbalken. Vid längre vistelsetider kan Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus tillämpas. Rutiner för att undvika buller bör finnas med i verksamhetens egenkontroll.

Om ljud och buller

För låg och för hög temperatur eller drag i ett tillfälligt boende kan vara en olägenhet för människors hälsa, men som regel bara om störningen är mer än tillfällig eftersom vistelsetiden i ett tillfälligt boende ofta är kort. Det är en bedömning som miljö- och hälsoskyddsnämnden måste göra från fall till fall. Rutiner för att kontrollera och åtgärda temperaturen bör ingå i verksamhetens egenkontroll.

Anordningar för uppvärmning behöver anpassas till alla typer av boenden. Även sommartid kan vissa boenden behöva värmas upp som t ex en campingstuga eller en fjällstuga.

Tillsynsvägledning om temperatur inomhus

Städning och rengöring behöver anpassas efter typen av verksamhet och belastningen. Gemensamhetsutrymmen såsom kök och allrum bör städas minst dagligen, men oftare om det behövs. Hygienutrymmen bör städas en eller flera gånger varje dag beroende på belastningen. Dessa gemensamhetsutrymmen bör storstädas, inklusive höghöjdsstädning, minst en gång per år men helst flera gånger. Det är viktigt att det i verksamhetsutövarens egenkontroll finns rutiner för regelbunden kontroll av städningen.

Medvetet materialval och god städbarhet är en viktig förutsättning för att minska smuts och partiklar i inomhusmiljön. Ytskikt som är slitstarka, lättskötta och som inte drar åt sig mycket damm underlättar städningen. Städbarheten beror mycket på rummets storlek, men ett mindre rum som är praktiskt inrett är mer lättstädat än ett större rum som är övermöblerat och mer opraktiskt inrett. Fria golvytor underlättar rengöringen. Städbarheten är även beroende av val av möbler, golvytskikt och annan inredning.

Det är viktigt att det finns fungerande och bra städutrustning till både personal och boende och att det finns rekommendationer om lämpliga städmetoder för att uppnå ett gott städresultat. Våta städmetoder med rengöringsmedel bör framför allt användas i hygienutrymmen. I övrigt bör man undvika våta metoder; till exempel är linoleumgolv känsliga för vatten och bör moppas med en torr syntetisk mopp. En lätt fuktad mopp kan dock användas för att ta bort fläckar på golvet. Städutrustning bör förvaras i ett frånluftsventilerat utrymme. Om fuktiga moppar används behöver dessa tvättas och torkas för att undvika bakterietillväxt.

Tvättprocessens påverkan på mikroorganismer är en kombination av tid och värme samt mekaniska och kemiska faktorer. Det är lämpligt att torktumling sker snarast efter tvättning för att förhindra tillväxt av kvarvarande bakterier. Bäddutrustning, linne och handdukar tvättas lämpligen i lägst 60 °C, för att minska risken för smittspridning. Används hushållstvättmaskiner bör tvätten tvättas i lägst 60 °C med direkt efterföljande torktumling. Om de boende ska tvätta själva behövs tydliga instruktioner.

För att kunna upprätthålla en god hygien och minska risker för smittspridning måste det finnas tillräckligt med hygienutrymmen som ger möjlighet till en god personlig hygien i enlighet med 33§ punkt 5 FHM. Hygienutrymmena i ett tillfälligt boende måste klara den belastning i form av slitage och fukt som antalet boende innebär utan att det blir problem med fukt och mikroorganismer.

Boendestandarden varierar mycket mellan olika typer av tillfälligt boende. Miniminivån för antalet toaletter och utrustning för personlig hygien måste alltid anpassas till antalet och typen av besökare samt till hur lokalerna används.

Där skötrum/skötbord finns ska dessa utformas, skötas och rengöras på ett lämpligt sätt för att undanröja risken för smitta.

Legionella kan utgöra en smittrisk på tillfälliga boenden. Fastighetsägaren eller verksamhetsutövaren ska utföra egenkontroll av vattensystemen för att förebygga tillväxt av legionella.

Skötsel av vattensystem

Legionella i miljön - en kunskapssammanställning om hantering av smittrisker

Fuktskador och mögeltillväxt i tillfälligt boende är en olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken, och det är viktigt att problemen åtgärdas så fort som möjligt. Fuktskador kan bero på läckage från tak och fönster, vattenledningar, avloppsstammar och toaletter eller att duschar används på fel sätt. Även bristfällig ventilation kan ge fuktskador genom att fuktig luft kondenserar mot kalla ytor. Rutiner för skötsel och underhåll och åtgärder ska finnas i verksamhetens egenkontroll.

Det är viktigt att utrymmen som används mycket är anpassade efter belastningen, det vill säga har tåliga ytskikt, fuktspärrar och tillräcklig ventilation.

Det är också bra om det finns trivselregler, för de boende, för skötsel av lokaler och utrustning, till exempel att den som duschat rakar rent golvet från vatten för att minska avdunstningen av fukt till luften. Ett annat exempel är att den som lagar mat höjer frånluftsflödet eller öppnar ett fönster.

Tillsynsvägledning om fukt och mikroorganismer

I ett tillfälligt boende uppstår olika typer av avfall. Hushållsavfall utgör den största mängden. Dessutom kan det finnas farligt avfall i form av till exempel förbrukade lysrör. Vissa avfallsslag, till exempel förpackningar och elavfall, omfattas av producentansvar. För de olika avfallsslagen finns i varje kommun lokala lösningar för omhändertagande, som bland annat innebär olika typer av källsortering. Verksamheten ska lämna sitt avfall sorterat till de som hanterar avfall i kommunen. Kompostering av hushållsavfall ska anmälas till miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Avfall (naturvardsverket.se)

Nedan finns en översiktlig beskrivning av vissa av de lagar som omfattar tillsyn av hälsoskydd i tillfälliga boenden.

Följande bestämmelser i miljöbalken är mest relevanta för tillsynen av inomhusmiljön i tillfälliga boenden:

• 2 kap. om de allmänna hänsynsreglerna
• 9 kap. om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
• 26 kap. om tillsyn
• 27 kap. om avgifter
• 28 kap. om tillträde

Egenkontroll enligt miljöbalkens regler

I förordningen finns mer detaljerade bestämmelser om hälsoskydd. Kommunen ska i sin tillsyn ägna särskild uppmärksamhet åt bland annat tillfälligt boende, enligt 45 § punkt 4.

Förordning (998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (riksdagen.se)

När ett tillfälligt boende omfattas av tillsyn enligt miljöbalken gäller de generella kraven på egenkontroll enligt 26 kap. 19 §.

Tillfälliga boenden är inte anmälningspliktiga enligt 38 § FMH. De omfattas därför inte av förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll när det gäller inomhusmiljö- och hälsoskyddsfrågor.

Tillfälliga boenden kan också vara miljöfarlig verksamhet som t.ex. avloppsanläggning eller avfall. För frågor om egenkontroll för miljöfarlig verksamhet hänvisar vi till Naturvårdsverket.

Naturvårdsverket (naturvardsverket.se)

Folkhälsomyndigheten ger ut allmänna råd i frågor som gäller hälsoskydd, som en del av vår tillsynsvägledning. De allmänna råden är rekommendationer för hur miljöbalkens bestämmelser kan tillämpas. Detta är de allmänna råd som främst är aktuella vid tillsyn av tillfälligt boende:

• Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus FoHMFS 2014:13
• Folkhälsomyndighetens allmänna råd om fukt och mikroorganismer FoHMFS 2014:14
• Folkhälsomyndighetens allmänna råd om temperatur inomhus FoHMFS 2014:17
• Folkhälsomyndighetens allmänna råd om ventilation FoHMFS 2014:18