Psykisk hälsa är ett ämne som de flesta av oss kan relatera till. Den varierar naturligt genom livet och påverkas av bland annat våra upplevelser och vår omgivning. Psykisk hälsa är ett brett område och omfattar allt från psykiskt välbefinnande till psykiatriska tillstånd och suicid.

Det primära syftet med denna rapport är att sammanställa statistik från olika datakällor för att ge en sammanfattande och aktuell lägesbild av psykisk hälsa och suicid, bland barn och vuxna, samt att beskriva utvecklingen under 2000-talet. Därigenom kan vi se mönster i utvecklingen, grupper som utmärker sig och områden där fördjupad kunskap behövs.

Resultatet av den sammanställda statistiken visar följande:

• Majoriteten av befolkningen, både barn och vuxna, uppger en god självskattad hälsa och ett gott psykiskt välbefinnande. Dessa andelar har varit stabila över 2000-talet.
• Fler barn och vuxna uppger idag psykiska besvär, såsom stress, oro och sömnsvårigheter.
• Flickor och kvinnor uppger oftare psykiska besvär än pojkar och män, och högst andel finns bland tonårsflickor och unga kvinnor.
• Fler barn och vuxna vårdas inom psykiatrin, men diagnoserna varierar utifrån bland annat kön och ålder. Äldre personer får sällan specialiserad vård.
• År 2022 ingick för första gången personer 85 år och äldre i nationella folkhälsoenkäten. I denna ålder är andelen med god självskattad hälsa lägre än i andra åldersgrupper. Jämfört med den näst äldsta åldersgruppen är det fler kvinnor (85 år och äldre) som uppger allvarlig psykisk påfrestning.
• Uttaget av antidepressiva läkemedel har ökat i alla åldrar och är högst i äldre åldersgrupper. Var fjärde man och mer än var tredje kvinna har hämtat ut antidepressiv medicin 2022.
• Bland personer 16 år och äldre har andelen som uppger suicidtankar eller suicidförsök varit stabil över tid. Däremot har andelen flickor 10–17 år som vårdats för suicidförsök och andra självskador ökat.
• Suicidtalet (antal suicid per 100 000 invånare) minskar långsamt i de flesta åldrar. Bland unga vuxna ökade suiciden något fram till 2020, men 2022 noterades en minskning. Högst suicidtal finns bland män 85 år och äldre.

I denna rapport samlade vi flera olika mått på psykisk hälsa för att ge en bredare bild av området än vad som är möjligt när man bara rapporterar från en enskild undersökning. Detta innebär att bilden i vissa avseenden blir mer komplex och ibland motstridig, medan man i andra fall kan skönja tydliga mönster. Även luckor i kunskapen framträder. Det finns flera utmaningar i att mäta och följa psykisk hälsa och vi behöver vi bli bättre på att förstå hur olika datakällor kan kombineras för att ge en tydligare bild av hur psykisk hälsa fördelar sig i befolkningen.

Folkhälsomyndigheten verkar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen, med särskilt fokus på de grupper som löper högre risk än andra att drabbas av ohälsa. Vi ansvarar för den samlade uppföljningen av folkhälsan och det statliga folkhälsoarbetet. Utöver detta har vi även ett särskilt uttalat uppdrag att följa och analysera utvecklingen inom området psykisk hälsa och suicidprevention.

Det har hittills saknats en regelbunden och återkommande publikation med fokus på utvecklingen av psykisk hälsa och suicid i hela befolkningen, och som visar på hela områdets bredd och komplexitet. Genom att sammanställa statistik för hela befolkningen och visa resultat för olika mått blir det tydligare hur den psykiska hälsan fördelar sig mellan olika grupper i Sverige och var det finns störst behov av insatser. Därmed utgör uppföljningen en grundförutsättning för att uppnå målet om en god och jämlik hälsa.

Den här rapporten syftar till att ge en samlad bild av hur psykisk hälsa och suicid fördelar sig i befolkningen, hur utvecklingen har sett ut under 2000-talet, samt att beskriva och resonera kring de olika datakällor som ofta används. För att ge en så aktuell bild som möjligt är vår ambition att uppdatera rapporten i samband med att ny statistik tillgängliggörs. Här redovisar vi grundläggande statistik, från olika datakällor, för både barn och vuxna och uppdelat på ålder och kön. Framöver kommer nya avsnitt att tillkomma, som belyser skillnader mellan olika grupper, till exempel baserat på socioekonomi, födelseland eller regionala skillnader.

I just denna rapport har vi inte som mål att försöka förklara eller analysera vad utvecklingen beror på eller hur eventuella problem kan förebyggas eller åtgärdas. Sådana aspekter behöver istället fördjupas i separata publikationer och kunskapsstöd.

Målgruppen för denna rapport är personer som i sitt arbete behöver få en aktuell bild av den psykiska hälsan i befolkningen. Rapporten riktar sig därför särskilt till personer som har i uppgift att planera eller fatta beslut i frågor som rör psykisk hälsa och suicidprevention på nationell, regional eller kommunal nivå. Andra grupper som kan ha nytta av rapporten är civilsamhällesorganisationer, forskare, forskningsfinansiärer samt studenter på högskolenivå.

Rapporten har tagits fram av enheten för psykisk hälsa och suicidprevention. Hillevi Busch har varit ansvarig utredare och Johanna Ahnquist ansvarig enhetschef.

Folkhälsomyndigheten, oktober 2023

Josefin P Jonsson
Avdelningschef

Avdelningen för livsvillkor och levnadsvanor

Psykisk hälsa är ett ämne som berör och som många av oss kan relatera till. Vårt psykiska mående varierar naturligt genom livet och påverkas, inte bara av det som sker i våra privata liv, utan även av det som händer i samhället och i världen i stort. Förändrad världsekonomi, krig, konflikter, pandemier och klimatförändringar är några aktuella exempel på omvärldsfaktorer som kan påverka vår psykiska hälsa. Men även mindre dramatiska skeenden i samhället kan förändra förutsättningarna för psykisk hälsa. Viktiga och skyddande aspekter är exempelvis en hög grad av delaktighet, förutsägbarhet och jämlikhet.

Psykisk hälsa och psykisk ohälsa är två begrepp som ofta används, både av profession och i det allmänna samtalet. De kan ha olika betydelse beroende på vem som använder dem och i vilket sammanhang. Psykisk hälsa och psykisk ohälsa används i vissa fall som synonymer, i andra fall som varandras motpoler. För att minska risken för missförstånd har Folkhälsomyndigheten tillsammans med Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Regioner enats om ett enhetligt användande av vissa centrala begrepp (1). Detta ska öka vår tydlighet framförallt när vi redovisar statistik. Utgångspunkten är att psykisk hälsa används som ett paraplybegrepp, vilket omfattar de två samlingsbegreppen psykiskt välbefinnande och psykisk ohälsa. I detta perspektiv är psykisk hälsa alltså inte en motpol till psykisk ohälsa, utan ett överbryggande begrepp som refererar till området i stort.

Både psykiskt välbefinnande och psykisk ohälsa är flerdimensionella begrepp. Båda handlar om hur vi mår, men också om hur vi fungerar i livet. Psykiskt välbefinnande är ett relativt ungt och outforskat område, och än så länge även outvecklat i vår terminologi.

Psykiskt välbefinnande innehåller dels en känslomässig del, där positiva känslor av glädje och lycka dominerar, dels en känsla av mening och livstillfredsställelse (2). Men psykiskt välbefinnande är mer än så. Det handlar även om att acceptera sig själv som man är, ha goda och utvecklande relationer, kunna lösa vardagslivets utmaningar och hantera livets upp- och nedgångar. Studier visar att psykiskt välbefinnande är förenat med bättre hälsovanor (3) och lägre risk för en rad olika sjukdomar (4, 5), vilket även gör psykiskt välbefinnande till en viktig resurs för både individ och samhälle.

Även psykisk ohälsa är ett flerdimensionellt begrepp. Det fångar in flera olika tillstånd, alltifrån lätta psykiska besvär till svåra psykiatriska tillstånd. Det gör att begreppet är vagt eftersom det refererar till så olikartade företeelser. Vissa typer av psykiska besvär ingår periodvis i de flesta människors liv, medan allvarliga psykiatriska tillstånd drabbar en mindre andel av befolkningen. Enligt terminologin (1) används psykisk ohälsa som ett sammanfattande begrepp, när vi avser alla former av psykisk ohälsa. Vi undviker att använda begreppet om vi avser enbart en del av begreppet, till exempel psykiska besvär, eller depression.

Psykiska besvär är ofta självrapporterade och kan till exempel handla om oro, nedstämdhet eller sömnbesvär av olika intensitet och varaktighet. Psykiatriska tillstånd baseras alltid på en professionell bedömning som har resulterat i en psykiatrisk diagnos. Det finns en mängd olika psykiatriska tillstånd, både sjukdomar och syndrom (till exempel schizofreni, depression och ångestsyndrom) och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (såsom adhd och autism). I den kliniska verksamheten används ofta kriterier från diagnosmanualen DSM för att fastställa en psykiatrisk diagnos. När psykiatriska diagnoser inrapporteras till Socialstyrelsen kodas de enligt det internationella klassifikationssystemet ICD.

Figur 1 visar hur vi samlar in data om psykisk hälsa och suicid. Vissa delar av begreppet kan enbart fångas in genom självrapporterade uppgifter. Det gäller psykiskt välbefinnande, psykiska besvär och suicidtankar. Uppgifter om suicidförsök kan samlas in genom både enkäter och register. Dödsorsaker, inklusive suicid, baseras enbart på registerdata.

Figur 1. Datainsamlingsmetoder för olika dimensioner av begreppet psykisk hälsa.

Enkäter och register är alltså de vanligaste datakällorna för att mäta psykisk hälsa i befolkningen. Båda datainsamlingsmetoderna har begränsningar. Enkätdata är till exempel beroende av att tillräckligt många besvarar enkäten och att de som svarar är representativa för befolkningen i stort. Men andelen som besvarar enkäter minskar stadigt. Det gäller merparten av alla enkätundersökningar i Sverige och även utomlands (6).

Den nationella folkhälsoenkäten har genomförts varje eller vartannat år sedan 2004. Då var svarsfrekvensen 61 procent. Sedan dess har den minskat och vid den senaste datainsamlingen 2022 var andelen svarande 38 procent. Som visas i figur 2 skiljer sig svarsfrekvensen mellan olika åldersgrupper. Den är högst bland 65–84-åringarna och lägst bland 16–29-åringarna. Förutom åldersskillnader är det väl känt att enkäter mer sällan besvaras av män, utrikes födda och de med kort utbildning och låga inkomster (7). De flesta enkäter har dessutom fasta svarsalternativ, vilka inte alltid överensstämmer med respondenternas upplevelse. Frågor och svarsalternativ kan också tolkas på olika sätt av olika personer, beroende på bland annat kultur eller ålder (8).

Figur 2. Andel av olika åldersgrupper som har besvarat den nationella folkhälsoenkäten, 2004–2022.

Även registerdata har tillkortakommanden. Socialstyrelsen ansvarar för flera av de register som vi använder för att mäta olika aspekter av psykisk ohälsa: patientregistret, läkemedelsregistret och dödsorsaksregistret. En vanlig uppfattning är att registerdata, till skillnad från enkätdata, är objektiva. I viss mån är detta sant. Att en patient har gjort ett läkarbesök på en vårdenhet är fakta. Eller att en patient har avlidit, eller hämtat ut ett läkemedel. Men i andra delar är registerdata baserat på subjektiva element. Att fastställa en diagnos sker i dialog mellan patient och läkare och även diagnoser och diagnoskriterier förändras över tid, vilket påverkar statistiken (9). Statistiken speglar heller inte det faktiska vårdbehovet, eftersom vi i dessa register inte ser hur många som väntar på att få vård. Register är även beroende av att inrapportering görs. Generellt är inrapporteringen god i Sverige och för den specialiserade öppenvården, som tidigare hade lägre inrapporteringsgrad, har stora förbättringar skett över tid. Detta innebär dock problem när man vill göra jämförelser över tid, eftersom det kan vara svårt att avgöra om en ökning orsakas av förbättrad inrapportering eller ett ökat vårdbehov i befolkningen.

Syftet med denna rapport är att sammanställa statistik från olika datakällor för att ge en sammanfattande och aktuell lägesbild av psykisk hälsa och suicid, bland barn och vuxna i olika åldrar, samt att beskriva utvecklingen under 2000-talet. Ett annat syfte är att redogöra för de vanligaste datakällorna och deras för- och nackdelar.

Denna rapport är baserad på de datakällor och mått som Folkhälsomyndigheten vanligen använder för att följa och analysera hälsoläget i befolkningen. Datakällorna omfattar både enkät- och registerdata för att spegla de olika dimensionerna av psykisk hälsa.

Enkätdata ger en värdefull inblick i hur människor själva upplever och uppfattar sin psykiska hälsa. De enkätundersökningar vi främst använder är Skolbarns hälsovanor och den nationella folkhälsoenkäten. Dessa undersökningar har genomförts under många år och flera frågor har varit återkommande och går att följa över tid. Båda enkätundersökningarna har en tvärsnittsdesign, vilket innebär att för varje datainsamling görs ett nytt slumpmässigt urval av deltagare. Vi följer alltså inte samma individer över tid.

Skolbarns hälsovanor (Health Behaviour of School-aged Children) är en internationell enkätundersökning som genomförs vart fjärde år i Sverige och i ett 50-tal andra länder. Målgruppen för undersökningen är skolbarn i åldern 11, 13 och 15 år. Sverige har varit med i undersökningen sedan mitten av 1980-talet och den senaste datainsamlingen genomfördes 2021/2022.

Urvalet till undersökningen sker i två steg. Först väljs ett slumpmässigt antal skolor ut och utifrån detta urval slumpas en klass per skola. Alla barn i klassen tillfrågas om att delta. Andelen skolor som väljer att medverka har minskat över tid, från 94 procent 1989/90 till 55 procent 2021/2022. Bland eleverna har svarsfrekvensen varit god med ett bortfall runt 10–15 procent. År 2021/2022 var bortfallet 20 procent. Den sammanvägda svarsfrekvensen för både skolor och elever var 44 procent 2021/2022.

Syftet med Skolbarns hälsovanor är att öka kunskapen om de livsvillkor och levnadsvanor som är betydelsefulla för barns hälsa, samt att följa detta över tid. Enkäten består av ett 80-tal frågor om bland annat levnadsvanor, psykisk och fysisk hälsa, relationer, skola och sexualitet. De frågor om psykisk hälsa som redovisas i denna rapport finns i Bilaga 1. Beroende på frågornas karaktär redovisas de ibland som frekvenser, alltså andel som svarat på ett visst sätt, och ibland som medelvärden. Inga kalibreringsvikter har använts i analysen. Utförligare information om undersökningen finns i den senaste grundrapporten (10).

Den nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, genomfördes första gången 2004 och mellan 2004 och 2016 återkom den varje år. Från 2016 sker datainsamlingen vartannat år, med undantag för 2021 när en extra datainsamling genomfördes för att undersöka hälsan under covid-19-pandemin.

Urvalet till undersökningen är slumpmässigt och obundet. Det innebär att alla i den definierade populationen har lika stor sannolikhet att bli utvalda. Vid den senaste datainsamlingen 2022 skickades enkäten till 45 000 personer varav 16 971 (38 procent) svarade. Fram till 2021 var urvalet begränsat till åldrarna 16–84 år, därefter har den övre åldersgränsen tagits bort. Totalt 49 procent i åldern 85 år och äldre besvarade enkäten 2022.

Syftet med enkäten är att få en bild av människors hälsa, livsvillkor och levnadsvanor och den innehåller ett 60-tal frågor om exempelvis fysiska och psykiska besvär, alkohol- och tobaksvanor, mat- och motionsvanor och sociala relationer (11). De frågor som redovisas i denna rapport återfinns i Bilaga 2.

Kalibreringsvikter används i de statistiska analyserna, vilket förbättrar möjligheterna att generalisera resultatet till befolkningen i stort, trots att svarsfrekvensen har minskat. Vikterna väger upp underrepresenterade grupper och väger ner överrepresenterade grupper. Kalibreringsvikterna fungerar i stort sett väl, bortsett från åldersgruppen 16–29 år. Det betyder att resultatet för denna ålder eventuellt inte gäller för andra än de som besvarat enkäten.

Varje år beställer Folkhälsomyndigheten data från tre av Socialstyrelsens register: patientregistret, läkemedelsregistret och dödsorsaksregistret. Vi beställer ett urval av uppgifter, med fokus på de psykiatriska tillstånd som är vanligast, samt data om suicid och vård för avsiktligt självdestruktiv handling (exempelvis suicidförsök).

Patientregistret består av uppgifter om slutenvård och specialiserad öppenvård. Däremot ingår inte uppgifter från primärvården. I dagsläget finns enbart uppgifter tillgängliga om läkarbesök, vilket innebär att besök hos andra professioner som exempelvis sjuksköterskor, psykologer och kuratorer ännu inte ingår i statistiken.

Läkare är skyldiga att rapportera in uppgifter till patientregistret för varje besök i den specialiserade öppenvården och vid slutenvård i samband med utskrivning (12). Diagnoser kodas och inrapporteras enligt det internationella klassifikationssystemet ICD. Den huvuddiagnos som registreras avser det huvudsakliga skälet till vården vid just det tillfället. Utöver detta kan relevanta bidiagnoser registreras. I denna rapport redovisas dock enbart huvuddiagnoser. En person kan ingå i statistiken flera gånger om hen sökt vård för mer än en huvuddiagnos. Ibland kan det krävas flera läkarbesök för att utreda och ställa en slutgiltig diagnos. I dessa fall registreras patientens primära symtom vid varje läkarbesök (13).

De uppgifter Folkhälsomyndigheten beställer från patientregistret och som redovisas i rapporten sammanfattas i tabell 1. Eftersom diagnoser och diagnosområden i ICD har relativt omständliga benämningar, använder vi här andra beskrivningar (”benämning i rapport” i tabell 1) för att underlätta läsningen.

En stor del av vården vid lätta till medelsvåra psykiatriska tillstånd ges i primärvården, som utgör första linjens psykiatri, men som inte ingår i patientregistret. Att bara använda patientregistret skulle därför innebära en underskattning av antalet som vårdas för psykiatriska tillstånd. Eftersom läkemedelsbehandling har blivit vanligt vid vård av psykiatriska tillstånd – antingen som enda behandling eller i kombination med psykologisk behandling (14) – kan uppgifter från läkemedelsregistret användas för att uppskatta hur många som har vårdats. Registret omfattar information om alla uthämtade receptbelagda läkemedel, dock ingår inte läkemedel som ges på sjukhus eller andra vårdinrättningar (15). Läkemedlen kodas i olika grupper efter användningsområde. För detta syfte används det internationella klassificeringssystemet för läkemedel, ATC. I denna rapport redovisar vi uppgifter om antidepressiva läkemedel (ATC-kod: N06A) och läkemedel som används vid behandling av adhd (N06B).

För att följa utvecklingen av suicid i Sverige hämtas uppgifter från dödsorsaksregistret. Detta register innehåller uppgifter om alla folkbokförda som har avlidit i Sverige. Dödsorsaker kodas enligt ICD och med samma koder som vård för avsiktligt självdestruktiv handling. Koderna X60–X84 används för säkert fastställda suicid, medan koderna Y10–Y34 används för skadehändelser med oklar avsikt. Här redovisas X60–X84, om inget annat anges.

I det här avsnittet redovisar vi olika mått på psykisk hälsa bland barn. Vi inleder med statistik från Skolbarns hälsovanor om självskattad hälsa, psykiskt välbefinnande och psykiska besvär. Undersökningen omfattar barn i åldern 11, 13 och 15 år. Därefter redovisas registerbaserade uppgifter för barn i åldern 10–17 år. Det rör vård för psykiatriska tillstånd och suicidförsök samt suicid. Äldre barn (från 15–16 år) ingår ibland även i resultatredovisningen av vuxnas psykiska hälsa.

Självskattad hälsa (allmänt hälsotillstånd) är ett globalt mått som fångar in fysisk, psykisk och social hälsa och som samvarierar med barns hälsobeteenden och deras psykiska välbefinnande (16). Det finns även ett samband mellan hur barn skattar sin hälsa och hälsorelaterade utfall i vuxen ålder (17).

Självskattad hälsa mäts ofta med en fråga som har fyra eller fem olika svarsalternativ. I Skolbarns hälsovanor ställs frågan ”Hur tycker du att din hälsa är?” och svarsalternativen är ”mycket bra”, ”bra”, ”ganska dålig” och ”dålig”. Här redovisar vi resultatet sammanslaget för kategorierna ”mycket bra” och ”bra”, samt ”ganska dålig” och ”dålig”.

År 2021/22 svarade 96 procent av 11-åriga pojkar och flickor att deras hälsa är bra eller mycket bra. För pojkarna var andelarna enbart något lägre bland 13-åringarna (92 procent) och 15-åringarna (93 procent), se figur 3. För tonårsflickorna fanns större skillnader, jämfört med både 11-åriga flickor och jämnåriga pojkar. Av flickorna svarade 84 procent av 13-åringarna och 85 procent av 15-åringarna att hälsan är bra eller mycket bra (figur 4).

Figur 3. Andel pojkar i olika åldrar som svarar att de har en bra eller mycket bra hälsa, respektive en dålig eller mycket dålig hälsa, 2021/22.

Källa: Skolbarns hälsovanor.

Figur 4. Andel flickor i olika åldrar som svarar att de har en bra eller mycket bra hälsa, respektive en dålig eller mycket dålig hälsa, 2021/22.

Källa: Skolbarns hälsovanor.

Självskattad hälsa har mätts i Skolbarns hälsovanor sedan 2000/01, men svarsalternativen ändrades 2013/14. Sedan dess har andelen som svarar att de har en mycket bra hälsa varierat, bland både pojkar och flickor i olika åldrar. Generellt har det skett en förflyttning så att fler barn idag svarar att hälsan är bra, snarare än mycket bra. Andelen som svarar att hälsan är dålig har inte förändrats över tid. I figur 5 och 6 redovisas utvecklingen av andelen barn som svarar att deras allmänna hälsa är bra eller mycket bra.

Figur 5. Andel pojkar i olika åldrar som svarar att de har en bra eller mycket bra hälsa under perioden 2013/14 till 2021/22.

Källa: Skolbarns hälsovanor.

Figur 6. Andel flickor i olika åldrar som svarar att de har en bra eller mycket bra hälsa under perioden 2013/14 till 2021/22.

Källa: Skolbarns hälsovanor.

Psykiskt välbefinnande är ett mångfacetterat begrepp som kan mätas på olika sätt. Få skalor är dock utvecklade för barn och ungdomar (18). En fråga som har funnits med i Skolbarns hälsovanor sedan början av 2000-talet är Cantrils stege, som mäter livstillfredsställelse.

Med måttet Cantrils stege uppmanas barnen att skatta hur nöjda de är med sina liv. Svaren ska anges på en skala mellan 0 och 10, där högre värden indikerar högre livstillfredsställelse. Nedan redovisas barnens svar i form av medelvärden.

Högst livstillfredsställelse 2021/22 hade 11-åringarna. I samtliga åldrar skattar pojkar sin livstillfredsställelse högre än flickor. Bland 11-åringarna är pojkarnas medelvärde på skalan 8,1 medan flickornas är 7,6. 13-åringarna gör lägre skattningar, både pojkar (7,5) och flickor (6,6). Medelvärdet för 15-åringarna är något lägre jämfört med 13-åringarna, men denna skillnad är inte statistiskt säkerställd. Medelvärdet är 7,2 respektive 6,4 för 15-åriga pojkar respektive flickor.

Cantrils stege har använts i Skolbarns hälsovanor sedan 2001/2002. Sedan dess har det inte skett några statistiskt säkerställda förändringar i hur skolbarn skattar sin livstillfredsställelse, för vare sig pojkar (figur 7) eller flickor (figur 8) eller olika åldrar.

Figur 7. Genomsnittliga skattningar av livstillfredsställelse (medelvärde 0–10) bland pojkar i olika åldrar.

Källa: Skolbarns hälsovanor.

Figur 8. Genomsnittliga skattningar av livstillfredsställelse (medelvärde 0–10) bland flickor i olika åldrar.

Källa: Skolbarns hälsovanor.

Stress är en naturlig reaktion som hjälper oss att hantera olika utmaningar, exempelvis de krav som ställs i skolan. Kraven kan komma utifrån, från lärare och föräldrar, eller inifrån genom våra egna förväntningar. Kortvarig stress ger oss ofta energi att agera, medan långvarig stress, utan återhämtning, kan vara nedbrytande. I Skolbarns hälsovanor ställs en fråga om skolstress (”Hur stressad känner du dig av ditt skolarbete?”) med fyra svarsalternativ. Här redovisas de som har svarat ”ganska mycket” eller ”mycket”.

Flickor svarar oftare än pojkar att de känner sig stressade på grund av skolarbetet, men bland både pojkar och flickor är andelen stressade högst bland 15-åringar och lägst bland 11-åringar. Av 15-åringarna svarade 78 procent av flickorna 51 procent av pojkarna att de kände sig stressade av skolarbetet 2020/21. Bland 13-årigarna var andelarna 63 procent av flickorna och 40 procent av pojkarna och för 11-åringarna var motsvarande siffror 28 respektive 20 procent. Andelen som känner sig stressade har varierat under 2000-talet. Lägst andel fanns 2009/10 och sedan dess har andelarna ökat, bland både flickor och pojkar i alla tre åldrar.

Psykiska besvär är självrapporterade och oönskade upplevelser av exempelvis nedstämdhet, oro eller sömnbesvär. I Skolbarns hälsovanor mäts detta med HBSC-SCL, en checklista som anger 4 psykiska och 4 fysiska besvär. Barnen skattar hur ofta de har haft något av följande under det senaste halvåret: Ont i huvudet, ont i magen, ont i ryggen, yr (fysiska besvär), samt irritation/dåligt humör, svårt att somna, känt sig nere, känt sig nervös (psykiska besvär). Hur lätta eller svåra besvären är efterfrågas inte i denna checklista. De fysiska och psykiska besvären benämndes tidigare psykosomatiska besvär, men nu används uttrycket självrapporterade hälsobesvär. Även om de fysiska besvären kan ses som uttryck för psykisk anspänning, redovisar vi här enbart psykiska besvär.

Figur 9–11 visar andelen flickor i olika åldrar som svarar att de har haft psykiska besvär varje dag eller oftare än en gång i veckan. Andelen 11-åriga flickor som har haft dagliga psykiska besvär varierar mellan 7 och 22 procent beroende på vilket besvär som avses. Det vanligaste dagliga besväret är att ha svårt att somna och minst vanligt är att känna sig nervös (figur 9). Bland tonårsflickor är andelarna högre. 15–25 procent av 13-åringarna och 17–32 procent av 15-åringarna svarar att de haft dagliga besvär (figur 10–11). I båda åldrarna är irritation/dåligt humör vanligast att känna dagligen medan nervositet är minst vanligt.

Nedan slår vi samman de andelarna som svarat att de haft dagliga besvär med de som haft besvär oftare än en gång i veckan. Bland 11-åringarna svarar totalt 44 procent att de har haft svårt att somna oftare än en gång i veckan eller varje dag. Bland 13- och 15-åriga flickor svarar 63 respektive 74 procent att de känt irritation/dåligt humör lika ofta. För andra besvär varierar andelarna mellan 25–41 procent för 11-åriga flickor, 41–48 procent för 13-åriga flickor och 41–53 för 15-åriga flickor.

Figur 9. Andel 11-åriga flickor som svarar att de har haft olika psykiska besvär varje dag eller oftare än 1 gång per vecka, 2021/2022.

Källa: Skolbarns hälsovanor.

Figur 10. Andel 13-åriga flickor som svarar att de har haft olika psykiska besvär varje dag eller oftare än 1 gång per vecka, 2021/2022.

Källa: Skolbarns hälsovanor.

Figur 11. Andel 15-åriga flickor som svarar att de har haft olika psykiska besvär varje dag eller oftare än 1 gång per vecka, 2021/2022.

Källa: Skolbarns hälsovanor.

Figur 12–14 redovisar självrapporterade psykiska besvär bland pojkar. Andelen som har besvär är lägre jämfört med flickorna. Bland pojkarna ses heller nästan ingen åldersskillnad i andelen med dagliga besvär. Beroende på vilket besvär som avses varierar andelen med dagliga besvär bland 11-åriga pojkar mellan 3 och 17 procent (figur 12). Av 13- och 15-åringarna varierar andelarna mellan 5 och 13 procent respektive 6 och 13 procent (figur 13–14). I samtliga åldrar är svårt att somna eller irritation/dåligt humör det vanligaste dagliga besväret. Minst vanligt är att svara att man har känt sig nervös.

Ytterligare en andel av pojkarna svarar att de har besvär mer än en gång i veckan. Sammantaget har 38 procent av 13-åringarna och 41 procent av 15-åringarna känt sig irriterade eller på dåligt humör oftare än en gång i veckan eller varje dag. Av 11-åringarna svarar 33 procent att de lika ofta har haft svårt att somna.

Figur 12. Andel 11-åriga pojkar som svarar att de har haft olika psykiska besvär varje dag eller oftare än 1 gång per vecka, 2021/2022.

Källa: Skolbarns hälsovanor.

Figur 13. Andel 13-åriga pojkar som svarar att de har haft olika psykiska besvär varje dag eller oftare än 1 gång per vecka, 2021/2022.

Källa: Skolbarns hälsovanor.

Figur 14. Andel 15-åriga pojkar som svarar att de har haft olika psykiska besvär varje dag eller oftare än 1 gång per vecka, 2021/2022.

Källa: Skolbarns hälsovanor.

Under 2000-talet har andelen skolbarn som svarar att de har psykiska besvär ökat. Ökningen gäller samtliga fyra besvär, både dagliga besvär och besvär mer än en gång i veckan. Ökningen ses i alla tre åldersgrupper och bland både pojkar och flickor. Här redovisar vi en kortare sammanfattning av utvecklingen av dagliga besvär. Mer information finns i grundrapporten om Skolbarns hälsovanor (10).

Andelen flickor som svarar att de dagligen har svårt att somna har dubblerats i alla tre åldersgrupper mellan mätperioderna 2001/2002 och 2021/2022, från cirka 10 till 20 procent, och en liknande utveckling ses för de som svarar att de har känt sig nere. Även andelen 13- och 15-åriga flickor med dagliga besvär av irritation/dåligt humör låg runt 10 procent 2001/2002, men har nu ökat till 25 procent för 13-åringar och 32 procent för 15-åringar. Andelen som svarar att de har känt sig nervösa är lägre men har över tid tredubblats. Även andelen 11-åringar med psykiska besvär har ökat.

Andelen pojkar med dagliga besvär är också lägre, men har ökat över tid för 13- och 15-åringar. Dagliga besvär av irritation/dåligt humör har ökat från 6 till 12 procent för 13- och 15-åriga pojkar. Även andelen som har känt sig nere eller nervösa har dubblerats bland 13-åringar och tredubblats bland 15-åringar. Bland 11-åriga pojkar är andelen med dagliga besvär oförändrad, bortsett från sömnbesvär som har ökat något.

Psykiatriska tillstånd debuterar ofta tidigt i livet. I en metaanalys fann man att 35 procent av alla psykiatriska tillstånd debuterade före 14 års ålder och 48 procent före 18 års ålder (19). Här redovisar vi statistik för åldersgruppen 10–17 år.

Andelen flickor och pojkar som vårdades inom en psykiatrisk verksamhet (öppen- och slutenvård) 2022 var 7,3 respektive 6,8 procent. Vanligen redovisas detta som antal per 100 000 invånare. Detta sätt att redovisa används här i samtliga figurer som rör vård. Som visas i figur 15 har antalet barn per 100 000 invånare som vårdats i psykiatrin flerdubblats sedan 2008, bland både pojkar och flickor. År 2022 vårdades för första gången fler flickor än pojkar. Den här statistiken baserar sig på de koder som anger det medicinska verksamhetsområde (MVO) där vården skett och som inrapporterats till patientregistret. MVO-koderna ger en bredare bild än den diagnosrelaterade statistiken, eftersom den inte berörs av de förändringar som sker i inrapporteringen av diagnoser.

Figur 15. Antal pojkar och flickor per 100 000 invånare i åldern 10–17 år som har vårdats inom psykiatrisk verksamhet (öppen- och slutenvård), 2008–2022.

Källa: Patientregistret.

I detta avsnitt redovisar vi den diagnosrelaterade statistiken. Dessa siffror skiljer sig från de MVO-koder som redovisades ovan. MVO-koderna anger hur många barn som vårdas inom ett psykiatriskt verksamhetsområde, medan diagnosstatistiken kan komma från både psykiatrin och andra verksamhetsområden. Exempelvis kan utredning och behandling av adhd ske på barn- och ungdomsmedicinska enheter.

Figur 16 presenterar de vanligaste psykiatriska huvuddiagnoserna bland barn 10–17 år som vårdades 2022. Mest frekvent, bland båda könen, var adhd. Andelen barn i Sverige som fick vård för adhd är 5,6 procent (eller 5 600 per 100 000) av pojkarna och 3,4 procent av flickorna. Pojkar vårdades även oftare än flickor för autism, även om förekomsten är relativt låg jämfört med adhd. För övriga diagnoser var andelen vårdade högre bland flickor än pojkar. Det gäller särskilt ätstörningar där andelen vårdade är betydligt lägre bland pojkar än flickor. Könsskillnaden är även tydlig när det gäller ångestsyndrom och depression där flickorna har fått vård nästan tre gånger så ofta som pojkarna. Det är även en högre andel flickor än pojkar som har vårdats för beroendetillstånd.

Figur 16. Antal pojkar och flickor per 100 000 invånare i åldern 10–17 år som har vårdats i specialiserad öppen- eller slutenvård 2022, fördelat på diagnos.

Källa: Patientregistret.

Statistiken om specifika diagnoser är inte alltid lämplig att följa över längre perioder, i alla fall inte när det rör specialiserad öppenvård. Det beror på att inrapporteringen av diagnoskoder från psykiatrisk öppenvård har förbättrats avsevärt. Därför är det svårt att avgöra om en ökning beror på att fler söker vård eller en förbättrad inrapportering av diagnoskoder. I vissa fall kan man istället använda statistik från läkemedelsregistret för att följa utvecklingen över tid. Fördelen med detta är att man då får med samtliga förskrivande professioner, även primärvård. Nackdelen är att det inte framgår för vilken diagnos ett visst läkemedel har skrivits ut och att praxis för läkemedel kan ha förändrats över tid.

År 2022 hämtade närmare 62 000 barn 10–17 år (eller deras vårdnadshavare) ut adhd-läkemedel. I befolkningen motsvarar detta 7,8 procent av pojkarna och 4,5 procent av flickorna. Som visas i figur 17 har andelen uttag av adhd-läkemedel mångdubblats bland både flickor och pojkar sedan 2008.

Figur 17. Antal pojkar och flickor 10–17 år per 100 000 invånare med minst ett uttag av adhd-läkemedel 2008–2022.

Källa: Läkemedelsregistret.

Antidepressiva läkemedel kan ha flera användningsområden. Förutom för behandling av depression kan vissa antidepressiva läkemedel användas vid till exempel ångest- och tvångssyndrom.

Cirka 30 000 barn (10–17 år) hämtade ut någon form av antidepressiva läkemedel 2022. Det motsvarar 4,2 procent av flickorna och 2 procent av pojkarna i befolkningen. Figur 18 visar att andelen barn med uttag av antidepressiva läkemedel har flerdubblats sedan 2008. Under den senare delen av perioden har ökningen varit större för flickor än pojkar. Sedan 2020 har andelen uttag bland flickor ökat med 33 procent.

Figur 18. Antal pojkar och flickor 10–17 år per 100 000 invånare med minst ett uttag av antidepressiva läkemedel 2008–2022.

Källa: Läkemedelsregistret.

Här redovisar vi statistik om barn som har vårdats för avsiktligt självdestruktiva handlingar. Det är skador som i ICD-10 kodas som X60–X84, vilket omfattar både suicidförsök och självskador utan suicidavsikt. I patientregistret går det inte att skilja mellan dessa två patientgrupper.

Under 2022 vårdades knappt 2 000 barn 10–17 år i specialiserad öppen- eller slutenvård för någon form av självskada. Det betyder att 0,4 procent av alla flickor och 0,05 procent av alla pojkar i denna ålder har vårdats för detta.

För pojkar har andelen vårdade varit stabil över tid, men under senare år har andelen ökat bland flickor (figur 19). En särskilt påtaglig ökning skedde mellan 2020 och 2021.

Figur 19. Antal pojkar och flickor 10–17 år per 100 000 invånare som har vårdats för avsiktligt självdestruktiv handling i specialiserad öppen- eller slutenvård 2008–2022.

Källa: Patientregistret.

Årligen dör runt 22 barn i åldern 10–17 år i suicid. Nästan samtliga är 13 år eller äldre och det är ungefär lika många flickor som pojkar som avlider. Den årliga utvecklingen av suicid bland barn är svår att analysera statistiskt, eftersom underlaget är begränsat. Under perioden 2006 till 2021 har antalet suicid bland barn varierat mellan 14 och 31 per år med ett genomsnitt runt 22. Det kan alltså finnas variationer i antalet barn som avlider från år till år, men det syns ingen ökande eller minskande trend. Genom att slå samman flera årtal kan barn som dör i suicid analyseras djupare. I en sådan analys framkom att drygt vart tredje barn som dog i suicid hade varit i kontakt med psykiatrin året före dödsfallet (20).

I det här avsnittet redovisar vi olika mått på psykisk hälsa bland vuxna över 18 år. I vissa fall ingår även 16- och 17-åringar i statistiken. Det gäller till exempel vid redovisning av resultat från nationella folkhälsoenkäten, där 16- och 17-åringar ingår i den yngsta redovisningsgruppen (16–29 år). Det gäller också suicid där det är vanligt att redovisa statistiken från 15 år.

Resultatredovisningen inleds med statistik från nationella folkhälsoenkäten om självskattad hälsa, psykiskt välbefinnande och psykiska besvär, därefter följer registerbaserade uppgifter om vård för psykiatriska tillstånd och suicidförsök samt suicid.

Självskattad hälsa (allmänt hälsotillstånd) rör hur man ser på sin hälsa överlag och omfattar både psykiska, fysiska och sociala dimensioner (21). Här redovisar vi andelen av befolkningen som skattat sin hälsa som god eller mycket god (sammanslaget).

År 2022 var det 72 procent av befolkningen 16 år eller äldre som skattade sin hälsa som god och andelen var högre bland män (75 procent) än kvinnor (69 procent).

Figur 20. Andel män och kvinnor i olika åldersgrupper med god eller mycket god självskattad hälsa, 2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Andelen varierar mellan män och kvinnor och mellan olika åldersgrupper (figur 20). Bland män är andelen med god hälsa högst i åldrarna 16–29 år och 30–44 år (82 procent) och lägst i den äldsta åldersgruppen (43 procent). Bland kvinnor fanns den högsta respektive lägsta andelen i åldersgruppen 30–44 år (79 procent) och 85 år eller äldre (39 procent). Som framgår av figur 20 finns även en betydande skillnad i andelen med god hälsa mellan de två äldsta åldersgrupperna, 65–84 år och 85 år och äldre.

Under perioden 2006–2022 har andelen med god hälsa ökat bland både män och kvinnor i åldrarna 45–64 år och 65–84 år (figur 21–22). I andra åldersgrupper har utvecklingen varit stabil.

Figur 21. Andel kvinnor i olika åldersgrupper som skattar sin hälsa som god eller mycket god, 2006–2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Figur 22. Andel män i olika åldersgrupper som skattar sin hälsa som god eller mycket god, 2006–2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

De frågor om psykiskt välbefinnande som ingår i nationella folkhälsoenkäten redovisas i Bilaga 2. Frågorna berör hur vi fungerar i vardagen och i våra relationer, vår förmåga att tänka klart och lösa problem, men även om vi har känt oss lugna och vår syn på framtiden.

86 procent av befolkningen 16 år eller äldre hade ett gott psykiskt välbefinnande 2022. Andelen var något högre bland män (87 procent) än kvinnor (85 procent). Större könsskillnader framträder när materialet delas in i olika åldersgrupper (figur 23).

Andelen med gott psykiskt välbefinnande var högst i åldersgrupperna 45–64 år och 65–84 år och där var könsskillnaderna inte statistiskt säkerställda. Den lägsta andelen med gott psykiskt välbefinnande fanns bland de yngsta 16–29 år och i denna grupp fanns även den största könsskillnaden.

Figur 23. Andel män och kvinnor i olika åldersgrupper som bedöms ha ett gott psykiskt välbefinnande, enligt självskattningsformuläret SWEMWBS, 2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Det psykiska välbefinnandet har legat ungefär på samma nivå sedan 2018, när skalan började användas i nationella folkhälsoenkäten, och det gäller både kvinnor och män. En viss förändring har skett för kvinnor 16–29 år där andelen med gott psykiskt välbefinnande har sjunkit något sedan 2020 (figur 24). För män (figur 25) finns inga statistiskt säkerställda skillnader.

Figur 24. Andel kvinnor i olika åldersgrupper som skattar ett gott psykiskt välbefinnande, enligt självskattningsformuläret SWEMWBS, 2018–2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Figur 25. Andel män i olika åldersgrupper som skattar ett gott psykiskt välbefinnande, enligt självskattningsformuläret SWEMWBS, 2018–2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Här redovisar vi statistik om självrapporterade besvär av ängslan, oro eller ångest, sömnbesvär, stress och allvarlig psykisk påfrestning. Stress och en del psykiska besvär är erfarenheter som de flesta av oss kan relatera till, och ofta är det svårt att utifrån en enkät dra en gräns för vad som är reaktioner på vardagliga påfrestningar och vad som kan vara tecken på en mer allvarlig problematik. I så kallade kognitiva intervjuer har frågor om lätta psykiska besvär visat sig vara mera förknippade med erfarenheter av att ”vara människa”, medan svåra besvär förknippas med en påtaglig känslomässig belastning som påverkar hur vi mår och fungerar (23, 24). För måttet allvarlig psykisk påfrestning finns fastställda gränsvärden, som anger när en person skulle kunna uppfylla kriterierna för något psykiatriskt tillstånd (25).

Stress är en naturlig reaktion som uppstår när vi ställs inför olika utmaningar. Det vi upplever som stressande kan komma utifrån (att ha för mycket att göra) eller inifrån (krav vi ställer på oss själva). I grunden är stress en funktionell reaktion som syftar till att ge oss kraft och energi att agera. Ur det perspektivet är stressreaktioner funktionella. Men stress kan också vara negativt och det gäller särskilt långvarig stress och när vi inte får tillräcklig återhämtning. I den nationella folkhälsoenkäten ställs en fråga om stress (Bilaga 2) med fyra svarsalternativ. Här redovisar vi de som svarar att de känner sig ganska eller väldigt stressade.

Totalt 15 procent av befolkningen (16 år eller äldre) svarade 2022 att de känner sig stressade. Andelen är högre bland kvinnor (18 procent) än män (11 procent) och bland yngre än äldre åldersgrupper (figur 26). I den yngsta åldersgruppen (16–29 år) är också könsskillnaden störst, eftersom kvinnor dubbelt så ofta som män svarar att de känner sig stressade.

Figur 26. Andel män och kvinnor i olika åldersgrupper som svarar att de känner sig ganska eller väldigt stressade, 2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Under perioden 2006–2022 ökade andelen som svarade att de känner sig stressade. Det gällde särskilt kvinnor 16–29 år där andelen ökade från 24 till 37 procent (figur 27). Även bland kvinnor 30–44 år skedde en mindre, men statistiskt säkerställd ökning under perioden. För män var ökningen enbart statistiskt säkerställd i åldersgruppen 16–29 år när man jämför 2006 och 2022 (figur 28).

Figur 27. Andel kvinnor i olika åldersgrupper som svarar att de känner sig ganska eller väldigt stressade, 2006–2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Figur 28. Andel män i olika åldersgrupper som svarar att de känner sig ganska eller väldigt stressade, 2006–2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Att uppge besvär av ängslan, oro eller ångest är mycket vanligt i hela befolkningen och de flesta beskriver besvären som lätta. År 2022 svarade 36 procent av befolkningen 16 år eller äldre att de har lätta besvär av ängslan, oro eller ångest och ytterligare 7 procent uppgav svåra besvär. Både lätta och svåra besvär var vanligast bland kvinnor och unga (figur 29 och 30).

Figur 29. Andel män och kvinnor i olika åldersgrupper som uppger lätta besvär av ängslan, oro eller ångest, 2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Figur 30. Andel män och kvinnor i olika åldersgrupper som uppger svåra besvär av ängslan, oro eller ångest, 2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Över tid har andelen som svarar att de har lätta eller svåra besvär av ängslan, oro eller ångest ökat. För hela befolkningen 16 år och äldre har andelen med lätta besvär ökat med 5 procentenheter mellan 2006 och 2022. Ökningen är lika stor för både kvinnor och män. Däremot finns det könsskillnader när materialet delas upp i olika åldersgrupper. Här redovisar vi könsskillnaden för svåra besvär av ängslan, oro eller ångest, men samma mönster syns för lätta besvär.

Som visas i figur 31 och 32 har den största ökningen skett i åldersgruppen 16–29 år. Bland kvinnor har andelen som uppger svåra besvär av ängslan, oro eller ångest ökat från 9 till 23 procent mellan 2006 och 2022 och för män från 4 till 9 procent. Även för kvinnor 30–44 år har svåra besvär av ängslan, oro eller ångest ökat mellan 2006 och 2022. Däremot har det inte skett någon säkerställd ökning i de två äldre åldersgrupperna (45–64 år och 65–84 år). För män har utvecklingen varit stabil i alla åldersgrupper, utom i den yngsta, 16–29 år.

Figur 31. Andel kvinnor i olika åldersgrupper som uppger svåra besvär av ängslan, oro eller ångest, 2006–2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Figur 32. Andel män i olika åldersgrupper som uppger svåra besvär av ängslan, oro eller ångest, 2006–2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Många människor har sömnbesvär i perioder och orsakerna kan variera. Sömnbesvär kan också se olika ut. Det kan till exempel handla om att man har svårt att komma till ro och somna, eller att man vaknar för tidigt och inte kan somna om. I nationella folkhälsoenkäten frågar vi bara om man upplever sömnbesvär och i så fall om besvären är lätta eller svåra.

Totalt 35 procent av befolkningen (16 år eller äldre) svarade att de har lätta sömnbesvär och ytterligare 8 procent uppgav svåra sömnbesvär. Kvinnor uppgav oftare besvär – både lätta och svåra – jämfört med män och det gällde särskilt de åldersgrupper som var 45 år och äldre (figur 33 och 34).

Figur 33. Andel män och kvinnor i olika åldersgrupper som svarar att de har lätta sömnbesvär, 2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Figur 34. Andel män och kvinnor i olika åldersgrupper som svarar att de har svåra sömnbesvär, 2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Andelen av befolkningen som svarar att de har lätta sömnbesvär har ökat bland både män och kvinnor och i ungefär lika hög utsträckning. För kvinnor var skillnaden mellan 2006 och 2022 4 procentenheter, en ökning från 34 till 38 procent. För män var skillnaden 6 procentenheter, från 25 till 31 procent.

Fördelat på olika åldersgrupper var andelen som uppgav lätta sömnbesvär högre 2022 än 2006 i gruppen 16–29 år, både kvinnor och män, samt bland män i åldern 45–64 år. För svåra besvär (figur 35 och 36) fanns inga säkerställda skillnader mellan 2006 och 2022 för vare sig kvinnor eller män i de olika åldersgrupperna.

Figur 35. Andel kvinnor i olika åldersgrupper som uppger svåra sömnbesvär, 2006–2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Figur 36. Andel män i olika åldersgrupper som uppger svåra sömnbesvär, 2006–2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Måttet allvarlig psykisk påfrestning används för att uppskatta hur stor andel av befolkningen som – vid en viss tidpunkt – kan uppfylla kriterierna för ett psykiatriskt tillstånd. Måttet har använts i nationella folkhälsoenkäten sedan 2020.

År 2022 bedömdes totalt 9 procent av befolkningen 16 år eller äldre ha en allvarlig psykisk påfrestning, enligt Kessler-6. Andelen var högre bland kvinnor (11 procent) än män (7 procent) och i den yngsta åldersgruppen än de äldre åldersgrupperna (figur 37). Även inom åldersgrupperna fanns könsskillnader och det gällde särskilt den yngsta (16–29 år) och den äldsta (85 år eller äldre) åldersgruppen. I båda dessa grupper var det dubbelt så vanligt med allvarlig psykisk påfrestning bland kvinnor som bland män.

Figur 37. Andel män och kvinnor i olika åldersgrupper som bedöms ha en allvarlig psykisk påfrestning, enligt självskattningsformuläret Kessler-6, 2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Eftersom vi bara har mätt allvarlig psykisk påfrestning sedan 2020 saknas en längre tidsserie. När måttet infördes i enkäten sammanföll detta med covid-19-pandemin, vilket kan ha påverkat resultatet. Datainsamlingen 2020 skedde både strax före och strax efter det att covid-19 klassificerades som en samhällsfarlig sjukdom och restriktionerna infördes. Resultatet för allvarlig psykisk påfrestning skilde sig dock inte mellan de som besvarat enkäten före och under pandemin, bortsett från i åldersgruppen 65–84 år, där andelen var högre under än före pandemin. Detta tyder på att för de flesta åldersgrupper kan data från 2020 ses som opåverkade av pandemin och som en relevant baslinjemätning.

Mellan 2020 och 2022 ökade andelen med allvarlig psykisk påfrestning i befolkningen 16–84 år, men bara bland kvinnor. Fördelat per åldersgrupp var ökningen bara säkerställd för kvinnor i åldern 16–29 år där andelen ökade från 15 till 21 procent (figur 38). För män i olika åldersgrupper fanns ingen skillnad mellan dessa två år (figur 39).

Figur 38. Andel kvinnor i olika åldersgrupper som bedöms ha en allvarlig psykisk påfrestning, enligt självskattningsformuläret Kessler-6, 2020–2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Figur 39. Andel män i olika åldersgrupper som bedöms ha en allvarlig psykisk påfrestning, enligt självskattningsformuläret Kessler-6, 2020–2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Måttet allvarlig psykisk påfrestning, som redovisades tidigare, indikerar hur stor andel av befolkningen som skulle kunna uppfylla kriterierna för psykiatriska tillstånd. För att fastställa diagnoser behöver man dock göra kliniska intervjuer. I internationella forskningsstudier har sådana intervjuer genomförts på befolkningsnivå, men det är mycket resurskrävande.

Statistik över antalet som har sökt vård för psykiatriska tillstånd kan komplettera bilden, även om dessa uppgifter inte kan användas för att beskriva förekomsten av psykiatriska tillstånd i befolkningen. Orsakerna till detta är flera. En viktig faktor är att långt ifrån alla söker psykiatrisk vård eller vårdas efter ett suicidförsök.

Andelen av befolkningen 18 år och äldre som har vårdats inom psykiatrin ökade mellan 2008 och 2022. Det gäller både kvinnor (figur 40) och män (figur 41) i alla åldersgrupper förutom bland de två äldsta där det snarare har minskat. Störst ökning har skett i åldersgruppen 18–29 år där andelen vårdade har dubblerats mellan 2008 och 2022. Den här statistiken baseras på uppgifter om medicinska verksamhetsområden (MVO-koder) som inrapporteras till patientregistret. Dessa uppgifter ger en säkrare bild av utvecklingen än den diagnosrelaterade statistiken, som är mer påverkad av hur diagnoser inrapporteras över tid.

Figur 40. Antal kvinnor per 100 000 invånare i olika åldersgrupper som har vårdats inom psykiatrisk verksamhet (öppen- och slutenvård), 2008–2022.

Källa: Patientregistret.

Figur 41. Antal män per 100 000 invånare i olika åldersgrupper som har vårdats inom psykiatrisk verksamhet, 2008–2022.

Källa: Patientregistret.

Här redovisar vi andelen av den vuxna befolkningen som har fått specialiserad vård för vanliga psykiatriska tillstånd. Vuxna utgör dock en mycket bred och heterogen grupp som spänner över ung vuxenålder till den äldsta ålderdomen. Även psykiatriska tillstånd varierar med åldern och därtill finns ofta markerade könsskillnader. Nedan redovisar vi de diagnosgrupper som var vanligast i specialiserad vård bland kvinnor (figur 42) och män (figur 43) i olika åldersgrupper 2022. Syftet är att ge en översiktlig bild över den vård som ges i olika åldrar. Bilden är dock förenklad eftersom vi inte har haft tillgång till data om samtliga psykiatriska diagnoser och vi har heller inte analyserat grupper som har sökt vård för mer än en huvuddiagnos.

Den diagnos som oftast har ställts i samband med specialiserad vård skiljer sig mellan åldersgrupperna och mellan kvinnor (figur 42) och män (figur 43). Diagrammen visar också tydligt att yngre åldersgrupper vårdas oftare än äldre.

För både kvinnor och män i åldern 18–44 år var adhd den vanligaste orsaken till vård 2022. Bland kvinnor i åldern 45–64 år var orsaken främst stressyndrom medan kvinnor 65 år och äldre oftast vårdades för depression. Bland män var beroendesyndrom vanligast i gruppen 45–64 år och depression bland män 85 år och äldre

Figur 42. Den vanligaste diagnosgruppen i varje åldersgrupp bland kvinnor som har fått vård i specialiserad psykiatrisk öppen- och slutenvård 2022. Antal per 100 000.

Källa: Patientregistret.

Figur 43. Den vanligaste diagnosgruppen i varje åldersgrupp bland män som har fått vård i specialiserad psykiatrisk öppen- och slutenvård 2022. Antal per 100 000.

Källa: Patientregistret.

En stor del av vården av lätta till medelsvåra psykiatriska tillstånd ges av primärvården, som inte omfattas av rapporteringsskyldigheten till patientregistret. Dit hör bland annat de flesta depressioner, ångest- och stressyndrom. Att bara använda statistik från patientregistret underskattar därför andelen som får vård för psykiatriska tillstånd. De flesta som söker vård för psykiatriska tillstånd får idag något läkemedel utskrivet. Eftersom läkemedelsregistret omfattar alla förskrivna uthämtade läkemedel kan det komplettera bilden. En nackdel med läkemedelsregistret är dock att orsaken till att ett läkemedel skrivs ut inte framgår. Ett och samma läkemedel har ofta flera användningsområden.

Som framgick av figur 40–43 vårdas de två äldsta åldersgrupperna minst ofta i psykiatrin. Men statistik från läkemedelsregistret ger en annan bild. Bland både kvinnor (figur 44) och män (figur 45) finns stora åldersskillnader i uttag av antidepressiva läkemedel. Högst andel som har gjort minst ett uttag av dessa läkemedel finns i den äldsta åldersgruppen, 85 år och äldre. Här har motsvarande 36 procent av kvinnorna och 24 procent av männen hämtat ut dessa läkemedel. Lägst uttag av antidepressiva läkemedel har unga vuxna där andelen var 6 procent av männen och 13 procent av kvinnorna 2022. I samtliga åldersgrupper och bland båda könen har dock andelen uttag av antidepressiva ökat successivt över tid.

Figur 44. Antal kvinnor per 100 000 invånare i olika åldersgrupper som har gjort minst ett uttag av antidepressiva läkemedel, 2008–2022.

Källa: Läkemedelsregistret.

Figur 45. Antal män per 100 000 invånare i olika åldersgrupper som har gjort minst ett uttag av antidepressiva läkemedel, 2008–2022.

Källa: Läkemedelsregistret.

Flera studier visar att det finns en förhöjd suicidrisk vid många psykiatriska tillstånd, till exempel depression, bipolär sjukdom och schizofreni (26). Det är även väl känt att tidigare suicidförsök ökar risken för suicid (27). Samtidigt är det enbart en mindre andel av alla som vårdats för psykiatriska tillstånd eller suicidförsök som senare avlider i suicid. Denna andel varierar med uppföljningstiden och siffror från en metaanalys visar att dödligheten i suicid efter ett tidigare suicidförsök var 2,8 procent efter 1 år och 7,4 procent efter 10 år (28). En relativt stor andel av alla som dör i suicid har inte vårdats för psykiatriska tillstånd eller suicidförsök. Hur stor denna andel är varierar mellan olika studier och studiedesigner. En systematisk litteraturöversikt visar att två tredjedelar av de som dog i suicid inte hade haft kontakt med psykiatrin året före dödsfallet (29).

I detta avsnitt redovisar vi statistik om suicidtankar, suicidförsök och suicid. Statistiken kommer från olika datakällor: den nationella folkhälsoenkäten (suicidtankar och självrapporterade suicidförsök), patientregistret (vård för suicidförsök) och dödsorsaksregistret (suicid). I detta avsnitt använder vi olika åldersindelningar, vilket beror på dels data, dels de redovisningssätt som brukar presenteras nationellt och internationellt. Till exempel innehåller nationella folkhälsoenkäten frågor om suicidtankar och självrapporterade suicidförsök från 16 års ålder och det vanliga sättet att redovisa statistik är 16–29 år.

Frågor om suicidtankar och suicidförsök har funnits med i den nationella folkhälsoenkäten sedan 2005. Frågorna och svarsalternativen har dock ändrats vid ett par tillfällen. Den nuvarande formuleringen har använts sedan 2016 (se Bilaga 2).

Av befolkningen 16 år och äldre svarade totalt 3 procent att de någon gång under året övervägt att ta sitt liv (2022). Andelen var något högre bland kvinnor än män, men könsskillnaden var inte statistiskt säkerställd.

Att uppge suicidtankar var vanligare bland yngre än äldre åldersgrupper (figur 46). Inte heller uppdelat på ålder var könsskillnaderna statistiskt säkerställda. Sedan 2016 har andelen som uppger suicidtankar varit stabil, i både befolkningen i stort och olika åldersgrupper.

Figur 46. Andel män och kvinnor i olika åldersgrupper som svarar att de allvarligt övervägt att ta sitt liv under de senaste 12 månaderna, 2022.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten.

Andelen av befolkningen 16 år eller äldre som svarar att de har gjort ett suicidförsök under de senaste 12 månaderna var 0,6 procent 2022. Det fanns ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan kvinnor och män. Däremot var andelen högre i yngre än äldre åldersgrupper. I åldersgrupperna 16–29 år och 30–44 år uppgav 1,5 respektive 0,7 procent att de hade gjort ett suicidförsök. Det var mer än i de tre äldre åldersgrupperna där andelen varierade mellan 0,1 och 0,3 procent.

Andelen som svarar att de har gjort ett suicidförsök har inte förändrats sedan 2016, i vare sig befolkningen i stort eller de olika åldersgrupperna.

Andelen som har vårdats för suicidförsök är lägre än andelen som svarar att de har gjort ett suicidförsök. Det innebär att alla som har gjort ett suicidförsök inte kommer till vården.

I patientregistret finns uppgifter om hur många som har vårdats för suicidförsök eller andra avsiktligt självdestruktiva handlingar. I registret går det inte att skilja mellan de som har vårdats med eller utan suicidavsikt eller analysera grupperna var för sig.

Kvinnor under 30 år är den grupp som oftare än andra vårdas för avsiktligt självdestruktiva handlingar (figur 47). Detta mönster har varit oförändrat över tid (figur 48 och 49). Det finns betydande könsskillnader i andelen vårdade, särskilt i den yngsta åldersgruppen. I äldre åldrar är könsskillnaden mindre. I gruppen 85 år och äldre vårdas män oftare än kvinnor.

Figur 47. Antal män och kvinnor i olika åldersgrupper per 100 000 invånare som har vårdats för suicidförsök eller annan avsiktlig självdestruktiv handling, 2022. Slutenvård och specialiserad öppenvård.

Källa: Patientregistret.

I vuxna åldersgrupper har utvecklingen över tid varit förhållandevis stabil för både kvinnor och män. Andelen vårdade bland män 85 år och äldre tycks ha ökat över tid, men denna grupp uppvisar även stora variationer över tid. Variationen i den äldsta åldersgruppen beror till stor del på att den innehåller få individer, vilket gör att enskilda fall kan få stor effekt på andelen vårdade.

Figur 48. Antal män i olika åldersgrupper per 100 000 invånare som har vårdats för suicidförsök eller annan avsiktlig självdestruktiv handling, 2008–2022. Slutenvård och specialiserad öppenvård.

Källa: Patientregistret.

Figur 49. Antal kvinnor i olika åldersgrupper per 100 000 invånare som har vårdats för suicidförsök eller annan avsiktlig självdestruktiv handling, 2008–2022. Slutenvård och specialiserad öppenvård.

Källa: Patientregistret.

Dödsorsaksregistret innehåller uppgifter om alla som har avlidit i Sverige. Dödsorsaker kodas enligt ICD där koderna X60–X84 används för suicid. Koderna Y10–Y34 används när det inte har varit möjligt att avgöra om ett dödsfall har orsakats av en olyckshändelse, övergrepp eller suicid. Dessa omnämns ibland som ”osäkra suicid”, vilket kan vara missvisande eftersom det är oklart hur stor andel av dessa dödsfall som faktiskt är suicid. Här benämner vi dessa som dödsfall med oklar avsikt.

Suicid kan redovisas på olika sätt. Vanligast är att redovisa antal suicid, samt antal suicid per 100 000 invånare (suicidtalet). Här redovisar vi även suicid som andel av den totala dödligheten. Beroende på redovisningssätt kan man få relativt olika bild av i vilken åldersgrupp suicid är vanligast.

Både nationellt och internationellt brukar suicidstatistik redovisas från 15 år och uppåt. Den yngsta åldersgruppen brukar då innehålla personer i åldern 15–29 år, eller ibland 15–24 år. Att redovisa suicidstatistik från 18 år och uppåt är inte så vanligt. Här inleder vi med att redovisa statistik för hela befolkningen 15 år och äldre och därefter åldersindelad statistik för personer från 18 år.

År 2022 avled totalt 1 244 personer 15 år eller äldre av suicid i Sverige. Det motsvarande suicidtalet var 14, vilket innebär att 14 personer av 100 000 invånare i Sverige dog i suicid. Utöver säkert fastställda suicid registrerades 311 dödsfall med oklar avsikt. I denna grupp finns fler dödsfall orsakade av förgiftningar (68 procent) än i suicidgruppen (25 procent). Figur 50 visar utvecklingen för båda grupperna över tid. Fortsättningsvis redovisas enbart uppgifter om säkert fastställda suicid.

Figur 50. Antal döda per 100 000 invånare 15 år eller äldre, 2006–2022, uppdelat på suicid (X60–X84) och dödsfall med oklar avsikt (Y10–Y34).

Källa: Dödsorsaksregistret.

Två av tre som dör i suicid är män. År 2022 registrerades 895 fall av suicid bland män och 349 bland kvinnor (15 år och äldre), vilket motsvarar suicidtalen 21 och 8. Som visas i figur 51 och 52 är könsfördelningen framträdande i alla åldersgrupper. Även metoder för suicid skiljer sig mellan könen. Bland kvinnor orsakades 41 procent av alla suicid av förgiftningar medan motsvarande andel bland männen var 19 procent.

Som visas i figur 51 registrerades flest suicid 2022 i åldersgruppen 45–64 år (415 stycken) medan det lägsta antalet fanns bland personer 85 år eller äldre (61 stycken). Men för att jämförelsen ska bli rättvis behöver antalet suicid ställas i relation till åldersgruppernas storlek i befolkningen. Därför beräknas suicidtalet. Eftersom gruppen 85 år och äldre innehåller avsevärt färre personer än gruppen 45–64 år blir suicidtalet högre för den äldsta gruppen. Faktum är att äldre män har det högsta suicidtalet av alla i Sverige (figur 52).

Figur 51. Antal suicid bland män och kvinnor i olika åldersgrupper, 2022.

(a) 18–29 år: 128 suicid bland män, 40 bland kvinnor.

Källa: Dödsorsaksregistret.

Figur 52. Suicidtal (ant al suicid per 100 000) bland män och kvinnor i olika åldersgrupper, 2022.

(a) 18–29 år: Suicidtal män: 16; kvinnor: 6.

Källa: Dödsorsaksregistret.

Ett annat sätt att presentera suicidstatistik är att ställa antalet suicid i relation till den totala dödligheten i olika åldersgrupper. Utifrån detta perspektiv är suicid en framträdande dödsorsak bland de yngsta. I åldern 15–29 år dog totalt 675 personer 2022, varav 184 dog av suicid. Detta innebär att 27 procent av all dödlighet i denna ålder orsakades av suicid. Att suicid utgör en stor andel av ungas dödlighet beror framförallt på att unga i Sverige sällan dör av sjukdomar, varför yttre orsaker, både suicid och olycksfall, står för den största delen av dödligheten i gruppen. I äldre åldersgrupper utgör suicid en allt mindre del av den totala dödligheten och bland de äldsta är mindre än 1 procent av alla dödsorsaker suicid (figur 53).

Figur 53. Andel (procent) av samtliga dödsfall som har orsakats av säkert fastställda suicid i relation till olika åldersgrupper, 2022.

Källa: Dödsorsaksregistret.

Under 1980- och 90-talet skedde en stor minskning av suicidtalen i Sverige, men under 2000-talet har utvecklingen bromsats upp. Mellan 2006 och 2022 minskade suicidtalet i befolkningen (15 år och äldre) från 16 till 14.

Suicidtalet har minskat mer i äldre än i yngre åldersgrupper och skillnaderna mellan äldres och yngres suicidtal har därför krympt, särskilt när det gäller män (figur 54 och 55). Under 2000-talet har suicidtalen i de yngre åldersgrupperna 15–29 år och 30–44 år till och med ökat något över tid. Fördjupade analyser av suicid ibland 15–29-åringar visar dock att ökningen enbart har skett i åldern 20–29 år och inte bland 15–19-åringar (30). Mellan 2021 och 2022 har antalet suicid minskat i åldersgruppen 15–29 år, från 237 till 184 stycken. Det innebär även en sänkning av suicidtalet från 13 till 10. En liknande minskning syns i åldersgruppen 18–29 år, men inte bland 30–44-åringar.

Figur 54. Antal suicid per 100 000 invånare bland män i olika åldersgrupper, 2006–2022. Källa:

Dödsorsaksregistret.

Figur 55. Antal suicid per 100 000 invånare bland kvinnor i olika åldersgrupper, 2006–2022.

Källa: Dödsorsaksregistret.

Personer 85 år och äldre uppvisar stora variationer i hur suicidtalet har utvecklats över tid, vilket särskilt gäller för män (figur 56). En bidragande faktor är att åldersgruppen består av få individer, vilket innebär att något fler eller färre suicid får stor effekt på suicidtalet. Kännetecknande för män i denna ålder är dock att suicidtalen ligger betydligt högre än bland män i andra åldersgrupper.

Figur 56. Antal suicid per 100 000 invånare bland män och kvinnor i åldern 85 år och äldre, 2006–2022.

Källa: Dödsorsaksregistret.

Syftet med denna rapport var att ge en samlad lägesbeskrivning av psykisk hälsa och suicid i Sverige idag, samt att visa på utvecklingen under 2000-talet. Ett annat syfte var att redogöra för hur olika datakällor fungerar och hur de kompletterar varandra. Vi använde flera olika mått, hämtade från olika datakällor, för att belysa området. Även om mönstren och trenderna i stort är samstämmiga mellan olika datakällor finns vissa viktiga skillnader och fynd som är värda att lyfta fram.

Sett till den självskattade hälsan är det en hög andel av befolkningen – bland både barn och vuxna – som har ett gott allmänt hälsotillstånd. Ett undantag är den äldsta åldersgruppen (85 år och äldre), där andelen är betydligt lägre jämfört med andra åldersgrupper. Under 2000-talet har andelen med gott allmänt hälsotillstånd legat stabil bland skolbarn (11, 13 och 15 år) och vuxna, förutom i åldrarna 45–84 år där andelen ökat.

Resultatet visar också att runt 80 procent av den vuxna befolkningen har ett gott psykiskt välbefinnande och bland skolbarn har graden av livstillfredsställelse legat på en relativt hög och stabil nivå under 2000-talet. Genomgående skattar dock flickor och kvinnor sitt psykiska välbefinnande och sitt allmänna hälsotillstånd lägre jämfört med pojkar och män. Det gäller särskilt tonåringar (13- och 15-åringar) och unga vuxna. Trots att det psykiska välbefinnandet verkar vara relativt stabilt i befolkningen ökar andelen som uppger olika typer av psykiska besvär och fler än tidigare söker psykiatrisk vård och hämtar ut psykofarmaka – en utveckling som gäller både barn och vuxna i olika åldrar.

Det finns en tydlig köns- och åldersskillnad när det gäller psykisk ohälsa och suicid. I enkätundersökningen Skolbarns hälsovanor svarar en hög andel av de 13- och 15-åriga flickorna att de har psykiska besvär oftare än en gång i veckan eller varje dag. Det är även många som känner sig stressade av bland annat skolarbetet.

Även bland unga vuxna bekräftas denna bild vad gäller både stress och självrapporterade psykiska besvär i nationella folkhälsoenkäten. Kvalitativa studier indikerar dock att tolkningen av frågorna om psykiska besvär kan variera mellan olika grupper av skolbarn (31) och unga vuxna (23). I en intervjustudie beskriver unga vuxna att de ser lätta psykiska besvär av till exempel oro och stress som någonting normalt, att det är en reaktion på utmaningar i vardagen (23). Svåra besvär beskrivs däremot som att känslorna helt tar över, och blir till ett hinder i vardagen. Även i Skolbarns hälsovanor finns indikation på att psykiska besvär kan ha varierande innebörd för olika barn (31). Andelen skolbarn med psykiska besvär har ökat under 2000-talet, men bland 15-åringar verkar den största ökningen ha skett bland de som i övrigt har ett gott allmänt hälsotillstånd medan andelen som har en kombination av dåligt allmänt hälsotillstånd och psykiska besvär inte har ökat (32).

En allvarlig utveckling är att antalet unga flickor som har vårdats för avsiktliga förgiftningar och andra självskador har ökat under de senaste åren. Även om förekomsten är låg på befolkningsnivå är utvecklingen bekymmersam, särskilt som denna typ av handlingar är en känd riskfaktor för suicid (27). Samtidigt som flickor och unga kvinnor vårdas oftare än pojkar och unga män för suicidförsök och andra självskador, är suicidtalen tre gånger högre bland pojkar och män i åldern 15–29 år.

Hittills finns inga indikationer från våra egna analyser att suicidtalen bland barn ökar, utan antalet suicid bland 15–19-åringar har legat stabilt mellan 2006 och 2020. Däremot visar analyserna att suicidtalen bland unga vuxna (20–29 år) har ökat med knappt 2 procent per år under samma period (30). År 2022 såg vi dock en relativt stor minskning av antalet suicid bland unga. Det är ännu för tidigt att säga om det är ett varaktigt trendbrott eller en tillfällig nedgång.

Medellivslängden i Sverige ökar och allt fler blir 85 år eller äldre (33). Det är viktigt att få kunskap om hur de äldsta i Sverige mår och 2022 var det första året som Folkhälsomyndigheten bjöd in personer äldre än 84 år till den nationella folkhälsoenkäten.

I takt med att vi åldras får vi vanligen sämre kroppslig hälsa och funktionsförmåga. Vi blir mer beroende av andra, samtidigt som vårt sociala nätverk krymper när äldre vänner och närstående dör. Även ålderism, det vill säga fördomar och diskriminering på grund av ålder, kan påverka äldre personer och deras hälsa (34). Dessa aspekter kan öka risken för olika former av psykisk ohälsa, samtidigt som äldres livserfarenhet och resiliens kan skydda mot en sådan utveckling (35).

Genom åren har vi noterat att den grupp som tidigare var äldst i undersökningen (65–84 år) på flera sätt skattar sin psykiska hälsa som bättre än andra, särskilt jämfört med den yngsta åldersgruppen (16–29 år). Fler i denna grupp har haft gott psykiskt välbefinnande och färre har uppgett psykiska besvär. Gruppen 85 år och äldre, som nu är äldst i undersökningen, har delvis andra resultat än 65–84-åringarna. Även om majoriteten av den äldsta åldersgruppen också har ett gott psykiskt välbefinnande är andelen lägre jämfört med 65–84-åringarna. Det är också betydligt färre som tycker att de har en bra hälsa, något som kan höra ihop med både försämrad psykisk och fysisk hälsa samt sociala förändringar (21). Bland kvinnorna är det dubbelt så många som bedöms ha allvarlig psykisk påfrestning (jämfört med 65–84-åringarna), vilket kan betyda att fler i denna grupp har något psykiatriskt tillstånd. Samtidigt saknas skillnader i andra mått på psykisk hälsa så som ängslan, oro eller ångest, sömnbesvär och suicidtankar.

Data från patientregistret visar att få personer över 65 år får specialiserad psykiatrisk vård och lägst är andelen i gruppen 85 år och äldre. Däremot visar läkemedelsregistret att många äldre får läkemedel mot till exempel depression. Detta tyder på att de flesta äldre får behandling i primärvården. Bland de äldsta har drygt var tredje kvinna och var fjärde man tagit ut antidepressiv medicin och det är högre än i något annan åldersgrupp. Bland män är suicidtalet högst i denna ålder. Dock har suicidtalet bland män 65 år och äldre minskat under 2000-talet. Suicid bland äldre är att betrakta som ett folkhälsoproblem, där den generella suicidproblematiken kompliceras av exempelvis fysiska sjukdomar, depression, ensamhet och förlust av närstående (36).

Förebyggande insatser är viktiga för att minska risken för exempelvis depression, ångest och suicid bland de äldsta. Det kan handla om att lindra kroppsliga besvär, bryta social isolering (37) och att ge stöd i att öka eller vidmakthålla en lämplig nivå av fysisk aktivitet (38). Primärvården, äldreomsorgen och kommunal hälso- och sjukvård har viktiga roller i det.

I denna rapport samlade vi flera olika mått på psykisk hälsa för att ge en bredare bild av området än vad som är möjligt när man bara rapporterar från en enskild undersökning. Detta innebär att bilden i vissa avseenden blir mer komplex och ibland motstridig, medan man i andra fall kan skönja tydliga mönster. Även luckor i kunskapen framträder.

I denna rapport – liksom i rapporteringen av psykisk hälsa överlag – har mycket kretsat kring flickor och kvinnor. I både Skolbarns hälsovanor och Nationella folkhälsoenkäten utmärker sig pojkar och män mest genom att ha högre psykiskt välbefinnande och färre psykiska besvär. Orsakerna kan vara flera. Dels kan pojkar och män de facto ha en bättre psykisk hälsa. Men det kan också handla om att frågorna som ställs i undersökningarna mer tangerar besvär som är vanliga bland flickor och kvinnor och mer sällan fångar in pojkars och mäns uttryck för ohälsa. Det samma kan gälla för vård. Registerdata visar att många – särskilt pojkar och yngre män – behandlas inom psykiatrin, de flesta för adhd. Relativt få behandlas för depression. Män kan dock uppvisa delvis andra symtom på depression än kvinnor, så som substansberoende, risktagande och bristande impulskontroll (39).

Värdet av att använda olika datakällor och att kombinera dessa blir också tydligt för gruppen 30–64 år. De har varken bättre eller sämre psykisk hälsa än någon annan åldersgrupp. Samtidigt visar andra datakällor, såsom Försäkringskassans statistik, att psykiatriska tillstånd står för runt 60 procent av alla sjukskrivningar bland 30–39-åriga kvinnor och män och att andelen även är hög i åldrarna 40–59 år (40). Detta indikerar att även statistik om sjukfrånvaro är en viktig pusselbit för att förstå omfattningen och utvecklingen av psykisk hälsa.

Med de utmaningar som finns med att mäta och följa psykisk hälsa, behöver vi bli bättre på att förstå hur olika datakällor kan kompletteras för att ge en tydligare bild av hur psykisk hälsa fördelar sig i befolkningen.

Ett förslag till en ny nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention har nyligen redovisats för regeringen (41). I förslaget redogörs även för hur området skulle kunna följas på sikt med förslag på indikatorer för ett antal hälsoutfall som fångar in olika dimensioner av psykisk hälsa och suicid, men som också gör det möjligt att följa fördelningen och utvecklingen av bestämningsfaktorer för psykisk hälsa i olika grupper av befolkningen.

Ett sådant sammanhållet uppföljningssystem är viktigt för att följa utvecklingen på både nationell och regional nivå, samt för att kunna följa de olika målområdena som strategin anger som viktiga för att skapa en god och jämlik psykisk hälsa i hela befolkningen.

ATC – Anatomic Therapeutic Chemical classification system.

DSM – The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders.

HBSC-SCL – Health Behaviours of School aged Children Symptom Checklist

ICD – International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems.

MVO – Medicinskt Verksamhetsområde

SWEMWBS – Short Warwick Edinburgh Mental Well-Being Scale

1. SKR, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen. Begrepp inom området psykisk hälsa. Version 2020. [citerad 15 augusti 2023]. Hämtad från: https://skr.se/download/18.4d3d64e3177db55b1663b360/1615533855867/PM_Begrepp-inom-omradet-psykisk-halsa.pdf.
2. Ryan R, Deci E. On Happiness and Human Potentials: A Review of Research on Hedonic and Eudaimonic Well-Being. Annual Review of Psychology. 2001;52(1):141-66.
3. Trudel-Fitzgerald C, James P, Kim ES, Zevon ES, Grodstein F, Kubzansky LD. Prospective associations of happiness and optimism with lifestyle over up to two decades. Prev Med. 2019;126.
4. Steptoe A. Happiness and Health. Annual Review of Public Health. 2019;40(1):339-59.
5. Hernandez R, Bassett SM, Boughton SW, Schuette SA, Shiu EW, Moskowitz JT. Psychological Well-Being and Physical Health: Associations, Mechanisms, and Future Directions. Emot Rev. 2018;10(1):18-29.
6. Stedman RC, Connelly NA, Heberlein TA, Decker DJ, Allred SB. The End of the (Research) World As We Know It? Understanding and Coping With Declining Response Rates to Mail Surveys. Society & Natural Resources. 2019;32(10):1139-54.
7. Mindell JS, Giampaoli S, Goesswald A, Kamtsiuris P, Mann C, Männistö S, et al. Sample selection, recruitment and participation rates in health examination surveys in Europe--experience from seven national surveys. BMC medical research methodology. 2015;15:78.
8. Stewart AL, Napoles-Springer A. Health-related quality-of-life assessments in diverse population groups in the United States. Med Care. 2000;38(9 Suppl):II102-24.
9. Horwitz A. DSM: A history of psychiatry's bible. Baltimore: John Hopkins University Press; 2021.
10. Folkhälsomyndigheten. Skolbarns hälsovanor i Sverige 2021/22: Nationella resultat. 2023. [citerad 15 augusti 2023]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/48b881b57779498595394ca05525d5d8/skolbarns-halsovanor-sverige-2021-2022-nationella-resultat.pdf.
11. Folkhälsomyndigheten. Syfte och bakgrund till frågorna i nationella folkhälsoenkäten (Hälsa på lika villkor 2022). 2022. [citerad 15 augusti 2023]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/s/syfte-och-bakgrund-till-fragorna-i-nationella-folkhalsoenkaten-halsa-pa-lika-villkor-2022/?pub=117450
12. Socialstyrelsen. SOSFS 2021:35 (M). Uppgiftsskyldighet till Socialstyrelsens patientregister. 2013. [citerad 15 augusti 2023]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/foreskrifter-och-allmanna-rad/2013-12-23.pdf.
13. Socialstyrelsen. Anvisningar för diagnosklassificering i öppenvård. Version 2.1. Rev. 2016-05-11.2016. [citerad 15 augusti 2023]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/klassifikationer-och-koder/2016-5-22.pdf.
14. Bohman G. Har Sverige rätt vård vid psykisk ohälsa? Psykoterapi. 2022(2).
15. Socialstyrelsen. Det statistiska registrets framställning och kvalitet Läkemedelsregistret.2021. [citerad 15 augusti 2023]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/dokument-webb/statistik/statistiska-registrets-framstallning-kvalitet-lakemedelsregistret.pdf.
16. Breidablik H-J, Meland E, Lydersen S. Self-rated health in adolescence: A multifactorial composite. Scandinavian Journal of Public Health. 2008;36(1):12-20.
17. Hetlevik O, Meland E, Hufthammer KO, Breidablik HJ, Jahanlu D, Vie TL. Self-rated health in adolescence as a predictor of 'multi-illness' in early adulthood: A prospective registry-based Norwegian HUNT study. SSM Popul Health. 2020;11:100604.
18. Rose T, Joe S, Williams A, Harris R, Betz G, Stewart-Brown S. Measuring Mental Wellbeing Among Adolescents: A Systematic Review of Instruments. Journal of Child and Family Studies. 2017;26(9):2349-62.
19. Solmi M, Radua J, Olivola M, Croce E, Soardo L, Salazar de Pablo G, et al. Age at onset of mental disorders worldwide: large-scale meta-analysis of 192 epidemiological studies. Molecular Psychiatry. 2022;27(1):281-95.
20. Folkhälsomyndigheten. Suicid bland barn i Sverige.2021. [citerad 16 augusti 2023]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/a0631c7344be413bb4aa754d2770043e/suicid-bland-barn-sverige.pdf.
21. Garbarski D. Research in and Prospects for the Measurement of Health Using Self-Rated Health. Public Opinion Quarterly. 2016;80(4):977-97. DOI:10.1093/poq/nfw033.
22. Stewart-Brown S, Tennant A, Tennant R, Platt S, Parkinson J, Weich S. Internal construct validity of the Warwick-Edinburgh Mental Well-being Scale (WEMWBS): a Rasch analysis using data from the Scottish Health Education Population Survey. Health Qual Life Outcomes. 2009;7:15.
23. Folkhälsomyndigheten, Högskolan i Väst. Ungas röster om psykisk hälsa: Unga personer 16–25 år beskriver sina upplevelser av psykiska besvär och psykiskt välbefinnande – en intervjustudie och en kvalitativ analys av enkätfrågor. 2023. [citerad 17 augusti 2023]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/1db0284519a74c6bae433907c1d058f0/ungas-roster-psykisk-halsa.pdf.
24. SCB. Nationella folkhälsoenkäten (HLV) 2023. Kognitiva intervjuer. Opublicerad rapport.
25. Kessler RC, Barker PR, Colpe LJ, Epstein JF, Gfroerer JC, Hiripi E, et al. Screening for serious mental illness in the general population. Arch Gen Psychiatry. 2003;60(2):184-9.
26. Too LS, Spittal MJ, Bugeja L, Reifels L, Butterworth P, Pirkis J. The association between mental disorders and suicide: A systematic review and meta-analysis of record linkage studies. J Affect Disord. 2019;259:302-13.
27. Beghi M, Rosenbaum JF, Cerri C, Cornaggia CM. Risk factors for fatal and nonfatal repetition of suicide attempts: a literature review. Neuropsychiatr Dis Treat. 2013;9:1725-36.
28. Demesmaeker A, Chazard E, Hoang A, Vaiva G, Amad A. Suicide mortality after a nonfatal suicide attempt: A systematic review and meta-analysis. Australian & New Zealand Journal of Psychiatry. 2022;56(6):603-16.
29. Stene-Larsen K, Reneflot A. Contact with primary and mental health care prior to suicide: A systematic review of the literature from 2000 to 2017. Scandinavian Journal of Public Health. 2019;47(1):9-17.
30. Folkhälsomyndigheten. Ökning av suicid bland unga vuxna 20-29 år. 2022.
31. Wickström A, Lindholm SK. Young people’s perspectives on the symptoms asked for in the Health Behavior in School-Aged Children survey. Childhood. 2020;27(4):450-67.
32. Eriksson C, Stattin H. Secular trends in mental health profiles among 15-year-olds in Sweden between 2002 and 2018. Front Public Health. 2023;11:1015509.
33. Folkhälsomyndigheten. Hälsa - Resultat för uppföljningen för övergripande indikatorer på hälsa. 2023. [citerad 2 oktober 2023.]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/h/halsa/?pub=120975.
34. Marques S, Mariano J, Mendonça J, De Tavernier W, Hess M, Naegele L, et al. Determinants of Ageism against Older Adults: A Systematic Review. International journal of environmental research and public health. 2020;17(7).
35. Ribeiro-Goncalves JA, Costa PA, Leal I. Loneliness, ageism, and mental health: The buffering role of resilience in seniors. Int J Clin Health Psychol. 2023;23(1):100339.
36. Conejero I, Olie E, Courtet P, Calati R. Suicide in older adults: current perspectives. Clin Interv Aging. 2018;13:691-9.
37. Van As BAL, Imbimbo E, Franceschi A, Menesini E, Nocentini A. The longitudinal association between loneliness and depressive symptoms in the elderly: a systematic review. Int Psychogeriatr. 2022;34(7):657-69.
38. Hu MX, Turner D, Generaal E, Bos D, Ikram MK, Ikram MA, et al. Exercise interventions for the prevention of depression: a systematic review of meta-analyses. Bmc Public Health. 2020;20(1).
39. Cavanagh A, Wilson CJ, Kavanagh DJ, Caputi P. Differences in the Expression of Symptoms in Men Versus Women with Depression: A Systematic Review and Meta-analysis. Harvard Review of Psychiatry. 2017;25(1):29-38.
40. Försäkringskassan. Socialförsäkringen i siffror 2023.2023. [citerad 21 augusti 2023]. Hämtad från: https://www.forsakringskassan.se/download/18.2af5a1181888fbe751eaf/1687877749315/socialforsakringen-i-siffror-2023.pdf.
41. Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen. Underlag till nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention – Slutredovisning av regeringsuppdrag 2023. 2023.

Hur tycker du din hälsa är?

Svarsalternativ: Mycket bra, bra, ganska dålig, dålig.

Det här är en bild av en stege. Toppen på stegen ”10”motsvarar det bästa liv du kan tänka dig och botten ”0” det sämsta liv du kan tänka dig. Om du tänker på ditt liv i största allmänhet, var tycker du att du står just nu? Markera i rutan vid det nummer som bäst passar in på dig.

Svarsalternativ: Skala 0–10.

Hur ofta har du under de senaste 6 månaderna haft följande besvär?

a) Känt mig nere

b) Varit irriterad eller på dåligt humör

c) Känt mig nervös

d) Haft svårt att somna

Svarsalternativ: I stort sett varje dag, mer än 1 gång i veckan, ungefär 1 gång i veckan, ungefär 1 gång i månaden, sällan eller aldrig.

I frågan ingår även fyra fysiska besvär (huvudvärk, ont i magen, ont i ryggen, känt mig yr), men dessa redovisas inte i denna rapport.

Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd?

Svarsalternativ: Mycket bra, bra, någorlunda, dåligt, mycket dåligt.

Ange här hur väl påståendena nedan stämmer överens med hur du upplevt din situation de senaste 2 veckorna.

a) Jag har haft en positiv syn på framtiden

b) Jag har känt att jag har varit till nytta

c) Jag har känt mig lugn

d) Jag har hanterat problem på ett bra sätt

e) Jag har tänkt på ett klart sätt

f) Jag har känt mig nära andra människor

g) Jag har själv kunnat bestämma mig om saker och ting

Svarsalternativ: Alltid, oftast, ibland, sällan, aldrig.

Följande frågor handlar om hur du känt dig under de senaste 30 dagarna. Under den senaste månaden, hur ofta har du känt dig ...

a) orolig?

b) utan hopp?

c) rastlös?

d) så pass nedstämd att inget kunnat muntra upp dig?

e) som att allt varit ansträngande?

f) värdelös?

Svarsalternativ: Hela tiden, mesta delen av tiden, viss del av tiden, liten del av tiden, ingen del av tiden.

Har du något eller några av följande besvär eller symtom?

a) Ängslan, oro eller ångest

b) Sömnsvårigheter

Svarsalternativ: Nej. Ja, lätta besvär. Ja, svåra besvär.

Känner du dig för närvarande stressad? Med stress menas ett tillstånd då man känner sig spänd, rastlös, nervös, orolig eller okoncentrerad.

Svarsalternativ: Inte alls; i viss mån; ganska mycket, väldigt mycket.

Har du någon gång kommit i den situationen att du allvarligt övervägt att ta ditt liv?

Svarsalternativ: Nej, aldrig. Ja, för mer än 12 månader sedan. Ja, under de senaste 12 månaderna.

Har du någon gång försökt att ta ditt liv?

Svarsalternativ: Nej, aldrig. Ja, för mer än 12 månader sedan. Ja, under de senaste 12 månaderna.