Den här rapporten bygger på en kartläggande litteraturöversikt och visar att

• bisexuella har sämre livsvillkor, livskvalitet och hälsa än både homosexuella och heterosexuella personer
• bisexuella kvinnor är särskilt utsatta vad gäller psykisk hälsa, våld och substansanvändning
• bisexuella personer har sämre förutsättningar för att leva öppet med sin sexualitet

Sammantaget nås inte det folkhälsopolitiska målet om jämlika förutsättningar för god hälsa när det gäller bisexuellas livsvillkor, livskvalitet och hälsa.

Här presenterar vi några sammanfattande resultat från de studier som ingår i litteraturöversikten och ger förslag på utvecklingsområden.

Bisexuella är i mindre utsträckning öppna med sin sexualitet än homosexuella. I samband med vårdkontakter kan det bero på oro för att få negativa reaktioner och sämre vård. Bisexuella kvinnor anger i högre grad än andra att de känner skam över sin sexuella orientering och önskar att de hade en annan.

Bisexuella upplever att de får ett annat bemötande än homosexuella och heterosexuella i samhället, bland annat på grund av fördomar om att bisexuella är promiskuösa och opålitliga. Många känner också att de inte passar in i hbtqi-sammanhang. Utanförskapet följer även med in i det sociala livet, och många bisexuella saknar vänner med anknytning till hbtqi-sammanhang.

Många bisexuella beskriver sig själva som antingen homosexuella eller heterosexuella beroende på partnerns kön. Detta kan leda till att deras bisexualitet osynliggörs. Vidare har partnerns kön stor betydelse för jämställdheten inom relationen. Bisexuella kvinnor som lever med kvinnor upplever i högre utsträckning att de har en jämställd relation än de som lever med män.

Bisexuella sexdebuterar tidigare och har fler sexuella partners än heterosexuella. Bisexuella har även mer varierande och fler sexuella beteenden jämfört med homosexuella och heterosexuella. Bland bisexuella män är det vanligare jämfört med homosexuella och heterosexuella män att använda internet både för att hitta sexpartners och för att ägna sig åt sexuella aktiviteter. Samtidigt uppger bisexuella lägre grad av sexuell nöjdhet än heterosexuella.

Bisexuella rapporterar högre grad av ohälsa inom flera områden jämfört med både homosexuella och heterosexuella. De skattar sin fysiska hälsa som sämre än heterosexuella, men bättre än vad homosexuella gör, även om risken för förtida död är högre för bisexuella personer. Framför allt bisexuella kvinnor har högre risk för psykisk ohälsa såsom depression, ångest, suicid och självskadebeteende, jämfört med homosexuella och heterosexuella kvinnor.

Bisexuella brukar multipla substanser i högre grad än heterosexuella, och har oftare än andra behandlats för substansberoende. Bisexuella berusar sig i högre grad än heterosexuella, men i något mindre grad än homosexuella Resultaten visar att bisexuella och homosexuella personer rapporterar högre andel av substansbruk samtidigt som de upplever högre grad av psykiska besvär, diskriminering, trakasserier, hot och social isolering jämfört med heterosexuella.

Utifrån den kartläggande litteraturöversiktens resultat om bisexuellas hälsa bedömer Folkhälsomyndigheten att följande utvecklingsområden kan skapa bättre förutsättningar för jämlik hälsa:

• Kunskapsframtagning om hälsoläget och de faktorer som påverkar hälsan, samt studier som särredovisar grupperna bisexuella och pansexuella, bedöms kunna stärka bi- och pansexuellas livsvillkor, livskvalitet och hälsa.
• Ökad kunskap om bisexualitet, med fokus på inkludering, lika villkor och faktorer som främjar bisexuellas livsvillkor, livskvalitet och hälsa, bedöms kunna motverka bifobi inom verksamheter i kommuner, regioner och civilsamhälle.
• Kunskapshöjande insatser om bisexualitet riktade till yrkesverksamma inom skola, vård och omsorg, liksom till aktörer inom våldsförebyggande arbete, aktörer som arbetar med psykisk ohälsa och suicidprevention och aktörer inom området alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel (ANDTS) bedöms kunna leda till förbättrad hälsa.
• Mer fakta och fler samtal om bi- och pansexualitet i skolans undervisning om sexualitet, samtycke och relationer kan främja hälsan för unga bisexuella och pansexuella personer.
• Fler stödjande insatser som specifikt uppmärksammar bisexuella inom våldsprevention, ANDTS, psykisk hälsa och suicidprevention samt från civilsamhällets organisationer kan förebygga ohälsa bland bisexuella.

This report is based on a scoping literature review, and it shows that

• bisexual people experience poorer living conditions, quality of life and health than both homosexual and heterosexual people
• bisexual women are particularly vulnerable to mental illness, violence and substance use
• bisexual people face poorer conditions for living openly about their sexuality

Overall, the public health policy goal towards good and equitable health is not being met in terms of bisexual people’s living conditions, quality of life, and health.

Here we present a summary of some of the results from the studies included in the literature review, and propose areas for development.

Bisexual people are less likely to be open about their sexuality compared to homosexual people. In a healthcare context, this may be due to concerns about experiencing negative reactions and receiving poorer care. Bisexual women are more likely than others to say that they feel ashamed about their sexuality and wish it were different.

Bisexual people feel that they are treated differently than homosexual and heterosexual people in society, partly due to prejudices about bisexual people being promiscuous and unreliable. Many also feel that they do not fit in with the LGBTQI community. Exclusion also extends to social life, with many bisexual people lacking friends linked to the LGBTQI community.

Many bisexual people describe themselves as either homosexual or heterosexual depending on the partner’s gender. This can lead to their bisexuality being erased. Furthermore, their partner’s gender has a significant impact on gender equality within the relationship. Bisexual women living with women are more likely to feel that their relationship is equal, compared to those who live with men.

Bisexual people make their sexual debuts earlier than heterosexual people, and have more sexual partners. Bisexual people also have more varied and multiple sexual behaviours compared to homosexual and heterosexual people. Bisexual men are more likely to use the internet to find sexual partners and engage in sexual activities than homosexual and heterosexual men. At the same time, bisexual people report lower levels of sexual satisfaction compared to heterosexual people.

Bisexual people report higher rates of ill health in several areas, compared to both homosexual and heterosexual people. They rate their physical health as being worse than heterosexual people’s, but better than homosexual people’s, despite the risk of premature death being higher for bisexual people. Bisexual women are at a particular risk of mental illnesses such as depression, anxiety, self-harm and suicide compared to homosexual and heterosexual women.

Bisexual people are more likely to use multiple substances compared to heterosexual people. In addition, they are more often treated for substance use disorders. Bisexual people become intoxicated more often than heterosexual people, although they drink to a slightly lesser extent than homosexual people. The results indicate that bisexual and homosexual people report higher rates of substance use while they experience a higher degree of mental health problems, discrimination, harassment, threats and social isolation compared to heterosexual people.

Based on the results of the scoping literature review on the health of bisexual people, the Public Health Agency of Sweden has determined the following areas of development that can create better conditions for equal health:

• Producing knowledge on the health situation and factors that affect health, as well as separate studies reporting on bisexual and pansexual groups can improve the living conditions, quality of life and health of bi- and pansexual people.
• Increasing knowledge about bisexuality, with an emphasis on inclusion, equal opportunities and factors that promote the living conditions, quality of life and health of bisexual people, could contribute to combat biphobia within municipalities, local authorities and civil society.
• Health can be improved through knowledge-building efforts relating to bisexuality targeted at professionals working in schools, health and social care as well as those working to prevent violence, with mental health and suicide prevention and in the field of alcohol, narcotics, doping, tobacco and gambling (ANDTS).
• By including more facts and discussions about bisexuality and pansexuality in school education about sexuality, consent and relationships, the health of young bisexual and pansexual people can be improved.
• Ill health among bisexual people can also be prevented by providing more support measures specifically focusing on bisexual people in the work with violence prevention, ANDTS, mental health and suicide prevention, together with civil society’s organisations.

Den här rapporten handlar om bisexuellas hälsa, och bygger på en kartläggande litteraturöversikt över studier som är genomförda i de nordiska länderna.

Utgångpunkten är Folkhälsomyndighetens uppdrag att verka för jämlika förutsättningar för god hälsa i hela befolkningen och att främja hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter till hälsa. Rapporten knyter även an till våra uppdrag om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) och det hivpreventiva arbetet. Den vänder sig till yrkesverksamma inom olika arenor som möter bisexuella personer men också till beslutsfattare och det civila samhällets organisationer.

Rapporten är framtagen av utredarna Mika Handelsman-Nielsen och Renita Sörensdotter, vid Enheten för sexuell hälsa och hivprevention, under ledning av tillförordnad enhetschef Anna-ChuChu Schindele.

Juni 2024

Agneta Falk Filipsson

Tillförordnad avdelningschef

Avdelningen för smittskydd och hälsoskydd

Folkhälsomyndigheten

Den här rapporten handlar om bisexuellas, och i viss mån pansexuellas, livsvillkor, livskvalitet och hälsa. Gruppen bisexuella osynliggörs ofta genom att den läggs samman med homosexuella, ses som en del av kategorin sexuella minoriteter eller ingår i förkortningen hbtqi (homo- och bisexuella, transpersoner, queera personer och personer med intersexvariation). Bisexuella och pansexuella personer har dock andra livsvillkor än homosexuella och heterosexuella, och det är därför viktigt att specifikt uppmärksamma deras möjligheter till jämlik hälsa.

Folkhälsomyndigheten har i uppdrag att verka för jämlika förutsättningar för en god hälsa i hela befolkningen, och vi ska fästa särskild vikt vid de grupper som löper störst risk för att drabbas av ohälsa (1). Vi har även ett hbtqi-strategiskt uppdrag i enlighet med regeringens strategi och handlingsplan för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck (2, 3). Därtill har vi i uppdrag att främja sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) (4, 5).

Att stödja de grupper som löper störst risk för att drabbas av ohälsa är också ett av delmålen i Agenda 2030 om minskad ojämlikhet. Agenda 2030 betonar att ett jämlikt och hållbart samhälle bygger på principen om allas lika rättigheter och möjligheter oberoende av exempelvis kön, etnicitet, religion, funktionsvariation och ålder (6). Denna rapport ingår i den kunskapsframtagning som ska stödja hbtqi-personers jämlika förutsättningar för god hälsa.

En grundläggande definition av bisexualitet är förmågan att känna sexuell eller romantisk attraktion till människor oavsett kön, eller till människor av två olika kön. Pansexualitet är förmågan att känna sexuell eller romantisk attraktion till människor oavsett kön, eller till människor av alla kön (7).

Inom forskningen definieras gruppen bisexuella på olika sätt, vanligtvis utifrån en eller flera variabler som berör identitet, praktik eller begär. Hur bisexuella själva definierar och presenterar sig varierar också. Därtill kan könsidentiteten och den sexuella identiteten förändras över tid (8, 9). Sexuell identitet och sexuell praktik kan också skilja sig åt. Alla som agerar bisexuellt definierar sig inte som bisexuella (10).

I Folkhälsomyndighetens tidigare rapporter undersöks hälsan och dess förutsättningar för gruppen bisexuella. Några resultat presenteras här.

Tidigare rapporter visar att bisexuella mer sällan än homosexuella är öppna med sin sexualitet. I befolkningsundersökningen SRHR2017, som omfattar frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, svarade en lägre andel bisexuella (38 procent) än homosexuella (80 procent) att de var öppna med sin sexuella orientering (11). Den svenska rapporten från undersökningen European MSM Internet Survey (EMIS) visar också en stor skillnad där en lägre andel bisexuella (9 procent) var helt öppna med sin sexuella orientering, jämfört med homosexuella (63 procent). Totalt 76 procent av de bisexuella männen svarade att de inte var öppna för någon, medan motsvarande andel bland homosexuella män var 13 procent (12).

En rapport som bygger på folkhälsoenkäten ”Hälsa på lika villkor” (HLV) pekar på att det är vanligare bland homosexuella och bisexuella, jämfört med heterosexuella, att ha låga inkomster och befinna sig i ekonomisk kris. Vanligast är det bland bisexuella kvinnor, som också oftare är arbetslösa än homosexuella och heterosexuella kvinnor. Både bisexuella och homosexuella män är också i högre grad arbetslösa än heterosexuella män. Dessutom är en högre andel bisexuella män förtidspensionerade, jämfört med heterosexuella män (13).

Undersökningarna SRHR2017 och HLV visar att det är betydligt vanligare att homosexuella och bisexuella personer utsätts för hot om våld och fysiskt våld, jämfört med heterosexuella personer. Allra mest utsatta är bisexuella kvinnor. Unga bisexuella kvinnor är därtill den grupp bland hbt-personer som har minst tillit till andra människor, uppger mest ohälsa och har mest självdestruktivt beteende (13, 14).

I rapporter som baseras på SRHR2017 påvisas att bisexuella kvinnor i högre grad utsätts för sexuella övergrepp, sexuell förnedring och sexuella trakasserier jämfört med homo- och heterosexuella kvinnor och hetero-, homo- och bisexuella män. Totalt 45 procent angav att de hade utsatts för sexuella övergrepp genom psykisk påtryckning, jämfört med 23 procent av homosexuella kvinnor och 21 procent av heterosexuella kvinnor. Vidare hade över 20 procent blivit sexuellt förnedrade och 74 procent hade utsatts för sexuella trakasserier. Det var också en högre andel som utsatts för sex mot deras vilja, jämfört med heterosexuella och homosexuella kvinnor (11, 14).

Enligt nämnda rapporter om undersökningen SRHR2017 visas att bisexuella kvinnor och män oftare rapporterade att de var missnöjda med sexlivet jämfört med homosexuella och heterosexuella. Bland homosexuella kvinnor var 71 procent nöjda med sexlivet, jämfört med 57 procent bland heterosexuella och 54 procent bland bisexuella kvinnor. Motsvarande andelar bland män var 62 procent, 58 procent och 44 procent (11, 14).

Det finns en del kunskapsunderlag, myndighetsrapporter och forskning om gruppen hbtqi-personer i Sverige, men det är ovanligt att gruppen bisexuella särskiljs och redovisas på ett fördjupat sätt. Än mindre vanligt är det att pansexuella personers villkor undersöks separat. Det finns indikationer på att bisexuella har sämre förutsättningar för god hälsa, men det behövs både breddad och fördjupad kunskap om gruppens livsvillkor, livskvalitet och hälsa för att kunna förstå bakomliggande orsaker till skillnaderna. I den här rapporten sammanställs därför nordisk forskning inom området. Kunskapen kan utgöra grund för framtida interventioner för att främja hälsa och förebygga sämre förutsättningar för ohälsa bland bisexuella och pansexuella.

Syftet med den kartläggande litteraturöversikten är att sammanställa och undersöka forskning om livsvillkor, livskvalitet och hälsa för grupperna bisexuella och pansexuella personer i de nordiska länderna.

Följande övergripande frågeställningar har varit vägledande:

• Vilken forskningsbaserad kunskap finns om livsvillkor, livskvalitet och hälsa för grupperna bisexuella och pansexuella personer i Norden?
• Vilken forskningsbaserad kunskap finns om livsvillkor, livskvalitet och hälsa för grupperna bisexuella och pansexuella personer, jämfört med homosexuella och/eller heterosexuella, i Norden?

I det här kapitlet introduceras de teoretiska perspektiv och förklaringsmodeller som utgjort grund för analysen. De teorier som tas upp är monosexualitet, mellanförskap, bifobi och minoritetsstress.

För att förstå villkoren för bisexuella och pansexuella behöver de ställas mot villkoren för dem som lever monosexuellt, det vill säga känner sexuell eller romantisk attraktion till enbart ett kön. Bisexuella och pansexuella möter andra utmaningar än monosexuella, och därför behöver deras specifika förutsättningar, frågor och behov utforskas på andra sätt (7).

Den som inte lever monosexuellt kan drabbas av monosexism, vilket innebär ett antagande om att alla är eller bör definiera sig som antingen homosexuell eller heterosexuell. En persons sexualitet antas vara direkt kopplad till könet på hens eventuella partner, därför tolkas bisexuella ofta som antingen homosexuella eller heterosexuella beroende på partnerns kön (7, 15).

Ibland används mononormativitet som en synonym till monosexism. Det syftar då på att monosexismen är del av samhällsnormer, och kan leda till diskriminering av den som bryter mot dessa normer. Mononormativitet kan även innebära monosexism och normer om tvåsamhet och monogami (7).

Bisexuella och pansexuella kan uppleva att de inte passar in i de mononormativa kategorierna homo- och heterosexualitet. Det kan synliggöras genom teorin om mellanförskap (the middle ground) där bisexualitet framstår som ett mellanrum mellan homo- och heterosexualitet. De senare tänks vara inneslutna i sin kategori, men uteslutna från den andra. Mellanförskapet innebär att samtidigt vara antingen eller och både och. Normer för homo- och heterosexualitet innebär att det finns föreställningar om att människors sexualitet bygger på två stabila kön: man och kvinna. Könen föreställs vara ömsesidigt uteslutande och varandras motsatser. Begäret antas här vara riktat åt antingen det ena eller det andra hållet (16).

Att bisexualiteten konstrueras i ett mellanrum mellan hetero- och homosexualitet kan innebära att den inte erkänns. Bisexualitet blir då en underkategori av hetero- och homosexualitet eller en kompromiss mellan dessa två, i stället för en egen självständig sexuell identitet (16).

Begreppet bifobi kan användas för att synliggöra det negativa bemötande som bisexuella möter enbart på grund av sin bisexualitet. Det fångar in fördomar om och diskriminering av bisexuella (17) och inkluderar att bisexualitet och bisexuella personer osynliggörs i offentligheten (18).

Teorin om minoritetsstress används för att analysera hur samhället bidrar till stress för den som tillhör en minoritetsgrupp, jämfört med den som tillhör en majoritetsgrupp. Det kan exempelvis innebära oro för att bli utsatt för kränkande särbehandling och negativa förväntningar om att diskrimineras, utsättas för våld eller avvisas. De som utsätts för denna press kan ibland känna att de vill eller måste dölja sin identitet. Minoritetsstress ökar risken för psykisk ohälsa (19), men copingstrategier och socialt stöd är skyddande faktorer (20, 21).

Rapporten bygger på en kartläggande litteraturöversikt där både kvantitativa och kvalitativa studier ingår. Det mesta är referentgranskad litteratur, men viss grå litteratur förekommer i form av avhandlingar och en rapport.

Målet med en kartläggande litteraturöversikt är att kartlägga omfattningen av och karaktären på forskningen inom ett avgränsat område. Ansatsen är alltså utforskande, och metoden är användbar när forskningslitteraturen på området är varierande och frågeställningarna breda (22, 23).

Sökstrategin arbetades fram av sakkunniga utredare i samråd med en informationsspecialist på Folkhälsomyndigheten. Söksträngarna byggdes upp utifrån de tre områdena livsvillkor, livskvalitet och hälsa. Inklusionskriterier var att studierna skulle vara kvantitativa eller kvalitativa, vara skrivna på engelska eller svenska och ha genomförts i de nordiska länderna.

Följande exklusionskriterier utgjorde avgränsningar: (1) att studien slagit samman resultat för de båda grupperna homosexuella och bisexuella, och (2) att studien presenterat resultat som kan antas inkludera bisexuella, men utan att resultat kopplas just till den gruppen. Exempel på detta är studier om män som har sex med män.

Den ursprungliga sökningen genomfördes i vetenskapliga databaser i juni 2020 och avsåg studier som publicerades mellan 1 januari 2000 och 30 juni 2020. I februari 2023 genomfördes en kompletterande sökning med samma förfarande för att inkludera nytillkomna studier som publicerades mellan 1 juli 2020 och 31 januari 2023. Utöver litteratur från vetenskapliga databaser eftersöktes också grå litteratur i enlighet med inklusionskriterierna. Följande databaser användes i sökningarna: Medline, PubMed, Embase, Cinahl, Scopus, Web of Science, PsycINFO, Social Science Database, ASSIA, Sociological Abstracts, Sociology Database, DIVA, SwePUB och Libris.

Litteratursökningarna resulterade i 649 artiklar, inkluderat grå litteratur. Relevansbedömningen genomfördes av tre utredare och utgick från inklusions- och exklusionskriterierna samt en bedömning av om artiklarna kunde besvara studiens syfte. Genom att läsa titel och abstract gick det att exkludera 403 artiklar, vilket innebar att 246 artiklar inkluderades. Efter fulltextläsning exkluderades ytterligare 192 artiklar eftersom de inte uppfyllde inklusionskriterierna, så totalt 53 artiklar ingår i denna litteraturöversikt (figur 1). I bilaga 1 finns en tabell över de inkluderade studierna.

Figur 1. Flödesschema för söknings- och urvalsprocess.

Artiklarna analyserades genom att tre utredare läste och kodade materialet för att hitta teman och underteman som rör livsvillkor, livskvalitet och hälsa för grupperna bisexuella och pansexuella i de nordiska länderna. Vi valde en reflexiv tematisk analys för att på bästa sätt hantera det mångsidiga materialet i relation till de teoretiska perspektiven. I en sådan analys skapas teman i skärningspunkten mellan syftet, teoretiska antaganden och det insamlade materialet (24, 25).

Det empiriska materialet består av både kvantitativa och kvalitativa studier, och metoderna ger olika slags data. Kvantitativa metoder ger en bild av likheter och skillnader inom och mellan stora grupper, medan kvalitativa studier och metoder används för att på ett djupare sätt belysa skeenden och erfarenheter genom exempelvis intervjuer.

Analysen av de inkluderade artiklarna genererade tre huvudteman och 12 underteman (tabell 1). Dessa teman och underteman utgör struktur för resultatredovisningen.

Resultaten har delats in utifrån de övergripande temana livsvillkor, livskvalitet och hälsa. Områdena överlappar och påverkar varandra, men särskiljs på följande sätt: Livsvillkor präglas bland annat av de förutsättningar till socialt liv och bemötande individen får av andra och hur väl hen kan finna tillhörighet och socioekonomiska möjligheter. Livskvalitet påverkas av hur individens känslomässiga tillstånd och mående relateras till förväntningar, och de möjligheter som finns i det sociala livet. Hälsa är ett holistiskt tillstånd av fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande som överlappar med både livsvillkor och livskvalitet.

Resultaten berör forskning om bisexuella, men i några få artiklar slogs bisexuella och pansexuella ihop i analysen. I en av artiklarna slogs bisexuella och pansexuella samman till gruppen plurisexuella. Det fanns dock inga studier som särredovisade gruppen pansexuella, så vi kan inte presentera några separata resultat om den.

Temat livsvillkor omfattar resultat från studier om öppenhet, föreställningar om bisexuella och bemötande från samhället.

Flera studier från Sverige och Norge visade att bisexuella mer sällan var öppna med sin sexualitet jämfört med homosexuella (26-29). En studie visade att bisexuella kvinnor som mer sällan var öppna med sin sexualitet rapporterade högre grad av ångest och depression än andra. De var dessutom mindre nöjda med livet (26). Därtill indikerade resultaten i en annan studie att de homo- och bisexuella som var mer öppna med sin sexuella orientering hade fler depressionssymtom och mindre socialt stöd jämfört med heterosexuella (27).

När det gäller öppenhet med sin sexuella orientering på arbetsplatser visade en intervjustudie från Sverige att bisexuella var avsevärt mindre öppna inför kollegor jämfört med homosexuella. En förklaring antogs vara att bisexuella som lever i monogama relationer ofta ses som antingen homosexuella eller heterosexuella beroende på partnerns kön, vilket gör det svårare att vara öppet bisexuell (28). Detta har även uppmärksammats i en finsk intervjustudie som visade att bisexuella kvinnor, i mötet med olika vårdinstanser, presenterade sig som antingen homosexuella eller heterosexuella beroende på deras partners kön (30). I en svensk studie som byggde på fokusgrupper med högstadieelever beskrevs en bisexuell ung man som tyckte att det hade gått bra att vara öppen i skolan, men att det kunde vara svårt i vissa andra sammanhang, exempelvis inför familjen (31).

I en studie från Sverige, som baserades både på intervjuer med bisexuella män och medierapportering om bisexualitet, framkom att föreställningar om bisexualitet skiljer sig beroende på sammanhang. Det var vanligt att bisexuella benämndes som gränslösa och promiskuösa, medan heterosexuella beskrevs som gränssättande och monogama. Studien visade vidare att bisexualitet ofta diskuteras utifrån en norm om att vara ”lagom”, vilket omfattade att vara gränssättande och monogam. Enligt intervjupersonerna gjorde denna norm att de uppfattades som falska, extrema eller ”för mycket”. Studien visade att legitimiteten av att vara bisexuell påverkas av en monosexuell förståelse (32). I en annan studie, som bland annat baserades på observationer i Danmark, framkom att bisexuella i medier och i det offentliga samtalet beskrevs som promiskuösa, opålitliga och lögnaktiga samt som en källa till pandemier. Utöver detta osynliggjordes ofta bisexualitet, på så sätt att dessa personers sexualitet inte tas på allvar utan förväntas vara en övergångsperiod mellan hetero- och homosexualitet (33).

En enkätstudie i Sverige undersökte ungdomars upplevelser av ungdomsvänlighet, det vill säga hur väl anpassade ungdomsmottagningarna var till ungdomars specifika behov. Man fann inga skillnader i bemötande som kunde kopplas till att ungdomarna var antingen bisexuella, homosexuella eller heterosexuella (34).

I en finsk intervjustudie undersöktes hur bi- och homosexuella kvinnor upplevde vården utifrån att tillhöra en sexuell minoritet. Resultatet visade att bisexuella kvinnor mer sällan än homosexuella kvinnor var öppna med sin sexuella orientering, utan oftast presenterade sig som antingen homosexuella eller heterosexuella beroende på partnerns kön. Orsaken till att inte berätta om sin bisexualitet var att kvinnorna oroade sig över att uppfattas som promiskuösa eller sexuellt avvikande, och att det skulle påverka deras vård (30).

Flera studier visade att bisexuella upplevt bristande bemötande, maktlöshet och marginalisering i hbtq-sammanhang eftersom homosexualitet ofta är den rådande normen (33, 35). Exempelvis visade en studie från Danmark att bisexuella bemötts med bifobi och utsatts för verbalt våld när de hade försökt organisera sig i hbtq-rörelsen, och att insatser och aktiviteter i sammanhang för hbtq-personer till stor del inriktas mot homosexuellas behov. Vidare har bisexuella historiskt sett kategoriserats som homosexuella. Det arbete som bisexuella personer har lagt ner i dessa sammanhang har därmed handlat om homosexuellas behov (33).

I en studie i Finland intervjuades bisexuella kvinnor med cirka tio års mellanrum. Resultatet visade att hbt-personers ökade rättigheter i samhället hade påverkat deltagarnas liv i en positiv riktning. Samtidigt hade flera av kvinnorna valt att inte delta i hbt-sammanhang, eftersom de upplevt trångsynthet och inte kände sig hemma där. Flera av de intervjuade hade också undanhållit sin bisexuella identitet i samkönade relationer. Men de intervjuade kvinnorna definierade sig helst som bisexuella, eftersom de ansåg att begreppet lesbisk förknippas med en viss livsstil som innefattar att man tillhör en specifik grupp. Att definiera sig som bisexuell gjorde det också lättare för vissa att vistas i heterosexuella sammanhang eftersom de då kunde vara öppna med sina olikkönade relationer (35).

I en enkätstudie från Norge framkom att fler bisexuella än homosexuella kvinnor känt sig exkluderade från hbtq-sammanhang, vilket bidragit till ensamhet och isolering. På motsvarande sätt var det färre bisexuella kvinnor som identifierade sig med hbtq-sammanhang. Därtill visade studien att bisexuella kvinnor hade färre hbtq-vänner jämfört med homosexuella kvinnor (26).

Inom temat livskvalitet visas resultat om samkönade och olikkönade relationer samt identitetsskapande.

I en intervjustudie i Finland angav bisexuella kvinnor att arbetsfördelningen i hushållet varierade beroende på om de levde i en samkönad eller olikkönad relation. Enligt resultaten påverkade detta också om de förväntade sig jämställdhet i relationen eller inte. En olikkönad relation förväntades vara mindre jämställd, och kvinnorna upplevde då att de förhöll sig till partnern på ett mer normativt sätt. De tvingades att antingen acceptera att partnern ”har en sådan personlighet”, eller själva ta ansvaret för jämställdhet genom att ”lära” partnern att exempelvis diska eller packa kläder till barnen. Detta upplevdes inte behövas i en samkönad relation. För bisexuella kvinnor i en olikkönad relation var detta frustrerande, eftersom de hade erfarenhet av mer jämställda samkönade relationer (36).

En annan studie, också den från Finland, pekade på att bisexuella kvinnor som levde tillsammans med cismän såg bisexualiteten som en potentiell väg ut ur ett ojämställt förhållande, eftersom de skulle kunna välja att ha en relation med en kvinna i stället. Även de som levde tillsammans med en kvinna menade att relationen var mer jämställd än tidigare relationer med cismän (37).

I en intervjustudie från Finland undersöktes hur bisexuella kvinnor och deras partners förhöll sig till monogama och monosexuella normer. Bisexuella i monogama relationer tenderade att beskriva sig själva som antingen homo- eller heterosexuella beroende på partnerns kön. Den bisexuella identiteten osynliggjordes ofta i en relation med en monosexuell person. När paren berättade om sina tidigare förhållanden uppstod konflikter, eftersom den monosexuella partnern i många fall ifrågasatte eller osynliggjorde bisexualiteten (38).

En annan finsk intervjustudie visade också att ett problem i relationer mellan bisexuella och monosexuella var att den monosexuella partnern kunde förutsätta att bisexualiteten var en anledning till att ha multipla relationer eller ett öppet förhållande. Kvinnorna i studien beskrev att deras möjliga attraktion till kvinnor var ett mindre hot mot den heterosexuella relationen än deras möjliga begär efter män. Enligt studiedeltagarna var det känslomässigt krävande att hantera dessa frågor, inte enbart för de bisexuella kvinnorna utan även för deras partners. Båda behövde hantera normativa föreställningar om kön, sexualitet och relationer, vilket ibland ledde till konflikter. Studiens resultat visade att monosexuella partners ambivalenta inställning till bisexualitet bidrar till att försvåra bisexuella kvinnors relationsliv (37).

En annan intervjustudie från Sverige visade att bisexuella behöver förhålla sig till monosexuella och monogama normer. Av de 16 personer som intervjuades, hade hälften av studiedeltagarna en flersam relation, eller ville ha det. De som var i monogama samkönade relationer kallade sig oftare för homosexuella, eftersom de annars möttes av fördomar om att bisexuella är mer otrogna eller vill ha fler partners. En del av dem som levde i monogama relationer beskrev också sin monogami som en protest mot den fördomen. Enligt studien pekar detta på att bisexuella oftare behöver förhålla sig till monogami och flersamhet jämfört med heterosexuella eller homosexuella, oavsett hur de väljer att leva i sina förhållanden. En slutsats var också att samhället ger högre status till den som lever monosexuellt och monogamt. Ett sådant sätt att leva ses som mer lyckat (39).

En svensk intervjustudie med åtta kvinnor med bisexuella erfarenheter undersökte hur bisexualitet som identitet skapas utifrån normer i samhället och hur bisexuella tolkar sina erfarenheter utifrån dessa normer. Det framkom att många saknade offentliga bisexuella personer att identifiera sig med. Studiens slutsats är att bisexuella behöver synas mer i samhället, genom att exempelvis skildras i kultur och medier, för att fler ska kunna identifiera sig med en bisexuell identitet (40).

I en annan intervjustudie med bisexuella kvinnor i Sverige undersöktes praktiker, erfarenheter och identitetsskapande. Resultaten pekar på att kvinnorna hade två sätt att förhålla sig till den bisexuella identitetens position mellan hetero- och homosexualitet: att antingen göra detta mellanrum till en meningsfull plats där den bisexuella identiteten fick utvecklas eller att göra aktivt motstånd och öppet ifrågasätta de normer som skapade mellanrummet (41).

En intervjustudie med elva homo- och bisexuella unga män på Island undersökte maskulinitetsstrategier i en heteronormativ skolmiljö. De som kom ut som homosexuella upplevde att deras status höjdes och att de tolkades som mer maskulina. Två män som kom ut som bisexuella fick ett annat mottagande eftersom deras identitet upplevdes bryta mer mot maskulinitetsnormen. Studien visade samtidigt att de bisexuella unga männen medvetet valt att göra motstånd mot den snäva traditionella maskuliniteten (42).

Flera studier pekade på att en högre andel kvinnor än män definierar sig som bisexuella i de nordiska länderna (27, 43, 44). En studie från Sverige visade också att det var vanligare bland vuxna med autistiska drag att definiera sig som bisexuella (45).

En enkätstudie bland gymnasieelever i Sverige undersökte gymnasieungdomars sexualitet i förhållande till fyra dimensioner: 1) identitet, 2) emotionell eller sexuell attraktion, 3) romantisk attraktion och 4) sexuellt beteende. Endast 1,5 procent av de bisexuella och homosexuella ungdomarna identifierade sig med alla fyra dimensionerna, medan nästan 18 procent identifierade sig med tre av fyra. De som angett bisexuell identitet, angav också att de kände bisexuell emotionell och/eller sexuell attraktion. Det var ungefär tre gånger så vanligt att känna bisexuell emotionell eller sexuell attraktion som att ange bisexuell identitet. Samtidigt var det vanligare att kvinnor angav både bisexuell identitet och bisexuell emotionell och/eller sexuell attraktion. Det var även vanligare att kvinnor hade erfarenheter av sex med både kvinnor och män. Bland dem som var osäkra på sin sexuella identitet fanns en relativt stor undergrupp som rapporterade bisexuell känslomässig och/eller sexuell attraktion. Studiens resultat pekade på att en del ungdomar som attraheras av båda könen ändå angav att de var osäkra på sin sexuella orientering, i stället för att räkna sig till gruppen bisexuella (44).

I en enkätstudie från Norge framkom att det kan finnas utmaningar med att utforma enkätfrågor som fångar variationen i sexuell identitet och sexuell praktik, eftersom identitet inte alltid stämmer med praktiken. Av dem som angav att de hade sexuella erfarenheter med både kvinnor och män definierade sig 76 procent som heterosexuella och knappt 24 procent som bisexuell eller pansexuell. I studien betonas att information om sexuell hälsa och säkrare sex måste anpassas efter sexuellt beteende och inte efter sexuell identifikation (10).

Temat hälsa omfattar resultat om sexuell hälsa, våldsutövande och våldsutsatthet, fysisk hälsa, psykisk hälsa, samt substansbruk och spelande.

Flera studier i de nordiska länderna visade att personer som definierar sig som bisexuella har tidigare sexdebut jämfört med heterosexuella (43, 46-48). Även andra mönster för sexualitet och sexuell orientering har belysts. En enkätstudie från Norge visade att bisexuella generellt haft fler sexuella partners än heterosexuella personer. De bisexuella i studien hade även högst frekvens av onani, oralsex och analsex per månad. Dessutom angav bisexuella att de började masturbera och fick sin första orgasm vid lägre ålder än andra. Vidare angav de mer varierade och fler sexuella beteenden vid varje sextillfälle jämfört med homo- och heterosexuella personer (49).

En befolkningsbaserad enkätstudie från Finland undersökte mäns och kvinnors ålderspreferenser när det gäller sexuella partners. Den visade att bisexuella kvinnor, vars medelålder i studien var 32 år, kunde tänka sig en partner i åldern 24–45 år. Bisexuella män, med medelåldern 33 år, kunde tänka sig en partner som var 19–49 år gammal. Resultaten visade även att bisexuella och heterosexuella män i mindre utsträckning än homosexuella män sökte en ung partner (46).

Flera svenska studier undersökte användning av internet i sexuella syften (50-54). Det framgick att bisexuella män i hög grad använde chattrum, och att de var mindre öppna med sin sexualitet än andra män (53). Bisexuella män träffade fler personer online som de senare mötte och hade sex med, jämfört med heterosexuella män (50, 51). En studie visade att detta var tre gånger så vanligt bland bisexuella män, och tio gånger så vanligt bland homosexuella, jämfört med heterosexuella män. För kvinnor fanns inga skillnader utifrån sexuell orientering (50). En annan studie visade även att det var vanligare att bisexuella personer använder internet för sexuella aktiviteter som de inte ägnade sig åt utanför internet (51).

En befolkningsbaserad enkätstudie i Sverige visade att bisexuella kvinnor och män var mindre nöjda med sitt sexliv än heterosexuella. Bisexuella kvinnor hade större risk för att känna oro under och efter sexuell aktivitet jämfört med samtliga andra grupper. Dessutom hade de dubbelt så stor risk för tidig orgasm jämfört med heterosexuella kvinnor. Bisexuella män upplevde oftare bristande lust, låg grad av njutning och erektionssvikt än heterosexuella män (55). En svensk enkätstudie bland vuxna personer med tvångsmässigt beteende som använder internet för sexuella syften, visade att bisexuella hade dubbelt så stor sannolikhet för tvångsmässigt sexuellt beteende jämfört med heterosexuella (52).

I en enkätstudie bland män i Sverige undersöktes samverkande faktorer som kan utgöra risk för att smittas av hiv: behandling för depression under senaste tolvmånadersperioden, riskkonsumtion av alkohol, självmordshistorik och sjukhusvistelse efter våldsövergrepp. Resultaten visade att homosexuella och bisexuella män hade högre risk för samtliga variabler jämfört med heterosexuella män, förutom riskkonsumtion av alkohol. Sammanfattningsvis hade bisexuella män 16 gånger högre risk för att få en hivinfektion jämfört med heterosexuella män, och för homosexuella män var risken över 150 gånger högre (56).

I en enkätstudie från Danmark undersöktes förekomsten av psykologiskt våld bland homosexuella och bisexuella kvinnor i Danmark och Turkiet. Resultaten visade att det finns skillnader i våldsutövandet i samkönade nära relationer. Bisexuella kvinnor använde i högre grad psykologiskt våld, kontrollerande beteenden och verbala attacker än homosexuella kvinnor. Risken för att vara förövare i en samkönad relation var alltså högre för bisexuella än homosexuella kvinnor. Studiens slutsats var att detta kan kopplas till bisexuella personers utsatthet i samhället (57).

En enkätstudie från Sverige undersökte samband mellan sexuell orientering och substansbruk, psykisk ångest och exponering för stressfaktorer, såsom diskriminering, kränkningar, hot, våld och social isolering. Resultaten visade att bisexuella kvinnor oftare hade utsatts för våld jämfört med heterosexuella kvinnor. Bisexuella män hade oftare upplevt hot om våld än heterosexuella män (56).

En enkätstudie i Sverige och Thailand undersökte samband mellan sexuell orientering och upplevd hälsa bland studenter. Resultaten visade att bisexuella och homosexuella överlag skattade sin allmänna hälsa som något sämre än heterosexuella (43). En svensk enkätstudie visade också att bisexuella skattar sin fysiska hälsa som sämre än andra (58). En tidigare nämnd enkätstudie från Sverige som undersökte substansbruk, psykisk ångest och exponering för stressfaktorer konstaterade att fler bisexuella än heterosexuella skattade sin fysiska hälsa som dålig. Det gällde särskilt bisexuella kvinnor. Skillnaderna förklarades med att bisexuella personer känner mindre tillit och socialt stöd samt har mer erfarenheter av våld (56).

En svensk registerstudie visade att bisexuella män var mindre fysiskt aktiva än homosexuella och heterosexuella män (59). Enligt en svensk studie var risken för förtida död högre bland både bisexuella kvinnor och män i jämförelse med heterosexuella kvinnor och män (60).

I flera studier angavs högre förekomst av psykisk ohälsa bland bisexuella jämfört med andra grupper (29, 43, 61-67). Bisexuella kvinnor hade högre risk för olika typer av psykisk ohälsa (29, 61, 66, 68, 69), och det var vanligare med psykisk ohälsa och samtidigt substansbruk bland yngre bisexuella än bland äldre (61)

Flera studier som undersökte psykiatrisk vård rapporterade att en större andel bisexuella jämfört med homosexuella och heterosexuella hade erfarenhet av psykiatrisk öppenvårdsbehandling och förskrivning av antidepressiv medicin. När det gällde diagnostiserade affektiva störningar, hade både homosexuella och bisexuella högre sannolikhet för att ha blivit behandlade för flera psykiatriska diagnoser jämfört med heterosexuella (47, 62, 68).

Ytterligare en svensk studie visade att en högre andel bisexuella än heterosexuella uppgav besvär av ångest. Detta gällde i hög grad bisexuella kvinnor som uppgav mer ångest än både homosexuella och heterosexuella kvinnor. Bisexuella kvinnor hade dessutom i större utsträckning fått medicinsk behandling mot ångest (66).

I en enkätstudie i Sverige kopplades större öppenhet med sin sexuella orientering till allvarligare depressionssymtom bland såväl bisexuella som homosexuella. Enligt resultaten förstärktes detta samband om personen också hade bristfälligt socialt stöd. Slutsatsen var att förekomsten av depressiva symtom påverkades av den stress som det för vissa innebar att öppet ge uttryck för sin sexuella orientering, samtidigt som de saknade socialt stöd (27).

En enkätstudie i Norge som återkommande följde unga kvinnor undersökte sambanden mellan självkänsla, social acceptans och ensamhetskänsla hos unga kvinnor. Resultaten visade att bisexuella kvinnors självkänsla blev sämre med tiden, jämfört med heterosexuella och homosexuella kvinnors. I yngre åldrar fanns inga större skillnader mellan dessa grupper, men i vuxen ålder hade en högre andel bisexuella kvinnor (33 procent) jämfört med heterosexuella kvinnor (15 procent) och homosexuella kvinnor (24 procent) låg självkänsla (70). En tidigare nämnd enkätstudie från Norge undersökte sambandet mellan minoritetsstress, social tillhörighet och psykisk hälsa bland homosexuella och bisexuella kvinnor och personer med transerfarenhet, och i den framkom att en större andel bisexuella kvinnor kände skam över sin sexuella identitet. Dessutom var det en högre andel bisexuella än homosexuella kvinnor som ansåg att deras sexuella identitet utgjorde ett problem (26).

Flera studier påvisade högre förekomst av självskador, suicidtankar och suicidförsök bland bisexuella än heterosexuella (63-65, 69, 71, 72). En enkätstudie från Sverige visade att både suicidtankar och suicidförsök rapporterades oftare av homosexuella och bisexuella jämfört med heterosexuella. Bisexuella kvinnor hade förhöjd risk för att behöva medicinsk vård för avsiktlig självskada, jämfört med heterosexuella kvinnor. Homosexuella män hade högre risk jämfört med bisexuella och heterosexuella män (63).

I en annan svensk studie framkom att bisexuella kvinnor, liksom homosexuella kvinnor och män, i högre grad än heterosexuella hade fått medicinsk behandling för självskada. Bisexuella och homosexuella kvinnor var också yngre än heterosexuella kvinnor vid första behandlingstillfället. Vidare var suicidtankar och suicidförsök vanligare bland homo- och bisexuella, särskilt bisexuella kvinnor, och symtomen var oftare allvarligare (63). Bisexuella hade också högre risk för självskadebeteende (72).

Ytterligare en enkätbaserad och återkommande studie från Sverige, om suicidrisk, visade att plurisexuella personer, vilket inkluderar bisexuella och pansexuella, i högre grad hade ihållande tankar och planer på suicid samt gjorde fler suicidförsök (73). En enkätbaserad studie från Sverige visade att homo- och bisexuella som var födda utanför Norden, men som levde i Sverige, hade färre suicidtankar och suicidförsök än dem som var födda i Norden. Bisexuella kvinnor som var födda i Norden hade högst förekomst av suicidtankar och suicidförsök. Studiens slutsats var att det behövs mer forskning med intersektionella perspektiv som kan förklara hur kulturella, sociala och psykologiska faktorer påverkar psykisk hälsa bland hbt-personer (74). Vidare visade en enkätbaserad studie från Danmark som undersökte levnadsvanor att bisexuella i högre grad hade negativa barndomsupplevelser än homosexuella och heterosexuella personer. Studien visade också att bisexuella rapporterade högre förekomst av självskador, suicidtankar och suicidförsök (75).

I en enkätstudie bland unga på Island undersöktes psykiskt välbefinnande bland sexuella minoriteter. Resultaten visade att bisexuella personer, men framför allt bisexuella kvinnor, upplevde mer stress än homosexuella och heterosexuella. Homosexuella och bisexuella hade lägre välbefinnande än heterosexuella. Bisexuella kvinnor visade lägst välbefinnande av de undersökta grupperna. Vidare rapporterade homosexuella högre nivåer av ilska jämfört med heterosexuella, men bisexuella kvinnors nivå av ilska var högre än både homosexuella och heterosexuella kvinnors. Dessutom visade studien att bisexuella män upplevde mer stress än homosexuella män, och att både bisexuella och homosexuella män hade högre nivåer av upplevd stress och nedstämdhet jämfört med heterosexuella män (64).

Flera av studierna visade att substansbruk var vanligare bland bisexuella än bland heterosexuella (43, 61, 71, 76), liksom behandling för substansberoende (62). Flera studier konstaterade också att tobakskonsumtion var vanligare bland bisexuella i jämförelse med hetero- och homosexuella (61, 71, 76). I den tidigare nämnda enkätstudien från Sverige undersöktes också substansbruk och sexuell identitet, och man fann ett samband mellan ensamhet och substansbruk för bisexuella och homosexuella personer. För bisexuella fanns även ett betydande samband mellan substansbruk och psykiska besvär, diskriminering, trakasserier och hot och social isolering (61).

Två studier visade att bisexuella personer, särskilt kvinnor, använde mer cannabis än heterosexuella (61, 71). Konsumtionen av tyngre droger, såsom heroin, kokain och LSD, var också högre bland bisexuella än heterosexuella, men lägre än bland homosexuella (71).

Alkoholkonsumtionen skiljer sig åt mellan bisexuella och andra grupper. En enkätbaserad studie bland unga vuxna i Norge och USA undersökte sexuell identitet och depression. Den visade att bisexuella i båda länderna berusade sig i högre grad än heterosexuella, men i något mindre grad än homosexuella (71). Den tidigare nämnda enkätstudien om unga i Sverige och Thailand visade att en lägre andel bisexuella hade druckit sig berusade under det senaste året, jämfört med heterosexuella personer. Berusningsdrickande var dock något vanligare bland homosexuella (43). I motsats till detta visade den tidigare nämnda enkätstudien från Sverige bland vuxna att riskkonsumtion av alkohol var vanligare bland bisexuella kvinnor jämfört med heterosexuella kvinnor (61).

I en studie i sju europeiska länder, inklusive Sverige och Danmark, studerades problematiskt spelande och sexuell identitet. Det framkom att homosexuella och bisexuella kvinnor hade högre risk än andra för problematiskt spelande. Bisexuella kvinnor visade sig också vara mer sårbara för riskfyllt spelande än homosexuella och heterosexuella (77).

Genomgången av de inkluderade studierna visar att gruppen bisexuella definieras på olika sätt, framför allt i de kvantitativa studierna. I de flesta fall fick deltagarna själva definiera sin sexualitet. I några studier fick deltagarna i stället svara på frågor om begär och praktiker, exempelvis om de blir attraherade av olika kön eller i vilken utsträckning de definierar sig som heterosexuella eller homosexuella, och ibland var bisexuell med som ett svarsalternativ. I dessa fall har forskarna använt svaren för att bedöma i vilken utsträckning bisexuella är representerade i materialet. Det går alltså inte alltid att veta om, och i så fall i hur stor utsträckning, dessa studiers resultat bygger på svar från personer som själva ser sig som bisexuella.

Trots dessa utmaningar har vi valt att inkludera de studier som analyserar bisexuella som begrepp, oavsett om det är genom självidentifiering eller bedömning av svaren. Inom den population som räknas som bisexuell finns det även variation i identitet, sexuell praktik och begär. Det är därmed svårt att avgränsa sig till exempelvis identitet eller sexuell praktik. Trots dessa utmaningar finns ett värde i att samla den kunskap som finns om bisexuella personers livsvillkor, livskvalitet och hälsa, oberoende av hur gruppen definieras. Vissa resultat skulle kanske ha sett något annorlunda ut om studierna mer renodlat redovisade bisexuella som grupp och om de haft en mer enhetlig definition av bisexualitet.

Syftet med den här rapporten var att sammanställa och undersöka livsvillkor, livskvalitet och hälsa för bisexuella och pansexuella personer i de nordiska länderna. Det övergripande resultatet visar att bisexuella personer har högre grad av ohälsa, sämre livskvalitet och sämre livsvillkor än heterosexuella och homosexuella, och att det särskilt gäller bisexuella kvinnor. Vidare framgår att det saknas forskning som renodlat fokuserar på pansexuella, och att resultaten för sexuella minoriteter ofta slås ihop utan att bisexuella och pansexuella särredovisas. Detta leder till att den speciella utsatthet som bisexuella och pansexuella lever med osynliggörs. De sammantagna resultaten pekar på att det behövs mer kunskap om bisexualitet i samhället, för att främja gruppens lika rättigheter och möjligheter till god hälsa i enlighet med intentionerna i den nationella hbtqi-strategin och handlingsplanen (2, 3).

Resultaten visar att samhällets monosexuella normer gör att bisexuella ständigt behöver förklara sig och förhålla sig till andras förväntningar. Normativa föreställningar om genus och sexualitet drabbar bisexuella i högre utsträckning än andra (32, 37-39). Studierna visar vidare att bisexuella ofta förpassas till ett mellanrum mellan homosexualitet och heterosexualitet där de osynliggörs och ifrågasätts. Bisexuella personer tenderar att definiera sin sexuella orientering utifrån partnerns kön, alltså som antingen homo- eller heterosexuell (28, 30, 38, 39). Den som bryter mot normer om monosexualitet och monogami kan också hamna i konflikter med sin partner. Dessutom riskerar bisexualiteten att osynliggöras i relationer med monosexuella personer och spänningar kan uppstå (37, 38). Vi ser att det behövs mer kunskap om hur bisexuella personers livsvillkor kan förbättras i syfte att nå delmål tre i den nationella SRHR-strategin: att alla ska respekteras och stärks i sin egenmakt, i sin kroppsliga integritet, i sitt privatliv och i sin sexuella identitet och könsidentitet, utan begränsningar och stigmatisering (5).

Många bisexuella måste navigera mellan olika normer i sina relationer och sin sexualitet. Partnerns kön påverkar hur jämställt man kan leva och vilka sexuella förväntningar eller rädslor som finns. Bisexuella kvinnor som lever med kvinnor upplever det som lättare att ha en jämställd relation. I monogama olikkönade relationer finns ibland förväntningar från partnern på flersamhet. Monosexuella partners uppvisar ibland rädsla för att personen ska välja en partner av det andra könet. En del bisexuella har även svårt att definiera sig som bisexuella eftersom omgivningen oftast förhåller sig till alternativen homosexualitet eller heterosexualitet (37, 38). Samhällets acceptans för samkönade relationer har visserligen ökat, men då gäller det framför allt monogama monosexuella relationer (35, 37, 39). Resultaten pekar på att bisexuella specifikt behöver uppmärksammas i relation till det tredje målet i den nationella SRHR-strategin där jämlika och jämställda relationer kopplas till hälsa (5).

Resultaten visar att bisexuella känner sig marginaliserade, både i samhället i stort och i hbtqi-sammanhang. De möter genomgående bifobi genom negativa och ifrågasättande kommentarer, stigmatisering och fördomar om att bisexuella är opålitliga, promiskuösa och lögnaktiga. Deltagarna i studierna menar att de bemöts annorlunda än homosexuella och heterosexuella i samhället, och känner ofta att de måste presentera sig som antingen homosexuella eller heterosexuella. Dessutom känner de sig ofta utanför och osynliggjorda i sammanhang för hbtqi-personer. Utanförskapet gäller även det sociala livet, och många bisexuella saknar vänner med anknytning till hbtqi-sammanhang. Dessa resultat är i linje med tidigare forskning (33). I jämförelse med homosexuella, är bisexuella också mindre öppna med sin sexuella orientering eftersom de är rädda för negativa reaktioner, och för att bland annat få sämre vård (30). Resultaten visar att intentionerna i det sjunde folkhälsopolitiska målet ”kontroll, inflytande och delaktighet”, inte har nåtts och att fler insatser behövs för att undvika diskriminering (1).

Att bisexuella är mindre öppna med sin sexuella orientering beror sannolikt på bifobi och en känsla av utanförskap. Monosexualitet och bifobi bidrar till känslomässigt arbete, oro över hur mycket man kan berätta om sin sexuella orientering och en ständig vaksamhet i olika situationer. Att vara öppen med sin sexuella orientering är kopplat till risk för depression, om personen inte har tillräckligt socialt stöd för att hantera den stress som öppenheten innebär (27). Att ständigt bli ifrågasatt bidrar till psykisk ohälsa och utsatthet, medan att känna gemenskap, bli sedd och kunna dela erfarenheter med andra i samma situation är en viktig faktor för god psykisk hälsa (19). Resultaten pekar på att det behövs både kunskap och åtgärder för att bisexuella ska inkluderas och synas mer inom offentliga verksamheter och det civila samhällets organisationer.

Bisexuella uppvisar högre grad av ohälsa inom flera områden jämfört med både homosexuella och heterosexuella personer. Bisexuella skattar själva sin fysiska hälsa som sämre än vad heterosexuella gör, men högre jämfört med homosexuella. Risken för förtida död är dock högre för bisexuella personer.

Flera studier pekar på högre förekomst av psykisk ohälsa bland bisexuella än heterosexuella (61, 64, 66). Det är även vanligare med psykisk ohälsa bland yngre än äldre bisexuella. Framför allt har bisexuella kvinnor högre risk för psykisk ohälsa såsom depression, ångest, suicid och självskadebeteende, jämfört med bisexuella män, samt homosexuella och heterosexuella kvinnor och män (63, 66, 70). Fler bisexuella känner sig också mer ensamma och mindre socialt accepterade jämfört med homosexuella och heterosexuella (70). Även substansbruk är vanligare bland bisexuella, liksom behandling för substansberoende. Detta gäller särskilt kvinnor och yngre (62). Bland bisexuella är det dessutom vanligare med rökning, alkoholbruk, cannabisbruk och användning av tyngre droger (61, 71, 76). Utifrån teorin om minoritetsstress kan den psykiska ohälsan delvis förklaras som en effekt av de negativa föreställningar om bisexuella som finns i samhället och den bifobi bisexuella upplever.

Sammantaget pekar resultaten på att bisexuella har sämre förutsättningar för god hälsa jämfört med både homo- och heterosexuella, och är mer sårbara för framför allt psykisk ohälsa. Det folkhälsopolitiska målet om samhälleliga förutsättningar för god och jämlik hälsa i befolkningen uppnås alltså inte för gruppen bisexuella.

Resultaten visar att bisexuella kvinnor, och speciellt unga kvinnor, är särskilt utsatta för våld, (61). Bisexuella kvinnor utmärker sig även genom att oftare utöva våld i samkönade relationer jämfört med homosexuella kvinnor (57). Det är alltså vanligare att bisexuella kvinnor utsätts för våld och utövar våld i nära relationer, vilket kan tolkas som ett resultat av gruppens specifika utsatthet. En annan förklaring kan vara att studierna omfattar fler bisexuella kvinnor än män, för i de kvalitativa studierna är nästan alla deltagare kvinnor (30, 41). Därför finns också mer kunskap om bisexuella kvinnor än om bisexuella män. Resultaten pekar på att bisexuellas kvinnors hälsa behöver ingå i jämställdhetspolitiska insatser såsom kvinnojourers arbete (78).

Den här rapporten visar att bisexuella har sämre livsvillkor, livskvalitet och hälsa än både homosexuella och heterosexuella. Bisexuella kvinnor är särskilt utsatta när det gäller psykisk hälsa, våld och substansanvändning. Det framgår vidare att bisexuellas villkor skiljer sig från andra sexuella minoriteters på flera sätt, och sådan kunskap är nödvändig för att motverka ojämlikheter i hälsa. Rapporten visar även att det saknas intersektionella perspektiv, där skillnader och likheter inom och mellan grupper synliggörs, för att bättre förstå bisexuellas livsvillkor. Sammantaget har intentionerna om jämlika förutsättningar för god hälsa inte nåtts när det gäller bisexuella personer.

Utifrån den kartläggande litteraturöversiktens resultat om bisexuellas hälsa bedömer Folkhälsomyndigheten att följande utvecklingsområden kan skapa bättre förutsättningar för jämlik hälsa:

• Kunskapsframtagning om hälsoläget och de faktorer som påverkar hälsan, samt studier som särredovisar grupperna bisexuella och pansexuella, bedöms kunna stärka bi- och pansexuellas livsvillkor, livskvalitet och hälsa.
• Ökad kunskap om bisexualitet, med fokus på inkludering, lika villkor och faktorer som främjar bisexuellas livsvillkor, livskvalitet och hälsa, bedöms kunna motverka bifobi inom verksamheter i kommuner, regioner och civilsamhälle.
• Kunskapshöjande insatser om bisexualitet riktade till yrkesverksamma inom skola, vård och omsorg, liksom till aktörer inom våldsförebyggande arbete, aktörer som arbetar med psykisk ohälsa och suicidprevention och aktörer inom området alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel (ANDTS) bedöms kunna leda till förbättrad hälsa.
• Mer fakta och fler samtal om bi- och pansexualitet i skolans undervisning om sexualitet, samtycke och relationer skulle kunna främja bisexuella ungas hälsa.
• Fler stödjande insatser som specifikt uppmärksammar bisexuella inom våldsprevention, ANDTS, psykisk hälsa och suicidprevention samt från civilsamhällets organisationer kan förebygga ohälsa bland bisexuella.

Bisexuell – person som kan bli kär i och/eller attraherad av människor oavsett kön, eller av fler än ett kön. Se vidare pansexualitet.

Bifobi – negativa föreställningar om eller attityder till bisexuella, eller att värdera bisexualitet lägre än homosexualitet eller heterosexualitet.

Cisperson – en person vars könsidentitet eller könsuttryck stämmer överens med den könsidentitet som hen blev tilldelad vid födseln.

Flersam – person som har eller vill ha sexuella relationer eller kärleksrelationer med flera personer samtidigt. Det kallas även kallad för polygam.

Heterosexuell – person som blir kär i och/eller attraherad av någon av annat kön.

Homosexuell – person som blir kär i och/eller attraherad av någon av samma kön.

Intersektionalitet – ett analytiskt perspektiv som synliggör hur maktordningar och sociala identitetskategorier såsom kön, könsidentitet, sexuell läggning, etnicitet, religion/trosuppfattning, ålder och funktionsnedsättning samspelar och förstärker varandra i skapandet och återskapandet av sociala orättvisor.

Mellangrund – begrepp som avser ett mellanrum, en föreställning om en plats mellan homo- och heterosexualitet. Det bygger på en föreställning om att homo- och heterosexualitet är ömsesidigt uteslutande och varandras motsatser.

Minoritetsstress – ett sätt att förklara ohälsa med hänvisning till vad det innebär att tillhöra en minoritetsgrupp i samhället. Oro för utsatthet, trakasserier och diskriminering, och att behöva förhålla sig till normer för sexualitet är sådant som kan skapa den här typen av stress.

Monogam – person som har sexuella relationer eller kärleksrelationer med en person i taget.

Monosexism – antagande om att alla är eller bör vara monosexuella.

Mononormativitet – begrepp som syftar på att monosexismen är normerande och kan leda till diskriminering av den som bryter mot mononormativitet. Ibland inkluderas normer om tvåsamhet eller monogami i begreppet mononormativitet.

Monosexualitet – samlingsterm för de sexuella orienteringar som innebär att en person endast eller huvudsakligen blir kär i och/eller attraherad av personer av ett kön.

Pansexuell – person som blir kär i och/eller attraherad av människor av alla kön, eller oavsett kön. Bisexualitet behöver inte innebära att man enbart attraheras av två kön, men vissa föredrar pansexualitet för att ”pan” betyder ”alla”.

Polygam – person som har eller vill ha sexuella relationer eller kärleksrelationer med flera personer samtidigt. Detta kallas även för flersamhet.

Transperson – ett paraplybegrepp för personer vilkas könsidentitet och/eller könsuttryck inte stämmer överens med det juridiska kön som de tilldelades vid födseln.

1. Riksdagen. God och jämlik hälsa – en utvecklad folkhälsopolitik. Stockholm2018.
2. Arbetsmarknadsdepartementet. Handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Stockholm; 2021. Hämtad från: https://www.regeringen.se/498e47/contentassets/c0a4e8a8450a4d59aa9c973e3e528c28/handlingsplan-for-hbtqi-personers-lika-rattigheter-och-mojligheter-webb.pdf.
3. Arbetsmarknadsdepartementet. En strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. [Internet]. Stockholm: Regeringen; 2014. [citerad 7 oktober 2017]. Hämtad från: http://www.regeringen.se/informationsmaterial/2014/01/en-strategi-for-lika-rattigheter-och-mojligheter-oavsett-sexuell-laggning-konsidentitet-eller-konsuttryck/.
4. Folkhälsomyndigheten. Nationell handlingsplan för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige – Genomförandet av den nationella SRHR-strategin 2023–2033. 2023. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/n/nationell-handlingsplan-for-sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter-srhr-i-sverige-genomforandet-av-den-nationella-srhr-strategin-2023-2033/.
5. Folkhälsomyndigheten. Nationell strategi för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). [Internet]. Solna, Sweden; 2020. [citerad 2021-05-03]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/n/nationell-strategi-for-sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter-srhr/.
6. FN. Agenda 2030. New York: Generalförsamlingen; 2015.
7. Maliepaard E, Baumgartner R. Bisexuality in Europe London: Routledge; 2020.
8. Corey E. Flanders MEL, Margaret Robinson, Jing Bian, Jaime Alonso Caravaca-Morera. Defining Bisexuality: Young Bisexual and Pansexual People's Voices. 2016. https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/15299716.2016.1227016.
9. Diamond L. Stability of Sexual Attractions Across Different Timescales: The Roles of Bisexuality and Gender. 2016. https://link.springer.com/article/10.1007/s10508-016-0860-x.
10. Traeen B, Fischer N, Grøndahl P. Norwegian Data on Prevalence, Sexual Risk Behaviors, Sexual Problems, and Sexual Satisfaction in Men Who Have Sex Exclusively with Women, Men Who Have Sex Exclusively with Men, and Men Who Have Sex with Men and Women. International Journal of Sexual Health. 2022;34(4):702-15. DOI:10.1080/19317611.2022.2126056.
11. Folkhälsomyndigheten. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige 2017. Solna; 2019 Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/s/sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter-i-sverige-2017/.
12. Folkhälsomyndigheten. Svenska resultat från den europeiska internetundersökningen EMIS-2017 – en studie om män som har sex med män (MSM). Solna; 2020. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/e/emis-2017/.
13. Folkhälsomyndigheten. Utvecklingen av hälsan och hälsans bestämningsfaktorer bland homo‐och bisexuella personer. Resultat från nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. Solna; 2014. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/u/utvecklingen-av-halsan-och-halsans-bestamningsfaktorer-bland-homo--och-bisexuella-personer-resultat-fran-nationella-folkhalsoenkaten-halsa-pa-lika-villkor/.
14. Folkhälsomyndigheten. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter bland homo- och bisexuella samt transpersoner. Resultat från befolkningsundersökningen SRHR2017. [Internet]. Stockholm; 2020. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/s/sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter-bland-homo--och-bisexuella-samt-transpersoner-/.
15. San Filippo M. The B Word: Bisexuality in Contemporary Film and Television. Bloomington: Indiana University Press; 2013.
16. Hemmings C. Bisexual spaces: a geography of sexuality and gender. New York: Routledge; 2002.
17. Friedman MR, Dodge B, Schick V, Herbenick D, Hubach RD, Bowling J, et al. From bias to bisexual health disparities: Attitudes toward bisexual men and women in the United States. LGBT health. 2014;1(4):309-18.
18. McLean K. Bisexuality in Society: Springer International Publishing; 2018.
19. Meyer IH. Prejudice, social stress, and mental health in lesbian, gay, and bisexual populations: conceptual issues and research evidence. Psychol Bull. 2003;129(5):674-97. DOI:10.1037/0033-2909.129.5.674.
20. Björkman M, Malterud K. Lesbian women coping with challenges of minority stress: a qualitative study. Scand J Public Health. 2012;40(3):239-44. DOI:10.1177/1403494812443608.
21. Toomey RB, Ryan C, Diaz RM, Russell ST. Coping With Sexual Orientation-Related Minority Stress. J Homosex. 2018;65(4):484-500. DOI:10.1080/00918369.2017.1321888.
22. Folkhälsomyndigheten. Handledning för litteraturöversikter. Förutsättningar och metodsteg för olika typer av kunskapsframtagande baserat på forskningslitteraturen. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2016.
23. Arksey H, O'Malley L. Scoping studies: towards a methodological framework. International journal of social research methodology. 2005;8(1):19-32.
24. Braun V, Clarke V. Reflecting on reflexive thematic analysis. Qual Res Sport Exerc. 2019;11(4):589-97. DOI:10.1080/2159676x.2019.1628806.
25. Braun VC, Clarke V. Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology. 2006;3(2):77-101.
26. Prell E, Traeen B. Minority stress and mental health among bisexual and lesbian women in Norway. Journal of Bisexuality. 2018;18(3):278-98.
27. van der Star A, Pachankis JE, Bränström R. Sexual orientation openness and depression symptoms: A population-based study. Psychology of Sexual Orientation and Gender Diversity. 2019;6(3):369.
28. Björk S, Wahlström M. Normer som skaver : HBTQ-personers sociala arbetsmiljö i Göteborgs stad. Göteborg: Göteborgs universitet; 2018.
29. Lindström M, Nystedt T, Rosvall M, Fridh M. Sexual orientation and poor psychological health: a population-based study. Public Health. 2020;178:78-81.
30. Soinio JII, Paavilainen E, Kylma JPO. Lesbian and bisexual women's experiences of health care: "Do not say, 'husband', say, 'spouse'". J Clin Nurs. 2020;29(1-2):94-106. DOI:10.1111/jocn.15062.
31. Odenbring Y. Trapped Between: ‘Coming Out’ and Forced to Stay Closeted. Journal of Bisexuality. 2021;21(4):446-64. DOI:https://doi.org/10.1080/15299716.2021.1991544.
32. Bertilsdotter Rosqvist H. Lagom lika, lagom olika : en diskussion om makt, retorik och bi-teoretiska/sexuella subjektiviteter. Umeå: h:ström - Text & kultur; 2007.
33. Obradors-Campos M. Deconstructing biphobia. Journal of Bisexuality. 2011;11(2-3):207-26.
34. Waenerlund AK, San Sebastian M, Hurtig AK, Wiklund M, Christianson M, Goicolea I. Assessing the youth-friendliness of youth clinics in northern Sweden: a survey analyzing the perspective of the youth. BMC Health Serv Res. 2020;20(1):346. DOI:10.1186/s12913-020-05188-4.
35. Kangasvuo J. “There Has Been No Phase in My Life When I Wasn't Somehow Bisexual”: Comparing the Experiences of Finnish Bisexuals in 1999 and 2010. Journal of Bisexuality. 2011;11(2-3):271-89.
36. Jurva R, Lahti A. Challenging unequal gendered conventions in heterosexual relationship contexts through affective dissonance. NORA-Nordic Journal of Feminist and Gender Research. 2019;27(4):218-30.
37. Lahti A. Bisexual desires for more than one gender as a challenge to normative relationship ideals. Psychology & Sexuality. 2018;9(2):132-47.
38. Lahti A. Similar and equal relationships? Negotiating bisexuality in an enduring relationship. Fem Psychol. 2015;25(4):431-48.
39. Gustavson M. Bisexuals in relationships: Uncoupling intimacy from gender ontology. Journal of Bisexuality. 2009;9(3-4):407-29.
40. Bertilsdotter Rosqvist H. Biidentiteter : presentation av en bistudie. 5(2001):1/2, s. 26-43: Lambda nordica; 2001.
41. Gustavson M. Blandade känslor : bisexuella kvinnors praktik & politik. Göteborg: Kabusa böcker; 2006.
42. Kjaran JI, Jóhannesson IÁ. Masculinity strategies of young queer men as queer capital. Norma. 2016;11(1):52-65.
43. Thitasan A, Aytar O, Annerback EM, Velandia M. Young people's health and risk behaviours in relation to their sexual orientation: A cross-sectional study of Thailand and Sweden. Sex Reprod Healthc. 2019;21:67-74. DOI:10.1016/j.srhc.2019.05.004.
44. Priebe G, Svedin CG. Operationalization of three dimensions of sexual orientation in a national survey of late adolescents. J Sex Res. 2013;50(8):727-38. DOI:10.1080/00224499.2012.713147.
45. Rudolph CES, Lundin A, Ahs JW, Dalman C, Kosidou K. Brief Report: Sexual Orientation in Individuals with Autistic Traits: Population Based Study of 47,000 Adults in Stockholm County. J Autism Dev Disord. 2018;48(2):619-24. DOI:10.1007/s10803-017-3369-9.
46. Antfolk J. Age Limits. Evol Psychol. 2017;15(1):1474704917690401. DOI:10.1177/1474704917690401.
47. Kågesten A, Blum RW. Characteristics of youth who report early sexual experiences in Sweden. Arch Sex Behav. 2015;44(3):679-94. DOI:10.1007/s10508-015-0499-z.
48. Træen B, Samuelsen SO, Roen K. Sexual debut ages in heterosexual, lesbian, gay, and bisexual young adults in Norway. Sexuality & Culture. 2016;20(3):699-716.
49. Traeen B, Stigum H, Søorensen D. Sexual diversity in urban Norwegians. J Sex Res. 2002;39(4):249-58. DOI:10.1080/00224490209552148.
50. Tikkanen R, Ross MW. Technological tearoom trade: characteristics of Swedish men visiting gay Internet chat rooms. AIDS Educ Prev. 2003;15(2):122-32. DOI:10.1521/aeap.15.3.122.23833.
51. Tikkanen R, Ross MW. Looking for sexual compatibility: Experiences among Swedish men in visiting Internet gay chat rooms. CyberPsychology & Behavior. 2000;3(4):605-16.
52. Daneback K, Ross MW, Månsson S-A. Characteristics and behaviors of sexual compulsives who use the Internet for sexual purposes. Sexual Addiction & Compulsivity. 2006;13(1):53-67.
53. Daneback K, Mansson SA, Ross MW. Using the Internet to find offline sex partners. Cyberpsychol Behav. 2007;10(1):100-7. DOI:10.1089/cpb.2006.9986.
54. Daneback K, Ross MW, Månsson S-A. Bisexuality and sexually related activities on the Internet. Journal of Bisexuality. 2008;8(1-2):115-29.
55. Bjorkenstam C, Mannheimer L, Lofstrom M, Deogan C. Sexual Orientation - Related Differences in Sexual Satisfaction and Sexual Problems -A Population -Based Study in Sweden. J Sex Med. 2020;17(12):2362-9. DOI:10.1016/j.jsxm.2020.07.084.
56. Bränström R, Pachankis JE. Validating the Syndemic Threat Surrounding Sexual Minority Men's Health in a Population-Based Study With National Registry Linkage and a Heterosexual Comparison. J Acquir Immune Defic Syndr. 2018b;78(4):376-82. DOI:10.1097/QAI.0000000000001697.
57. Ummak E, Toplu-Demirtaş E, Jessen RS. Untangling the Relationship Between Internalized Heterosexism and Psychological Intimate Partner Violence Perpetration: A Comparative Study of Lesbians and Bisexual Women in Turkey and Denmark*. Journal of Interpersonal Violence. 2022;37(15/16):NP14337-NP67. DOI:10.1177/08862605211004108.
58. Axelsson J, Moden B, Rosvall M, Lindstrom M. Sexual orientation and self-rated health: the role of social capital, offence, threat of violence, and violence. Scand J Public Health. 2013;41(5):508-15. DOI:10.1177/1403494813476159.
59. Lindström M, Rosvall M. Sexual identity and low leisure-time physical activity: a population-based study. Public Health. 2020a;182:77-9.
60. Lindström M, Rosvall M. Sexual orientation and all-cause mortality: A population-based prospective cohort study in southern Sweden. Public health in practice (Oxford, England). 2020b;1:100032. DOI:10.1016/j.puhip.2020.100032.
61. Bränstrom R, Pachankis JE. Sexual orientation disparities in the co-occurrence of substance use and psychological distress: a national population-based study (2008-2015). Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 2018a;53(4):403-12. DOI:10.1007/s00127-018-1491-4.
62. Bränstrom R. Minority stress factors as mediators of sexual orientation disparities in mental health treatment: a longitudinal population-based study. J Epidemiol Community Health. 2017;71(5):446-52. DOI:10.1136/jech-2016-207943.
63. Björkenstam C, Kosidou K, Björkenstam E, Dalman C, Andersson G, Cochran S. Self-reported suicide ideation and attempts, and medical care for intentional self-harm in lesbians, gays and bisexuals in Sweden. J Epidemiol Community Health. 2016;70(9):895-901. DOI:10.1136/jech-2015-206884.
64. Gisladottir B, Gronfeldt B, Kristjansson AL, Sigfusdottir ID. Psychological well-being of sexual minority young adults in Iceland: Assessing differences by sexual attraction and gender. Sex Roles. 2018;78(11):822-32.
65. Nystedt T, Rosvall M, Lindström M. Sexual orientation, suicide ideation and suicide attempt: A population-based study. Psychiatry Res. 2019;275:359-65. DOI:10.1016/j.psychres.2019.04.007.
66. Björkenstam C, Björkenstam E, Andersson G, Cochran S, Kosidou K. Anxiety and Depression Among Sexual Minority Women and Men in Sweden: Is the Risk Equally Spread Within the Sexual Minority Population? J Sex Med. 2017;14(3):396-403. DOI:10.1016/j.jsxm.2017.01.012.
67. Kallström M, Nousiainen N, Jern P, Nickull S, Gunst A. Mental health among sexual and gender minorities: A Finnish population-based study of anxiety and depression discrepancies between individuals of diverse sexual orientations and gender minorities and the majority population. PLoS One. 2022;17(11):e0276550. DOI:10.1371/journal.pone.0276550.
68. Bränström R, Hatzenbuehler ML, Tinghog P, Pachankis JE. Sexual orientation differences in outpatient psychiatric treatment and antidepressant usage: evidence from a population-based study of siblings. Eur J Epidemiol. 2018;33(6):591-9. DOI:10.1007/s10654-018-0411-y.
69. Bränström R, van der Star A, Pachankis JE. Untethered lives: barriers to societal integration as predictors of the sexual orientation disparity in suicidality. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 2020;55(1):89-99. DOI:10.1007/s00127-019-01742-6.
70. Buer L, Anderssen N, Malterud K, Kvalem IL. Self-esteem Among Young Bisexual Women in Norway: A 13-year Longitudinal Study. Journal of Bisexuality. 2017;17(4):487-507.
71. Watson RJ, Wheldon CW, Wichstrøm L, Russell ST. Cross-national investigation of health indicators among sexual minorities in Norway and the United States. Social Sciences. 2015;4(4):1006-19.
72. O'Reilly LM, Pettersson E, Donahue K, Quinn PD, Klonsky ED, Lundström S, et al. Sexual orientation and adolescent suicide attempt and self-harm: a co-twin control study. Journal of Child Psychology and Psychiatry. 2021;62(7):834-41. DOI:10.1111/jcpp.13325.
73. Clark KA, Hatzenbuehler ML, Bränström R, Pachankis JE. Sexual orientation-related patterns of 12-month course and severity of suicidality in a longitudinal, population-based cohort of young adults in Sweden. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 2022;57(9):1931-4. DOI:10.1007/s00127-022-02326-7.
74. Clark KA, Björkenstam C, Kosidou K, Björkenstam E. Psychological Distress, Suicidal Ideation, and Suicide Attempt Among Lesbian, Gay, and Bisexual Immigrants: Population-Based Findings from the Stockholm Public Health Cohort. Arch Sex Behav. 2021;50(8):3563-74. DOI:10.1007/s10508-021-01997-8.
75. Andresen JB, Graugaard C, Andersson M, Bahnsen MK, Frisch M. Adverse childhood experiences and mental health problems in a nationally representative study of heterosexual, homosexual and bisexual Danes. World Psychiatry. 2022;21(3):427-35. DOI:10.1002/wps.21008.
76. Anderssen N, Malterud K. Oversampling as a methodological strategy for the study of self-reported health among lesbian, gay and bisexual populations. Scand J Public Health. 2017;45(6):637-46. DOI:10.1177/1403494817717407.
77. Broman N, Prever F, di Giacomo E, Jimenez-Murcia S, Szczegielniak A, Hansson H, et al. Gambling, Gaming, and Internet Behavior in a Sexual Minority Perspective. A Cross-Sectional Study in Seven European Countries. Front Psychol. 2021;12:707645. DOI:10.3389/fpsyg.2021.707645.
78. Socialdepartementet. Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid (Regeringen skrivelse 2016/17:10). [Internet]. Stockholm: Regeringen, Regeringskansliet; 2016. Hämtad från: http://www.regeringen.se/rattsdokument/skrivelse/2016/11/skr.-20161710/.

En bilaga (pdf) kan beställas via e-post till info@folkhalsomyndigheten.se.

I ämnesraden, ange ”Bilagor till Hur mår bisexuella, artikelnummer 23156” .

Bilaga 1. Tabell över inkluderade studier