Genom denna sammanställning kan du som familjerådgivare eller som i din yrkesroll möter personer med relationsproblem, ta del av familjerådgivares erfarenheter och upplevelser av spelproblem bland klienter, och höra deras röster i form av direkta citat. Det kan bidra till dialog inom verksamheten om hur spelproblem och negativa konsekvenser av spel om pengar kan upptäckas och förebyggas, och hur de påverkar klienternas relationer. Detta kan i förlängningen bidra till arbetet för att uppnå folkhälsopolitikens mål om en god och jämlik hälsa. Publikationen kan även vara användbar för dig som i din yrkesverksamhet träffar personer med spelproblem eller deras anhöriga, i till exempel behandling, socialtjänst och ekonomisk rådgivning, eller som jobbar som ANDTS-samordnare på lokal eller regional nivå. Magdalena Lagerlund har varit ansvarig för sammanställningen. Anna Månsdotter är ansvarig enhetschef.

Folkhälsomyndigheten

Josefin P Jonsson, avdelningschef

Avdelningen för livsvillkor och levnadsvanor

Spelproblem är överrepresenterade bland personer som varit i kontakt med familjerådgivningen. En av tre av dessa har antingen själva någon grad av spelproblem eller har någon i sin närhet som har spelproblem. Familjerådgivare kan uppmärksamma tecken på spelproblem bland hjälpsökande och på så sätt bidra till att förebygga att problemen eller konsekvenserna förvärras, som till exempel ökad skuldsättning eller ökad psykisk ohälsa. För att undersöka familjerådgivares erfarenhet av spelproblem i samtalen med klienter, och förutsättningar för spelförebyggande arbete inom familjerådgivningen samlades information in via webbenkäter och telefonintervjuer.

I undersökningen framkommer att nästan samtliga familjerådgivare har stött på spelproblem bland sina klienter. Familjerådgivarna uppmärksammar att spelproblem får djupgående effekter i form av ekonomiska bekymmer, bristande tillit i relationen, oro, och skam, både för den som spelar och deras närstående. Majoriteten av familjerådgivarna (78 procent) upplever att de bara delvis har tillräckliga kunskaper om problem med spel om pengar för att kunna möta klienter med spelproblem. Bland annat lyfts behovet av kunskap om hur man kan identifiera spelproblem och prata om ämnet, behov av kunskap om vart klienterna kan hänvisas för stöd och behandling av spelproblemen, och om hur beroendeproblematik kan påverka relationer. Det är själva relationen som är familjerådgivarnas ansvarsområde och inte behandling av skadligt bruk och beroende. Beroendeproblematik kan däremot behöva identifieras som ett led i att upptäcka hinder och utmaningar som står i vägen för konstruktiv kommunikation och en fungerande relation.

Spelproblem kan ge allvarliga konsekvenser för psykisk hälsa, ekonomi och relationer, inte bara för den som spelar och pengar utan även för närstående. Ju tidigare spelproblem kan upptäckas desto bättre är möjligheterna att sätta in förebyggande, stödjande och behandlande insatser.

Många som har egna spelproblem eller är närstående till någon med spelproblem söker inte hjälp specifikt för dessa problem. De kan dock söka stöd för andra svårigheter, som i vissa fall kan ha koppling till spelproblemen, som familjerådgivning, vårdcentraler och budget- och skuldrådgivning. Dessa verksamheter har därmed en möjlighet att upptäcka spelproblemen innan konsekvenserna förvärrats. Personer som har spelproblem i sina liv är överrepresenterade bland personer som uppsökt eller varit i kontakt med familjerådgivningen under de senaste 12 månaderna. Resultat från befolkningsundersökningen Swedish longitudinal gambling study (Swelogs) 2021 visar att 15 procent av dem som varit i kontakt med familjerådgivningen hade ett problemspelande eller en familjemedlem med spelproblem. Någon grad av spelproblem eller en närstående med spelproblem fanns bland 35 procent av klienterna i familjerådgivningen jämfört med 14 procent av dem som inte varit i kontakt med familjerådgivningen.

Kommunerna är enligt socialtjänstlagen skyldiga att tillhandahålla familjerådgivning (5 kap. 3 § SoL) och är sedan 2018 även skyldiga att tillsammans med regioner erbjuda råd, stöd och behandling för spelproblem (5 kap. 9a§ SoL, 16 kap. 3§ HSL). Kommunerna ska förebygga och motverka spelproblem, på samma sätt som missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel (3 kap. 7§ SoL). Barnperspektivet är viktigt i sammanhanget och enligt hälso- och sjukvårdslagen ska barns behov av information, råd och stöd om barnet lever med föräldrar eller andra vuxna som har spelproblem, särskilt beaktas (5 kap. 7§ HSL).

Syftet med studien var att undersöka dels vilka erfarenheter familjerådgivare har av att spelproblem kommer upp i samtalen med klienter, dels vilka förutsättningar familjerådgivningen har att fungera som en arena där spelproblem upptäcks och förebyggs.

Familjerådgivare i alla Sveriges län utom Gotlands län besvarade enkäten. Länen med flest svarande var Stockholm (24 procent), Västra Götaland (16 procent) och Skåne (11 procent). Majoriteten arbetade som familjerådgivare i kommunal regi (69 procent), medan en knapp tredjedel jobbade i privat regi (31 procent). Majoriteten av deltagarna hade jobbat i yrket i 3-10 år (54 procent), medan en knapp tredjedel hade jobbat i över 10 år (31 procent) och 15 procent i mindre än 3 år.

De familjerådgivare som deltog i telefonintervjuerna arbetar både inom offentlig och privat regi. Vissa arbetar ensamma medan andra är en del av större team.

Jag jobbar på en familjerådgivning. I [länet] är vi är tre stycken som arbetar, med lite olika bakgrund. Socialtjänst, barn- och ungdomshälsa, socialsekreteraryrken och behandlingsyrken. Då servar vi åtta kommuner.

Jag jobbar på en privat organisation som har avtal med de flesta [kommuner]. Vi är nio familjerådgivare. Jag har jobbat som familjerådgivare i tre år.

Jag har jobbat som familjerådgivare i fyra år. Jag jobbar med alla former av relationer, så inte bara parterapi. Jag jobbar ensam, vi är inte fler familjerådgivare.

De allra flesta som svarade på webbenkäten (91 procent) uppger att det under samtal har framkommit att någon av klienterna eller någon i deras närhet har problem med spel om pengar. Samtliga familjerådgivare i 14 av länen angav att de har sådan erfarenhet. Trots att det är så många som nio av tio som har erfarenhet av att spelproblem kommer upp i samtal med klienter är det ännu vanligare med erfarenheter av att alkoholproblem kommer upp. Detta har 100 procent av familjerådgivarna erfarenhet av.

De som arbetat längre inom yrket har i högre utsträckning erfarenhet av att klienter eller närstående har spelproblem; 38 procent av dem som arbetat mindre än 1 år svarar att de inte har någon erfarenhet jämfört med exempelvis de som arbetat mer än 10 år i yrket, där motsvarande andel är 3 procent.

Bland dem som har erfarenhet av spelproblem i samtalen uppger de flesta att det var en av klienterna själva som hade problemen (97 procent). Det är mindre vanligt med erfarenhet av att klienterna pratar om en familjemedlem eller nära släkting med spelproblem (37 procent). Att alkoholproblem finns hos en familjemedlem eller nära släkting till en klient har betydligt fler familjerådgivare erfarenhet av (75 procent).

Figur 1. Andel av familjerådgivarna med erfarenhet av att det var en av klienterna, en familjemedlem eller släkting till någon av klienterna, eller en vän eller bekant till någon av klienterna som hade spel- eller alkoholproblemet.

I intervjuerna noterar flera familjerådgivare att möten med personer som har spelproblem inte sker så ofta. Några uppskattar att de möter personer med spelproblem ungefär någon gång i månaden, medan andra tror att det rör sig om en eller ett par gånger per år.

Procentmässigt är det svårt att säga hur vanligt det är. Men det förekommer ju kanske någon gång i månaden i alla fall att jag träffar folk som berättar det då.

Inte så att det är jättevanligt. Det förekommer. Man kommer ofta för att man har problem med sin kommunikation. Ibland har de ett uttalat problem – ”jag har spelat och återfallit”. Men det är inte så ofta. Sen kan det komma fram att spelmissbruk är pågående.

Flera poängterar dock att det sannolikt finns ett stort "mörkertal" – personer som inte tar upp sina spelproblem under samtalen på grund av skam eller andra skäl.

Jag tror att det finns ett mörkertal, att det är något man gärna inte tar upp utan skäms väldigt mycket. Det är svårt att säga hur vanligt det är. Om jag säger så här – inte helt ovanligt, men jag tror heller inte att det är så vanligt att det upptäcks alla gånger, att det inte kommer fram i samtalen.

Alltså, nej inte direkt. Men jag har träffat personer som haft spelproblem indirekt – som haft anhöriga med spelproblem. [Och som då mår dåligt över det?] Ja, på grund av anhöriga som har gjort slut på för mycket pengar. Och att de står bredvid och känner en slags vanmakt. Det har jag stött på i min roll som familjerådgivare.

Vissa tror sig notera en ökning under de senaste åren, medan andra inte upplever någon betydande förändring.

På frågan om familjerådgivarna upplever någon skillnad mellan kvinnor och män visar det sig att alla har erfarenhet av män med spelproblem, medan väldigt få har erfarenhet av spelproblem bland kvinnor. En förklaring som förs fram är att det kan upplevas som ännu mer skamfyllt för kvinnor att erkänna spelproblem på grund av eventuellt stigma kopplat till detta problem. Mäns spelproblem kan även vara kulturellt betingat och mer synligt på grund av traditionellt manliga aktiviteter, så som spel på sportevenemang.

Jag har bara stött på män. Så det var en bra fråga. Kanske att kvinnor döljer det mer, att det är en större skam hos kvinnor.

Bortsett från att det är mycket vanligare att man stött på män med spelproblem så upplever man i övrigt att det kan handla om vem som helst.

Det jag kan säga är att det verkligen är ett tvärsnitt av samhället. Det är både folk med ganska hög utbildning och ekonomiska muskler som kommer in, men också folk som knappt får ihop det till hyra eller som har mycket kontakt med socialtjänsten. Så det är ett tvärsnitt. Men många skäms väl väldigt mycket. Det är pinsamt att prata om det, pinsamt att sätta ord på ett misslyckande eller tillkortakommande.

Drygt tre av fyra familjerådgivare hade erfarenhet av att information om att det fanns spelproblem fördes på tal av den klient som var närstående (77 procent).

Ofta är det partnern som tar upp det. Ofta är det från det att de söker till oss, det är ofta en anledning till att man söker. Att man har kommit på sin partner med det, eller att man känt på sig att det har varit någonting och så har det här kommit fram och så söker man. För att få hjälp att prata om det.

De jag haft, så har det varit en del i parproblematiken. När det handlat om tillit och så. Ofta har partnern tagit upp det som ett problem.

Det absolut vanligaste och enda sättet jag varit med om är att den andra partnern berättar och att det också är en problematik som kommit att störa parrelationen.

Att den klient som hade spelproblem tog upp frågan själv hade runt två av tre familjerådgivare erfarenhet av (65 procent). Familjerådgivarna tog inte själva upp frågan om spel så ofta (31 procent), särskilt inte i jämförelse med alkohol som en stor andel hade erfarenhet av (68 procent). Bland dem som arbetat längst i yrket är det vanligare att ha gjort detta (närmare 40 procent bland dem som varit verksamma i yrket i minst 6 år).

Figur 2. Andel av familjerådgivarna med erfarenhet av att spel- eller alkoholproblem har tagits upp av klienten som hade problemet, av klienten som var närstående eller av familjerådgivaren själv.

Familjerådgivarna upplevde att det varierade hur snabbt eller öppet klienterna tar upp spelproblemet. Ibland kommer det fram omedelbart, medan det i andra fall kan ta flera sessioner. Oftast upplever man dock att spelproblemen framkommer relativt tidigt i processen, antingen i första samtalet eller snart därefter när relationen diskuteras. Det kan komma upp genom att partnern tar upp det som ett problem i förhållandet eller när familjerådgivaren kartlägger olika sårbarheter i relationen.

Antingen att partnern tar upp det, alternativt den som är spelberoende. Och att det är problem för relationen och framför allt familjelivet och ekonomin kring det.

De flesta har nämnt det i första samtalet, om inte tidigare, men oftast vid första samtalet att det är ett stort problem. Någon gång kommer det fram så småningom. Ekonomin är alltid svårt att prata om och så även spelproblem. Man pratar mer om sin relation och osämja och så, och sen kommer man till att det handlar om att den andra spelar.

Vid första samtalet kartlägger jag tillsammans med paret. Då kommer det fram vilka sårbarheter som kan finnas i relationen mer än själva relationsproblemet. Då brukar det komma fram om det finns psykisk ohälsa eller spel eller alkohol. Då kan det komma fram genom att man kartlägger.

Intervjuerna visar att de flesta verksamheter inte har en fast rutin eller att det finns någon enhetlig strategi som alla följer för att hantera frågor kring skadligt bruk eller beroende. Istället är det vanligare att förlita sig på att dessa ämnen kan upptäckas naturligt under samtal eller att klienterna själva tar upp dem när de känner sig bekväma. Arbetssätten varierar och det är upp till varje familjerådgivare att använda sin egen professionella bedömning och erfarenhet. Många påpekar att klienternas behov och relationella problem är deras primära fokus, och att frågor om beroende oftast kommer fram när en förtroendefull relation har etablerats.

Inte som vi har här på familjerådgivningen. Det har vi inte. Nej då skulle vi få improvisera eller ställa frågor i samtalet så. Men inga manualer eller checklistor så. Nej, inte så. Vi frågar om alkohol i ett första scanningsamtal men inte mer än så.

Skadligt bruk och beroende finns, men mer kemiskt bruk, alltså alkohol och droger. Och kopplat till barnperspektivet. Men inte kring spel om pengar. Trots att det också är klassat som ett beroende nu, vilket det inte var får några år sedan. Så inga typer av rutinfrågor på spel.

På frågan om när och hur de brukar fråga om spelproblem framkommer olika metoder och strategier för att närma sig ämnet. Vissa väntar på klienternas initiativ medan andra själva tar upp ämnet om de tror att det finns ett spelproblem. Familjerådgivarna poängterar vikten av att låta klienterna definiera sina egna problem och behov. Flera upplever att spelproblem ofta blottläggs genom andra relationella problem, tillitsproblem, undvikande beteenden eller konflikter kring ekonomi och pengar. Många använder indirekta frågor, lindar in ämnet i en kontext eller använder exempel för att närma sig ämnet.

I och med att det inte är en rutinfråga så speglar jag det som framkommer. Till exempel “Du beskriver att det ofta är konflikter kring ekonomi och att Anna ofta är besviken på dig”, eller vad det nu kan vara, sedan ställer jag frågan rätt ut ”Har du erfarenhet av att spela om pengar?”.

Det handlar lite om en metodfråga. Jag vet att vi är olika där så det är bra att det jobbas fram ett kunskapsunderlag. En del mottagningar har större ansökningsförfarande med blanketter där man på något sätt scannar av och kollar av psykisk sjukdom, våld, spel, missbruk, insatser mot barn m.m. Det är att börja i en ände och det andra är att börja i ett sorts samtal med paret och jobba utifrån det. Och jag är väl mer i den traditionen kan man säga. Så jag har inte någon lista över frågeställningar som jag checkar av.

Då brukar jag ställa en fråga som är lite inlindad – ”Skulle det kunna vara så här att… då kanske man har spelproblem om det är på det här sättet…”. Och att man tar något exempel.

Enstaka familjerådgivare uppger att de har något som kan liknas vid rutiner i det att de inledningsvis ställer en rad frågor för att kartlägga eller scanna av klienternas relationer. Frågorna kretsar som regel mer övergripande kring skadligt bruk och beroende med fokus på alkohol och droger. Den allmänna känslan är att denna inledande kartläggning och frågorna fungerar bra.

Vi ställer de frågorna, exakt hur är säkert olika eftersom det är samtal vi jobbar med, men till exempel “många par vi möter, där finns alkohol eller droger etc., hur ser det ut för er del? Känner ni igen er i det?”. Men ofta hinns det inte frågas utan det kommer upp.

Som rutin fungerar den utmärkt. Det blir väldigt oladdat för oss som familjerådgivare att ställa den typen av frågor eftersom det ingår i startbatteriet.

Åsikterna går isär i frågan om det behövs mer systematiska rutiner. Vissa förespråkar ett mer flexibelt tillvägagångssätt utan förutbestämda manualer medan andra ser fördelar med att införa specifika rutiner och kontrollfrågor för att mer systematiskt upptäcka skadligt bruk och beroende. I den senare gruppen pekar några på fördelarna med ökad enhetlighet i arbetssätt över olika verksamheter och regioner, vilket kan innebära vissa standardiserade riktlinjer för att säkerställa en enhetlig praxis.

Nej, jag tycker att öppna frågor och att man är lyhörd och frågar vidare räcker.

Kanske faktiskt. Kanske ha en tydligare frågeställning, under första samtalet. På ett annat sätt än jag frågar idag.

Jag tycker nog att det skulle vara jättebra att ha lite mer kontrollfrågor. Något man i alla fall skulle kunna ha i bakhuvudet.

Enligt webbenkäten upplever det stora flertalet (88 procent) att det är helt okej att fråga klienterna om deras spelvanor om de bedömer det lämpligt enligt svaren på webbenkäten. Resterande 12 procent uppger att de delvis tycker att det är okej. Alkoholvanor upplever en något större andel av familjerådgivarna att det är helt okej att fråga om (93 procent).

Figur 3. Familjerådgivarnas upplevelse av om det är okej att fråga om deras spel- respektive alkoholvanor.

I intervjuerna framkommer att familjerådgivarna överlag anser att de inte har problem att ställa frågor om spelproblem om det visar sig vara relevant under samtalet. Familjerådgivarna upplever inga större svårigheter att ta upp spelproblem jämfört med andra ämnen som kan vara känsliga, såsom skadligt bruk och beroende av alkohol eller andra beroendefrågor. Att ta upp problemet underlättas av att problemet har blivit mer synligt i media på senare tid.

Det är inte särskilt svårt att ta upp det. Det hjälper att de senaste åren så är det så vanligt, det finns i pressen och så. Så det känns naturligare att ta upp det nu, precis som det alltid har känt naturligt att ta upp andra typer av missbruk eller beroendeproblematik.

Att våga ta upp ämnet upplevs som viktigt. Flera betonar också att det är viktigt att vara neutral och inte uttrycka någon värdering kopplad till ämnet. Istället kan man förklara att det kan vara en del av den övergripande relationsbehandlingen.

Det är jätteviktigt att våga ta upp det, och inte lägga någon värdering i det utan vara väldigt neutral. Och förklara att om vi ska jobba med relationen så kanske de också behöver ta hjälp med sitt spelmissbruk, och kanske den andra partnern, med sitt medberoende.

När spelproblemen uppdagas i samtal med klienter upplever familjerådgivarna att det ofta följs av påtaglig skam och ånger från den som har spelproblem.

Han, det har varit män, blir ju ledsen. Han bryter ofta ihop efter en liten stund. För att det blivit så. Det är som att han kapitulerar. Då finns jag där, pratar, personen får prata utifrån sig själv, jag ställer lite frågor om hur han tänker framåt, vad han vill, hur han ser på relationen och hur den ska fortsätta, att han behöver skaffa hjälp om han vill att relationen ska fortsätta. Det negativa är då att det inte finns i kommunen utan de får ta kontakt med [annan kommun]. Och dem kan jag inte samarbeta med.

Den närstående hamnar i en annan situation, ofta i chock, ilska och besvikelse.

Många beskriver att det var en fullkomlig chock, man blir arg, ledsen, besviken, känner sig förd bakom ljuset, tycker att partnern varit oärlig. Varför har du inte berättat om det här?

Rådgivarna fokuserar samtalen på att förstå spelproblemets inverkan på relationen och att stödja klienterna för att söka hjälp och därefter återuppbygga förtroendet mellan parterna. Det handlar om tillit, förlåtelse, och hur spelproblemet har skapat konflikter och tillitsproblem. Vissa menar att skammen kan fungera som något positivt.

Har jag tur blir det väldigt skamfyllt, för då har man något att jobba med. Ibland finns ånger, tvivel, det blir ofta känslosamt.

Flera poängterar att klienten behöver ta itu med sina spelproblem på egen hand, och att detta behöver ske före eller parallellt med familjeterapin för att inte utgöra ett hinder för att komma vidare i samtalen.

Ja, det tycker jag. Det brukar vara svårt att generellt jobba med relationen under pågående missbruk vilken form det än är. Man måste hitta grundproblemet först. Har man olösta, egna problem så är det svårt att lösa relationsproblemen.

Ja. Spelet blir ett hinder. Det blir en spricka i paret, spelandet blir sprickan. Det är därför jag säger att de även behöver söka hjälp med det.

Ja, absolut. Det här är på ett sätt en avgörande pusselbit. Väljer man att ta hand om beroende och göra det på ett aktivt sätt och söka hjälp så lugnar sig den andra partnern och då kan man jobba med andra saker också. Men om man är i förnekelse eller återfallit, då fastnar man lite och det blir i fokus. Så just för att det är så komplext och tar så mycket energi i en relation.

Rådgivarna hänvisar som regel till andra aktörer inom kommun och region som arbetar med spelberoende eller beroendefrågor rent generellt – om det finns tillgängligt. Här nämns bland annat socialtjänst, beroendemottagning och självhjälpsgrupper.

I första hand hänvisar jag vidare till funktionärer som vi har här i vår kommun. Det är beroendemottagningen och socialrådgivare som har det fokuset här i vår kommun och som jobbar med det.

Några bistår med länkar till webbsidor för mer information, och enstaka uppmanar mer generellt att söka hjälp utan att precisera var.

Jag hänvisar till sidor på nätet. Där finns det sidor man kan hänvisa till… nu är det blankt i huvudet, men det som finns. Och ibland letar jag upp information och skickar det om jag inte kommer på det just då – ”vänd er hit” och så skickar jag länkar. Om jag märker att det inte går att jobba på själva relationen för att missbruket är så aktivt, så får de komma tillbaka när man har tagit tag i problemen.

Jag uppmanar dem att söka hjälp om de inte har det. Men jag har inte koll på alla ställen som finns, jag kan inte säga gå dit och dit.

Rådgivarna uppger att de i efterföljande samtal som regel följer upp utvecklingen och frågar om de tagit emot hjälp.

[Följs hänvisningen upp?] Nej, det kan vi inte göra. Vi jobbar utifrån olika sekretess. Men det är klart jag följer upp det i egna samtal med personen.

Samtalen kan också omfatta andra konsekvenser av spelproblemet än de som gäller parrelationen, särskilt de ekonomiska konsekvenserna som skuldsättning och förlust av pengar. Detta skapar ofta skam och kan vara svårt att hantera för klienterna. Familjerådgivarna berättar om att spelproblemen ofta leder till ekonomiska problem, skuldsättning och sociala begränsningar. Det kan innebära att man inte har råd att göra vardagliga saker eller leva som tidigare.

Den generella uppfattningen som framkommer i intervjuerna med familjerådgivarna är att spelproblemen har djupgående effekter på individens mentala hälsa, relationer och ekonomi. De ser att spelproblemen påverkar individens och deras närståendes psykiska hälsa på djupet. Det skapar stress och påverkar hela livssituationen, inklusive relationer med familj och barn.

Det är en enorm stress som påverkar deras psykiska mående. Och det påverkar barnen, familjen, hela livet så. Ett stort psykiskt dåligt mående.

Rådgivarna berättar att de märker att många personer med spelproblem upplever svårigheter med tillit, både gentemot sig själva och i relationer.

De jag träffat, där finns tillitsbekymmer. Ofta är det svårigheter för den som spelar att visa upp vad man känner. Att man duger som person. Hur man hanterar och reglerar sina känslor.

De har svårt att öppet visa sina känslor eller att känna sig värdefulla som personer. Trots att de kan vara välfungerande utåt sett, bär de ofta på skam och skuld över sina spelproblem.

Det är skammen jag tänker först. Att även om mycket annat funkar så går de hela tiden med känslan av att de är dåliga eller döljer något, att de skäms.

Familjerådgivarna ser också att spelproblem kan vara en del av en bredare problematik med stress och utmattning. Spelandet blir då en flykt från andra problem och kan leda till en ond cirkel av ekonomiska svårigheter. Enstaka familjerådgivare har även observerat att spelproblem ibland är kopplat till småbarnsföräldrars stress och känsla av otillräcklighet.

Ofta är det kopplat till att man inte kan prata om sina egna problem – det är ett flyktbeteende liksom.

Ansträngt och en stor påverkan på parrelationen. Det påverkar psykisk ohälsa. Också risk eller bruk av alkohol samtidigt.

Samtalen kan också omfatta konsekvenserna av spelproblemen, särskilt de ekonomiska konsekvenserna som skuldsättning och förlust av pengar. Den skam som skuldsättningen ofta skapar kan vara svår för klienten att hantera. Att spelproblemen ofta leder till ekonomiska problem, skuldsättning och sociala begränsningar är också något som familjerådgivarna berättar om. Det kan innebära att man inte har råd att göra vardagliga saker eller leva som tidigare.

Familjerådgivarna berättar att de märker att spelproblem inte bara påverkar den som spelar utan ofta också har en destruktiv inverkan på närstående.

De är ofta maktlösa och tar mycket ansvar. De står för den ekonomiska biten eftersom han har spelat bort och att han döljer att han har gjort det. De blir väldigt påverkade, de anhöriga.

När spelproblem kommer fram i samtalen skapar det ofta skam och lidande hos de närstående. Skammen är lika påtaglig som vid andra typer av skadligt bruk och beroende.

Anhöriga uttrycker en känsla av att förtroendet till partnern brutits och reagerar med rädsla och besvikelse när de konfronteras med spelproblemen. Det bristande förtroendet leder till misstänksamhet och konflikter i relationer. Situationen liknas vid otrohet och skapar en otrygg relation som tar mycket energi och kraft från den närstående.

Det är den som blir sårad mest – den man lever ihop med. Det blir brist på förtroende, mycket kontrollerande, oftast stöttning från dem ekonomiskt ifall de kan. Man kan inte jämföra riktigt, men de har det också väldigt jobbigt, särskilt om man lever ihop.

Ofta blir det lite liknande som med otrohet. Att man ofta känner på sig att om det kommit upp att det finns ett spelande, så blir det att man lovar att jag ska inte spela så mycket eller vi ska ha en viss gräns. De håller på med det här, det blir mycket förhandlande kring vad som är normalt och inte. Det blir något man hela tiden bevakar och lägger mycket energi på.

Att känna ilska är också vanligt hos närstående.

De brukar ofta vara arga och besvikna. För ofta när det har hamnat hos oss så har det pågått ganska länge. Det kanske är något de var medvetna om redan när de blev ihop men sen har det varit lugnt några år och sen blossar det upp igen. Så arga och besvikna och lite vilsna.

Spelproblemen kan resultera i ekonomisk osäkerhet, att lån tas utan anhörigas medgivande eller medvetande, och att hela familjens ekonomi påverkas. Anhöriga känner oro för familjens ekonomi och blir ibland medberoende i försöken att täcka upp för den spelande partnern.

Det påverkar anhörigas ekonomi och deras mående. Att de oroar sig. Om det finns barn med i bilden kan det påverka där också, att deras tillvaro påverkas om de spelar bort pengar.

Det är så många bottnar. Man blir arg för att man har blivit hållen bakom ryggen. Och sen är det många som blir rädda för hur det ska gå med ekonomin för att det tagits lån bakom ryggen till exempel.

Om det finns barn med i bilden får den andra partnern ofta ta ett ökat ansvar för barnen på grund av den spelande partnerns beteende. Dock är familjerådgivarnas uppfattning om hur det påverkar barnen oklar.

Nästan samtliga tillfrågade familjerådgivare bedömer att spelproblemen har en ganska eller mycket stor påverkan på klienternas relationer (96 procent). Drygt två av tre familjerådgivare bedömer att det har en mycket stor påverkan (69 procent). En nästan lika hög andel bedömer att spelproblemen har en ganska eller mycket stor påverkan på klienternas ekonomi (90 procent). En högre andel som bedömer att spelproblemen har en liten eller ingen påverkan på klienternas ekonomi finns bland dem som har arbetat i yrket i mindre än 3 år (20 procent).

Figur 4. Familjerådgivarnas uppfattning om hur stor påverkan spelproblem har på klienternas relationer respektive ekonomi.

Samtliga familjerådgivare som stött på spelproblem i sin yrkesroll menar att problem med spel om pengar påverkar klienternas möjligheter att arbeta med andra problem i relationen. Spelproblem i en relation är ofta en utmaning som inte bara påverkar ekonomin utan också tilliten, kommunikationen och den emotionella dynamiken inom förhållandet. Spelproblem leder ofta till bristande tillit och kommunikation. Det handlar om att spelvanor döljs, att löften om att sluta inte hålls och att en känsla av förtroende bryts.

Mycket handlar om bristen på kommunikation och att det är ett tillitsbrott i relationen. Att det lovas mycket om att man ska sluta och så märker partnern ändå att det försvinner pengar. Eller att det kommer pengar då och då.

Absolut. Det beror på om det är öppet. Det är som när det finns andra problem med att vara öppen eller ärlig med sin partner, eller känna att man duger, skammen står i vägen för en nära relation. Så om det är på bordet och de hjälps åt med problemet, det finns en insikt och de jobbar för det och han eller hon tar emot hjälp, om det är på den nivån. Då behöver det inte stå i vägen. Då kan det bli som med otrohet, att det är de två mot otroheten eller att hålla spel ute ur relationen. Men om det pågår och att man återfaller, då påverkar det såklart möjligheterna att bygga en trygg relation, vilket är mitt jobb.

Spelproblem medför ekonomiska problem som blir en primär orsak till stress och konflikter i relationen. Det påverkar familjens ekonomi, med gemensamma konton som dräneras och skulder som byggs upp. Detta skapar en betydande press och osäkerhet i relationen.

Ungefär hälften av familjerådgivarna som intervjuades har träffat klienter som har problem med både alkohol och spel. Deras upplevelse är att problemen ofta är sammankopplade med varandra och andra former av beroenden.

Jag ser en hög samsjuklighet där. Det är svårt att yttra sig vad som kommer först. När man väl kommit så långt att man förstår att det handlar om spel och alkohol så är det inte ovanligt att det kommer upp andra former av beroende också – porrsurfberoende, sexberoende, uppmärksamhetsberoende. Så då växer bilden och komplexiteten i det också.

De jag träffat som haft allvarlig spelproblematik, de har också haft en annan form av missbruk. Då menar jag inte de som spelar lite för mycket på hästar, utan de som verkligen har en spelproblematik.

En person har jag träffat som hade all beroendeproblematik som man kan tänka sig. Den situationen hanterar jag på samma sätt. Handlar om kommunikation, vad bekymret är och hur påverkar den här beteenderepertoaren dig?

Man uppfattar att alkohol och spelproblem kan ha en komplex relation till varandra. Alkoholen kan till exempel användas för att dämpa ångest som uppstår av spelproblemet.

Ja, jag tänker att det ofta går lite hand i hand. Jag tror att det kan vara kopplat till – utifrån de jag mött – ångest för att man spelat bort massa pengar och då dövar man den med alkohol. Den blir en bi-drog. Så ofta för att man har mycket ångest över att spela och då tar man till alkoholen för att döva.

Det är alltså utmanande att förstå vilket beroende som kom först och vad som är den primära anledningen till det beteendemässiga mönstret. Uppfattningen är att det kan finnas en gemensam orsak till flera olika beroenden.

Jaja, absolut, det tror jag är vanligt. Min tanke är att det är ganska vanligt men jag har inte mätt det. För mig är det naturligt att tänka att det är vanligt, min tanke kring missbruk och beroende är att det är både en ärftlig komponent och då om man är beroende av det ena så är det lättare att bli beroende av det andra. Men sen tänker jag mycket utifrån det emotionella, om man undviker jobbiga situationer eller känslor genom att dricka eller spela eller droga, att det kommer från samma plats.

Den erfarenhet jag har är att det är vanligt. Jag försöker tänka efter på de 2-3-4 åren när folk har spelat bort stora summor pengar. Merparten av dem har också antingen använt narkotika eller druckit för mycket alkohol. Där är det svårt att säga vad som är hönan och vad som är ägget. Kommer drogerna och alkoholen först, och med hämningslösheten spelandet? Eller finns det samma rot till båda tillstånden, dvs. ångest?

I intervjuerna ombads familjerådgivarna att resonera kring eventuella skillnader mellan alkohol och spel. Flera ser likheter, men också skillnader.

Det är väl samma mekanismer tänker jag. Spel är väl ännu mer lättillgängligt i och med att du kan göra det på mobilen eller online. Så det kanske är mer problematiskt så sett. Men båda är ett beroende. Man söker kickar, kanske vill döva en känsla av depression, ångest eller så.

Flera nämner den direkta påverkan som alkohol har på relationer, särskilt när det sker inför barn. De uttrycker att barn kan reagera starkare på förändringar i sinnesstämning och beteende hos föräldrar till följd av alkohol än av spel, eftersom alkoholpåverkan är mer synlig och direkt.

Ja, det skulle väl vara de direkta konsekvenserna för barnen. Det här med sinnesförändrande substanser som alkohol ändå är. Spelmissbruk är ju inte det direkt så.

Alkoholen har en mer direkt påverkan på den fysiska hälsan medan spel om pengar har negativ påverkan på personens eller familjens ekonomi, vilket i sin tur kan påverka hälsan. Sammantaget verkar det som att familjerådgivarna upplever att alkoholrelaterade problem syns mer och är lättare att diskutera i relationer.

Spel kan skaka hela ekonomin. Alkohol kopplar inte så mycket till ekonomi utan mer till konsekvenser av själva missbruket, att man dricker för mycket och hur man blir då.

Ja. Rusmedel har större effekt på barnen, oavsett om det är alkohol eller narkotika. Alltså när vuxna förändras inför sina barn, till och med en salongsberusning kan vara skrämmande om man inte vet vad som ska hända. […] Spel märks inte på samma sätt. De flesta jag träffat som haft spelproblem, de har spelat när frun och barnen lagt sig. Så det påverkar barnen på så sätt att pappa kanske är trött och irriterad, men det är inte något som barn kopplat till att pappa har spelat bort 50 000 inatt.

Det finns en uppfattning om att alkohol är mer normaliserat och accepterat, vilket kan påverka tillgången till och inställningen till behandling. Spelproblem är ofta mer dolda och svåra att identifiera. Det kan upplevas som mer skamfyllt och svårt att prata om på grund av dess koppling till ekonomi och skulder.

Jag tror att det kanske är mer stigmatiserat kring spel om pengar. Jag tror att man fortfarande tänker att det finns ett val kring det, att man är dum eller naiv som spelar om pengar. Är man beroende av något kemiskt kanske man klassar det mer som en sjukdom och något svårt som personen verkligen behöver hjälp med.

Jag tror att spelmissbruk är mer dolt. Det tror jag. Och det kan vara mer skamfyllt. Att det handlar mycket om skammen som blir när man spelar bort en massa pengar. Även om jag tänker att alkohol också är skamfyllt att prata om, men det kanske har blivit ett öppnare klimat i samhället kring det.

Familjerådgivarna fokuserar på klienternas relation. Deras uppgift är att hjälpa klienterna att identifiera och sätta ord på problem som finns i relationen och att erbjuda stöd för att paret eller familjen ska kunna hantera dem. Man berättar att man genom att skapa en öppen och stöttande miljö för att problemen ska kunna tas upp och hanteras vill bidra till att skapa dialog kring hur problemen påverkar relationen. Familjerådgivarna vill kunna hänvisa klienterna rätt för att de ska kunna få specifik extern hjälp för egen beroendeproblematik, medberoende eller andra relaterade problem.

Min roll är relationen. För mig blir det att först utforska hur utbrett problemet är och hur mycket förnekelse det finns. Mitt uppdrag är att sätta ord på det, prata kring det så gott det går och utifrån den kunskap jag har. Jag är ingen alkohol- eller beroendeterapeut, men hur kan vi vända er? Och hänvisa vidare.

Jag tänker att jag ska kunna tala om var de kan få hjälp med själva det problemet. Min roll blir ju att jobba med relationen, men på ett sätt ingår det lite hur man hanterar alkoholen och hur det påverkar den andra också, hur man skulle kunna göra på ett annat sätt och så. Men det handlar mycket om parrelationen där.

Största fokus hos oss är parrelationen. I övrigt får man slussa vidare, att man får gå i samtal för sitt missbruk, att man går i en samtalsgrupp, i vissa fall får man hänvisa till vårdcentral eller psykiatri eller socialtjänsten, det kan vi se hos oss, att det blivit en tyngre problematik. Inte sällan behövs någon form av annan kontakt, hos en eller båda. Men hos oss är relationen i fokus.

I webbenkäten uppger två tredjedelar av familjerådgivarna att de har helt tillräckliga kunskaper om barnperspektivet i missbruksfrågor. Resterande tredjedel uppger att de delvis har tillräckliga kunskaper i frågan.

I princip samtliga familjerådgivare framhåller i intervjuerna att de i olika omfattning och på olika sätt tar upp frågan om barnens situation och hur de påverkas av föräldrarnas problem i samtalen, vare sig det handlar om skadligt bruk eller beroende, konflikter eller psykisk ohälsa. Att förstå barnens perspektiv och upplevelser är centralt. För vissa ingår det som en stående del i deras tillvägagångssätt, medan andra tar upp det mer sporadiskt eller utifrån specifika situationer, framförallt om det uppdagas att det förekommer ett skadligt bruk eller beroende av alkohol.

Det är ständigt ett aktuellt tema för familjerådgivningen – barn och barnperspektivet.

Jag försöker alltid lyfta upp det och det kan vara olika respons på det såklart. Jag ser det som en plikt för mig, att försöka lyfta upp hur det faktiskt påverkar barn.

Många nämner att de lyfter frågan om barnen för att få föräldrarna att reflektera över hur deras beteende påverkar barnen. De försöker skapa medvetenhet om att barnen ofta känner av även subtila förändringar och att deras välbefinnande är en viktig del av familjedynamiken. Vissa nämner att de aktivt använder olika tekniker, som att fråga hur barnen skulle reagera eller försöka få föräldrarna att se situationen genom barnens ögon, medan andra tar upp ämnet i samtalens slutskede för att kontrollera om barnen har påverkats.

Förhoppningsvis är det ett sätt att finna motivation för den som har ett missbruk eller beroendeproblematik. Att se hur det blir ett problem, om man inte riktigt ser det eller vill se det. Prata om hur barn kan påverkas, hur de tror att man uppfattas. Det kan vara ganska känslosamt eller överväldigande.

Jag försöker göra det så levande som möjligt, hur just deras 8- åring, 3-åring eller 15-åring har det. Ofta upplever jag att det är det som blir genombrottet, när man inte längre kan förneka hur det påverkar barnen, att det är där människor äntligen söker hjälp.

Om det finns misstanke om att barn far illa på grund av föräldrarnas problem, såsom skadligt bruk och beroende eller konflikter, är flera av intervjupersonerna tydliga med att de har skyldighet att anmäla till socialtjänsten för att skydda barnens välmående.

Flera har lagt märke till att det verkar som barn ofta inte är medvetna om föräldrarnas spelproblem eller de ekonomiska konsekvenserna av detta. Föräldrarna strävar efter att hålla barnen utanför dessa problem och informerar dem inte fullständigt om specifika detaljer i situationen. En del familjerådgivare betonar att det inte är själva spelet eller ekonomin som primärt påverkar barnen, utan snarare konflikter mellan föräldrarna.

De påverkas oftast av att föräldrarna är osams. Eller att man inte har råd att åka på den där semestern man lovade eller att man är tvungna att gå in i ett ekonomiskt stålbad för det finns skulder och så. Jag skulle nog säga att det inte påverkar barn på något annat sätt än när man är osams. I och med att det är så mycket lögner så är det ofta väldigt infekterad och då mår barn illa av det.

Om hela hushållet blir drabbat så påverkas även barnen. Men det är inte på samma sätt som vid allvarlig psykisk ohälsa eller allvarligt drogmissbruk. Barnen blir mindre berörda.

Det verkar även finnas en större medvetenhet bland familjerådgivarna om att psykisk ohälsa, alkohol- och drogproblem påverkar barnen än att spelproblem gör det.

Kring alkohol, absolut, det gör vi. Då skannar vi runt, det kan också vara ett sätt att motivera föräldern som dricker, hur det blir och hur reagerar dina barn på det? Brukar de se dig? Vad säger de? Har du upplevt att de blivit rädda, tycker de att det är otäckt? Hur blir din kontakt med barnen då? Sådana saker.

De flesta av familjerådgivarna som intervjuades vittnar om att samverkan eller samarbete med andra aktörer inte förekommer i frågor som rör spelproblem. Klienter hänvisas vidare, men det förekommer ingen övrig kontakt med andra externa parter. Flera framhåller den strikta sekretessen som ett hinder för möjlig samverkan och informationsutbyte med andra organisationer kring klienter med spelproblem.

Nej. Vi får inte samarbeta runt klienter. Och vi har inget för vår egen kunskapsinhämtning eller så heller.

Nej, jag tolkar vårt arbete på det sättet att familjerådgivningen inte ska samverka. I bemärkelsen samverka/samarbeta så gör vi inte det. Vi är inte en del av ett nätverk av olika klienter. Familjerådgivningen är en ytterligare möjlighet som folk kan få avskilt från allt det andra. Och det är det denna integritet som gör familjerådgivningen speciell. Jag menar den absoluta sekretessen eller att ingen journalföring görs.

Vi samarbetar aldrig med någon. Hos oss är det strikt sekretess. Vi hänvisar, men samarbetar inte. Däremot är vi ute på familjecentraler, BVC, psykiatrin och så, och berättar om att vi finns. Det är inte så ovanligt att andra tipsar om oss, om man vill prata om vad det här gör med vår relation. Man ska veta att till oss kommer man frivilligt och man slutar gå när man vill. Vi har inga som helst samarbeten.

Enstaka nämner samarbeten med externa aktörer, men då handlar det om att man besöker varandra för att lära mer om varandras verksamheter – för att enkelt kunna tipsa klienter och hänvisa vidare.

Den formen vi har här är Beroendeenheten och vi har besökt varandra för att berätta om våra verksamheter och lite kring det här med gränsdragningar och hur vi kan stötta och hjälpa varandra.

På frågan om det finns behov av samverkan kring dessa frågor framträder en komplex situation. Å ena sidan finns en vilja till samarbete och utbyte av kunskap och erfarenheter. Å andra sidan framkommer att utmaningar som bristande kunskap om potentiella samverkansparter, regelverk och tidsbegränsningar utgör reella hinder.

Det är alltid bra att samverka och lära av andra människor. Jag tänker kanske förebyggande organisationer som jobbar riktat med spelmissbruk. Och Mind till exempel, om hur utbrett det är. Och Folkhälsomyndigheten, där finns nog också mycket information, och Socialstyrelsen har nog mycket kring statistik och så. Att få en samverkan där, hur vi kan upptäcka det bättre, hur kan vi hänvisa och fånga upp. Och andra familjerådgivare, hur gör ni?

Jag vet inte vilka det skulle vara. Det kan vara bra att känna till om det finns någon förening för dem med spelberoende, AA-idén.

Endast en av tio (11 procent) upplever att de har helt tillräckliga kunskaper om problem med spel om pengar för att möta klienter med spelproblem enligt svaren på webbenkäten. Åtta av tio (78 procent) upplever att de delvis har tillräckliga kunskaper, och en av tio (10 procent) framhåller att de inte alls har tillräckliga kunskaper. I jämförelse med spelproblem uppger en mycket större andel familjerådgivare (34 procent) att de har helt tillräckliga kunskaper för att möta klienter med alkoholproblem.

Figur 5. Familjerådgivarnas uppfattning om de har tillräckliga kunskaper för att möta personer med spelproblem, ekonomiska problem eller alkoholproblem.

I intervjuerna framkommer att vissa familjerådgivare känner sig relativt bekväma med sin nuvarande kunskapsnivå och då med argumentet att fokus i samtalen är relationen, inte beroendet. Andra uttrycker en önskan om mer kunskap i ämnet.

Jag tänker generellt att beroende är lika grunder, om det är spel, alkohol, sex... det specifika är ändå inte det jag sysslar med. Så nej, jag har inte känt något sådant behov.

Efter det här samtalet så kanske jag känner att det vore bra att ha en överblickskunskap.

Ja, är det något så skulle det vara inom spel för det vet jag så lite om egentligen. Det är inget som jag har jobbat med tidigare. Det fanns ju sådana problem förr när jag jobbade som behandlare men det har inte funnits någon utbildning eller information om spel och spelberoende. Däremot om alkohol och ekonomi, där tycker jag att man får det kontinuerligt.

Många önskar ökad kunskap om spelproblem, inklusive statistik och behandlingsmetoder, och hur man kan hjälpa personer med spelproblem. Det handlar om att förstå hur spelproblem påverkar individer och relationer. Det handlar även om att förstå specifika särdrag hos spelproblem och hur det skiljer sig från andra typer av beroenden. Många uttrycker ett behov av tydlig och uppdaterad information om var man kan hänvisa personer med spelproblem för att få stöd och behandling. Flera ser fördelen med att ha tillgång till broschyrer eller material med information om var de kan få hjälp för sina spelproblem – och som kan ges till klienterna i samtalet. Det finns även ett behov av att lära sig särskilda metoder för att närma sig och hantera samtalsämnet och att känna till vilka frågor som kan ställas för att identifiera problemet på ett respektfullt sätt. Även önskemål om att få en överblick över de senaste rönen och forskningen inom området uttrycktes.

Dels vart man kan hänvisa folk, men också lite mer budskap om situationer folk hamnar i och bakomliggande faktorer och så. Jag kan inte säga att min kunskap är så stor kring det. Så utbildning, kunskapsinhämtning kring de frågorna.

Tydlig information om var man kan få hjälp. Mycket tydligare än idag! Det är inte okej att Sveriges [nummer] stad inte har uppdaterad, tydlig information om var man kan få hjälp.

Jag kan tänka mig att det skulle vara jättebra om man hade tillgång till någon broschyr som man kunde trycka i handen på personen kring var man kan söka hjälp.

Jag vill ha mer kunskap kring just spel. Forskning kring det. Och om man tänker familjerådgivning, som kontrollfrågor lite, vad kan man ställa för frågor för att upptäcka det här och hur kan man bemöta det på ett bra sätt. Min upplevelse är att det är mycket mer laddat än alkohol.

I webbenkäten tillfrågades familjerådgivarna om de sedan tidigare kände till olika stödfunktioner som räknades upp. Störst är kännedomen om Stödlinjen för spelare och anhöriga (69 procent). Ungefär en tredjedel känner till kamratföreningar för spelare och anhöriga (34 procent), spelprevention.se (33 procent) och Socialstyrelsens kunskapsstöd (32 procent). Spelpaus.se känner endast 17 procent till. 16 procent uppger att de inte känner till någon av de listade stödfunktionerna.

Av de familjerådgivare som uppger att de känner till spelprevention.se (33 procent) har endast 18 procent använt webbplatsen i sitt arbete, vilket blir 6 procent av alla som svarade på webbenkäten. Det kan jämföras med att en tredjedel av kommunerna i Länsrapportens undersökning för 2022 uppgav att de hade använt sidan i sitt arbete. Familjerådgivare i kommunal regi har använt webbplatsen i betydligt större utsträckning (21 procent) jämfört med de i privat regi (7 procent).

Hur vanligt familjerådgivarna upplever att det är med spelproblem i samtalen varierar, men nästan alla har stött på problematiken bland sina klienter. Familjerådgivarna märker att spelproblem inte bara skapar ekonomiska bekymmer, utan även tär på tilliten i relationen och kan skapa stor oro, skam och oreda i tillvaron. De upplever också att problemen påverkar den anhöriga negativt.

Oavsett vilken beroendeproblematik det handlar om, är familjerådgivarna tämligen överens och noga med att påpeka att frågor om och behandling av skadligt bruk och beroende inte ligger under deras ansvarsområde. Deras fokus ligger på relationen och på att hjälpa till att identifiera hinder och utmaningar som står i vägen för konstruktiv kommunikation och en fungerande relation. Flera önskar mer kunskap om hur beroendeproblematik kan påverka relationer.

Majoriteten av familjerådgivarna (78 procent) upplever att de bara delvis har tillräckliga kunskaper om problem med spel om pengar för att kunna möta klienter med spelproblem – vilket pekar på behovet av att öka kunskapsnivån inom yrkesgruppen. Utöver kunskap om hur spelproblem kan påverka relationer finns även önskemål om statistik kring hur utbrett problemet är samt om verktyg och metoder för att identifiera spelproblem. Här skulle ett samtals- eller metodstöd kunna hjälpa familjerådgivarna att närma sig ämnet och lyfta frågor om beroendeproblem på ett bra, förtroendeingivande och respektfullt sätt.

Eftersom ingen av familjerådgivarna i grunden fokuserar på spelproblematik blir det centralt att de kan lotsa vidare berörda klienter till lämpliga aktörer som kan ge den hjälp och det stöd som behövs. Flera känner redan till vissa, eller flera, stödfunktioner dit de kan hänvisa klienter som har spelproblem, men det är tydligt att det finns ett behov av ökad kunskap om vilket stöd som finns att tillgå.

I intervjuerna framkommer att samverkan med andra parter kring frågor som rör spelproblem inte förekommer. Vissa framhåller den strikta sekretessen som det främsta hindret. Flera uttrycker en vilja att samverka, inte minst för att utbyta kunskap – men de vet inte med vilka.

Undersökningen genomfördes av Gullers Grupp på uppdrag av Folkhälsomyndigheten (ärendenummer 03961-2023). Webbenkäten utvecklades av Gullers tillsammans med Folkhälsomyndigheten och synpunkter inhämtades även från yrkesföreningen Sveriges Kommunala Familjerådgivare (KFR) och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Enkäten bestod av ett 30-tal frågor som inkluderade frågor om bakgrund och erfarenheter av spel- och alkoholproblem bland klienter, samt om ekonomi och barnperspektivet. Inför distribution av webbenkäten samlades kontaktuppgifter in till de familjerådgivare som fanns angivna på samtliga svenska kommuners respektive webbplatser, vilket resulterade i 211 e-postadresser. Till dessa skickades en länk till webbenkäten i kombination med en uppmaning att distribuera enkäten till samtliga familjerådgivare i den egna organisationen. Som ett komplement skickades enkäten även ut till medlemmarna i KFR, med en uppmaning om att besvara enkäten om de inte redan hade gjort det. Sammanlagt svarade 186 familjerådgivare på webbenkäten under perioden 21 september till 9 oktober 2023.

Resultaten från webbenkäten ger inte nödvändigtvis en representativ bild av hur det ser ut bland landets familjerådgivare generellt eftersom det är osäkert om alla Sveriges familjerådgivare har nåtts av förfrågan att delta i undersökningen. Det råder även osäkerhet i fråga om det totala antalet familjerådgivare som finns i Sverige. Därför vet vi inte hur stor svarsfrekvensen är och huruvida respondenterna utgör ett representativt urval. Det finns dock en god spridning bland respondenterna vad gäller till exempel Sveriges regioner och antal år i yrket.

För att närmare undersöka erfarenheter, förutsättningar, kunskapsbehov, samarbete med andra aktörer, nuvarande rutiner med mera genomfördes under perioden 23 oktober till 16 november 2023 mer djupgående telefonintervjuer med 20 familjerådgivare. Rekryteringen av intervjupersonerna skedde genom att respondenterna i webbenkäten fick anmäla sitt intresse till att delta i en kompletterande intervju. Av 186 respondenter anmälde sig 53 stycken. För att få en så god spridning och variation som möjligt valdes 20 intervjupersoner ut baserat på parametrar som geografi, stad/landsbygd, privat/kommunal regi samt erfarenhet av klienter med spelproblematik. Intervjuerna varade mellan 45 och 60 minuter och följde en intervjumall framtagen av Gullers Grupp tillsammans med Folkhälsomyndigheten.

Innehållet i intervjuerna har sammanställts för att beskriva bredden och olikheter i upplevelser och erfarenheter, men i viss mån även sådana teman som är vanligt förekommande i intervjuerna. Det är familjerådgivarnas egna uppfattningar och erfarenheter vad gäller spelproblem som beskrivs och illustreras med utvalda citat för att exemplifiera och levandegöra innehållet.