I den här publikationen sammanfattar Folkhälsomyndigheten narkotikasituationen i Sverige, med delar av 2022 års data som rapporterats till EU:s narkotikamyndighet 2023. Publikationen innehåller även senaste uppgifter från en del andra undersökningar och rapporter.

Sveriges kommuner har en god grundstruktur för det narkotikaförebyggande arbetet och de flesta kommuner har en utsedd samordnare, men förutsättningarna för ett kvalitativt narkotikaförebyggande arbete har försämrats. Exempelvis har årsarbetskraften för samordning av förebyggande arbete kopplat till alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel (ANDTS) sjunkit under de senaste åren.

Cannabis var den vanligaste narkotikatypen i Sverige 2022. Totalt 3,2 procent i åldersgruppen 16–64 år uppgav att de använt cannabis någon gång under det senaste året, och andelen har varit ungefär densamma under de senaste tio åren. Bland skolelever i årskurs 9 uppgav 5,3 procent av pojkarna och 6,4 procent av flickorna att de använt cannabis någon gång. I gymnasiets år 2 var motsvarande andelar 14,3 procent respektive 13,6 procent.

I en ny skattning beräknar Folkhälsomyndigheten att 63 000–83 000 personer i Sverige hade ett problematiskt narkotikabruk under perioden 2007–2020. År 2007 uppskattades antalet till 80 000 personer och 2018–2020 låg det relativt stabilt runt 70 000 personer. Gruppen omfattar genomgående fler män än kvinnor. Denna skattning visar en högre förekomst av problematiskt narkotikabruk än tidigare skattningar som rör samma år. Skattningarna har dock genomförts med olika metoder, vilket gör det svårt att jämföra resultaten.

Under 2022 rapporterade Folkhälsomyndigheten 25 nya psykoaktiva substanser till EMCDDA:s system för tidig varning. En av substanserna var hexahydrocannabinol (HHC). Denna nya grupp av cannabinoider har fått stor spridning i Sverige under de senaste åren. År 2023 föreslog vi att regeringen ska reglera 21 substanser, varav sju opioider, sju cannabinoider, en katinon och sex övriga substanser. Under 2022 observerades en stor ökning av mängden beslagtaget pulver med syntetiska katinoner. Ökningen utgjordes främst av substansen 3-CMC som varit narkotikareglerad i Sverige sedan 2019.

År 2022 rapporterades totalt runt 38 000 narkotikabeslag från polis och tull. Tullen beslagtog rekordstora volymer av kokain (drygt 800 kg). Antalet beslag beror till stor del på polisens och tullens prioriteringar och insatser, men också på andra faktorer så som förändringar i införseln till Sverige och det globala utbudet av narkotika. En anledning till att större volymer beslagtas kan vara på grund av att polis och tull de senaste åren har haft fokus på att bland annat kontrollera lastbilar och containrar.

Trenden med ökande narkotikabrott bröts år 2020 och har minskat sedan dess. År 2022 anmäldes runt 113 500 brott och de flesta gällde användning och innehav (92 procent). Antalet anmälda narkotikabrott påverkas i hög grad av polisens och tullens spanings- och ingripandeverksamhet. Hos Kriminalvården var narkotikabrott och smuggling de vanligaste huvudbrotten bland dem som påbörjade fängelseverkställigheter under året.

Antalet personer som för första gången vårdats på sjukhus för narkotikarelaterade diagnoser har legat relativt stabilt under de senaste åren. Samtidigt är det fler som fått läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende (LARO). Hos Kriminalvården har antalet personer som fått narkotikarelaterad vård minskat de senaste fem åren. Bland de personer som år 2022 skrevs in för tvångsvård på institution och uppgav narkotika som primärdrog var substansgruppen opioider vanligast (31 procent). Majoriteten av de som fick narkotikarelaterad vård 2022 var män.

År 2022 hade 20 av 21 regioner sprututbyten. Under de senaste tio åren har antalet som smittats av hepatit C via injektion av droger i Sverige minskat. Minskningen kan bland annat vara en effekt av att det finns fler program för sprututbyten och ökad tillgång till botande behandling.

År 2022 registrerades 519 narkotikarelaterade dödsfall, och därmed vände de senaste årens minskning av antalet. Sammantaget ökade antalet dödsfall i stort sett enbart bland männen. Oavsiktliga överdoser var den vanligaste dödsorsaken och opioider var involverade i 86 procent av alla fall där man kunde identifiera substansen.

Folkhälsomyndigheten samordnar och rapporterar varje år ett antal uppgifter om narkotikasituationen i Sverige till EU:s narkotikamyndighet, European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction (EMCDDA). Rapporteringen omfattar bland annat användning av narkotika, narkotikabeslag och narkotikarelaterad vård och dödlighet. Syftet är att ge EU och dess medlemsstater en objektiv överblick över EU:s narkotikasituation och narkotikaproblem samt bidra till en faktabaserad grund för narkotikaförebyggande arbete.

Sverige arbetar för att uppnå målen som antogs i FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling. Flera av delmålen kan direkt eller indirekt kopplas till narkotikaområdet, exempelvis insatser för att motverka narkotikaanvändning och spridning av smittsamma sjukdomar. I Sverige är det övergripande folkhälsopolitiska målet att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Sverige arbetar även för ett samhälle som är fritt från narkotika.

I den här publikationen sammanställer vi delar av 2022 års data som rapporterats till EMCDDA under 2023. Publikationen innehåller även senaste uppgifter från en del andra undersökningar och rapporter. Sammanställningen vänder sig till personer och aktörer som arbetar med frågan eller har ett intresse av den svenska narkotikasituationen, till exempel regionala och lokala samordnare inom relevanta områden, ideella organisationer, myndigheter och beslutsfattare.

Flera myndigheter och organisationer har bidragit till Folkhälsomyndighetens rapportering: Brottsförebyggande rådet, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, Inspektionen för vård och omsorg, Kriminalvården, Nationellt forensiskt centrum, Polismyndigheten, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Tullverket och Åklagarmyndigheten.

Rapporten är framtagen av Ellinor Lithner i samarbete med andra utredare vid Folkhälsomyndigheten. Ansvarig enhetschef är Joakim Strandberg, enheten för drogprevention.

Folkhälsomyndigheten

Josefin P Jonsson

Avdelningschef, Avdelningen för livsvillkor och levnadsvanor

Enligt Folkhälsomyndighetens undersökning (Länsrapportens undersökning) av lokalt och regionalt förebyggande arbete inom ANDTS (alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel), har många av Sveriges kommuner en god grundstruktur för ett narkotikaförebyggande arbete med hög kvalitet. Samtidigt tyder indikatorer på att förutsättningarna för detta arbete har försämrats de senaste tio åren och att det finns stora skillnader mellan kommuners förebyggande arbete.

Majoriteten hade en utsedd samordnare för det narkotikaförebyggande arbetet 2022 (figur 1) och samordnarna deltog även i stor utsträckning i de nätverk som länsstyrelsen organiserade för att stötta dem. Drygt hälften av kommunerna uppgav att de arbetade specifikt med att förebygga cannabis- och annan narkotikaanvändning bland barn, unga och unga vuxna under 2022.

Figur 1. Antal kommuner med ANDTS-samordnare som arbetar med narkotikafrågor 2013–2022.

Antal kommuner som besvarat Länsrapportens enkät: 2013: 270; 2014: 276; 2015: 255; 2016: 273; 2017: 270; 2018: 279; 2019: 270; 2020: 267; 2021: 270; 2022: 254.

Den sammanräknade arbetstiden för att samordna och planera ANDTS-förebyggande arbete minskade stadigt under perioden 2013–2022, från 141 till 75 årsarbetskrafter (figur 2). Den genomsnittliga årsarbetskraften minskade också under perioden, från 0,5 år 2013 till 0,25 år 2016. Sedan dess har genomsnittstiden legat stabilt kring 0,2 årsarbetskrafter (motsvarar 20 procent av en arbetsvecka).

Figur 2. Antal årsarbetskrafter för att samordna ANDTS-förebyggande arbete i kommunerna, 2013–2022.

Det förebyggande arbetet inom ANDTS varierar mellan kommuner. De med en mer utsatt sociodemografisk situation, till exempel när det gäller utbildningsnivå, har i mindre omfattning ett förebyggande ANDTS-arbete med hög kvalitet. I samma kommuner finns även en större risk för framtida ANDTS-relaterad ohälsa, mätt i andelen som går ut grundskolan utan att vara behöriga till gymnasiet, samtidigt som befolkningen i dessa kommuner har störst skador med koppling till ANDTS.

Läs mer om resultat och metod från dessa analyser i rapporten:

Jämlikhetsperspektiv på lokalt hälsofrämjande och förebyggande arbete – En jämförelse av kommunernas arbete mot alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksrelaterad ohälsa

Som ett stöd för det hälsofrämjande och förebyggande arbetet har Folkhälsomyndigheten tagit fram en svensk översättning av European Prevention Curriculum (EUPC) från Europeiska narkotikamyndigheten EMCDDA. Detta kunskapsstöd innehåller kunskap och internationella riktlinjer om hur man arbetar evidensbaserat och etiskt med substansanvändning i praktiken. Guiden riktar sig till samordnare, men även till andra yrkesverksamma inom det hälsofrämjande och ANDTS-förebyggande området, som behöver teoretisk grundkunskap om ANDTS-prevention.

En guide för yrkesverksamma om vetenskapligt baserad ANDTS-prevention

Den vanligaste illegala drogen i Sverige är cannabis (ett samlingsnamn för marijuana och hasch). I Folkhälsomyndighetens senaste nationella folkhälsoenkät Hälsa på lika villkor från 2022 uppgav 3,9 procent av befolkningen i åldern 16–64 år att de hade använt någon typ av narkotika under det senaste året, och totalt 3,2 procent svarade att de använt cannabis någon gång under det senaste året (figur 3). Den andelen har varit relativt stabil under de senaste tio åren, men med viss variation från år till år. Folkhälsoenkäten visade även att andelen män som använt cannabis var större än andelen kvinnor, och att användning av cannabis var vanligare bland yngre än äldre. I åldersgruppen 16–34 år uppgav totalt 6,6 procent att de använt cannabis under det senaste året och 8 procent av männen och 5,2 procent av kvinnorna uppgav detta (figur 4).

Figur 3. Andelen 16–64-åringar som uppgett att de använt cannabis under det senaste året fördelat på kön, 2013–2022.

Sedan 2016 genomförs undersökningen Hälsa på lika villkor endast vartannat år, och det finns därför inga data för 2017 eller 2019. År 2021 gjordes en extrainsatt undersökning på grund av covid-19-pandemin.

Figur 4. Andelen 16–34-åringar som uppgett att de använt cannabis under det senaste året fördelat på kön, 2013–2022.

Sedan 2016 genomförs undersökningen Hälsa på lika villkor endast vartannat år, och det finns därför inga data för 2017 eller 2019. År 2021 gjordes en extrainsatt undersökning på grund av covid-19-pandemin.

Varje år gör Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) drogvaneundersökningen CAN:s nationella skolundersökning (tidigare Skolelevers drogvanor) bland elever i årskurs 9 och gymnasiets år 2. Under de senaste 20 åren har narkotikaanvändningen bland eleverna legat på ungefär samma nivå, men den brukar variera något från år till år. Cannabis är den vanligaste illegala drogen även bland skolelever. I undersökningen 2023 uppgav 5,3 procent av pojkarna och 6,4 procent av flickorna i årskurs 9 att de använt cannabis någon gång. I gymnasiets år 2 var motsvarande andelar 14,3 procent respektive 13,6 procent.

I undersökningen finns också en fråga om lustgas, och svaren 2023 visar att 3,5 procent av pojkarna och 4,5 procent av flickorna i årskurs 9 hade använt lustgas någon gång under det senaste året. I gymnasiets år 2 var motsvarande andelar 10,7 procent respektive 9,5 procent.

Folkhälsomyndigheten har med hjälp av registerdata skattat antalet personer med problematiskt narkotikabruk, inklusive mörkertalet, i Sverige till 63 000–83 000 personer per år under 2007–2020 (figur 5). Med problematiskt narkotikabruk menas ett återkommande bruk av narkotika som orsakar eller ökar risken för skador för individen. I skador ingår beroende men även andra hälsorelaterade, psykiska eller sociala problem. År 2007 var det skattade antalet 80 000 personer och 2018–2020 låg det relativt stabilt kring 70 000 personer. Osäkerheten i skattningarna gör dock att skillnaden mellan olika år bör tolkas med försiktighet.

Figur 5. Antal personer med problematiskt narkotikabruk i Sverige, 2007–2020.

Antalet män med problematiskt narkotikabruk skattades genomgående högre än antalet kvinnor. År 2007 var fördelningen mellan könen relativt jämn (cirka 41 000 män och 39 000 kvinnor), och fram till 2013 var utvecklingen liknande för båda könen. Sedan minskade antalet kvinnor och stabiliserades på en lägre nivå, medan antalet män låg kvar på en högre nivå. År 2020 skattades antalet män och kvinnor till cirka 41 000 respektive 30 000 personer. Skillnaden mellan könen tycks alltså vara större under den senare delen av perioden.

Denna skattning visar en högre förekomst av problematiskt narkotikabruk än tidigare skattningar som rör samma år. Därför kan det behövas kraftfullare och mer omfattande åtgärder för att minska detta bruk, än vad man tidigare trott. Skattningarna har dock genomförts med olika metoder, vilket gör det svårt att jämföra resultaten.

Under 2022 rapporterade Folkhälsomyndigheten 25 nya psykoaktiva substanser (NPS) till EMCDDA:s system för tidig varning. Det var ungefär lika många som 2021 men fler än 2020 (17 substanser) och färre än 2019 då omkring 40 nya substanser rapporterades (figur 6). En av substanserna som vi och flera andra EU-länder rapporterade under 2022 var hexahydrocannabinol (HHC). Det var den första så kallade semisyntetiska cannabinoiden som rapporterades till EMCDDA. Denna nya grupp av cannabinoider har fått stor spridning i Sverige under de senaste åren.

Figur 6. Antal NPS som Folkhälsomyndigheten rapporterat till EMCDDA:s system för tidig varning (EWS) fördelat på substansgrupp, 2019–2022.

I substanskategorin övriga ingår bland annat fenetylaminer, arylcyklohexylaminer och tryptaminer.

I beslag av NPS som rapporterats till Folkhälsomyndigheten under de senaste åren observeras en förändring bland opioder. Sedan 2021 har främst opioider tillhörande gruppen nitazener rapporterats, men före det var det huvudsakligen fentanylanaloger som beslagtogs. Det observerades även en stor ökning av mängden beslagtaget pulver med syntetiska katinoner under 2022 jämfört med tidigare år. Ökningen utgjordes främst av substansen 3-CMC som varit narkotikareglerad i Sverige sedan 2019. I oktober 2023 rekommenderade WHO:s expertorgan Expert Committee on Drug Dependence att 3-CMC regleras internationellt.

Nio NPS utan medicinsk användning reglerades som narkotika i Sverige under 2022: fyra opioider, fyra katinoner, och en övrig substans. Under 2023 föreslog Folkhälsomyndighet att regeringen ska reglera 21 substanser som narkotika varav sju opioider, sju cannabinoider, en katinon och sex övriga substanser. Vi föreslog även att en katinon skulle regleras som hälsofarlig vara. Vilka NPS som prioriteras i Folkhälsomyndighetens klassificeringsarbete beror bland annat på substansernas spridning och risker för hälsan. Eftersom opioider kan kopplas till många dödsfall har denna substansgrupp varit särskilt prioriterad.

Den svenska drogmarknaden består av både traditionella illegala droger, nya psykoaktiva substanser och icke-förskrivna narkotikaklassade läkemedel. Enligt sammanslagna uppgifter från polis och tull som har rapporterats till EMCDDA ökade det totala antalet narkotikabeslag under perioden 2013–2020, för att sedan minska (figur 7). År 2022 rapporterades runt 38 000 beslag (räknat som ett beslag per beslagstillfälle eller ärende), vilket är en minskning med 5 procent jämfört med 2021, men en ökning med 43 procent jämfört med 2013. Cannabis stod för drygt hälften av alla beslag 2022.

Figur 7. Totalt antal narkotikabeslag från polis och tull, 2013–2022.

Enligt uppgifter från polis och tull rapporterades färre beslag av marijuana, heroin, amfetamin och ecstacy 2022 jämfört med 2021. Antalet beslag speglar dock inte den beslagtagna volymen, som ökade när det gäller heroin, amfetamin och ecstasy. För kokain och hasch ökade både antalet beslag och den beslagtagna volymen. Den volym av hasch som polisen beslagtog 2022 (drygt 3 800 kg) var över 60 procent större än 2021. Volymen kokain som tullen beslagtog 2022 var rekordhög, med drygt 800 kg, vilket är en ökning med över 200 procent jämfört med 2021. Tullen har även rapporterat att man 2022 beslagtagtog nästan 70 kg syntetiska katinoner, vilket var 130 procent mer än 2021. Hos tullen har man dessutom sett en stor ökning i volymen beslagtagna narkotikaklassade läkemedel. År 2022 beslagtogs 3,7 miljoner tabletter, vilket är en fördubbling sedan 2021. Även hos polisen har man sett en ökning av dessa narkotikasorter.

Antalet beslag av narkotika beror till stor del på polisens och tullens prioriteringar och insatser, men också på andra faktorer så som förändringar i införseln till Sverige och det globala utbudet av narkotika. De senaste åren har polisens och tullens arbete haft fokus på att bland annat kontrollera lastbilar och containrar, vilket resulterat i större mängder narkotika vid varje beslag. Polisen gör också riktade insatser och aktiviteter i områden där handel med narkotika förekommer, ofta i samband med pågående världskonflikter, vilket kan bidra till fler och större beslag av narkotika.

I princip all narkotika på svenska marknaden produceras utomlands och smugglas in i landet. De flesta beslag görs i den södra delen av landet, eftersom det är nära till kontinenten och det där finns strategiska transportpunkter såsom hamnar och Öresundsbron. Det förekommer även att narkotika distribueras via postförsändelser, ofta med kopplingar till försäljning på internet. Både försäljningen på internet och distributionen via postflödet har ökat stadigt under de senaste åren. Den 2 januari 2023 ändrades postlagen (2010:1045) för att ge brottsbekämpande myndigheter större möjlighet att motverka illegala flöden i den inhemska posten. Narkotikastrafflagen (1968:64) ändrades den 1 juli 2023 så att även försök och förberedelse till narkotikabrott och ringa narkotikabrott kriminaliserades, vilket innebär att beställning av narkotika kriminaliserades som försöksbrott.

Sedan 1988 har CAN följt gatupriset för olika narkotikasorter (ecstasy och LSD sedan 2000), med inflationsjustering eftersom det handlar om en lång tidsperiod. Dagens priser för amfetamin, kokain, heroin och ecstasy är påtagligt lägre än priserna under mätperiodens startår. En jämförelse mellan 2021 och 2022 visar inga större skillnader för hasch, marijuana, amfetamin, kokain, brunt heroin och LSD, medan priset på vitt heroin och ecstasy sjönk och priset på tramadol och alprazolam steg. Många substanser har även ökat i renhet och blivit starkare över tid. Bland annat ses allt renare kokain och en ökad halt av tetrahydrocannabinol (THC-halten) i cannabis jämfört med 2010.

Narkotikabrotten tillhör de brottskategorier där antalet anmälda brott i hög grad påverkas av polisens och tullens spanings- och ingripandeverksamhet. Under perioden 2013–2016 var antalet anmälda narkotikabrott relativt oförändrat, men ökade sedan fram till 2020. År 2021 vände den uppåtgående trenden för att 2022 hamna på runt 113 500 anmälda narkotikabrott (figur 8). Det var en minskning med 4 procent jämfört med 2021, men en ökning med 18 procent jämfört med 2013.

Figur 8. Antal anmälda brott mot narkotikastrafflagen, 2013–2022.

De flesta narkotikabrott som rapporterades 2022 gällde användning och innehav, liksom tidigare år. Totalt rapporterades cirka 104 000 brott av dessa typer, vilket motsvarar 92 procent av alla anmälda narkotikabrott och en ökning med 23 procent sedan 2013. Av dessa två brottstyper ses ökningen främst bland brott som rör innehav (+66 procent sedan 2013). Antalet rapporterade brott som rör användning har fluktuerat under de senaste tio åren och 2022 var antalet anmälda brott 7 procent lägre än 2013 (figur 9).

Figur 9. Antal anmälda narkotikabrott fördelat på innehav och användning, 2013–2022.

En stor andel av Kriminalvårdens klienter är dömda för narkotikabrott. Enligt rapporten Kriminalvård och statistik (KOS) 2022 var narkotikabrott och smuggling de vanligaste huvudbrotten bland dem som påbörjade fängelseverkställigheter under 2022, både totalt sett och bland kvinnor (34 procent respektive 35 procent).

Inom sjukhusbaserad slutenvård och/eller specialiserad öppenvård fick totalt runt 30 700 personer vård för narkotikarelaterade diagnoser under 2021. För 2022 finns inte motsvarande uppgift, men däremot uppgifter om antalet förstagångsvårdade personer (det vill säga de personer som för första gången fått sjukhusbaserad vård för narkotikarelaterade diagnoser).

Under perioden 2015–2022 (då jämförbara mätningar gjorts) var antalet förstagångsvårdade på sjukhus för narkotikarelaterade diagnoser relativt stabilt (figur 10). År 2022 var det totalt cirka 13 200 personer som vårdades för första gången. Majoriteten var män (59 procent) och den största åldersgruppen var 20–24-åringar (18 procent). Det var vanligast att ha använt flera substanser i kombination, vilket betyder att en primärdrog inte var möjlig att identifiera. I de fall en primärdrog var möjlig att identifiera gällde det oftast droggruppen hypnotika och lugnande medel (20 procent), följt av opioider (15 procent) och cannabis (14 procent).

Figur 10. Antal personer som för första gången fått vård för narkotikarelaterade diagnoser inom sjukhusbaserad specialiserad öppenvård och slutenvård, fördelat på män och kvinnor, 2015–2022.

Denna statistik baseras på Socialstyrelsens nationella patientregister och omfattar inte behandling i socialtjänsten eller primärvården, eller behandling som ges av andra yrkesgrupper än läkare i den specialiserade öppenvården. Statistiken bör tolkas med försiktighet, bland annat eftersom inrapporteringsgraden till Socialstyrelsen har förbättrats. År 2015 förändrades i inrapporteringen, och därför presenteras data för 2015 och framåt.

Under 2022 skrevs 831 individer in för tvångsvård på institution med stöd av lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM), varav 491 svarade på inskrivningsfrågorna. Av dessa uppgav knappt 400 personer att de hade narkotiska preparat som primärdrog vid inskrivning. Majoriteten var män (59 procent) och den största åldersgruppen var 25–29-åringar (26 procent). Av de som uppgav narkotika som primärdrog var den vanligaste substansgruppen opioider (31 procent), följt av stimulantia (kokain inte medräknat) (30 procent) och lugnande medel (16 procent).

Antalet personer som fått narkotikarelaterad vård inom Kriminalvården minskade stadigt 2018–2022 (då jämförbara mätningar utfördes), från cirka 2 600 personer till cirka 1 400 personer (-47 procent). År 2022 var majoriteten män (90 procent) och den största åldersgruppen var 25–29-åringar (20 procent). Minskningen beror dels på att man inom Kriminalvården i högre grad prioriterar behandling för kriminalitet och våldsbrott, och på att missbruksvård även kan fås av andra aktörer, till exempel primärvården. Kriminalvården håller på att ställa om så att missbruksbehandling ska ingå i övrig kriminalitetsbehandling för att få ett så brett anslag som möjligt. Man arbetar också för att öka antalet utslussningsåtgärder såsom vårdvistelse hos andra aktörer.

Läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende (LARO) är en stöd- och behandlingsåtgärd som bland annat ska förebygga återfall, förbättra social funktion och minska medicinska komplikationer, smittspridning och dödlighet. Flera av insatserna har även ett rehabiliterande syfte för patienterna.

Antalet patienter som hämtat ut något av de läkemedel som används inom LARO har ökat under de senaste tio åren, enligt Socialstyrelsen läkemedelsregister. År 2022 var runt 4 400 individer över 20 års ålder registrerade i läkemedelsregistret med ett recept på något av de läkemedel som används inom LARO, vilket var omkring 1 000 fler individer än 2013. En allt större andel LARO-läkemedel utgörs av rekvisitionsläkemedel, alltså läkemedel som lämnas ut på mottagningen istället för att hämtas ut på apotek. De registreras då inte i läkemedelsregistret. Det finns inga tydliga uppgifter om antalet personer som får sina LARO-läkemedel utan recept, så det totala antalet patienter i LARO-behandling bör tolkas med försiktighet. I Sverige erbjuder samtliga regioner LARO och majoriteten av LARO-enheterna finns inom offentlig sektor, vilket inkluderar både Statens institutionsstyrelses institutioner och Kriminalvårdens anstalter.

Personer som injicerar droger löper ökad risk för att infekteras av sjukdomar såsom hepatit B, hepatit C och hiv. Dessa sjukdomar sprids framför allt genom delning av injektionsverktyg, till exempel kanyler och sprutor. De flesta regioner erbjuder sprututbytesprogram för att minska spridningsrisken, där personer som injicerar droger kan byta sina använda injektionsverktyg mot nya oanvända verktyg, och även få tillgång till basal hälso- och sjukvård såsom testning, vaccination och behandling för sjukdomar. Programmen ska även motivera personer som injicerar droger till rehabilitering och ett narkotikafritt liv.

År 2017 ändrades lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler, och kommuner kan inte längre hindra regioner från att upprätta sprututbytesprogram. Samtidigt sänktes åldern för att delta i programmen från 20 till 18 år. Sedan dess har antalet regioner som erbjuder sprututbyten ökat, liksom antalet sprututbytesprogram. År 2022 hade 20 av 21 regioner i Sverige sprututbyten.

Personer som injicerar droger är en särskilt riskutsatt grupp när det gäller hepatit C. I dag finns dock effektiva mediciner för att behandla infektionen, och ett av WHO:s fastställda mål är att eliminera hepatit C i världen till 2030.

Under 2022 rapporterades drygt 1 144 fall av hepatit C, vilket är några fler än 2021, men fortsatt färre än före covid-19-pandemin. Färre fall rapporterades med Sverige som smittland (695 fall). Den vanligaste smittvägen var injektion av droger med oren injektionsutrusning, vilket rapporterades för 589 fall. Merparten av dessa personer uppges ha smittats i Sverige (517 fall). Av dessa var 27 procent kvinnor (139 fall), vilket är en lägre andel än föregående år. Unga och unga vuxna, 15–24 år, utgjorde drygt 10 procent (51 fall) av de som smittats i Sverige via injektion av droger, vilket är en minskning jämfört med 2021.

Under den senaste tioårsperioden ses en minskning av antalet som smittats av hepatit C via injektion av droger med oren injektionsutrustning i Sverige (figur 11). Minskningen kan bland annat vara en effekt av att det finns fler program för sprututbyten och ökad tillgång till botande behandling.

Spridningen av hiv och hepatit B inom Sverige är fortsatt mycket begränsad. Under 2022 registrerades inga fall av hiv eller hepatit B via injektion av droger med oren injektionsutrustning i Sverige. Sprutbytesprogrammen kan ha bidragit till minskad smittspridning, bland annat genom att erbjuda vaccination mot hepatit B till personer som injicerar droger.

Figur 11. Antalet rapporterade fall av hepatit C per smittväg bland de som infekterats i Sverige, 2013–2022.

Annan smittväg/uppgift saknas inkluderar till exempel blod eller blodprodukt, sexuell kontakt med motsatt kön, män som har sex med män och uppgift saknas.

Varje år samlar EMCDDA in uppgifter om antalet narkotikarelaterade dödsfall. EMCDDA använder ett mått som skiljer sig något från det som används i den svenska officiella statistiken (läkemedels- och narkotikaförgiftningar), men båda måtten visar liknande trender. Sett till de senaste tio åren var antalet högst 2015 med 675 dödsfall (figur 12). Efter det sjönk antalet dödsfall till och med 2021, med undantag för 2017. År 2022 ökade antalet dödsfall igen, genom en ökning av narkotikarelaterad suicid och dödsfall med oklar avsikt. Av de totalt 519 personer som dog under 2022 var 374 män och 145 kvinnor.

I förhållande till befolkningsmängd har de nordiska länderna ett högt antal registrerade dödsfall jämfört med andra europeiska länder. Jämförelser mellan länder bör dock undvikas, eftersom statistiken som ligger till grund för narkotikarelaterad dödlighet delvis beror på hur många obduktioner och toxikologiska analyser som genomförs, vad som analyseras och hur dödsfallet kodas. Rutinerna för detta skiljer sig åt mellan länder. Alla länder rapporterar heller inte in data. Sverige gör förhållandevis många rättsmedicinska analyser, vilka också förbättras kontinuerligt.

Figur 12. Antal narkotikarelaterade dödsfall fördelat på män och kvinnor, 2013–2022.

Narkotikarelaterade dödsfall brukar delas in i oavsiktliga förgiftningar (överdoser), avsiktliga förgiftningar (suicid) och förgiftningar med oklar avsikt. Av dessa var överdoser den vanligaste orsaken till narkotikarelaterade dödsfall under 2022 framförallt bland männen. Bland kvinnor var narkotikarelaterad suicid nästan lika vanligt som oavsiktliga överdoser.

Bland männen ökade antalet dödsfall i alla tre kategorier mellan 2021 och 2022 (figur 13). Bland kvinnorna sågs en ökning av antalet narkotikarelaterad suicid men en minskning av antalet oavsiktliga överdoser (figur 14). Sammantaget ökade antalet dödsfall i stort sett enbart bland männen.

Figur 13. Antal narkotikarelaterade dödsfall bland män fördelat på orsakerna oavsiktliga överdoser, narkotikarelaterad suicid och förgiftningar med oklar avsikt, 2013–2022.

Figur 14. Antal narkotikarelaterade dödsfall bland kvinnor fördelat på orsakerna oavsiktliga överdoser, narkotikarelaterad suicid och förgiftningar med oklar avsikt, 2013–2022.

Män är generellt yngre än kvinnor när de avlider. År 2022 var 20 procent av männen och 9 procent av kvinnorna 29 år eller yngre, och ungefär 59 procent av kvinnorna och 43 procent av männen var 45 år eller äldre.

Opioider var involverade i 86 procent av de dödsfall där substansen eller de substanser som bidragit till dödsfallet kunnat identifieras. Under 2020–2022 var oxikodon den vanligast förekommande opioiden, antingen ensamt eller i kombination med andra substanser. Före 2020 var heroin den vanligaste. Sedan 2015, då antalet dödsfall var som högst, har dödsfallen med framför allt opioider (metadon, tramadol, heroin och fentanyl) minskat, men det har alltså inträffat fler dödsfall där oxikodon funnits med. Antalet fall där buprenorfin funnits med har varit oförändrat, medan antalet dödsfall där kokain och amfetamin förekommit har ökat sedan 2015.

För att minska narkotikarelaterade skador och dödsfall behövs insatser på flera nivåer i samhället. En åtgärd är ett brett förebyggande och hälsofrämjande arbete för att förebygga narkotikaanvändning och minska efterfrågan på narkotika, men tillgången till narkotika behöver också minska. Det är även viktigt med skademinimerande och behandlande insatser, och insatser för att förebygga psykisk ohälsa och suicid i befolkningen.

Flera insatser som förväntas minska dödligheten har genomförts eller pågår i Sverige. Tillgängligheten till medicinen naloxon (som häver opioidöverdoser) har ökat under de senaste åren, tillgången till läkemedelsassisterad behandling har ökat och regionerna har startat fler sprututbytesprogram.

VSN (informations- och varningssystem narkotika) är en plattform som drivs av Folkhälsomyndigheten för att snabbt dela brådskande information om narkotika, men den används även för att utbyta kunskap och erfarenheter mellan och inom myndigheter, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Syftet är att motverka dödsfall och skador av narkotika, och att förbättra det förebyggande arbetet. VSN fortsätter att utvecklas och växa med ökad samverkan mellan olika aktörer.

Akuta och medicinska insatser såsom att ge naloxon och läkemedelsassisterad behandling är riktade till personer som använder opioider. Det saknas motsvarande åtgärder för andra substanser, till exempel amfetamin och kokain. Därför behöver det förebyggande och skademinimerande arbetet utvecklas och breddas för att möta behoven hos personer som använder annan typ av narkotika eller flera olika substanser. I detta behöver man också beakta att människor använder olika typer av narkotika av olika skäl och att personer med skadligt bruk och beroende ofta har andra psykiatriska diagnoser och psykisk ohälsa.