Vaccination mot mpox

Om sjukdomen

Mpox (tidigare apkoppor) uppträder som smärtsamma blåsor i huden eller slemhinnorna och leder ofta till behov av smärtstillande behandling. Inkubationstiden är vanligtvis 6–13 dagar, men den kan sträcka sig till 21 dagar efter kontakt med en infekterad person. Hos de flesta läker infektionen ut inom 2–4 veckor.

Blåsorna lokaliseras ofta på de delar av huden eller slemhinnorna som blivit exponerade för viruset. Vid sexuell smitta uppträder blåsorna kring könsorganen, men vid annan kontaktsmitta kan blåsorna uppträda var som helst på kroppen.

Svullna lymfkörtlar, feber, huvudvärk och trötthet kan också förekomma. En allvarligare sjukdomsbild utvecklas ibland, särskilt hos de med immunbrist men även barn och gravida kan drabbas.

Sexuella kontakter har spelat en dominerande roll för spridningen av mpox orsakat av apkoppsvirusvarianten klad 2b. Denna virusvariant har förändrats successivt och sedan maj 2022 spridits globalt till fler än hundra länder och främst drabbat män som har sex med män. Före utbrottet 2022 var den vanligaste smittvägen från djur till människa, och endast i ovanliga fall överfördes viruset vid nära kontakt mellan människor.

Det finns ytterligare en variant av apkoppsviruset, klad 1, som sedan 2023 också förändrats och smittar alltmer från människa till människa. Denna virusvariant cirkulerar i centrala Afrika. Den nya virusvarianten av klad 1 orsakar infektion i alla åldrar då barn, unga, kvinnor och män drabbas och överförs vid nära hudkontakt inklusive sexuell kontakt, och har visats ge allvarligare sjukdomsbild särskilt hos barn, gravida och de med immunbrist med dödsfall rapporterade. I augusti 2024 upptäcktes ett fall av klad 1b i Sverige.

Mer sjukdomsinformation om mpox

Vaccin

I Sverige finns vaccinet MVA-BN (Jynneos eller Imvanex, Bavarian Nordic A/S, Danmark) för skydd mot mpox. Vaccinet innehåller ett levande, försvagat vacciniavirus som inte förökar sig hos människor. Vaccinet kan därför ges till personer med immunbrist.

Vaccinet som idag används mot mpox godkändes av EU redan 2013, men då för skydd mot smittkoppor hos vuxna som var 18 år och äldre. År 2022 utökades rekommendationen till att även omfatta mpox, eftersom smittkoppsviruset och apkoppsviruset båda tillhör släktet ortopoxvirus då korsimmunitet mellan dem har påvisats.

Det behövs två doser MVA-BN-vaccin med minst fyra veckors mellanrum för att ge ett skydd mot mpox. Det finns ingen övre gräns för tiden mellan dos 1 och 2, därför kan personer som endast har fått en dos vaccin även ges dos två trots att flera år passerat.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att personer som tidigare fått smittkoppsvaccination endast får en dos MVA-BN-vaccin. Två doser vaccin rekommenderas dock till patienter med immunbrist (till exempel hivinfekterade och patienter som får immunsupprimerande behandling) och som tidigare vaccinerats mot smittkoppor.

Vaccination är ett komplement till andra smittskyddsåtgärder, då vaccination inte erbjuder fullständigt skydd. Skyddseffekt mot klad 2b efter två doser är cirka 80 procent, skyddseffekt förväntas vara likvärdig mot kladerna 1a och 1b.

Vaccinet kan ges intradermalt eller subkutant

Såväl intradermal administration (0,1 ml) som subkutan administration (0,5 ml) av vaccinet ger ett gott skydd som förebyggande preexpositionsprofylax till personer som är 18 år och äldre.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att vaccinet ges intradermalt (0,1 ml) vid preexpositionsprofylax till personer 18 år och äldre eftersom det fortfarande är vaccinbrist globalt.

Som postexpositionsprofylax rekommenderas två doser subkutant (0,5 ml per dos) med fyra veckors intervall till vuxna 18 år och äldre. Om sannolikheten för ytterligare exponering är låg, kan en dos vara tillräcklig efter läkarbedömning.

Subkutan administration (0,5 ml) rekommenderas också till följande grupper vid både pre- och postexpositionsprofylax

• personer som är 17 år och yngre
• personer med atopisk dermatit
• personer med en känd benägenhet till keloidbildning
• personer med immunbrist (förutom välkontrollerad hiv).

Barn och ungdomar rekommenderas subkutan administration eftersom en subkutan injektion kan utföras snabbare än en intradermal vaccination, vilket underlättar för barnet och ungdomen.

Följande målgrupper rekommenderas vaccin i förebyggande syfte (preexpositionsprofylax)

• Män och transpersoner som har sex med män och som har en ökad risk för mpox (till exempel har flera eller nya sexuella kontakter, har nyligen haft en sexuellt överförbar infektion eller får preexpositionsprofylax mot hiv).
• Personer som har sex med män mot ersättning.
• Personer som har ökad risk för exponering för mpox och som ansvarig chef med arbetsmiljöansvar bedömt behöver vaccination, exempelvis laboratoriepersonal som arbetar med odling av, eller koncentrerade mängder av, infektiöst apkoppsvirus.

• Personer som ska resa till ett geografiskt område med pågående smittspridning av mpox i samhället och som kan komma att utsättas för en särskild risk för att bli exponerad. Detta kan till exempel vara aktuellt för hälso- och sjukvårdspersonal, verksamma i flyktingläger, biståndsarbetare eller andra som avser att

  • vistas i geografiska områden med pågående smittspridning av mpox i samhället, och
  • ha nära fysisk kontakt med personer i lokalsamhället, och smittskyddsåtgärderna i de allmänna reserekommendationerna inte bedöms vara tillräckliga.

Mer om rekommendationer till resenärer med anledning av spridning av mpox

Vaccination ska alltid föregås av en individuell bedömning av läkare.

För information om vilka geografiska områden som har pågående smittspridning av mpox som orsakas av klad 1 i samhället, se Folkhälsomyndighetens webbplats: Mpox (internationellt 2024–)

Följande målgrupper rekommenderas vaccin efter exponering (postexpositionsprofylax)

• Personer som har haft sexuella eller andra nära kontakter, såsom hushållskontakter inklusive barn, med en person som har misstänkt eller laboratoriebekräftad mpox.

God erfarenhet finns av vaccination av barn och unga och vid behov kan pre- eller post-expositionsprofylax erbjudas till gruppen.

Vem ska inte vaccineras?

I följande fall bör man inte vaccinera en person mot mpox:

• Begränsade studier av vaccination av gravida och ammande kvinnor är gjorda. Vid behov av vaccination bör en individuell nytta- och riskbedömning göras.
• Personer som fick en allvarlig (livshotande) reaktion efter en tidigare vaccindos.
• Personer som har en känd allergi mot en vaccinkomponent.
• Vid akut sjukdom med hög feber bör vaccinationen skjutas upp.

Skyddseffekt

Flera undersökningar har genomförts för att utvärdera skyddseffekten av vaccinet MVA-BN mot mpox där virusvarianten klad 2b har cirkulerat. Sammanfattningsvis visar studierna att vaccinerna ger ett gott kortsiktigt skydd för de flesta (cirka 80 procent), men inte alla. Den kortsiktiga skyddseffekten hos de med immunbrist är lägre (cirka 70 procent). Inga studier finns ännu där skyddseffekt uppmätts över längre tid Därför rekommenderas alltid vaccination tillsammans med andra rekommenderade smittskyddsåtgärder.

Skyddseffekten är lika stor efter en intradermal respektive subkutan administration, därför kan båda administrationssätten rekommenderas.

Inga studier har ännu genomförts för att studera skyddseffekten för MVA-BN där den nya virusvarianten av klad 1 har cirkulerat. Så fort ett vaccin finns tillgängligt i Demokratiska republiken Kongo kommer studier att starta. Däremot finns en studie där man vaccinerat sjukvårdspersonal och bedömt immunsvaret mot en tidigare virusvariant av klad 1. Ett gott immunsvar mot apkoppsvirus klad 1 påvisades hos en majoritet av de vaccinerade.

Biverkningar

Vaccinet är på det hela taget säkert. Lokala reaktioner har rapporterats i form av smärta, rodnad och svullnad vid instickstället. Vidare har övergående huvudvärk, trötthet och feber rapporterats.

Inga allvarliga biverkningar finns rapporterade efter en vaccination med detta tredje generationens smittkoppsvaccin MVA-BN:

• Inga fall av perikardit eller myokardit har rapporterats, biverkningar som förekommit efter vaccination med tidigare generationers smittkoppsvaccin.
• Ingen ökad risk för anafylaxi, allvarliga neurologiska eller hudsjukdomar har heller rapporterats som också förekommit efter vaccination med tidigare generationers smittkoppsvaccin.

Bland barn som vaccinerats finns inte heller några allvarliga biverkningar rapporterade, men erfarenheten är hittills mer begränsad än hos vuxna. Erfarenheten kring vaccination av gravida kvinnor är också mycket begränsad och en nytta-riskbedömning rekommenderas i det enskilda fallet.

Läs mer

• Annex 1: Summary of Product Characteristics (ema.europa.eu)