Om rotavirusvaccin
LyssnaDet finns två rotavirusvacciner godkända inom EU, RotaTeq® och Rotarix®. Vaccinerna godkändes i Europa 2006, och har varit tillgängliga i Sverige sedan dess. Båda vaccinerna består av levande, försvagat virus och ges som lösning i munnen.
Vaccinerna ger effektivt skydd när de ges i tidig spädbarnsålder. Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att alla länder inför rotavirusvaccination i sina vaccinationsprogram. År 2022 ingick rotavirusvaccination i barnvaccinationsprogram i 118 länder.
Vilket rotavirusvaccin som används i Sverige beror på vilket vaccin som har upphandlats.
Ålder vid vaccination
Vaccination ska ges enligt följande:
- Första dosen ges från 6 veckors ålder
- Det ska vara ett intervall på minst 4 veckor mellan doserna
- Första dosen ska ges före 12 veckors ålder
- Andra dosen ska ges före 16 veckors ålder
- Tredje dosen ska ges före 32 veckors ålder
Ålder | 6 veckor | 3 månader | 5 månader |
---|---|---|---|
Rotarix® (2-dos) | Dos 1 | Dos 2 | – |
RotaTeq® (3-dos) | Dos 1 | Dos 2 | Dos 3 |
Ålder | Dos 1 | Dos 2 | Dos 3 |
---|---|---|---|
Rotarix® (2-dos) | 12 veckor | 16 veckor | – |
RotaTeq® (3-dos) | 12 veckor | 16 veckor | 32 veckor |
För tidigt födda barn
Barn födda från och med gestationsvecka 25+0 (med RotaTeq®) respektive från och med gestationsvecka 27+0 (med Rotarix®) kan vaccination erbjudas från 6 och före 12 veckors kronologisk ålder med samma schema och antalet doser som för fullgångna barn. Det finns en ökad risk för apnéer för barn födda före graviditetsvecka 29. Den potentiella risken för apné och behovet av andningsövervakning under 48–72 timmar ska beaktas när vaccinationen ges till mycket prematura spädbarn (födda ≤ 28 graviditetsveckor) och särskilt för dem med tidigare känd omogen lungutveckling. Eftersom fördelen med vaccination är hög för denna spädbarnsgrupp bör vaccinationen inte utebli eller skjutas upp. Inneliggande prematurfödda barn kan ges dos 1 av rotavirusvaccinationen på neonatalavdelningen. Aktuell evidens visar att risken för symtomgivande rotavirusinfektion hos ovaccinerade barn på samma avdelning är mycket liten.
Kontraindikationer
- Allvarlig reaktion på tidigare vaccindos eller känd överkänslighet mot någon av vaccinkomponenterna
- Historia av tarminvagination
- Obehandlad medfödd missbildning i magtarmkanalen som kan predisponera för tarminvagination
- Misstänkt eller påvisad svår kombinerad immunbrist (SCID, Severe Combined Immunodeficiency)
Administrering av rotavirusvaccin
- Rotavirusvaccinerna är till oralt bruk, och ska inte under några omständigheter injiceras.
- Vaccinerna kommer i endosbehållare klara för användning och ska inte blandas eller spädas.
- Vaccinerna ska förvaras i kylskåp (2–8˚C), men eftersom spädbarn inte är vana vid kall dryck/ mat kan en enkel dos tas ut från kylskåpet 15 minuter innan den ska ges. Vaccin som har legat i rumstemperatur ska inte läggas tillbaka i kylskåpet.
- Rotavirusvaccin bör ges före eventuella injektionsvacciner för att undvika att barnet är oroligt på grund av sticket när det ska svälja vaccinet.
- Barn får inta mat och dryck före och efter rotavirusvaccination, men barnet bör inte matas just före vaccinationen, eftersom det ökar risken att vaccinet spottas eller kräks upp.
- Vaccinet öppnas och ges så som beskrivs i bipacksedel.
- Barnet hålls stadigt, lätt tillbakalutat. Tub förs in i munnen mot barnets kind. Vaccinet ska ges långsamt, så att barnet hinner svälja undan.
- Om barnet spottar ut eller kräks upp vaccinet behöver man inte ge en ny dos. Dosen räknas som given dos och ingen extra dos ska ges.
Användning av rotavirusvaccin samtidigt med andra vacciner
Rotavirusvaccin kan ges samtidigt med andra vaccinerna (till exempel DTP-IPV-Hib-hepatit B-vaccin, pneumokockvaccin och BCG). Det finns inget minimiintervall mellan rotavirusvaccinet och andra vacciner som inte ges samtidigt.
Skydd efter rotavirusvaccination
Vaccinerna är utprövade på barn i åldern 6 veckor till 6 månader. Studierna genomfördes i Europa (inklusive Finland och Sverige), Syd- och Mellanamerika och USA. Båda vaccinerna ger gott skydd. I höginkomstländer gav båda vaccinerna 75–85 procent skydd mot rotavirusorsakad gastroenterit och 95–100 procent skydd mot allvarlig sjukdom med uttorkning. Efter första vaccindosen uppnås visst skydd men för att få optimalt skydd måste barnet fullvaccineras.
I länder som har infört allmän rotavirusvaccination har man observerat en betydlig minskning i antal sjukhusinläggningar för rotavirusinfektion och för gastroenterit utan angiven orsak. Även sjukhusinläggningar för rotavirusinfektion bland barn i ovaccinerade åldersgrupper minskade, vilket visar att vaccination ger viss grad av flockimmunitet.
Det har gjorts få studier av långtidsskydd efter rotavirusvaccination. För närvarande finns data från Finland, Asien och USA som tyder på att skyddet varar i minst tre-fyra år. Detta är tillräckligt eftersom målet med rotavirusvaccination är att skydda de yngsta barnen. Hos äldre barn har rotavirusinfektion ett mindre allvarligt förlopp.
Biverkningar efter rotavirusvaccination
Eftersom vaccinet innehåller levande, försvagade virus, kan det orsaka lindriga symtom som påminner om rotavirusinfektion. Det är vanligt att barnet får diarré, buksmärtor och eventuellt även kräkningar. De flesta biverkningar är milda och övergående. En mycket sällsynt biverkan efter rotavirusvaccination är tarminvagination. En liten ökad risk för tarminvagination har observerats i några studier och detta framför allt under den första veckan efter första dosen. Risken för naturligt förekommande tarminvagination är som störst vid 3–11 månaders ålder. De strikta åldersangivelserna för den första och andra vaccindosen i Sverige baseras på att i möjligaste mån minimera risken för tarminvagination. Den i studier beskrivna riskökningen bedöms kunna medföra att 1–6 barn per 100 000 vaccinerade kan drabbas av tarminvagination till följd av vaccination. Det har inte observerats någon ökad risk för tarminvagination i samband med den tredje dosen.
Tarminvagination är ett sällsynt och potentiellt allvarligt tillstånd som framfor allt drabbar små barn, som uppstår när en del av tarmen kryper in i den efterföljande delen, vilket i sin tur leder till att tarmpassagen och blodförsörjningen i tarmen blir helt eller delvis blockerad.
Symtom vid tarminvagination
- Barnet har buksmärtor och kan pga. buksmärtor skrika, men kan också gny och verka frånvarande
- Barnet är påverkat, trött och medtaget av smärtorna
- Skriken och buksmärtan kommer ofta i intervaller, ibland kan intervallerna bli kortare och kortare
- Barnet kan må illa och kräkas
- Det kommer ingen avföring eller gaser, men ibland kan det komma blod och slem ur ändtarmsöppningen
- Hos de allra yngsta barnen kan symtomen vara mer diffusa, med blekhet och allmänpåverkan som enda symtom, utan föregående period av intervallkaraktär
Tillståndet kan bli mycket allvarligt om det inte diagnosticeras i tid och behöver därför bedömas akut av läkare på sjukhus. Tarminvagination kan framgångsrikt behandlas. I Sverige dör barn extremt sällan på grund av tarminvagination eftersom barnen oftast snabbt kommer i kontakt med sjukvården och får diagnos och behandling. Behandlingen består av lavemang (barium, luft eller koksalt) i ändtarmen vid parallell röntgenundersökning så att tarmen rätas ut eller via kirurgiskt ingrepp.
Föräldrarna informeras på BVC om risken för denna sällsynta biverkan och vilka symtom de ska vara uppmärksamma på.
Virusutsöndring efter vaccination
För båda rotavirusvaccinerna observerades i några studier att en del barn utsöndrar vaccinvirus i avföringen. Virusutsöndringen är störst från omkring sju dagar efter första dosen, och är inte förknippat med sjukdom. Vaccinvirus kan överföras till icke-immuna anhöriga till den vaccinerade, och kan bidra till att dessa utvecklar immunitet. Personer med immunbristtillstånd bör vara försiktiga med hygienen om de byter blöjor på barn som har fått rotavirusvaccin. Vaccination är dock inte kontraindicerat, eftersom det är större risk för att en immunsupprimerad anhörig får rotavirusinfektion från ett ovaccinerat barn än vad risken är att en anhörig med nedsatt immunförsvar blir sjuk av vaccinvirus.
Läs mer
- Rotavirus vaccines WHO position paper: January 2013 - Recommendations (pubmed.ncbi.nlm.nih.gov)
- Safety and efficacy of a pentavalent human-bovine (WC3) reassortant rotavirus vaccine (pubmed.ncbi.nlm.nih.gov)
- Safety and efficacy of an attenuated vaccine against severe rotavirus gastroenteritis (pubmed.ncbi.nlm.nih.gov)
- Efficacy of human rotavirus vaccine against rotavirus gastroenteritis during the first 2 years of life in European infants: randomised, double-blind controlled study (pubmed.ncbi.nlm.nih.gov)
- Sustained efficacy of the pentavalent rotavirus vaccine, RV5, up to 3.1 years following the last dose of vaccine (pubmed.ncbi.nlm.nih.gov)
- Rotavirus vaccine RIX4414 efficacy sustained during the third year of life: a randomized clinical trial in an Asian population (pubmed.ncbi.nlm.nih.gov)
- Effectiveness of Pentavalent and Monovalent Rotavirus Vaccines in Concurrent Use Among US Children <5 Years of Age, 2009–2011 (pmc.ncbi.nlm.nih.gov)
- Acute intussusception in infants and children as an adverse event following immunization: case definition and guidelines of data collection, analysis, and presentation (pubmed.ncbi.nlm.nih.gov)
Koch J, Harder T, von Kries R, Wichmann O. Risk of Intussusception After Rotavirus Vaccination. Dtsch Arztebl Int. 2017 Apr 14;114(15):255-262.
Patel MM, Lopez-Collada VR, Bulhoes MM, De Oliveira LH, Bautista Márquez A, Flannery B et al. Intussusception risk and health benefits of rotavirus vaccination in Mexico and Brazil. N Engl J Med 2011;364(24):2283-92
Carlin JB, Macartney KK, Lee KJ, Quinn HE, Buttery J, Lopert R et al. Intussusception risk and disease prevention associated with rotavirus vaccines in Australia's National Immunization Program. Clin Infect Dis. 2013 Nov;57(10):1427-34
Rha B, Tate JE, Weintraub E, Haber P, Yen C, Patel M et al. Intussusception following rotavirus vaccination: an updated review of the available evidence. Expert Rev Vaccines. 2014 Nov;13(11):1339-48.
Anderson EJ. Rotavirus vaccines: viral shedding and risk of transmission. The Lancet Infectious Diseases 2008 Oct;8(10):642-9.