Möte med Folkhälsomyndighetens referensgrupp för nationella vaccinationsprogram 17 oktober 2022
LyssnaAnteckningar från Folkhälsomyndighetens referensgrupp för nationella vaccinationsprogram, den 30 mars 2023 (kl. 10:00–16:00).
Deltagare
Digitalt
- Läkemedelsverket – Charlotta Bergquist
- Riksföreningen för skolsköterskor – Åsa Råhlén
- Smittskyddsläkarföreningen – Katarina Widgren (delar av dagen)
- Svensk förening för allmänmedicin (SFAM) – Helena Kornfält Isberg (fm), Margareta Ehnebom (em)
- Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG) - Birgitta Segeblad (delar av dagen)
- Svenska barnläkarföreningen (BLF) – Ann-Sofie Cavefors (fm), Kathy Falkenstein-Hagander (em)
- Svenska infektionsläkarföreningen (SILF) – Martin Angelin
- Folkhälsomyndigheten (Fohm) – Annika Ersson
- Svensk geriatrisk förening (SGF) – Dorota Religa (adjungerad till passet om vaccinationsprogram mot vattkoppor och herpes zoster)
I Solna
- Barnhälsovårdsenheterna – Leif Ekholm
- Smittskyddsläkarföreningen – Malin Bengnér
- Socialstyrelsen – Carl-Erik Flodmark
- Svenska barnmorskeförbundet – Anna-Karin Hannerfors
- Svenska infektionsläkarföreningen (SILF) – Helena Hervius Askling
- Sveriges kommuner och regioner (SKR) – Mikael Svensson
- Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) – Sonny Larsson
- Folkhälsomyndigheten (Fohm) – Sören Andersson, Hélène Englund, Tiia Lepp, Kari Johansen, Annika Ersson, Johanna Rubin (delar av dagen), Ulrika Marking, Susanne Strömdahl
Inledning
Enhetschef Sören Andersson öppnade mötet och välkomnade alla deltagare. Efter en presentationsrunda uppmanades referensgruppens ledamöter att informera Folkhälsomyndigheten om uppdrag eller engagemang ändrar sig under tiden som ledamot, så att en förnyad jävsbedömning kan göras vid behov.
Folkhälsomyndighetens pågående arbete avseende nationella vaccinationsprogram och rekommendationer
Vid mötet diskuterades nedanstående ämnen utifrån underlag som skickats ut inför mötet. För mer information hänvisas till detta underlag.
Inlämnade förslag om nationella vaccinationsprogram (influensa, tuberkulos respektive hepatit B till riskgrupper)
Folkhälsomyndigheten informerade referensgruppen att de för en löpande dialog med regeringskansliet om bland annat de inlämnade förslagen till särskilda vaccinationsprogram för riskgrupper. Fohm har fört fram att alla spädbarn idag erbjuds vaccination mot hepatit B, vilket bedömdes vara en förutsättning för ett särskilt vaccinationsprogram för riskgrupper.
Referensgruppen undrade hur den pågående Vaccinationsprogramsutredningen påverkade handläggningen av dessa och andra ärenden. Det är möjligt att vissa frågor kommer att invänta utredningens slutsatser innan de bereds vidare.
Covid-19 som nationellt vaccinationsprogram
Eftersom covid-19 fortfarande är en ny sjukdom, vars epidemiologi inte har stabiliserat sig, och det är oklart vilka vacciner och priser som kan bli aktuella framöver, bedömde Folkhälsomyndigheten att ett nationellt vaccinationsprogram inte kan införas från och med 2024. Vaccinationerna kommer istället att vägledas av rekommendationer, så som har varit fallet hittills.
Läkemedelsverket påtalade att alla vaccinationer registreras i det nationella vaccinationsregistret (NVR). Fohm känner inte till några planer på att ändra denna reglering.
Fohm informerade att de har ett regeringsuppdrag om vaccinationer mot covid-19 som löper fram till och med januari 2024.
Ändring av uppdraget att genomföra och redovisa arbetet med vaccin mot covid-19 (regeringen.se)
Nytt vaccin mot dengue
Ett nytt vaccin mot denguefeber är nu tillgängligt i Sverige. Folkhälsomyndigheten kommer inom kort publicera information om detta vaccin på webbplatsen.
Vacciner som används i Sverige
Referensgruppen tyckte det var bra att detta vaccin beskrivs på liknande sätt som andra resevacciner.
Representanten för SILF informerade om att de håller på att ta fram en medicinsk rekommendation för vaccination mot denguefeber som kommer att publiceras i närtid.
Ny metod för beräkning av vaccinationstäckning
Fohm presenterade statistik för vaccinationer givna till barn fram till och med 31 december 2021, som också finns tillgänglig på myndighetens webbplats.
Barnvaccinationer - riket, län och kommuner (extern webbplats)
Statistiken är påverkad av underrapportering till NVR, framförallt från vårdenheter som rapporterar in givna vaccinationer manuellt istället för genom automatisk överföring av vaccinationsuppgifter från sitt journalsystem. Dessutom ingår bara vaccinationer givna i Sverige i statistiken, vilket gör att inflyttade barn som vaccinerats utomlands finns med i nämnaren utan att det framgår av NVR att de är vaccinerade. Information från barnhälsovården indikerar dock att täckningsgraden är oförändrad. Fohm kommer att byta indikator för vaccinationsstatus för barn vid 2 års ålder, från tre till minst två doser kombinationsvaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Haemophilus influenzae typ B och hepatit B. Fördelen med övergången till NVR är att Fohm kan redovisa fler vaccinationer och mer flexibelt, t.ex. rotavirusvaccination vid 1 års ålder, och vaccinationer givna till barn i skolåldern. Fohm kan beräkna täckningsgrad på kommunnivå, men inte med högre geografisk upplösning än så.
Referensgruppen undrade om det skulle gå att lägga in historiska data över vaccinationer? Det är inte tillåtet idag, men frågan om vilka vaccinationer respektive vaccinationsuppgifter som ska få registreras i NVR kommer att behandlas inom Vaccinationsprogramsutredningen.
Representanten för barnhälsovården (BHV) påtalade att de olika BHV-enheterna har god kännedom om de verksamheter som ingår i området och inbjöd till samverkan. Kan det finnas en okunskap kring hur man ska rapportera vaccinationer? Det framkom att det enbart i Västra Götalandsregionen finns tre olika journalsystem och över 200 barnavårdscentraler. I Skåne pågår ett mappningsarbete och kontakt tas med enskilda barnavårdscentraler när täckningsgraden verkar vara orimligt låg. I BHVQ registreras vaccinationer och möjliggör statistik på BVC-nivå vilket i sin tur möjliggör lokalt arbete.
Svenska Barnhälsovårdsregistret (bhvq.se)
Det förtydligades att statistiken från NVR har en annan nämnare (folkbokförda barn) än BVC-statistiken (inskrivna barn).
När det gäller digitala vaccinationskort finns inte något nytt uppdrag, men möjligen kan den teknik som användes för covid-bevis, användas även för andra vaccinationer.
Nationella rekommendationer för vaccination mot TBE
Folkhälsomyndigheten har återupptagit arbetet med att ta fram nationella rekommendationer för vaccination mot TBE. I dagsläget bedömer och kommunicerar varje enskild smittskyddsenhet vad som räknas som ett geografiskt riskområde. Däremot råder konsensus kring vaccinationsschema. Referensgruppen uppmanade Folkhälsomyndigheten att ändå titta närmare på frågan om att eventuellt förlänga intervallen mellan påfyllnadsdoser, särskilt om rekommendationen blir att börja vaccinera tidigt i livet. I dag subventioneras vaccination till barn eller även vuxna i Sörmland, Östergötland, Uppsala och Örebro. Liknande initiativ kan komma att tas i Västmanland och Västra Götalandsregionen.
Lägesrapport till regeringen
I enlighet med smittskyddsförordningen arbetar Folkhälsomyndigheten med en lägesrapport till regeringen om de nationella vaccinationsprogrammen. Denna sammanfattar läget gällande barnvaccinationsprogrammet, beskriver implementeringen av det nya vaccinationsprogrammet för personer som ingår i riskgrupper mot pneumokocker, m.m. Rapporten har tagit fasta på inspel som referensgruppen kommit med. Rapporten publiceras i månadsskiftet april/maj.
Tillägg efter mötet: Lägesrapporten publicerades den 3 maj.
Lägesrapport om de nationella vaccinationsprogrammen 2023
Vaccination mot mpox
Folkhälsomyndigheten beskrev att en serie av beslut har lett fram till nuvarande rekommendationer om vilka grupper som bör erbjudas vaccination, och uppmuntrade referensgruppens ledamöter att via sina organisationer uppmuntra användningen av vaccinet.
Vaccination av gravida mot kikhosta
Folkhälsomyndigheten har bett Socialstyrelsen att utvidga 9 § i föreskrifterna (HSLF-FS 2018:43) om behörighet för sjuksköterskor att förskriva och ordinera läkemedel, så att vaccination av gravida mot kikhosta blir möjligt att ordinera för sjuksköterskor med särskild kompetens.
Socialstyrelsens utredare och jurister har genomfört en patientsäkerhetsutredning av denna fråga, något som aldrig tidigare har gjorts när det gäller vacciner. Socialstyrelsens representant presenterade utredningens resultat och de risker som identifierats, samt beskrev bakgrunden till nuvarande ordning: det bedömdes vara säkrast om utbildade specialistsjuksköterskor var de som ordinerade vaccinerna.
Barnhälsovårdens representant påtalade att för vaccinationer som ges till vuxna får verksamhetschefen bedöma om en sjuksköterska har genomgått en relevant utbildning som möjliggör ordinationsrätt, och att detta redan är gjort vad gäller influensa (som rekommenderas gravida).
Representanten för SILF lyfte patientsäkerhetsperspektivet, och att utredningen inte nämnt risken att den nyfödda inte får skydd mot kikhosta. Socialstyrelsen påpekade då att processen just beskriver hur gravida kvinnor ska erbjudas vaccination, och att detta är målet.
En allmän farhåga lyftes för att denna fråga, som är viktig för implementeringen, skulle fastna på grund av resursbrist.
Representanten för SFOG tyckte att det var positivt att Socialstyrelsen gör en sådan genomgång och rapporterade att de flesta regioner infört avgiftsfri vaccination mot kikhosta för gravida, med olika former av implementering. Överlag rullar vaccinationerna på, med vissa problem. En generell slutsats är att barnmorskor framöver kommer att behöva en kompletterande utbildning.
Representanten för Svenska Barnmorskeförbundet uppmärksammade att Region Norrbotten är den region som hittills vaccinerat störst andel gravida mot kikhosta, enligt statistik från Graviditetsregistret. De skulle gärna se att Socialstyrelsen såg över barnmorskors möjlighet att självständigt få ordinera läkemedel för vaccination, eftersom vacciner framöver tycks bli allt mer aktuella för barnmorskors verksamhet inom mödrahälsovården. I Sverige är mödrahälsovården frivillig men den absoluta majoriteten av gravida besöker ändå en barnmorska och kommer på regelbundna besök till denna under sin graviditet, vilket gör barnmorskan till en naturlig resurs även när det kommer till att ge vaccin.
Prevention av RSV
Vid förra mötet hölls en fördjupningsdiskussion om prevention av RSV. Vid detta möte lyftes bland annat följande frågor:
- Hur bör monoklonala antikroppar användas?
- Hur kan man följa upp preventiva insatser?
- Hur kan vi säkerställa att vaccin även når gravida?
- Hur ser förutsättningarna ut för att göra RSV till en anmälningspliktig sjukdom?
En anmälningsplikt bedömdes vara värdefull för uppföljningsstudier av vacciner och vaccinationsprogram. I dag sker en frivillig fallrapportering från laboratorier, som är nästintill heltäckande och skulle kunna utgöra ett alternativ till anmälningsplikt, men falldata når inte smittskyddsenheterna. Folkhälsomyndigheten har påbörjat ett underlag om förutsättningar för en anmälningsplikt, som en del av ett bredare arbete med fokus på prevention av RSV.
Informationsmaterial till barn
Folkhälsomyndigheten har tagit fram nytt informationsmaterial riktat till barn och unga, som återfinns på delwebben Vaccin funkar.
Vaccinationsveckan
Den internationella vaccinationsveckan går i år av stapeln 23-29 april. Temat i år är ”the big catch-up”, med fokus på att ta vaccinationer i tid och att nå alla med erbjudande om vaccination.
Folkhälsomyndigheten kommer att ta fram en nyhetstext för publicering under vaccinationsveckan, som fokuserar på barnhälsovårdens och elevhälsans roll i att ha upprätthållit vaccinationsprogrammet för barn även under pandemin, och uppmärksamma vaccinationsfrågor på olika sätt under veckan.
Läkemedelsverkets representant informerade om att de också kommer ha aktiviteter på temat vacciner och vaccinationer och erbjöd sig att stötta andra organisationer med bl.a. talare på temat, under vaccinationsveckan och även längre fram.
Barnläkarföreningens representant påpekade att antalet mässlingsfall har ökat i Europa och att färre barn har vaccinerats globalt. Utbrott är således förväntade. När resandet återgår till tidigare mönster ökar igen risken att personer smittas utomlands. Önskade ökad uppmärksamhet om att risken ökar igen.
Fördjupningsdiskussion om vaccinationsprogram mot vattkoppor respektive bältros
Folkhälsomyndigheten presenterade underlag från utredningen om vaccinationsprogram mot vattkoppor och mot bältros. Utredningarna kompletterar den som pausades innan pandemin, utifrån en förändrad situation och nya rön. Utredningen genomförs i samarbete med de andra nordiska länderna. Bland annat genomförs systematiska litteraturgenomgångar, som Folkhälsomyndigheten sedan kommer att bygga den hälsoekonomiska modellen kring. Eventuella förslag till vaccinationsprogram kommer att gå ut på remiss innan de lämnas in till regeringen.
Varicella zoster-vaccination inom barnvaccinationsprogrammet
Målet för vaccination mot vattkoppor inom ett nationellt program är att skydda mot infektion, allvarlig sjukdom och död. Folkhälsomyndigheten presenterade de olika vacciner som kan användas för vaccination mot vattkoppor: separat vattkoppsvaccin (V) eller tetravalent kombinationsvaccin som även ger skydd mot mässling, påssjuka och röda hund (MPRV). Man kan också ge separat vattkoppsvaccin samtidigt som kombinationsvaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR+V). Studier har visat att skyddet mot vattkoppor kvarstår länge efter vaccination, och ger gott skydd mot allvarlig sjukdom. I USA, som vaccinerat mot vattkoppor under 25 års tid, har man kvarstående låg cirkulation och kan förvänta sig mindre sporadiska utbrott. Där erbjuds vaccination vid 12-15 månaders ålder respektive 4-6 års ålder.
Child and Adolescent Immunization Schedule by Age (cdc.gov)
Olika vaccinationsstrategier utvärderas, som bland annat utgår från:
- Ålder för dos 1 respektive 2
- Om separat vattkoppsvaccin ska användas, eller tetravalent kombinationsvaccin
- Möjligheter till catch-up vaccination
Folkhälsomyndigheten presenterade en översikt över nuvarande vaccinationstillfällen inom barnvaccinationsprogrammet respektive befintliga barnhälsovårdsbesök. samt tänkbara scenarier för vaccinationsåldrar, med första dosen vid 12 eller 18 månaders ålder, och andra dosen vid 18 månader eller senare, samt med eller utan olika typer av catch-up-kampanjer.
Den tidigare hälsoekonomiska analys visade att vaccination mot vattkoppor kunde förväntas vara kostnadsbesparande.
Diskussion – vaccination mot vattkoppor
Referensgruppen tillfrågades om synpunkter och rekommendationer för den fortsatta utredningen.
- Finns det fler frågor som utredningen behöver ta hänsyn till?
- Vore det möjligt att införa dos 1 redan vid 12 månaders ålder, inför förskolestart?
- Vore det möjligt att införa dos 2 vid 18 månaders ålder, 3-4 år, 5 år eller 7-8 år?
- Tänkbar modell för catch-up vaccination, inom barnhälsovård och elevhälsa?
Barnhälsovårdens representant påpekade att det genomförs kontroller av språk, hörsel och syn vid 3- och 4-årsbesöken som skulle störas av vaccination. Han undrade vidare om den ökade förekomsten av feberkramper som påvisats efter vaccination med MPRV vore acceptabel? Skulle denna typ av vaccin introducera ett problem som vi inte har idag, och som skulle kunna öka risken att föräldrar avstår vaccinationen?
Underlaget talar för att dos två kan ges utan ökad risk för feberkramper vid användning av MPRV, och att man får ett likvärdigt immunologiskt svar och vaccineffektivitet vid vaccination med MPRV och MPR+V. En ökad risk för feberkramper måste vägas mot att ge barn två sprutor istället för en. I Finland, som erbjuder MPR-vaccin vid 12 månader och separat vattkoppsvaccin vid 18 månaders ålder, har man en relativt låg täckningsgrad, vilket talar emot att ha olika vaccinationstillfällen för dessa vaccinationer.
Han undrade också om kostnaden för de olika vaccinerna (MPR+V och MPRV) kunde spela in i beslutet att hålla vaccinationerna separat, samt om det fanns några studier om att förlägga vaccination mot vattkoppor vid 10 månader? Vaccinerna är godkända från 9 månaders ålder.
Barnläkarföreningens representant påtalade den kvarstående oron för autism hos vissa föräldrar och undrade om det kunde vara en fördel att tidigarelägga även mässlingsvaccinationen, för att minska oron?
Andra länder håller fast vid beslutet att använda olika vacciner, det vill säga MPR+V, men att ge vaccinerna vid samma tillfälle.
Referensgruppen undrade varför det behövs två doser, och om det finns skäl att förlägga dem tätt om inte alla svarar på vaccinationen? Det beror också delvis på täckningsgraden. I Tyskland användes först ett 1-dosschema, vilket gav genombrottsinfektioner och fick dem att gå över till 2-dosschema. Genombrottsinfektioner blir däremot inte lika svåra.
Barn som vaccinerats mot vattkoppor har lägre risk att få bältros, och dessas skov blir mildare. I USE sjunker förekomsten av bältros i vaccinerade grupper och i ovaccinerade grupper sker en större avflackning än som skulle kunna förklaras av vaccination mot bältros.
Det föreslogs att catch-up-vaccinationer inte behöver schemaläggas vid befintliga vaccinationstillfällen, utan att dessa skulle kunna organiseras separat.
Smittskyddsläkarföreningens representant påtalade att det pågår studier av bältrosvaccinet Shingrix bland barn.
Det konstaterades att utredningen kommer att redogöra för olika alternativ, och förorda ett av dem, som förslag till vaccinationsprogram. Om vaccination mot vattkoppor skulle rekommenderas, men inte ingå i ett nationellt program, finns risken att vi når en medelhög vaccinationstäckning, som skjuter upp insjuknandeåldern, med ökad risk för komplikationer.
Det förtydligades att läkemedelsföretagen kan ansöka om subvention för de vaccinationstidpunkter och patientgrupper som inte ingår i ett nationellt program, t.ex. barn som vaccineras utanför programmet exempelvis inom en catch-up insats.
Vaccination mot herpes zoster
Målet för vaccination mot bältros inom ett nationellt vaccinationsprogram är att skydda vaccinerade individer mot reaktivering av viruset. Innan utredningen pausades hade Folkhälsomyndigheten modellerat effekten av att införa vaccination vid 55, 65 och 75 års ålder, men vaccination kan vara aktuell även vid andra åldrar. Även catch-up vaccination skulle kunna vara aktuell, men då kanske bara en årskull. Även personer med immunbrist (18 år och äldre) skulle kunna erbjudas vaccination inom ett nationellt program.
Två vacciner finns tillgängliga i Sverige och ingår i utredningen. Folkhälsomyndigheten presenterade resultat över skyddseffekt över tid för de olika vaccinerna mot olika utfall (herpes zoster, postherpetisk neuralgi) utifrån publicerade studier. Det är stor skillnad mellan den skyddseffekt som uppmätts i kliniska studier respektive efter införande i nationella vaccinationsprogram.
En hälsoekonomisk analys kommer att göras för båda vaccinerna i vilken Folkhälsomyndigheten kommer att modellera olika priser (utifrån andelar av listpriser), för att se om och vid vilken prisnivå som vaccination eventuell blir kostnadseffektiv.
Diskussionsfrågor om herpes zoster
Gruppen tillfrågades om bland annat:
- Allmänna synpunkter
- Fler frågor som utredningen behöver ta hänsyn till
- Åldersrekommendationer?
- Tänkbar modell för catch-up vaccination och etiska aspekter av en sådan
- Rekommendation vs program?
- Vaccination av individer med immunbrist
TLV:s representant informerade gruppen om att Zostavax var subventionerad 2011-2014 för vaccination av personer från 50 års ålder. Vid omprövning då uppföljningsdata inkluderades i analysen, som visade på en betydande minskad vaccineffekt efter 10 år, bedömdes hälsovinsterna i relation till kostnaden inte längre motivera en subvention.
Zostavax utesluts ur högkostnadsskyddet (tlv.se)
Referensgruppen undrade om det fanns några riktlinjer för vad som räknas som kostnadseffektiva insatser. TLV:s representant svarade att Socialstyrelsen tidigare använt sig av motsvarande 1 miljon per QALY vid mycket allvarliga hälsotillstånd. Folkhälsomyndigheten använder sig inte av någon uttalad gräns.
Gruppen undrade också om det finns någon nordisk intention att genomföra en gemensam upphandling, men en sådan bedömdes vara svår att genomföra.
Infektionsläkarföreningens representant påtalade att vaccinationsprogram innebär jämlikhet, och kan även inkludera personer med immunbrist. Rekommendationer kan ge mycket olika utfall i olika regioner. Den höga vaccinkostnaden kan leda till en ännu större snedfördelning i vaccinationstäckning, jämfört med andra vaccinationer.
SKRs representant informerade om att NT-rådet uppdaterade sina rekommendationer om bältrosvaccinet Shingrix i december och rekommenderar regionerna att avvakta Folkhälsomyndighetens utredning. De anger också att vaccinet kan ges till svårt immunsupprimerade patienter undantagsvis, efter individuell bedömning.
Shingrix – förebyggande mot Herpes zoster och postherpetisk neuralgi (janusinfo.se)
Slutligen påtalades att nya vacciner mot bältros är under utveckling, bl.a. från Pfizer på mRNA-plattformen.
Diskussion kring frågor om referensgruppens struktur och funktion
Folkhälsomyndigheten skulle vilja utveckla samarbetet med referensgruppen, både vad gäller administrativa frågor och praktiskt arbete med att utveckla rekommendationer och underlag för beslut om vaccinationsprogram. Sex frågor hade skickats ut inför mötet och diskuterades översiktligt. Folkhälsomyndigheten önskade att alla organisationer skulle inkomma med skriftliga synpunkter.
Beslut om mötesdatum
Fohm föreslog att de bestämmer datum för nästa möte, under beaktande av kommande nationella och internationella möten och kongresser, men utan särskild avstämning med ledamöterna. Sådana datum skulle därmed kunna beslutas och meddelas 5-6 månader i förväg.
Referensgruppen ställde sig positiv till detta förslag. Undrade om möten kunde aviseras ett år i förväg.
Beslut: Folkhälsomyndigheten bestämmer mötesdatum och avser att avisera nästa datum i samband med varje möte.
Deltagarpolicy vid fysiska möten
Fohm föreslog att ändra deltagarpolicyn och tillåta samtliga ledamöter delta vid fysiska möten, som har möjlighet att göra det, och att varje organisation framöver ska ha två likvärdiga ledamöter istället för nuvarande ordning med en ordinarie ledamot och en ersättare.
Referensgruppen ställde sig positiv till detta förslag. Det bedömdes bli enklare.
Beslut: Deltagarpolicyn ändras direkt, och ändringen gällande ledamöter genomförs i samband med revidering av referensgruppens direktiv och nominering av ledamöter inför 2024.
Förutsättningar för vaccinationsprogram mot RSV
RSV var temat för fördjupningsdiskussionen vid föregående möte. Folkhälsomyndigheten undrade om de olika aspekterna gällande förutsättningar för ett vaccinationsprogram hade diskuterats inom respektive organisation.
Få organisationer hade tagit frågorna vidare till diskussion.
Vid mötet lyftes att förutsättningarna ändrar sig snabbt nu när ett vaccin kommer att bli godkänt i närtid. De kommande RSV-vaccinerna går i accelererade bedömningsprocesser för godkännande: ett vaccin för vaccination av äldre kan bli godkänt i år, medan vacciner för barn ligger längre fram i tiden. Rekommendationer för användning av monoklonaler kan också tas fram i närtid. NT-rådet har beslutat om nationell samverkan kring den nya produkten Beyfortus och beställt en hälsoekonomisk analys från TLV. Företaget har ännu inte inkommit med underlag till denna analys. Socialstyrelsens representant föreslog att Läkemedelsverket skulle kunna ansöka om dispens, så att monoklonaler skulle kunna betraktas som vacciner.
Beslut: Folkhälsomyndigheten cirkulerar underlagen igen, med önskemål om att få synpunkter från alla organisationer, eftersom detta kan stödja en kommande utredning gällande ett nationellt vaccinationsprogram mot RSV.
Aktivt arbete för ökad vaccinationstäckning
Folkhälsomyndigheten undrade hur respektive organisation i referensgruppen arbetar för att höja vaccinationstäckningen bland de målgrupper och mot de sjukdomar som är relevanta för dem, och undrade om referensgruppen skulle kunna spela en mer aktiv roll för att höja vaccinationstäckningen.
Diskussion
Inom barnhälsovården går de centrala barnhälsovårdsenheterna igenom statistik över vaccinationstäckning, tar upp denna på möten och bearbetar den vidare. De kan gå in mer detaljerat än vad Folkhälsomyndigheten kan, så detta underlag är viktigt.
Infektionsläkarföreningens medlemmar tar hand om konsekvenserna av uteblivna vaccinationer, men bedriver inte någon direkt verksamhet mot allmänheten. De arbetar med utbildning och att i allmänhet sprida positivt vaccinationsbudskap. Representanten för SILF undrade om arbete för ökad vaccinationstäckning kanske inte ingår i denna grupps uppdrag, även om det är värdefullt att lyfta.
Svensk förening för allmänmedicins medlemmar arbetar tillsammans med BHV-enheterna, smittskyddsläkarna, och så vidare, men har inget särskilt uppdrag på föreningsnivå.
Smittskyddsenheterna står för mycket av kommunikationen mot allmänheten och sjukvården, tar fram material och genomför kampanjer. För att få upp täckningsgraden bland riskgrupper kan man behöva gå via patientorganisationer. Det bedömdes vara svårt att arbeta mot dessa på regional nivå, så nationell samordning är önskvärd.
Spridning av information från referensgruppens möten och utskick
Folkhälsomyndigheten ser inte något problem med nuvarande informationsspridning, utan vill utforska vilka möjligheter som respektive organisation har att sprida information från referensgruppsmöten och annan information till sin organisation, respektive inhämta synpunkter därifrån.
Diskussion
Inom smittskyddsläkarföreningen finns vana att sprida information inom föreningen respektive till respektive regioner, utifrån behov.
Inom barnhälsovården finns färdiga kontaktlistor som kan användas för att sprida information.
Vaccin som läkemedelsform ingår inte i barnmorskors kompetensområde, därför är det inte en prioriterad fråga i sig. Däremot är Svenska Barnmorskeförbundet intresserade av råd och rekommendationer kring vacciner som riktar sig till populationer och riskgrupper som barnmorskor arbetar med, t.ex. ungdomar och gravida. Information från möten i referensgruppen förs tillbaka till styrelsen som tar beslut om att sprida det i organisationen.
Representanten för SFAM säkerställer att information når styrelsen och sedan kan distribueras vidare därifrån. Alla allmänläkare är dock inte med i SFAM, vilket begränsar hur informationen når ut. Bättre spridningssätt kan vara genom barnhälsovård, mödrahälsovård, smittskyddsläkare och nationella programområden. De har haft temanummer om vaccinationer i sin medlemstidning.
SKR har bra kommunikationskanaler till regioner (där det finns nätverk för läkemedelsfrågor, läkemedelskommittéer), medan det är svårare med landets 290 kommuner. De flesta regioner utsåg en vaccinsamordnare för covid-19, men det är oklart hur många regioner som kommer att ha en sådan funktion permanent framöver, och om den även kan utvidgas till andra sjukdomar.
Inom SILF finns en vaccinexpertgrupp och information kan spridas i medlemstidningen.
BLF anordnar en årlig konferens, Barnveckan, varav en dag innehåller utbildningar. BLF har medverkat i utredningar tidigare, och skriver bl.a. om sitt arbete i medlemstidningen Barnläkaren.
En övergripande kommentarer var att allt som diskuteras inom referensgruppen och vid möten inte är aktuellt att sprida vidare. Folkhälsomyndigheten ombads lyfta fram den information som ska spridas, så fanns en stor villighet att skicka den vidare. En annan var att det är svårt att hitta på Folkhälsomyndighetens hemsida.
Tillägg efter mötet: en uppdaterad webbplats lanserades den 18 april 2023.
Ökad delaktighet vid utredningar inom vaccinationsområdet
Folkhälsomyndigheten ställde ett antal frågor till gruppen om utredningar.
- Är er organisation intresserad av att vara delaktig i utvecklingen av rekommendationer?
- Hur ser förutsättningarna ut för er som ledamöter att delta i extra referensgruppsmöten, om dessa skulle gälla en särskild vaccinationsfråga?
- Skulle ni som ledamöter, eller någon annan från er organisation, kunna delta i ett möte som annonserades ut med två veckors varsel, om det gällde en fråga med behov av snar återkoppling?
- Hur ser processen ut för förankring inom era organisationer? Hur lätt är det att stämma av frågor? Vilken tid behöver ni för att kunna sammanställa ett svar på frågor som skickas via e-post?
- Finns det andra sätt som ni skulle vilja engagera er mer på?
Diskussion
Smittskyddsläkarföreningen är mycket intresserad av att vara med och kan sannolikt ofta lösa medverkan genom någon representant.
Socialstyrelsen är också intresserade, eftersom de involveras när Folkhälsomyndigheten ger ut rekommendationer för vaccination.
Barnhälsovården arbetar mer med program, än med rekommendationer och hänvisade vidare till BLF.
BLF vill gärna vara med när det gäller rekommendationer och kan medverka i olika expertgrupper, även om det kan vara svårt att hitta tid för arbetet, men uppskattar att få frågan.
SILF svarade att det är svårt för kliniskt verksamma läkare att hitta tid för möten och extra arbete, särskilt om det är kort varsel, och vid extraordinära situationer som covid-19-pandemin kommer sannolikt även klinikerna vara överbelastade. Om det kliniska perspektivet är särskilt efterfrågat behöver kallelser komma med längre varsel.
Stående expertgrupper har funnits kopplade till covid-19 och mpox.
Sammanfattningsvis kan referensgruppens ledamöter användas som kontakter för att hitta representanter till olika arbetsgrupper, mer än att referensgruppen i sig används som arbetsgrupp.
Information från respektive organisation om aktuella frågor
Barnhälsovårdsenheterna
Nationell upphandling om barnvacciner blev klar igår (2023-03-29) och avtal har tecknats med två olika företag, med start 1 sep 2023 för två år, med möjlighet till förlängning i 1+1 år. Förhandlingar kring upphandling av HPV-vaccin pågår fortfarande.
Ramavtal Vaccin enligt det nationella barnvaccinationsprogrammet 2021 (adda.se)
För elevhälsan innebär den nya upphandlingen ett byte från diTekiBooster till Triaxis. För BHV innebär upphandlingen två byten. Dels kommer rotavirusvaccinet bytas från Rotarix till RotaTeq och därmed från ett två-dos till ett tre-dosschema. En del regioner har använt RotaTeq förut. BHV önskade en rekommendation kring om vaccinerna är utbytbara, det vill säga hur viktigt det är att fullfölja vaccinationsserien med samma typ av vaccin. I FASS står det att vaccinernas inte kan bytas ut. Folkhälsomyndigheten uppmärksammade referensgruppen på ECDC:s vägledning om rotavirusvaccination, som bland annat innehåller bedömningen att vaccinerna är utbytbara.
Expert opinion on rotavirus vaccination in infancy – September 2017 (ecdc.europa.eu)
Dels kommer det konjugerade pneumokockvaccinet bytas från det 10-valenta Synflorix till det 15-valenta Vaxneuvance. Preliminärt finns vetenskapligt stöd att byta utan två primärdoser av samma vaccin.
BHV lyfte också en fråga kring bedömning av hepatit B-serologi. Riktlinjerna anger att om ett barn uppvisar låga antikroppsnivåer men enligt uppgift är vaccinerad, så ska vaccinationen upprepas. Detta skiljer sig från andra bedömningar av vaccinationsanamnes. Frågan diskuterades och representanten för BHV skulle ta med sig frågan tillbaka.
Provtagning (socialstyrelsen.se)
Distriktssköterskeföreningen (DSF)
Ej representerade vid detta möte.
Föreningen för klinisk mikrobiologi (FKM)
Ej representerade vid detta möte.
Läkemedelsverket
Lyfte vikten av att vaccinationer kommer in i program, för möjligheter till uppföljning, särskilt vaccinationer som ges under graviditet.
Riksföreningen för skolsköterskor
Följer utredningen om vaccinationsprogram mot vattkoppor med särskilt intresse för om någon dos kommer att förläggas i skolåldern och hur det i så fall kan påverka elevhälsan.
Skolläkarföreningen
Ej representerade vid detta möte.
Smittskyddsläkarföreningen
Är mycket intresserade av TBE-utredningens resultat, särskilt avseende geografiska riskområden. Övriga frågor har diskuterats under dagen.
Socialstyrelsen
Det kan bli aktuellt för Socialstyrelsen att ta fram hälsoprogram för barn och unga 0‒20 år. Den övre åldersgränsen skulle därmed kunna inkludera ungdomar i gymnasieålder. Utredningen ”Börja med barnen!” ligger till grund för arbetet, som även inkluderar tandhälsa, mödrahälsovård och ungdomsmottagningar, och förutsättningarna för en sammanhållen vård för barn och unga. Arbetet startar sannolikt i år (2023) och kan påverka förutsättningar för nationella vaccinationsprogram. Socialstyrelsen kommer att behöva anställa ytterligare personal för uppdraget.
Socialstyrelsen kommer framöver få mindre fokus på kunskapsstyrning, och övergå mer till att vara en expertmyndighet.
Svenska barnläkarföreningen
Föreningen uppskattar att Folkhälsomyndigheten arbetar för att ensa och definiera riskgrupper för influensa och pneumokocker när det gäller barn. BLF önskar att arbetet kan resultera i en specifik lista över vilka barn som bör erbjudas vaccination mot dessa sjukdomar.
BLF är mycket intresserade av utredningen om vattkoppor och påtalar att det blir en risk för ojämlikhet om det inte blir ett nationellt vaccinationsprogram.
Om ordinationsrätten skulle kunna utvidgas även till barnmorskor (för vaccination av gravida) och även till andra yrkesgrupper, så skulle det gynna vaccinationsinsatserna.
BLF undrade hur covid-19-pandemin påverkat barn och unga. En utredning med fokus på barn vore bra.
Svenska barnmorskeförbundet
Lyssnar in på frågor gällande maternell vaccination mot RSV och GBS. Intressant att flera vacciner för gravida är på gång.
Svenska infektionsläkarföreningen (SILF)
Av det som redan diskuterats under dagen är det framförallt varicella och zoster-utredningarna, samt rekommendationerna för vaccination mot TBE och dengue som berör SILF.
SILF är snart klara med medicinska riktlinjer för vaccination mot dengue respektive för vaccination efter splenektomi. De för fram det är oklart hur, det vill säga med vilken eller vilka typer av vacciner, som immunsupprimerade patienter bör vaccineras mot pneumokocker. SILF planerar att ta fram ett stöddokument som vägledning i detta.
Avslutningsvis önskades att Nordic Vaccine Meeting, som nästa gång genomförs i Danmark 2024, blir ett öppet möte för fler deltagare.
Svensk förening för allmänmedicin (SFAM)
Inget ytterligare att lyfta.
Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG)
SFOG rapporterade att vaccination av gravida mot kikhosta genomförs på olika sätt i landet. De inväntar Socialstyrelsens utredning om patientsäkerhet vad gäller att utvidga ordinationsrätten till fler yrkesgrupper.
Sveriges kommuner och regioner (SKR)
SKR informerade om att Region Skåne i ett öppet brev efterfrågat ”en nationell utredning som belyser hur behovet och kostnaden ser ut för en catch-up satsning för de pojkar/män som inte tagit del av det allmänna vaccinationsprogrammet görs, liknande den som genomförs för kvinnor födda 1994-1999”. Vaccinationsgruppen inom BHV i Region Örebro har tagit fram motsvarande skrivelse till ledningen i regionen, med fokus på pojkar och unga män födda 1999-2008. I Stockholm ligger detta som en fråga till RCC som driver forskningsprojekt med HPV vaccination. SKR har ombetts skicka en formell begäran om stöd till Folkhälsomyndigheten, där det framgår vad de skulle vilja ha hjälp med.
Representanten för SFAM undrade hur vaccintillgången ser ut idag, då den globala tillgången var en faktor när vaccinationsprogrammet infördes för pojkar. På grund av pandemin har tyvärr introduktionen av vaccinationsprogram för HPV för flickor skjutits upp, men samtidigt har produktionskapaciteten skalats upp, så idag är tillgången på HPV-vaccin god.
Referensgruppen undrade vem som bäst tar fram underlaget för att besvara frågan. Socialstyrelsens representant föreslog HTA-centrum i Västra Götalandsregionen.
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV)
TLV har fått uppdrag att bedöma Beyfortus, men detta arbete har pausats i väntan på underlag från företaget. De har inte några andra aktiva ansökningar inom vaccinområdet.
TLV informerade om att de ingår i Vaccinationsprogramsutredningen och kommer att lämna underlag till denna med en beskrivning av TLV:s och Folkhälsomyndighetens hälsoekonomiska utvärderingar. Utredningen ska slutredovisas senast den 19 januari 2024.