Frågor och svar om vacciner och säkerhet
LyssnaFrågor och svar kring vacciner och säkerhet är främst avsedda för personal inom barnhälsovården, som vägledning i det dagliga arbetet, men kan självfallet användas av föräldrar och andra intresserade.
Vacciner och säkerhet
Vacciner är bland de säkraste typerna av läkemedel som har utvecklats. Säkerhetskraven är mycket höga eftersom vaccin ges till friska individer. Vacciner har först testats i kliniska studier och sedan introduktionen i vaccinationsprogram har vaccinernas effekt och säkerhet följts över tid.
Nej. Två amerikanska forskare har hävdat att det skulle finnas ett samband. De hade byggt sina slutsatser på epidemiologiska studier som inte kunnat bekräftas av andra forskare. Det svenska registret över diabetes mellitus hos barn är kanske den bästa källan för att kunna påvisa samband mellan till exempel vaccination och diabetes. Man har i flera studier kunnat konstatera att det inte funnits någon förändring i antalet barn som insjuknat i diabetes i samband med att vaccinationsprogrammet ändrades, till exempel när BCG-vaccinationen togs bort under 1970-talet, när kikhostevaccinationen avbröts 1979, eller för de barn som fått kikhostevaccin i prövningarna 1986, 1992 och 1993-1994.
Nej. Det finns inga paralleller mellan ökningen av allergisjukdomar under de senaste decennierna och användningen av vacciner i det svenska vaccinationsprogrammet. Om enskilda vacciner kan utlösa senare allergi är omdebatterat. Frågan har varit särskilt aktuell för kikhostevaccin som innehåller beståndsdelar som kan stimulera bildningen av antikroppar (IgE) som kopplas till allergi. I en engelsk studie av amningens effekter på barnets senare hälsa, hävdades att vaccination med kikhostevaccin av helcellstyp kraftigt skulle öka risken för senare astma. Studien var emellertid upplagd på ett sådant sätt att denna risk blev grovt överskattad. I de stora svenska kikhostevaccinprövningarna har vi inte funnit några belägg för någon ökning av allergiska sjukdomar hos barn som fått DTP eller DTPa vaccin. Däremot fanns en viss ökning av allergirisken hos de barn som haft kikhosta. Dessa svenska resultat ger ett gott underlag för att undanröja rädslan för allergier efter vaccination med DTP-vaccin. När det gäller mässling-påssjuka-röda hund finns flera internationella studier där man inte kunnat påvisa någon ökad risk, varken hos barn som MPR-vaccinerats eller som haft någon av sjukdomarna. En schweizisk studie antyder snarast lägre risk för astma hos barn som haft mässling eller som vaccinerats mot denna sjukdom.
Nej. Vaccin tillförs just för att aktivera kroppens egna immunförsvar, så att ett skydd kan fås innan man träffar på smittämnet. Vaccinerade och ovaccinerade barn har lika stor risk att insjukna i icke-vaccinförebyggbara sjukdomar.
Nej. Ett gott immunförsvar kan hjälpa individen att hantera infektioner den stöter på, men om man saknar immunitet och smittas av t.ex. mässling kommer man att insjukna, oavsett hur bra immunförsvar man har. Vaccination är det bästa och säkraste sättet att förebygga sjukdom.
En vattenlösning av formaldehyd (formalin) används för att inaktivera beståndsdelar i en del vacciner och kan finnas kvar i små mängder i det färdiga vaccinet. Vi utsätts för formalin på många sätt i det dagliga livet eftersom det i gasform bland annat frigörs från spånplattor i möbler och byggnadsmaterial och dessutom är en beståndsdel i tobaksrök. Den mängd formalin som tillförs i samband med vaccinationer är försumbar jämfört med den totala exposition som människan utsätts för. Det finns för närvarande inga belägg för att formalin utlöser allergiska reaktioner i samband med vaccination.
Aluminiumsalter (aluminiumhydroxid eller aluminiumfosfat) ingår som ett adjuvans i de flesta inaktiverade vacciner för att stärka immunsvaret mot de antigen vaccinet ger skydd mot. Aluminiumsalter har använts i vacciner över 70 år. Mängden av aluminium som finns i vacciner är väldigt liten. Den vanligaste mängden aluminium i en dos vaccin är 0,5-0,7 milligram, vilket är ungefär hälften av den tillåtna mängden. Aluminium är en vanlig metall i vår omgivning och finns bland annat i dricksvatten och föda. Vuxna äter i genomsnitt 7-9 milligram av aluminium per dag. Det finns lika mycket aluminium i två liter av modersmjölksersättning som i en dos av vaccin. Jämförande studier har gjorts hos barn på hur mycket aluminium som tar sig in i blodbanan via upptag från tarmen via födan (bröstmjölk, bröstmjölksersättning och barnmat) och via vaccinationer som ingår i vaccinationsprogram för barn. Halterna av aluminium som tas upp från vaccin och födan ligger väl under de nivåer som anses vara säkra.
Kvicksilverföreningar som tiomersal (på engelska: thimerosal) användes tidigare som konserveringsmedel i flertalet vacciner. De vacciner som används i det svenska barnvaccinationsprogrammet är fria från kvicksilverinnehållande konserveringsmedel sedan 1992-93. Tidigare användning av kvicksilverföreningar i vaccinerna hade inga påvisbara negativa effekter, men allmänna miljöhänsyn har lett till att kvicksilverhaltiga konserveringsmedel tagits bort ur vaccinerna.
De flesta vacciner levereras i engångsförpackningar och innehåller inga konserveringsmedel alls. Ett vanligt konserveringsmedel numera är en organisk fenol-förening, fenoxietanol, med låg toxicitet som bryts ner och snabbt försvinner ur kroppen.
Läkemedel som använder tiomersal som konserveringsmedel innehåller cirka 25 mikrogram kvicksilver, vilket motsvarar 2-3 portioner insjöfisk. När vacciner innehåller restmängder av tiomersal är mängden vanligtvis cirka 50-1000 gånger lägre.
Pandemrix, vaccinet mot den nya influensan A(H1N1) som gavs under pandemin 2009-2010, innehöll konserveringsmedlet tiomersal. Det vaccinet hade högre hållbarhetskrav än vanliga influensavaccin och därför behövde vaccinet innehålla tiomersal.
Tillsatser är ämnen som aktivt tillsätts vid formuleringen av slutprodukten, medan restämnen är rester av substanser som har använts vid tillverkningen av ett läkemedel. Vilka tillsatser finns i enskilda vacciner kan man läsa om på Läkemedelsverkets webbplats.
Förkortningen HHE står för hypotonisk-hyporesponsiv episod, vilket är en ovanlig reaktion som kan uppträda inom 48 timmar efter vaccination. Under episoden som varar från några minuter till en timme blir barnet slappt, blekt och okontaktbart. Symtomen försvinner av sig själva och leder inte till några men. Den exakta mekanismen bakom HHE är inte klarlagd. HHE efter tidigare vaccination utgör inte någon kontraindikation för fortsatt vaccinering. En bedömning bör dock göras av barnhälsovårdsöverläkare eller vid barnmedicinsk mottagning och vanligen ges nästa vaccination under observation.