Frågor och svar om vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund

De tre sjukdomarna orsakas av virus. Mässling orsakas av morbillivirus, påssjuka av parotitvirus och röda hund av rubellavirus. Morbilli- och rubellavirus sprids via luften som droppar (aerosol). Parotitvirus finns i saliv och överförs som droppsmitta eller via direktkontakt.

Mässling är en av världens mest smittsamma sjukdomar. Viruset kan orsaka allvarlig sjukdom och komplikationer som till exempel lung- och hjärninflammation. Sjukdomen är en av de största dödsorsakerna för små barn i låginkomstländer. I höginkomstländer är dödligheten till följd av mässling 1 per 1 000-5 000 insjuknade. Det senaste dödsfallet i mässling i Sverige var 2013 då en immunsupprimerad vuxen person avled till följd av encefalit orsakad av mässlingvirus. En annan komplikation, som är mycket sällsynt (1 per 100 000 insjuknade), är en degenererande hjärninflammation kallad subakut skleroserande panencefalit (SSPE) som ofrånkomligen leder till döden.

Påssjukevirus orsakar oftast inflammation av spottkörtlar, men kan även angripa testiklar, äggstockar och bukspottskörteln, samt orsaka hjärnhinneinflammation.

Om en kvinna infekteras av röda hund-virus under tidig graviditet (första trimestern) innebär detta en mycket hög risk - upp till 90 procent - för allvarliga fosterskador. Skadorna drabbar framförallt fostrets hjärta, hjärna, syn och hörsel.

Medan epidemierna fortfarande förekom ledde en säkerställd röda hund-infektion under graviditet till att många familjer valde att avsluta graviditeten med abort. I den senaste svenska epidemin 1978-1980, då totalt 496 gravida smittades, valde 176 av kvinnorna att avsluta sin graviditet. Övriga 320 fullföljde sin graviditet och födde totalt 19 skadade barn.

Av de tre sjukdomarna är mässling mest smittsam. Man har beräknat att varje mässlingssjuk i genomsnitt smittar 15-18 andra, förutsatt att alla som den sjuke träffar på är mottagliga, det vill säga inte har haft sjukdomen förut eller är vaccinerade. Ett fall av påssjuka orsakar under samma förutsättningar 10-12 fall, och ett fall av röda hund 7-8 nya fall.

Fram till dess att det kombinerade vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR) introducerades 1982 var sjukdomarna vanliga. Därefter sjönk antalet rapporterade fall kraftigt inom loppet av några år. Idag, över 30 år efter att MPR-vaccinationen infördes, är alla tre sjukdomarna ovanliga. Mässling och röda hund har helt eliminerats i Sverige, vilket innebär att virusen inte längre cirkulerar kontinuerligt inom landet.

Så länge vi har fungerande vaccinationsprogram löper man mindre risk att insjukna, eftersom sjukdomarna hålls borta. Slutar vi vaccinera så kommer sjukdomarna tillbaka och då blir även risken att insjukna i Sverige högre.

Sedan 1985 år har två barn med kongenital (medfödd) röda hund fötts i Sverige, år 2011 respektive 2014. I båda fallen var mödrarna ovaccinerade och blev smittade utomlands.

För att sjukdomarna inte ska få fäste i befolkningen och orsaka återkommande epidemier krävs att 90-95 procent av befolkningen är immuna (skyddade), antingen genom vaccination eller genom att ha blivit smittade och haft sjukdomarna. Vaccination är det bästa och säkraste sättet att få immunitet, då man undviker sjukdom och eventuella komplikationer.

Eftersom mässling är mest smittsam av de tre sjukdomarna, så ökar troligen först antalet mässlingsfall varje år, och senare även antalet fall av påssjuka eller röda hund. Efter 5-10 år kan det uppstå större epidemier av mässling hos mottagliga individer.

Ett exempel på vad som kan hända om färre barn vaccineras kommer från Storbritannien. På grund av en nedgång i vaccinationstäckningen där runt millennieskiftet ökade antalet mässlingsfall kraftigt i landet och sjukdomen fick fäste i befolkningen igen. Detsamma skulle kunna hända i Sverige.

Ja, barn och vuxna som har medfödd eller förvärvad immunbrist, till exempel cancerpatienter under behandling med cellgifter, transplanterade patienter och andra patienter med kroniska sjukdomar som får immunsupprimerande behandling. Dessa individer kan inte vaccineras med MPR-vaccin, eftersom vaccinet innehåller levande försvagade virusstammar, och löper därmed en hög risk både att bli smittade och drabbas av allvarliga komplikationer.

Barn som är för unga att vaccineras skulle också löpa en större risk att insjukna om mässlingsepidemier åter blev vanliga. Eftersom risken att få allvarlig sjukdom, och även att få allvarliga sena komplikationer till följd av mässling är större bland spädbarn, är det extra viktigt att skydda dem genom att hålla landet fritt från mässling.

Alla som inte har immunitet mot sjukdomarna riskerar att smittas vid kontakt med någon som är sjuk. Immunitet får man genom att ha haft sjukdomen eller genom vaccination.

Sjukdomarna är vanliga i många andra länder, och utlandsresenärer löper därför högre risk att smittas. Även i Sverige kan man smittas av någon som varit utomlands och smittats där, men denna risk är låg.

Eliminering innebär att smittämnet, till exempel mässlingsvirus, inte längre cirkulerar kontinuerligt inom landet. Eliminering är något som verifieras av en regional WHO-kommitté på basis av underlag gällande bland annat sjukdomsförekomst, vaccinationstäckning och övervakningsparametrar. Eliminering kan verifieras om ingen inhemsk cirkulation har förekommit under tre års tid.

Även om vi har eliminerat mässling och röda hund, genom en hög immunitet generellt i befolkningen, så finns det fortfarande personer som saknar immunitet eftersom de varken har haft sjukdomen eller vaccinerat sig. Om dessa exponeras för mässlingsviruset, t.ex. vid en utlandsresa, kan de insjukna. De kan sedan sprida viruset inom Sverige till andra utan immunitet. Så länge spridningen inte pågår inom landet under 12 månader eller mer så anses smittämnet fortfarande vara eliminerat.

De flesta smittkedjor i Sverige är också korta, och utbrott med mer än fem personer är ovanliga (se figur). Om en smittsam person har många kontakter, t.ex. sitter länge i ett väntrum, eller bor i ett område där många saknar immunitet, blir risken för utbrott större. Utbrotten brukar dock sällan få spridning utanför området eller gruppen.

Figur. Antal fall inom svenska utbrott av mässling 2007 - 30 juni 2017.

Vaccin mot mässling ger ett mycket gott skydd mot sjukdomen: mellan 97 och 99 procent av alla som fått två doser mässlingsvaccin är skyddade. Men det betyder också att en till tre av 100 personer som är vaccinerade ändå kan få mässling om de kommer i kontakt med smittan. Detta kan bero på att immunsystemet inte svarat så bra på vaccinet.

I en befolkning med hög vaccinationstäckning som i Sverige, är det väntat att se mässlingsfall bland vaccinerade individer vid utbrott.

Alla tre sjukdomarna förekommer fortfarande såväl i Europa som i resten av världen. Förekomsten i länder där vaccin ingår i vaccinationsprogrammet beror på när vaccinationsprogrammet startade och hur många som valt att vaccinera sig. Länder med låg vaccinationstäckning drabbas av större epidemier.

Enligt WHO rapporterades över 250 000 fall av mässling i världen under 2015, men underrapporteringen är stor. WHO uppskattar att närmare 10 miljoner personer insjuknade det året och att mer än 134 000 personer dog som en följd av en mässlingsinfektion.

Även i Europa kan mässling orsaka många sjukdomsfall. I ett stort utbrott i Frankrike 2008-2011 rapporterades över 22 000 fall. Nästan 5 000 patienter lades in på sjukhus och tio dog. I Holland insjuknade 2013-2014 över 2 600 personer i ett område där många av religiösa skäl valt bort vaccination, 182 barn lades in på sjukhus och ett barn dog. I ett utbrott i Rumänien 2016-2017 har flera personer dött, varav ett antal spädbarn som var för unga för att vaccineras.

Mindre epidemier av påssjuka har setts under de senaste åren i några länder i Europa och i USA. Många av de insjuknade är unga vuxna i högskoleålder. Under ett utbrott i Bosnien-Hercegovina 2010-2012 rapporterades över 7 800 fall. Majoriteten av de insjuknade var i åldern 15-19 år, en grupp som missat vaccinationer under och efter Bosnienkriget på 1990-talet. Under 2016 rapporterades över 5 000 fall av påssjuka i USA.

I ett utbrott av röda hund i Rumänien 2011-2012 rapporterades drygt 20 000 fall och 22 bekräftade fall av medfödd röda hund. I Polen insjuknade 38 000 personer under 2013, de flesta var unga män som inte vaccinerats på grund av att röda hund-vaccin tidigare bara getts till flickor.

WHO publicerar regelbundet statistik över antal rapporterade mässlingsfall per land och månad.

Distribution of measles cases by country and by month (who.int)

Observera dock att rapporteringen från vissa länder kan vara bristfällig och påverka det totala antalet angivna fall, samt att rapporteringen sker med viss försening, vilket innebär att fall kan ha skett de senaste 2-3 månaderna även om det står "0" i tabellen.

WHO Europa publicerar motsvarande statistik för länderna i den europeiska regionen. I rapporterna framgår det tydligt vilken som är den senaste statistiken för respektive land.

Measles and rubella surveillance data (who.int)

Den europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC) rapporterar varje månad om aktuella utbrott av mässling. Huvudsakligen nämns utbrott inom EU/EEA-området, men även utbrott i andra länder kan nämnas. Observera att endast en rapport per månad innehåller information om mässling.

Communicable Disease Threats Reports (ecdc.europa.eu)

Det finns idag två registrerade likvärdiga MPR-vacciner i Sverige: M-M-RVAXPRO och Priorix.

FASS Allmänhet (fass.se)

MPR-vaccin innehåller levande försvagade virusstammar av mässlings-, påssjuke- och röda hundvirus, samt hjälpämnen som aminosyror och sockerföreningar. Spårämnen av antibiotika kan förekomma. MPR-vaccin innehåller varken tiomersal eller aluminiumföreningar.

Mer om innehållet i vacciner och tillverkningsprocessen: Innehållet i vaccin (Läkemedelsverket.se).

Efter injektionen förökar sig viruspartiklarna. Eftersom viruspartiklarna är försvagade leder detta till en symtomlös eller mycket lindrig infektion. Kroppens immunförsvar reagerar på infektionen och producerar antikroppar som neutraliserar viruspartiklarna. Samtidigt lär sig immunförsvaret att känna igen dessa typer av virus och ett immunologiskt minne utvecklas, så att kroppen kan reagera snabbt om den stöter på samma virus igen.

Mängden virus i en dos av vaccinet har noga prövats ut för att ge så lite symtom som möjligt i samband med vaccinationen men ett så gott långsiktigt skydd som möjligt.

Vacciner är bland de säkraste typerna av läkemedel som har utvecklats. Säkerhetskraven är mycket höga eftersom vaccin ges till friska individer. Vacciner har först testats i kliniska studier och sedan introduktionen i vaccinationsprogram har vaccinernas effekt och säkerhet följts över tid.

Vaccin mot mässling och röda hund har funnits och använts sedan 1960-talet och getts till många miljoner individer. Kombinerade vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR-vaccin) utvecklades under 1970-talet och har ingått i det svenska vaccinationsprogrammet för barn sedan 1982.

MPR-vaccin är mycket effektivt. En dos MPR-vaccin ger skydd mot mässling, påssjuka och röda hund hos cirka 93-95 procent av alla vaccinerade individer. Två doser MPR-vaccin ger skydd hos cirka 97-99 procent av de vaccinerade och krävs för ett långvarigt skydd mot alla tre sjukdomarna.

En dos MPR-vaccin ger cirka 95 procent av alla vaccinerade individer skydd mot sjukdomarna. Det finns dock individer som trots vaccination inte får skydd. Den andra dosen ges för att dessa ska få en ny chans. Den andra dosen gör också att ett långvarigt skydd upprättas. Eftersom mässling, påssjuka och röda hund numera är så sällsynta i Sverige kan skyddet nämligen inte förstärkas genom att man utsätts för virus i omgivningen.

Det finns en risk att bli sjuk även om man är vaccinerad, eftersom vaccinerna inte är 100 procent effektiva. Risken att bli smittad är större om man har nära och långvarig kontakt med en person som är i smittsamt skede. Om man är vaccinerad och ändå blir sjuk kan man däremot få en mildare sjukdom. Det är också ytterst ovanligt att man skulle smitta någon annan om man själv är vaccinerad.

Det viktigaste skälet till utvecklingen av kombinationsvacciner är att det minskar antalet injektioner. Alla vacciner har från början tagits fram som enskilda vacciner, och därefter har man utarbetat kombinationsvacciner. Detsamma gäller till exempel vaccin mot difteri och stelkramp eller kombinerat vaccin mot hepatit A och B.

Kraven för godkännande av kombinationsvacciner är desamma som för enskilda vacciner, det vill säga en kombination får inte ge sämre skydd eller mer biverkningar.

Nej. För närvarande finns det inte separata vacciner mot mässling, påssjuka och röda hund tillgängliga i Sverige. Man har visat att kombinationsvacciner är lika effektiva och säkra som de enskilda vaccinerna var. Immunförsvaret har en mycket god förmåga att ta hand om flera agens samtidigt.

Efter att barnet är fött ger man MPR-vaccin till kvinnor som funnits sakna skydd mot röda hund. Det har tidigare funnits ett vaccin mot enbart röda hund men detta saluförs inte längre i Sverige.

Om man har immunitet sedan tidigare, genom att ha haft sjukdomen eller genom vaccination, så kommer immunförsvaret att känna igen viruset och neutralisera det. Risken för biverkningar är låg eftersom kroppen redan har ett skydd.

Nej, en MPR-vaccinerad individ kan inte överföra virus till en annan individ.

MPR-vaccin kan ges antingen subkutant (under huden) eller intramuskulärt (i muskeln). Enligt Läkemedelsverket finns det ingen kliniskt relevant skillnad mellan de två administreringssätten, varken avseende immunsvar eller säkerhet. Enligt Rikshandboken för barnhälsovård saknas det tillräckligt underlag för att säga om subkutan eller intramuskulär injektion är lindrigast.

I Sverige ska alla barn erbjudas MPR-vaccination vid 18 månaders ålder och i årskurs 1 eller 2.

Ja, alla rekommenderas två doser av MPR-vaccin och alla barn ska erbjudas kompletterande vaccinationer upp till 18 års ålder.

Om barnet fick den första dosen MPR-vaccin (eller vaccin mot enbart mässling) före 12 månaders ålder, bör barnet betraktas som ovaccinerat, och erbjudas två doser MPR-vaccin med minst 4 veckors intervall.

Om risken att få mässling är hög är det viktigt att vaccinera tidigt, för att förhindra sjukdomsfall. I Sverige, där risken att barn smittas av mässling är låg, är det istället bättre att vaccinera vid en högre ålder, eftersom vaccinationssvaret då blir bättre.

De flesta mödrar har antikroppar mot mässling, påssjuka och röda hund i sitt blod. Antikroppar förs över till barnet via moderkakan och ger ett visst skydd mot infektion under de första levnadsmånaderna. Om vaccinet ges för tidigt slås de försvagade viruspartiklarna i vaccinet ut av antikropparna och vaccinet får därmed sämre effekt.

Ja, den första dosen MPR-vaccin kan erbjudas från 12 månaders ålder inom ramen för det allmänna vaccinationsprogrammet. En tidigareläggning av den ordinarie dosen kan vara aktuell vid ökad smittrisk, till exempel inför en utlandsresa eller vid ett utbrott. Sjuksköterskor som genomgått vissa specialistutbildningar får ordinera MPR-vaccin till barn från 12 månaders ålder, eftersom det är inom ramen för vaccinationsprogrammet.

Ja. MPR-vaccinet kan ges vid samma tillfälle som det hexavalenta vaccinet och pneumokockvaccinet. Immunförsvaret har en mycket god förmåga att ta hand om flera agens samtidigt. Det är viktigt att varje vaccin bereds på rätt sätt och att de inte blandas ihop. Olika injektionsställen för respektive vaccin ska alltid användas.

Barnen får ett bättre skydd, både på kort och lång sikt, om de är lite äldre vid vaccinationen, eftersom immunsystemet då har mognat mer. Detta är viktigt för barnet, som får ett bättre skydd, och för befolkningsimmuniteten på sikt.

Ja, alla vaccinationer är frivilliga, men en senarelagd vaccination innebär att barnet är mottagligt för mässling, påssjuka och röda hund under en längre del av sitt liv. Det riskerar då att insjukna i samband med en utlandsresa eller om det uppstår smittspridning i Sverige.

Enligt smittskyddslagen är det fortfarande regioner som ansvarar för att erbjuda vaccinationer till elever i förskoleklass. Om kommunen har kommit överens med regionen om detta kan elevhälsan ändå erbjuda vaccination mot MPR i förskoleklassen. Eftersom MPR-vaccination i förskoleklass faller utanför de ramar som anges i föreskriften om vaccination av barn krävs dock läkarordination för dessa vaccinationer.

Konsoliderad version av HSLF-FS 2016:51 Folkhälsomyndighetens föreskrifter om vaccination av barn i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn

Den som inte vaccineras löper en risk att bli smittad, särskilt vid utlandsresor, vilket dels innebär att man riskerar att bli sjuk och få allvarliga komplikationer, och dels att man kan sprida smitta till andra. Om man insjuknar i vuxen ålder är det vanligt att sjukdomsförloppet blir svårare.

Den effekt man uppnår med ett vaccinationsprogram är en kombination av två faktorer, dels den skyddseffekt vaccinet ger den enskilda individen, och dels hur många som vaccineras. Ju fler som är vaccinerade, desto färre blir det kvar som kan sprida smitta och till slut upphör sjukdomen att cirkulera.

Om vi bara vaccinerade den ena halvan av befolkningen så skulle detta få två effekter. Dels skulle det bli kvar några oskyddade pojkar som kunde smittas av påssjuka och några oskyddade flickor som löper risk att smittas av röda hund under en graviditet som vuxna, eftersom alla inte blir vaccinerade och vaccinerna inte är hundraprocentigt skyddande. Dessutom skulle sjukdomarna fortsätta att cirkulera i den andra halvan, och risken att smittas för de som saknar skydd skulle kvarstå.

Ja. Vaccinet är godkänt för användning från 9 månaders ålder. Om barnet ska resa utomlands eller om det pågår ett mässlingsutbrott i närområdet är det lämpligt att ge en extra dos vaccin från denna ålder, eftersom det i dessa fall rör sig om en ökad smittrisk. Vid särskilt hög smittrisk kan MPR-vaccin ges redan från 6 månaders ålder genom så kallad off-label användning. Observera att det krävs läkarordination för att ge MPR-vaccin före 12 månaders ålder.

Folkhälsomyndighetens rekommendationer för vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund

Många barn som vaccineras före 12 månaders ålder får inte något skydd av vaccinationen. Detta kan ha olika orsaker, till exempel att immunförsvaret inte har mognat tillräckligt eller att antikroppar från mamman påverkar vaccinationssvaret negativt. För att säkerställa att barn som vaccinerats före ett års ålder får ett bra skydd ska de erbjudas den ordinarie dosen vid 18 månaders ålder.

Regioner har inte någon skyldighet att erbjuda MPR-vaccinationer före 12 månaders ålder, eftersom dessa inte omfattas av det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Som regel ingår det inte heller i BVC:s uppdrag att tillhandahålla resevaccinationer. I en del regioner har man ändå valt att erbjuda yngre barn MPR-vaccination på BVC, till exempel inför utlandsresor. I andra regioner får föräldrarna vända sig till en vårdcentral eller resevaccinationscentral för vaccinationen.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att barn över 9 månaders ålder erbjuds MPR-vaccination inför utlandsresor som innebär en ökad smittrisk (under resan eller på resmålet). Vid särskilt hög smittrisk kan MPR-vaccin ges redan från 6 månaders ålder genom så kallad off-label användning. I vissa fall innebär dock resvägen eller resmålet en låg risk att smittas, till exempel om man reser med egen bil, eller inom Norden.

Det är svårt att ge ett uttömmande svar på vid vilka resor det är aktuellt att ge barn MPR-vaccinationen före 18 månaders ålder. En längre vistelse i ett land med inhemsk cirkulation av mässling, eller pågående utbrott på orten eller i regionen, och mycket kontakt med lokalbefolkningen innebär en större risk att smittas. I länder som har eliminerat mässling är däremot risken att smittas låg, även om utbrott kan ske även i dessa länder. Flygplatser är mötesplatser där många människor från olika länder samlas och som därför innebär en ökad risk att exponeras för mässling.

Följande faktorer bör man alltså beakta:

• resmålet – vilket land, region och ort
• resväg – eventuella stopp på vägen (flygplatser, tågcentraler, rastplatser, etc.)
• typ av resa – turism eller nära kontakt med lokalbefolkning (inklusive släktingar)
• resans längd
• barnets ålder vid den tänkta vaccinationstidpunkten
• generell hälsostatus, eventuella kontraindikationer, behov av andra vaccinationer och så vidare

Skyddet efter MPR-vaccination utvecklas gradvis. Två veckor efter vaccinationen kan man påvisa antikroppar och efter 3-4 veckor har de flesta svarat på vaccinet och bildat skyddande antikroppar. Men, även vaccinationer som ges kort tid innan avresa medför ett visst skydd.

Biverkningar och reaktioner på vaccinationen kan uppstå 1-2 veckor efteråt. En vaccination bör därför bokas in i god tid före avresa, för att barnet ska hinna få ett skydd och för att undvika att barnet mår dåligt under resan. Det är dock ganska ovanligt med biverkningar efter MPR-vaccination och risken att de uppstår efter andra vaccindosen är ännu lägre. Vid ökad smittrisk bör man därför inte avstå vaccination av rädsla för biverkningar.

Det är upp till den vaccinerande enheten att besluta om eventuella kostnader för vaccin och besök för vaccinationer som inte ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Regioner har därför möjlighet att ta ut en kostnad för MPR-vaccination av barn före 12 månaders ålder.

Ja, barn kan få antikroppar från mamman som ger dem ett skydd mot infektionssjukdomar. Under graviditeten förs IgG-antikroppar aktivt över till barnet genom moderkakan. Denna process startar omkring den 28:e graviditetsveckan och fortsätter fram till födseln. Det innebär att prematurt födda barn har lägre nivåer av IgG-antikroppar och därmed ett sämre skydd mot infektioner.

Kvinnor som har haft mässling har högre antikroppsnivåer och för därför över mer antikroppar till barnet, jämfört med vaccinerade kvinnor. Ju högre nivåer av antikroppar barnet har vid födseln, desto längre tid kommer det att vara skyddat, eftersom antikropparna bryts ned gradvis.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att samtliga i befolkningen har ett skydd mot mässling. Alla barn erbjuds två doser vaccin genom det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Vuxna bör särskilt se över sitt behov av vaccinationer inför utlandsresor.

Mer om rekommendationer för vaccination

På vår sida om rekommendationer för MPR-vaccination finns en tabell som kan ge vägledning till om en kvinna som vuxit upp i Sverige blivit erbjuden vaccination.

Rekommendationer för vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund

Om en kvinna är osäker på om hon har immunitet eller inte kan hon låta vaccinera sig. En serologisk undersökning inför vaccination behövs inte. Därefter bör hon vänta minst en månad med att bli gravid.

De flesta gravida kvinnor i Sverige erbjuds provtagning för bestämning av antikroppar mot röda hundvirus. Syftet är att fånga upp dem som inte haft sjukdomen och inte blivit vaccinerade, och dem som trots vaccination saknar antikroppar. Ungefär 2-5 procent saknar antikroppar och erbjuds vaccination efter graviditeten.

Det räcker med en dos vaccin mot röda hund för skydd.

Vuxna kan vända sig till 1177 för att få veta var man som vuxen kan vaccinera sig. Man kan vaccinera sig på många vårdcentraler och vaccinationsmottagningar.

1177 (1177.se)

Alla barn erbjuds MPR-vaccin genom det allmänna vaccinationsprogrammet för barn, vid 18 månaders ålder och i årskurs 1 eller 2. Om barnet har missat någon av doserna eller om man är osäker på om barnet har fått alla vaccinationer enligt schemat, bör man i första hand ta kontakt med barnets barnavårdscentral eller skolsköterska (beroende på barnets ålder). Alla barn har rätt till kostnadsfri kompletterande MPR-vaccination (med två doser) upp till 18 års ålder.

Nej. Om man är säker på att en person fått två doser vaccin mot mässling, behöver man inte ge en tredje dos. 97-99 procent av alla som fått två doser har fått ett gott skydd mot mässling.

Din arbetsgivare ansvarar för att bedöma risken att smittas av sjukdomar i arbetet och vid behov erbjuda vaccination. Risken att bli smittad av mässling är generellt sett högre för hälso- och sjukvårdspersonal jämfört med den allmänna befolkningen. Folkhälsomyndigheten rekommenderar att samtliga i befolkningen har ett skydd mot mässling.

Mer om rekommendationer för vaccination

Som arbetsgivare ansvarar du för att bedöma risken att smittas av sjukdomar i arbetet och vid behov förebygga sådana risker, enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om smittrisker (AFS 2018:4) (av.se)

Vid risk att smittas av mässling kan det exempelvis bli aktuellt att erbjuda anställda vaccination.

Sjukdomar, smitta och mikrobiologiska risker (av.se)

Ja. Genom amningen förs främst antikroppar av typen IgA över och dessa tas inte upp av barnet. Antikroppar från bröstmjölk påverkar därmed inte effekten av MPR-vaccin och ger inte heller något skydd mot mässling. Överförda antikroppar kan däremot ge ett lokalt skydd i mag-tarmkanalen mot andra sjukdomar.

Ja. Även om mässlings- och påssjukevirus odlas fram på ägg innehåller vaccinet inte tillräcklig mängd äggprotein för att framkalla överkänslighetsreaktioner. Barn med äggallergi kan vaccineras med MPR-vaccin enligt vanliga rutiner på BVC och inom elevhälsan.

Nej, medfödda immunbristsjukdomar är en kontraindikation för MPR-vaccination, eftersom det är ett levande försvagat vaccin. Sådana sjukdomar är ovanliga och diagnosticeras vanligtvis före 6 månaders ålder. Eftersom MPR-vaccinerna är godkända för användning först från 9 månaders ålder, bör de allra flesta barn med medfödd immunbrist ha diagnostiserats när MPR-vaccination blir aktuell. Det bör dock beaktas att risken för att barn med oidentifierade immunbristsjukdomar vaccineras ökar ju tidigare vaccinationen erbjuds.

MPR-vaccin, som innehåller levande försvagade virusstammar, kan försvaga tuberkulinreaktionen. Om man givit MPR-vaccin bör man vänta en månad med att sätta PPD. Om PPD givits först kan MPR-vaccin ges när hudtestreaktionen utvärderas (vanligtvis på tredje dagen efter det att tuberkulintestet satts).

Blod, plasma och gammaglobulinpreparat innehåller antikroppar mot mässling, påssjuka och röda hund. Därför bör man vänta tre månader innan MPR-vaccin ges för att vaccinet ska ge full effekt.

Nej. En serologisk undersökning inför vaccination behövs inte. Om personen redan har antikroppar mot någon eller flera av sjukdomarna när denne vaccineras kommer immunförsvaret att neutralisera viruset i vaccinet.

De vanligaste biverkningarna efter MPR-vaccination är rodnad och smärta på injektionsstället samt feber. Ett blekt utslag 7-12 dagar efter vaccination förekommer hos 5-10 procent. Enstaka personer kan få övergående lindrig ledvärk eller en kortvarig förstoring av lymfkörtlar.

Eftersom MPR-vaccinet innehåller levande men försvagade virusstammar så kan det orsaka en försvagad form av sjukdomarna. Besvären brukar vara lindriga och gå över på några dagar. Även om mässlingsliknande symtom uppstår kan man inte smitta andra. Denna reaktion är mycket mildare än symtomen vid en infektion av mässling.

Nej, varken testikelinflammation eller sterilitet har rapporterats efter MPR-vaccination. De virusstammar som ingår i MPR-vaccinet är försvagade. Om pojkar däremot smittas av påssjuka efter pubertetsstart kan de få testikelinflammation. Sterilitet efter påssjuka är dock ovanligt.

Allvarliga biverkningar efter MPR-vaccination är mycket ovanliga. Av dem som får feber kan enstaka barn drabbas av en feberkramp. Det inträffar i så fall vanligen i samband med en snabb temperaturstegring.

I mycket sällsynta fall kan ett barn drabbas av tillfällig trombocytopeni (lågt antal blodplättar) efter MPR-vaccination.

Allvarliga allergiska biverkningar i form av astma, nässelutslag och allergisk chock är också mycket sällsynta. Allergisk chock har förekommit, men det rör sig om färre än ett fall per en miljon vaccinerade.

Sammantaget är det betydligt säkrare att vaccinera sig eller sitt barn, än att få sjukdomarna.

Det har rapporterats om fall där hjärninflammation har förekommit efter vaccination med MPR-vaccin. Det har däremot inte kunnat säkerställas om dessa fall har varit orsakade av vaccinvirus. Hjärninflammationen kan ha haft andra orsaker än vaccinationen. Frekvensen har angivits till ett fall per en miljon vaccinerade (1 på 1 000 000).

Risken att få hjärninflammation i samband med att man insjuknar i sjukdomarna är betydligt högre. Risken vid infektion med mässling är 1 på 1 000 fall, vid påssjuka 2–4 på 1 000 fall, och vid röda hund cirka 0,2 på 1 000 fall.

Misstankar om att MPR-vaccin skulle kunna orsaka autism tog fart i och med en studie publicerad 1998 i den vetenskapliga tidskriften The Lancet med efterföljande stor medial uppmärksamhet. Studien som var genomförd av en engelsk forskargrupp handlade om kronisk tarmsjukdom hos tolv barn med utvecklingsstörningar. Bland resultaten redovisades att föräldrar till åtta barn i studien kopplade uppkomsten av symtomen på beteendestörningar till MPR-vaccinationen. Även om författarna till Lancet-artikeln påpekade att ett samband mellan MPR-vaccin och autism inte hade påvisats genom studien, så kritiserades artikeln för att antyda detta (Lee et al., Lancet, 1998). De flesta i forskargruppen tog senare avstånd från tolkningen av artikeln (Murch et al., Lancet, 2004). Artikeln har sedan dragits tillbaka av Lancet (Lancet, Feb 2, 2010).

Flera stora och populationsbaserade studier som gjordes senare har inte visat något samband mellan MPR-vaccination och kronisk tarmsjukdom eller autism.

Läs mer: Kan MPR-vaccin orsaka kronisk tarmsjukdom och autism?