Frågor och svar om vaccination mot vattkoppor

En frisk person som haft vattkoppor blir immun mot sjukdomen och kan därför inte få den igen. Vattkoppsvirus finns däremot kvar i kroppen efter att sjukdomen har läkt ut, och kan ibland orsaka bältros senare i livet.

Vattkoppsvaccin ger ett bra skydd mot vattkoppor, men inget vaccin ger ett totalt skydd mot sjukdom. Det finns alltid en liten risk för att få sjukdom trots vaccination, om den som blivit vaccinerad träffar en person som är smittsam med vattkoppor. Den som blir sjuk trots vaccination brukar få en lindrigare sjukdom än ovaccinerade personer.

Smittsamheten är som störst från några dagar innan utslagen kommer, till en knapp vecka efter att de uppkommit. Så länge det finns vätskande blåsor kan den som är sjuk smitta vidare.

De flesta som får vattkoppor har ett förhållandevis ofarligt sjukdomsförlopp, men inte alla. Feber, huvudvärk och klåda från blåsorna kan vara besvärligt. Det finns risk för komplikationer, exempelvis med bakteriell infektion i blåsorna, lunginflammation eller infektion i centrala nervsystemet som cerebellit (balanssvårigheter), meningit (hjärnhinneinflammation) och encefalit (hjärninflammation).

Yngre barn som får vattkoppor brukar ha ett lindrigare sjukdomsförlopp än äldre barn. Spädbarn som är yngre än sex veckor och misstänks ha smittats med vattkoppor ska undersökas av vårdpersonal.

Nyfödda barn får skydd av sin biologiska mammas antikroppar under de första sex månaderna. Om hon inte haft vattkoppor saknar det nyfödda barnet skydd mot sjukdomen och kan få vattkoppor om det träffar en person som är smittsam med vattkoppor.

Små barn utan skydd mot vattkoppor kan bli svårt sjuka och få besvärliga sjukdomssymtom som gör att de behöver behandling på sjukhus. Spädbarn som är yngre än sex veckor och misstänks ha smittats med vattkoppor ska undersökas av vårdpersonal.

Vuxna som får vattkoppor riskerar ett mer besvärligt förlopp än barn. Personer med försämrat immunförsvar, exempelvis till följd av ålder, behandling eller sjukdom, löper också risk att få ett mer allvarligt förlopp om de insjuknar med vattkoppor.

Nej. Man behöver själv ha haft vattkoppor för att kunna utveckla bältros. Att träffa någon som har vattkoppor ökar inte risken för att insjukna med bältros.

Det är möjligt för en person som varken haft vattkoppor eller blivit vaccinerad mot vattkoppor, att bli smittad med vattkoppsvirus av en person som har bältros med vätskande blåsor. Risken att bli smittad med vattkoppsvirus från bältrosblåsor är dock mycket låg jämfört med risken att bli smittad med vattkoppsvirus från en person som är smittsam med vattkoppor.