Frågor och svar om vaccinationer

Vacciner stimulerar kroppens immunförsvar så att individen får ett skydd mot sjukdom. När kroppen träffar på ett smittämne (virus, bakterie, parasit eller svamp) stimuleras immunförsvarets celler. Efter genomgången sjukdom får kroppen ett immunologiskt minne. Nästa gång kroppen blir utsatt för samma typ av smittämne kommer immunförsvaret att känna igen det. Kroppens svar blir då snabbare och kraftigare och kan förhindra att den smittade blir sjuk på nytt.

Med vaccination uppnår man immunitet mot smittsamma sjukdomar utan att behöva bli sjuk och gå igenom de risker det innebär. Vid vaccination tillförs kroppen antigen, vilket kan vara ett försvagat smittämne, delar av ett smittämne eller något som liknar smittämnet man önskar skydda mot. När kroppens immunförsvar träffar på antigenet stimuleras immunförsvarets celler och antikroppar bildas. Om den vaccinerade senare träffar på det riktiga smittämnet kommer individen redan ha ett skydd och kunna undvika att bli sjuk.

Flockimmunitet skyddar även ovaccinerade

När de allra flesta i befolkningen är vaccinerade mot en sjukdom finns det få personer som kan sprida smittan. Detta kallas flockimmunitet och innebär att sjukdomen kan hållas borta. På så sätt skyddas ovaccinerade individer, till exempel spädbarn och människor med allvarliga underliggande sjukdomar som gör att de inte svarar på vaccination eller inte kan vaccineras.

Särskilt bra flockimmunitet uppnås av de vacciner som förhindrar både sjukdom och bärarskap av smittämnet (som vaccin mot Haemophilus influenzae typ b och konjugerat pneumokockvaccin).

Sjukdomar kan utrotas

Vaccination skulle kunna utrota en del sjukdomar. Detta förutsätter att smittämnet som ger sjukdomen bara finns hos människor, att det finns ett effektivt vaccin och att vaccinet ger långvarigt skydd. Hittills är smittkoppor den enda infektionssjukdom som helt utrotats. Stora insatser pågår för att utrota polio och man har lyckats utrota poliovirus typ 2 och 3.

Olika sätt att vaccinera

De flesta vacciner ges som sprutor. Injektion ges till spädbarn i låren och till större barn och vuxna på utsidan av överarmen. Det finns ett fåtal vacciner som är drickbara (till exempel mot kolera eller rotavirusinfektion) eller som kan ges i form av nässpray (till exempel mot influensa).

Antal doser som behövs varierar från vaccin till vaccin. För vissa vacciner krävs påfyllnadsdoser senare i livet för att behålla skyddet.

Man ska känna till anatomin i lår respektive arm och fixera låret/armen på ett bra sätt innan man sticker. Vid subkutan injektion vinklas nålen cirka 30-45°. Man kan lyfta ett hudveck för att minska risken att nålen accidentellt hamnar i muskel. Vid intramuskulär injektion vinklas nålen istället cirka 90°, det vill säga man sticker vinkelrätt mot huden. WHO rekommenderar att man vid intramuskulär injektion sträcker huden mellan tumme och pekfinger och sticker där emellan.

Upprepa vaccinationen med rätt dos. Endast fullständiga doser räknas.

Den som har legitimation eller särskilt förordnande enligt patientsäkerhetslagen är skyldig att föra journal. Ordinationen ska signeras av den person som har givit den. Om iordningställandet och administreringen av vaccinet har delegerats ska den som har utfört uppgiften också journalföra den.

Vårdgivaren ansvarar för att genom direktiv säkerställa att ledningssystemet innehåller rutiner för journalföring, inklusive hur uppgifter ska dokumenteras, medan det är verksamhetschefen som inom ramen för ledningssystemet ska ta fram, fastställa och dokumentera rutinerna. Vårdgivaren ansvarar för att valet av system för journalföring samt tillhörande rutiner tillsammans uppfyller befintlig lagstiftning.

De juridiska förutsättningarna är angivna i patientdatalagen, men lagstiftningen ger vårdgivaren utrymme för varierande tekniska lösningar vid val av system för journalföring. Rutinerna för journalföring ska bland annat beskriva om journalen ska föras i ett elektroniskt system eller i ett manuellt pappersbaserat register. Det får finnas flera journaler för samma patient hos en och samma vårdgivare. Om så är fallet bör det av rutinerna framgå vilka uppgifter som ska dokumenteras var och att information kan återfinnas på flera ställen.

Journalföring av vaccinationer ska ske i enlighet med patientdatalagen och Socialstyrelsens föreskrifter om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen har tagit fram en handbok som stöd för tillämpning av lagstiftningen.

Läs mer:

• Patientdatalagen (2008:355) (PDL) (riksdagen.se)
• Senaste version av HSLF-FS 2016:40 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om journalföring och behandling av personuppgifter i hälso- och sjukvården (socialstyrelsen.se)
• Journalföring och behandling av personuppgifter i hälso- och sjukvården (socialstyrelsen.se)
• Patientsäkerhetslagen (2010:659) (.riksdagen.se)

I patientdatalagen framgår vilka uppgifter en patientjournal minst ska innehålla, om de finns tillgängliga. Mer information hittar du i Socialstyrelsens handbok om informationshantering och journalföring.

Vid en vaccination ska bland annat följande uppgifter framgå av journalen:

• patientens identitet
• uppgifter om aktuellt hälsotillstånd och medicinska bedömningar (utifrån t.ex. en hälsodeklaration)
• uppgifter om överkänslighet för läkemedel eller vissa ämnen
• att inga kontraindikationer till vaccination finns
• uppgifter om lämnade samtycken (i de fall patienten är underårig så gäller detta vårdnadshavares samtycke)
• ställningstagande till att patienten ska få vaccin (förskrivningsorsak)
• vilket vaccin som ordinerats inklusive dos och administrationssätt
• batch-/lotnummer
• vem som ordinerat vaccinet
• datum för vaccination
• vem som iordningställt patientdosen och administrerat vaccinet
• vem som har gjort en viss anteckning i journalen och tidpunkten för detta.