Vanliga frågor om TBE

TBE är en engelsk förkortning för tick-borne encephalitis, fästingburen hjärninflammation. TBE orsakas av ett virus som överförs till människa huvudsakligen via fästingar. TBE kan kategoriseras som en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan spridas mellan djur och människor.

TBE har varit känt sen 1930-talet och de första TBE-fallen i Sverige upptäcktes på 1950-talet.

TBE orsakas av TBE-virus, som hör till familjen flavivirus. Det finns tre olika typer av TBE-virus: en europeisk eller västlig typ, en sibirisk typ och en Fjärran Östern-typ. Det är endast den europeiska typen som finns i Sverige.

TBE-virus sprider sig framför allt via bett av Ixodes-fästingar. Viruset finns i fästingens spottkörtlar och kan därmed snabbt överföras vid ett bett. Risken för överföring av TBE-virus till människa, då en smittad fästing suger blod, är inte kartlagd i detalj. Den varierar sannolikt med ett flertal faktorer som virusmängd och blodsugningstid.

TBE smittar inte från person till person och det finns inga kända fall som visar att TBE kan överföras från mamman till fostret under graviditet. Utomlands förekommer att människor smittas av TBE genom opastöriserad mjölk från smittade kor, getter eller får. Några sådana fall har inte rapporterats i Sverige, men det kan inte uteslutas att de förekommit utan att ha upptäckts.

För TBE finns effektiva vacciner, som kan ges till vuxna och till barn från ett års ålder. Andra sätt att skydda sig mot TBE (och andra fästingburna infektioner som exempelvis borrelia) är att bära kläder som skyddar delar av kroppen, så som långbyxor nedstoppade i stövlar eller liknande. Genom en granskning av kroppen kan man hitta fästingar som fortfarande kryper omkring och hinna avlägsna dem innan de biter sig fast. Mygg- och fästingmedel ger inget tillförlitligt skydd mot fästingbett.

Vaccin mot Tick Borne Encephalitis (TBE) – fästingburen encefalit

Det tar oftast mellan 4 och 10 dagar från fästingbettet till att man blir sjuk, men inkubationstiden för TBE kan vara ända upp till en månad (2─28 dygn). En relativt stor andel av de som insjuknar i TBE vet inte om att de blivit fästingbitna före insjuknandet.

De flesta som smittas av TBE blir inte alls sjuka. Symtom på TBE utvecklas hos 10─30 procent av de som blivit infekterade och dessa personer får en influensaliknande sjukdomsbild med feber och muskelvärk. Dessa symtom går vanligen över efter 4–7 dagar, men 20–30 procent av personerna som haft symtom drabbas av en andra TBE-fas efter ungefär en vecka. De insjuknar då med symtom på hjärn- och/eller hjärnhinneinflammation med hög feber, svår huvudvärk, illamående, förvirring och andra neurologiska problem som ofta kräver sjukhusvård. En del får dessa allvarliga symtom från hjärnan direkt, utan en föregående mild feberepisod.

De flesta som insjuknar blir helt återställda, men ungefär en tredjedel av de som haft neurologiska symtom får långdragna eller bestående besvär med bland annat uttalad trötthet och minnesstörningar. Vissa personer får bestående förlamningar även om det är ovanligt. Dödsfall kan också förekomma men är sällsynta (ca 0,5–2 procent av rapporterade fall). TBE ger oftast lindriga symtom hos yngre barn och det är sällan de behöver intensivvårdsbehandling för TBE.

Vid en akut TBE-infektion bildas antikroppar mot TBE-virus, som kan påvisas via blodprov. Även virusets arvsmassa kan påvisas med molekylärbiologiska metoder. De olika virustyperna (europeisk, sibirisk respektive Fjärran Östern) kan inte särskiljas med de test som används rutinmässigt.

Det finns inget specifikt läkemedel som är verksamt mot TBE-virus. Behandlingen blir därför symtomatisk, det vill säga den inriktas mot att lindra patientens symtom.

Nej, allt talar för att genomgången sjukdom ger ett livslångt skydd (immunitet) mot att insjukna igen.

De tre senaste åren (2021–2023) har 500–600 fall av TBE anmälts per år i Sverige. Detta motsvarar en incidens på cirka 5–6 fall per 100 000 invånare. Det finns dessutom ett okänt antal infekterade personer som aldrig anmäls, sannolikt för att de haft milda eller inga symtom. Det är troligt att i stort sett alla de anmälda fallen haft en infektion i nervsystemet, eftersom de personer som endast insjuknar med influensaliknande symtom sällan söker sjukvård eller provtas för TBE.

Antalet TBE-fall har ökat de senaste decennierna, vilket sannolikt beror på en kombination av olika faktorer som antalet smittade fästingar och värddjur, vegetationsperiodens längd och vädret. Prognoser för framtiden är emellertid svåra att göra av samma orsak, det vill säga att det är många och olika typer av faktorer som påverkar epidemiologin.

Tick Borne Encephalitis (TBE) – sjukdomsstatistik

Det beror sannolikt på en kombination av olika faktorer så som antalet smittade fästingar och förekomsten av värddjur (exempelvis gnagare och hjortdjur), vegetationsperiodens längd och vädret.

TBE är en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen och alla diagnosticerade fall anmäls av behandlande läkare och diagnosticerande laboratorium till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten. På Folkhälsomyndighetens webbplats finns statistik om i vilka regioner TBE-fallen har anmälts. Var fallen sannolikt har smittats framgår av de epidemiologiska årsrapporterna.

Tick Borne Encephalitis (TBE) – sjukdomsstatistik

Sjukdomen förekommer på flera platser i Sverige och övriga Östersjöländer, i östra och centrala Europa samt i stora delar av Asien.

I Sverige förekommer sjukdomen främst i Götaland och Svealand. Smittan har under de senaste decennierna spridit sig framförallt västerut men även norrut i landet och bland annat blivit vanligare kring Vättern och Vänern. TBE är vanligast längs ostkusten och en betydande andel av de rapporterade fallen brukar smittas i Uppland och Södermanland samt kring Mälaren. Hur många som vaccinerat sig av de som bor och vistas i olika områden påverkar sannolikheten att insjukna i TBE.

Folkhälsomyndigheten har tagit fram underlag om vilka kommuner som har en förhöjd förekomst av TBE.

Områden med förhöjd förekomst av TBE

Även i områden där många fall smittas är det bara en liten andel av alla fästingar som bär på TBE-viruset, som mest några få procentenheter. Därför är det liten risk att smittas efter enstaka fästingbett.

Det är dessutom betydande skillnader i TBE-förekomst mellan olika områden (även områden som ligger mycket nära varandra) och olika år, både vad gäller andelen fästingar som bär på virus och antalet rapporterade fall.

Mer detaljerad information kring utbredningen av TBE i Sverige finns på de regionala smittskyddsenheternas webbsidor och på 1177.se.

Vaccination brukar av de regionala smittskyddsenheterna rekommenderas till permanent- och sommarboende i områden där det finns risk att smittas av TBE, samt till personer som vistas utomhus i sådana områden.

Se information på 1177 för vilka områden som av respektive smittskyddsenhet bedöms vara så kallade riskområden.

Rekommendationer om vaccination brukar även gestillpersoner som kommer att vistas i skog och mark i andra länder där smittan finns.

Efter vaccinationen kan det bli rött, ömt och svullet på injektionsstället. En del personer kan även få ont i huvudet och må illa, kräkningar förekommer men är ovanliga. Vissa kan känna en allmän sjukdomskänsla, trötthet eller muskel- och ledvärk. Feber är en vanlig biverkan framför allt bland små barn, särskilt efter den första vaccindosen. Besvären brukar gå över inom några dagar.

Allvarligare biverkningar av TBE-vaccin är mycket ovanliga.

Ja, vaccinerna skyddar mot alla typer av TBE-virus, det vill säga den europeiska, den sibiriska och Fjärran Östern-typen.

Nej, TBE-vaccin skyddar inte mot borreliainfektion. Studier av vaccin mot borrelia pågår, men inget vaccin finns tillgängligt ännu.

Nej, TBE-vaccinet hindrar inte fästingen från att bita sig fast i huden. Vaccinet kan bara förebygga den sjukdom som TBE-viruset kan orsaka.

Vaccination mot TBE ingår inte i något nationellt vaccinationsprogram i Sverige, så de allra flesta får bekosta vaccinationerna själva.

Enskilda regioner har övervägt eller beslutat att erbjuda TBE-vaccination inom ramen för regionala vaccinationsprogram. Läs mer om vad som gäller i olika regioner hos 1177.

Vaccination mot TBE (1177.se)

Fästingar trivs i fuktig och frodig terräng som till exempel i lövskog och i högt gräs. Andra typiska områden där fästingar förekommer är lundar, åkerrenar, strandbuskage och gräsmarker.

I Sverige dominerar den så kallade vanliga fästingen (Ixodes ricinus) som finns i hela Götaland, nästan hela Svealand och även, men i mindre antal, utefter Norrlandskusten. De senaste decennierna har den även börjat sprida sig inåt landet i Norrland, främst utmed de stora älvarna. Det är förmodligen fåglar och vandrande däggdjur som bidragit till denna spridning.

Förutom den vanliga fästingen, som förekommer rikligt i Sverige, upptäckte man 2015 en annan fästingart som kan sprida TBE, tajgafästingen (även kallade sibirisk fästing, Ixodes persulcatus), i Norrbotten och på öar nordost om Umeå.

Det är smågnagare så som möss och sorkar, och andra viltlevande däggdjur, särskilt rådjur och andra hjortdjur, som är värddjur för fästingar. Även boskap, husdjur och människan samt fåglar kan fungera som värddjur för fästingar.

Katter och hundar kan föra med sig fästingar, som kan krypa över på människor. För att undvika detta bör man kamma djurets päls när det rört sig i områden med känd fästingförekomst och döda de eventuella fästingar man upptäcker. En blodfylld fästinghona som släpper från hund eller katt kan lägga upp till 2 000 ägg, som alla kan bli en ny blodsugande fästinglarv. Fästingägg och fästingar överlever dock inte länge i torr inomhusmiljö.

Fästingen genomgår flera stadier i sin utveckling; från ägg till larv, till nymf och därefter till vuxen (adult) fästing. Totalt lever en fästing i tre till fyra år.

Larven ser ut som fästingar i de andra stadierna, men är mindre, ungefär en halv millimeter lång, och har endast sex ben, till skillnad från nymfen och den vuxna fästingen som har åtta ben. Nymfen är cirka 1 millimeter och den vuxna fästingen är 3–4 millimeter lång.

För att utvecklas vidare behöver fästingen i varje stadium suga blod, vanligen från fåglar och däggdjur. Den vuxna honan behöver dessutom ett blodmål innan hon kan bli befruktad och lägga ägg, varefter hon dör.

Det är vanligt att den som fått ett fästingbett redan samma dag får en mindre rodnad runt bettet och att det kliar. Detta brukar gå över av sig själv inom några dagar.

En liten andel fästingar bär på smittämnen, som kan föras över till människa när fästingen biter sig fast eller snart därefter. Om TBE-virus skulle överföras får de flesta inga besvär alls eller enbart lindriga symtom, eftersom kroppens eget immunförsvar hinner bekämpa viruset innan det sprids i kroppen.

Men 20–30 procent av alla som insjuknar i TBE får allvarliga symtom som hjärnhinne- och hjärninflammation med hög feber, svår huvudvärk, förvirring och i vissa fall kramper och förlamningar.

Det finns även flera andra smittämnen som kan spridas av fästingar och det är därför klokt att försöka minska risken för fästingbett.

Fästingar är normalt aktiva mellan mars och oktober i Sverige, men det skiljer sig en del beroende på var i landet du befinner dig. Fästingarna är aktiva när det är 5 plusgrader eller varmare vilket innebär att de kan vara aktiva nästan året om i delar av södra Sverige. I norra Sverige kommer fästingsäsongen igång senare, vanligen i maj och avslutas i september. De flesta TBE-fallen insjuknar dock under högsommaren och tidig höst, vilket beror på att det är då människor exponeras mest för fästingar.

Det är viktigt att följa råden om hur man ska skydda sig mot fästingbett och ta bort fästingar, oavsett om man är vaccinerad eller inte.

Fästingar brukar trivas i gräs- och buskvegetation, särskilt där det är fuktigt. Fästingar är aktiva under vår, sommar och höst. Eftersom fästingarna ofta tar ganska lång tid på sig att välja ett lämpligt bettställe kan följande råd minska risken att bli fästingbiten:

• Kontrollera huden och kläderna regelbundet för att upptäcka och ta bort eventuella fästingar.
• Då dessa åtgärder inte utesluter att fästingar kommit innanför kläderna rekommenderas att man efter vistelse i fästingområde granskar hela sin kropp.

TBE-viruset finns i fästingens spottkörtlar och kan därmed snabbt överföras vid bett. Fästingen bör oavsett detta tas bort så snart som möjligt, till exempel med en finspetsig pincett eller en fästingborttagare:

• Ta tag om fästingen så nära huden som möjligt och dra rakt ut. Försök se till så att hela fästingen följer med, men om delar av fästingens käkparti blir kvar i huden kan du låta dem vara. Kroppen stöter oftast själv bort resterna.
• Kontrollera huden där du blev biten. Ett mindre rött märke och övergående klåda är normalt att få men om en påtaglig rodnad uppträder inom några veckor eller om du till exempel får feber, huvudvärk eller känner dig sjuk på annat sätt, bör du kontakta vården.