Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om smittkoppor
LyssnaSmittkoppor var en mycket smittsam virussjukdom som tidigare drabbade människor i hela världen. Smittkoppor var den första sjukdomen som man framgångsrikt kunde vaccinera mot. Tack vare vaccinationsinsatser kunde Världshälsoorganisationen (WHO) år 1980 förklara världen vara fri från smittkoppor.
Sidans information
Vad orsakar smittkoppor och hur sprids sjukdomen?
Smittkoppor orsakades av variolavirus, som tillhör gruppen ortopoxvirus. Smittkoppor var en oerhört smittsam sjukdom. Den spreds framför allt som droppsmitta men kunde också spridas luftburet (bland annat via ventilationssystem). Smittkoppor har till exempel kunnat spridas mellan olika sjukhusavdelningar som till och med legat på skilda våningsplan.
Symtom och behandling
Sjukdomen orsakade karakteristiska hudutslag, ofta över hela kroppen, men smittkoppsviruset kunde drabba i stort sett alla organsystem, inte minst luftvägarna. De sjuka blev oftast svårt påverkade, och dödligheten bedömdes vara cirka 20 procent, men kunde vid vissa epidemier vara betydligt högre. Följdtillstånd efter skador på nervsystemet var mycket vanliga.
Inkubationstiden, det vill säga tiden från att en person har blivit smittad till att hen får symtom, var i regel omkring 12 dagar (8–20 dagar).
Det finns antivirala läkemedel som bedöms kunna användas som behandling.
Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik
Det finns inget epidemiologiskt övervakningsprogram för sjukdomen vid Folkhälsomyndigheten utan sjukdomens utbredning följs via omvärldsbevakning
Smittkoppsviruset kan diagnostiseras med molekylärbiologiska metoder eller med hjälp av elektronmikroskopi. Analyserna måste utföras i högsäkerhetslaboratorium.
Förebyggande åtgärder
Det finns vacciner utvecklade som kan användas om behov skulle uppstå.
Anmälan och åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
Smittkoppor klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig och samhällsfarlig sjukdom. Om ett fall av smittkoppor skulle upptäckas måste det enligt smittskyddslagen omedelbart anmälas till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten som rapporterar till internationella myndigheter enligt det internationella hälsoreglementet IHR. Vidare åtgärder sker enligt särskilda framtagna beredskapsplaner.
Exempel på tidigare utbrott
Smittkoppor är en av historiens värsta farsoter och bedöms ha orsakat många miljoner dödsfall under tusentals år. Det senaste svenska utbrottet av smittkoppor inträffade 1963 i Stockholm, i vilket 27 personer insjuknade och fyra personer dog. Första fallet var en svensk sjöman, som anlänt till Sverige med flyg från Australien via bland annat Indonesien och Indien. Själv var han inte särskilt sjuk, men han smittade sin mormor och hennes hemsamarit. Först i den tredje generationens fall ställdes diagnosen, och man hade sedan en spridning i ytterligare fyra led. Av de fyra som dog var två ovaccinerade, och hos de övriga två fallen låg vaccinationstillfället mer än 40 år tillbaka i tiden.
Kommentar
Den första smittkoppsvaccinationen utfördes i Sverige år 1801, och 1816 blev det obligatoriskt att vaccinera alla barn mot smittkoppor. Sjukligheten i smittkoppor i landet minskade i och med detta mycket påtagligt, även om epidemiska utbrott, vilka framför allt drabbande äldre personer, inträffade under hela 1800-talet. Som en konsekvens av att smittkopporna var på väg att utrotas slutade man vaccinera allmänt i Sverige år 1976. År 1979 upphörde även vaccinationen av särskilda riskgrupper.
Det sista land som förklarades fritt från sjukdomen var Somalia (1977).