Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om pneumokockinfektion och pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin
LyssnaPneumokocker är en av de vanligaste orsakerna till bakteriella luftvägsinfektioner. Sjukdomar orsakade av pneumokocker finns över hela världen.
Sidans information
Vad orsakar pneumokockinfektion och hur sprids sjukdomen?
Sjukdomen orsakas av bakterien pneumokock (Streptococcus pneumoniae). Pneumokocker är ett av de vanligaste smittämnena som orsakar infektioner i luftvägarna. Det finns över 100 olika serotyper (undertyper) av pneumokocker.
Pneumokocker förekommer ofta i näsa och svalg, även hos friska personer och framför allt hos barn. Småbarn blir vanligen bärare av pneumokocker under längre tid (en till flera månader) jämfört med äldre barn och vuxna (en till ett par veckor). Pneumokocker sprids som droppsmitta eller via nära kontakt.
- Pneumokockinfektion (invasiv) – sjukdomsstatistik
- Pneumokockinfektion (pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin G [PNSP]) – sjukdomsstatistik
Symtom och behandling
Tiden från att man har smittats tills man blir sjuk (inkubationstiden) är en till tre dagar.
Pneumokocker är en vanlig orsak till lunginflammation, öroninflammation och bihåleinflammation. Bakterien kan även orsaka allvarliga (invasiva) infektioner såsom hjärnhinneinflammation (meningit) och blodförgiftning (sepsis).
Pneumokockinfektioner är i regel lätta att behandla med penicillin.
Vissa pneumokocker har utvecklat en resistens (nedsatt känslighet) mot penicillin. Penicillinresistenta pneumokocker (PNSP) är ofta också resistenta mot ett eller flera andra vanliga antibiotika. Vid infektioner som orsakas av PNSP behöver man använda andra antibiotika än penicillin vid behandling.
Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik
Utbredningen av invasiva pneumokockinfektioner och PNSP övervakas av Folkhälsomyndigheten genom smittskyddsanmälningar, omvärldsbevakning samt sjukdomsspecifik övervakning.
Diagnos ställs via molekylärbiologisk diagnostik och bakterieodling från till exempel luftvägssekret, blod eller ryggmärgsvätska. Sjukdomen diagnosticeras på landets mikrobiologiska laboratorier.
Folkhälsomyndigheten utför serotypning av invasiva isolat och isolat från fall av PNSP.
- Mikrobiellt övervakningsprogram för Streptococcus pneumoniae (invasiva)
- Mikrobiellt övervakningsprogram för Streptococcus pneumoniae (PcG MIC≥0.5)
Förebyggande åtgärder
Allvarliga pneumokockinfektioner kan förebyggas med vaccin. Vacciner ger skydd mot vissa serotyper av pneumokocker. Vaccination mot pneumokocker erbjuds inom nationella vaccinationsprogram till alla spädbarn och till personer som hör till riskgrupper för allvarlig pneumokocksjukdom.
Vaccination mot pneumokockinfektion
Med tanke på att den största smittspridningen sker i förskolemiljö är bra hygienrutiner i förskolan av stor vikt.
Den viktigaste åtgärden för att minska spridningen av penicillinresistenta pneumokocker (PNSP) är en klok antibiotikaanvändning. Handläggning och utredning av PNSP-bärarskap sköts i samråd med smittskyddsläkare.
Anmälan och åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
Invasiv pneumokockinfektion är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom och inträffade fall ska anmälas till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten.
Infektion eller bärarskap med PNSP är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig och smittspårningspliktig sjukdom. Fall anmäls till smittskyddsläkaren och till Folkhälsomyndigheten.
Övriga pneumokockinfektioner, till exempel lunginflammation och öroninflammation, leder sällan till några smittskyddsåtgärder och är inte anmälningspliktiga.
Mer om anmälningspliktiga sjukdomar