Sjukdomsinformation om ebola

Lyssna

Ebolavirus kan orsaka blödarfeber (hemorragisk feber) med hög dödlighet. Utbrott av sjukdomen förekommer med jämna mellanrum i Central- och Västafrika.

Sidans information

Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.

Vad orsakar ebolavirusinfektion och hur sprids det?

Ebolaviruset är ett RNA-virus som tillhör virusfamiljen filovirus, som orsakar blödarfeber. Det finns sex varianter av ebolaviruset, varav fyra orsakar sjukdom hos människor. Varianterna är zairevirus, sudanvirus, taï forest-virus och bundibugyo-virus.

Idag anses den naturliga värden vara fladdermöss (fruit bats), men det är inte helt klarlagt. Virus överförs till människor från dessa fladdermöss. Men smittvägen är oftast indirekt via hantering av rått kött från andra infekterade djur såsom apor och hjortdjur.

Ebolavirus smittar mellan människor genom infekterade kroppsvätskor såsom saliv och blod, vilket framför allt innebär en risk för anhöriga och vårdpersonal. Även sexuell smitta förekommer. En särskild risk för virusspridning är vid kontakt med döda kroppar under förberedandet och genomförandet av en begravning.

Infekterade personer blir smittsamma först vid symtomdebuten och smittsamheten ökar under sjukdomsförloppet. Genomgången infektion ger immunitet, men det är oklart hur länge skyddet består och mot vilka typer av ebolaviruset det skyddar mot.

Symtom och behandling

Insjuknandet sker snabbt i influensaliknande symtom som hög feber, huvudvärk, halsont, mag- och tarmsymtom samt muskelsmärtor. I slutet av sjukdomsförloppet kan blödningar uppstå på huden och i inre organ. Dödligheten varierar men har beräknats ligga på 50–90 procent vid utbrott i drabbade afrikanska länder. Med tillgång till adekvat intensivvård är dödligheten sannolikt betydligt lägre. Gravida har hög risk för sjukdom, och fosterdöd eller spontanabort är vanligt förkommande under sjukdomsförloppet.

Inkubationstiden, det vill säga tiden från att en person har blivit smittad till att hen får symtom, är 2–21 dagar.

Det finns ett par läkemedel framtagna mot varianten zairevirus. I övrigt finns ingen specifik behandling mot sjukdomen utan vården går ut på att behandla symtomen.

Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik

Sjukdomens utbredning övervakas av Folkhälsomyndigheten genom smittskyddsanmälningar och omvärldsbevakning.

Virala hemorragiska febrar (exklusive denguefeber och sorkfeber) – sjukdomsstatistik.

Sjukdomen diagnosticeras genom att smittämnets arvsmassa påvisas med molekylärbiologiska metoder vid Folkhälsomyndighetens laboratorium. Senare i sjukdomsförloppet kan virusspecifika antikroppar påvisas i blod från patienten. Ebolavirus ingår i beredskapsdiagnostiken på Folkhälsomyndigheten.

Filovirus (Ebolavirus, Marburgvirus) (PCR)

Förebyggande åtgärder

Familjemedlemmar och sjukvårdspersonal bör alltid vara noga med att undvika kontakt med blod och kroppsvätskor från den som är smittad. Strikt skyddsklädsel krävs vid vård av sjuka personer.

Det finns ett godkänt vaccin mot en av varianterna av ebolavirus, den som kallas zairevirus.

Anmälan och åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Ebola klassas enligt smittskyddslagen som en samhällsfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten. Om man misstänker blödarfeber ska extra smittskyddsåtgärder vidtas och patienten provtas och vårdas på en isoleringsavdelning. Vid positivt prov ska patienten flyttas till en högisoleringsavdelning.

Mer om anmälningspliktiga sjukdomar

Exempel på tidigare utbrott

Det i särklass största ebolautbrottet hittills drabbade Liberia med omkringliggande länder 2013–2015.

Läs mer

Publikation

Uppdaterad:

Skriv ut

Mer att läsa inom Smittsamma sjukdomar A-Ö