Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om Clostridioides difficile-infektion
LyssnaVid antibiotikabehandling rubbar man den normala tarmfloran vilket kan leda till diarrébesvär. Den viktigaste orsaken till svårare diarré i samband med antibiotikabehandling är överväxt av bakterien Clostridioides difficile.
Sidans information
Vad orsakar Clostridioides difficile-infektion och hur sprids det?
C. difficile är en sporbildande bakterie vars sporer kan överleva i omgivningen runt smittade personer under lång tid och därigenom lätt spridas till andra. Bakterien kan bilda gifter, toxiner, som verkar irriterande på tarmslemhinnan.
Cirka 2–5 procent av befolkningen, spädbarn ofta i ännu större andel, har bakterien i tarmen utan att visa tecken till sjukdom. Om bärare av bakterien av något skäl antibiotikabehandlas rubbas bakteriefloran i tarmen vilket resulterar i ökad risk för bakterien att växa till. Om bakterien är toxinbildande kan patienten drabbas av diarré av varierande svårighetsgrad.
Sjukdomen orsakar mest problem inom vården och särskilt på sjukhus där fler personer tillhör riskgruppen för att drabbas och dels många behandlas med antibiotika. När fler har sjukdomen innebär det också att risken för smittspridning ökar. Någon egentlig inkubationstid kan man inte tala om, eftersom det oftast är patientens "egna" bakterier som utlöser sjukdomstillståndet. Sporadiska fall, utan koppling till antibiotikabehandling, förekommer.
Symtom och komplikationer
Sjukdomsbilden kan variera från mycket lindrig diarré till en mer sällsynt stormande sjukdomsbild med hög feber och blodiga diarréer. I det sistnämnda fallet kan man se mycket uttalade skador på tarmslemhinnan. Dödligheten här anges vara cirka 20 procent.
Symtomen börjar vanligen under pågående antibiotikabehandling men kan även debutera efter avslutad kur.
Diagnostik och behandling
Diagnosen ställs främst genom att toxinet påvisas i patientens avföring.
Vid lindrig sjukdomsbild kan det ofta räcka med att man avslutar antibiotikabehandlingen för att tillståndet ska gå tillbaka. Patienter med svårare sjukdomsbild eller som fortsätter att ha tarmbesvär, trots utsatt medicinering, kan i regel framgångsrikt ges andra antibiotika som slår ut C. difficile-bakterierna. Behandling där man tillför den sjuka patienten avföringsbakterier från en frisk person har i utländska studier också visat sig vara effektivt. I mycket allvarliga fall kan tjocktarmen behöva opereras bort.
Förebyggande åtgärder
Det finns inget vaccin mot sjukdomen. En rationell förskrivning av antibiotika är viktigt för att minska antalet fall av C. difficile. Basala hygienrutiner och noggrann städning i vårdmiljön med spordödande medel förebygger risk för smittspridning.
Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
Patienter med misstänkt infektionsorsakad diarré bör vårdas på enkelrum med egen toalett. Det är viktigt att följa basala hygienrutiner vilket inkluderar handtvätt med tvål och vatten samt handsprit. Noggrann städning av handtag, sängbord, sängkanter, toaletter och andra ytor runt patienterna är av vikt för att minska risken för smittspridning i sjukhusmiljö.
Infektion med C. difficile är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Anmälan ska dock göras om sjukdomen har fått en anmärkningsvärd utbredning inom ett område eller uppträder i en elakartad form (paragraf 5 i smittskyddslagen). I Sverige finns sedan 2009 ett laboratoriebaserat nationellt övervakningssystem av C. difficile. Systemet är frivilligt och resulterar dels i veckorapporter och årsrapporter som beskriver det aktuella läget i landet.
Kommentarer
Utbrott av vissa C. difficile-typer, särskilt av sådana typer som är resistenta mot moxifloxacin, har rapporterats i Sverige och andra länder. Under 2012 utreddes ett långdraget utbrott av moxifloxacinresistent C. difficile typ 046 på Höglandsjukhuset i Eksjö. Ökad diagnostik, intensiv städning och översyn av sjukhusets antibiotikarutiner krävdes för att komma till rätta med smittspridningen (Läkartidningen 1-2, 2014).
C. difficile typ 027 med ökad resistens mot moxifloxacin har under början av 2000-talet orsakat utbrott i Nordamerika och delar av Europa. Denna typ producerar mer gift samt ger svårare symtom hos de drabbade patienterna. Typ 027 har även orsakat utbrott i Sverige men har varit mer sällsynt förekommande i Sverige jämfört med andra länder.