Sjukdomsinformation om amöbainfektion

Vad orsakar amöbainfektion och hur sprids sjukdomen?

Amöbainfektion orsakas av mikroorganismen Entamoeba histolytica (E. histolytica). Den kan mikroskopiskt inte särskiljas från Entamoeba dispar (E. dispar) som är en apatogen mikroorganism, det vill säga icke sjukdomsframkallande. För att skilja dessa mikroorganismer, eller parasiter, åt, måste en mer sofistikerad metodik användas (se nedan). Sedan denna metodik införts har man kunnat konstatera att sjukdomen amöbainfektion tidigare kraftigt överdiagnostiserats.

Antalet smittade fall inom landet är numera mycket lågt.

E. histolytica förekommer i tarmen som trofozoiter, det vill säga en aktiv fas i parasitens produktionsfas. De lämnar dock kroppen som cystor (en viloform). Trofozoiterna är känsliga för intorkning och omgivningstemperatur och är inte smittsamma i sig. Cystorna tål större temperaturvariation, men inte kokning, och kan leva och bibehålla sin förmåga att infektera under en längre tid. Till exempel via förorenat vatten. De kan dock inte föröka sig utanför människokroppen. Parasiten utsöndras via avföringen. Infektionsdosen är låg, endast några få cystor behövs för att man ska bli sjuk. Smittspridning sker främst via vatten eller födoämnen, men också direkt via händer och avföringsförorenade föremål.

Sexuell smitta har rapporterats.

En persons smittsamhet består så länge cystor kan påvisas i avföringen. I obehandlade fall kan en person bära på smittan under flera månader upp till år.

Symtom och behandling

Inkubationstiden, det vill säga tiden från att en person har blivit smittad till att hen får symtom, är normalt 2–4 veckor men kan variera från några dagar till flera månader.

En infektion med E. histolytica kan förlöpa helt symtomfritt och amöban lever då i tarmen utan att skada tarmslemhinnan. Amöban kan också orsaka lindrig diarrésjukdom. Ibland ses dock svår amöbadysenteri med smärtsamma tarmsammandragningar och frekventa, ofta blodiga, tarmtömningar samt påverkat allmäntillstånd. I enstaka fall kan amöbor spridas till andra organ och orsaka varhärdar, vanligtvis i levern.

Amöbainfektion behandlas med antibiotika. Antibiotikabehandling bör ges till såväl sjuka som symtomfria bärare av E. histolytica, både för att minska risken för komplikationer och för att minska smittsamheten.

Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik

Sjukdomen övervakas av Folkhälsomyndigheten.

Årsrapporter för anmälningspliktiga sjukdomar

Diagnos ställs med PCR eller mikroskopisk analys av avföringsprov eller tarmslemhinna. Cystor av E. histolytica (patogen) och E. dispar (apatogen) går inte att särskilja morfologiskt med mikroskopi, därför krävs PCR för artdifferentiering. PCR kan också användas för att påvisa E. histolytica i material från varhärd (abscess) och biopsier.

Blodprov för påvisande av antikroppar är av stort värde vid misstänkt amöbaorsakad varhärd i levern. I sådana fall kan man inte alltid påvisa amöban i feces (avföringen). Påvisande av antikroppar kan också ha värde vid svår dysenteri.

Analyskatalog – Mikrobiologiska analyser och tjänster – Acanthamoeba (PCR)

Förebyggande åtgärder

God vatten- och livsmedelshygien samt god handhygien förebygger smitta. Vid vistelse i områden där smittan är vanlig bör man dricka kokt eller buteljerat vatten samt undvika råa grönsaker och upprätthålla noggrann handhygien. Amöborna är liksom andra protozoer mycket motståndskraftiga mot vattenklorering. Det finns inget vaccin mot sjukdomen.

Anmälan och åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Infektion med E. histolytica är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig och smittspårningspliktig sjukdom. Inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten. E. dispar ska således inte anmälas enligt smittskyddslagen. Vid misstanke om inhemsk vatten- eller livsmedelsburen smitta ska miljökontoret eller motsvarande i kommunen kontaktas.

Mer om anmälningspliktiga sjukdomar

Exempel på utbrott

Vid ett vattenburet utbrott med mag- och tarmsymtom i Sälen 1986 (dricksvattnet blev förorenat med avloppsvatten) insjuknade under tre veckor totalt 3 600 personer. Hos dessa isolerades parasiten Giardia lamblia från cirka 1 500 personer och hos drygt 100 personer påvisades amöba (oklart om det var E. histolytica eller E. dispar).

Kommentar

Rödsot är en gammal svensk benämning för sjukdomstillstånd med blodiga diarréer. Namnet kan ha använts om amöbadysenterin men avsåg oftare den bacillära dysenterin (shigellainfektion). Dys kommer från grekiskan och betyder dålig, illa fungerande, enteri av grekiska enteron (tarm), och dysenteri kan tolkas som "ont i tarmen". Bägge sjukdomarna kan ha liknande symtombild och fick därför samma namn innan mikrobiologisk analys fanns tillgänglig. Senare benämnde man sjukdomarna amöbadysenteri respektive bacillär dysenteri.