Vem gör vad inom folkhälsoområdet

Många aktörer bidrar till att genomföra folkhälsopolitiken

Nedan beskriver vi övergripande vilka aktörer som verkar på olika nivåer och deras ansvarsområden. Vi ger också exempel på verksamheter som är relevanta för folkhälsan.

Översikt över vem som gör vad

Nationell nivå

För att nå det övergripande målet för folkhälsopolitiken, en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation, krävs insatser inom många områden och av flera aktörer.

Det är många nationella myndigheter som direkt eller indirekt är viktiga aktörer för att nå det nationella folkhälsopolitiska målet. Vissa av områdena ligger till stor del inom folkhälsopolitikens eget mandat och budget, till exempel arbetet med frågor om alkohol, narkotika, dopning, tobak, spel och hiv/aids. Andra centrala politiska områden är exempelvis utbildning, arbetsmarknad, arbetsliv, demokrati och bostäder. Kopplingen till hälso- och sjukvårdspolitiken är förstås också stark.

Folkhälsopolitiken är alltså tvärsektoriell, vilket tydliggörs av de åtta sektorsövergripande målområdena:

Regeringen

För att förverkliga sin politik utformar regeringen förslag om statens budget i en budgetproposition. Där redovisas hur statens utgifter ska fördelas mellan olika verksamheter och hur stora inkomsterna väntas bli. Förslagen lämnas till riksdagen som två gånger per år beslutar om budgeten. Statens budget består av 27 utgiftsområden, som alla rymmer ett eller flera områden. Folkhälsopolitiken ligger under utgiftsområde 9, Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Eftersom folkhälsopolitiken är sektorsövergripande redovisas folkhälsorelevanta insatser även inom andra utgiftsområden. Regeringen fastställer mål, uppgifter och resursfördelning för myndigheternas verksamhet, men får inte påverka hur myndigheterna tillämpar lagar eller fattar beslut i enskilda fall.

Socialdepartementet

Socialdepartementet, som en del av regeringskansliet, ansvarar för frågor som rör människors välfärd, vilket inkluderar folkhälsopolitiken. Folkhälsomyndigheten lyder under Socialdepartementet. För att genomföra folkhälsopolitiken utfärdas övergripande regleringsbrev, instruktioner och specifika regeringsuppdrag till myndigheter. Ibland används också nationella strategier, nationella samordnare och nationella handlingsplaner och/program.

Myndigheter med koppling till folkhälsopolitiken

För att nå det folkhälsopolitiska målet krävs insatser inom många områden och av många aktörer. Vissa av områdena ligger inom folkhälsopolitikens egna mandat och budget, till exempel frågor om alkohol, narkotika, dopning, tobak, spel och hiv/aids. Det behövs dock insatser inom flera andra områden, till exempel social omsorg, utbildning, arbetsmarknad, arbetsliv, demokrati, bostäder och hälso- och sjukvård. Dessa sakfrågor hanteras huvudsakligen av andra myndigheter. Samtidigt har Folkhälsomyndigheten ett samordningsansvar för hela folkhälsoarbetet och ska agera samlande, stödjande och pådrivande gentemot den statliga nivån.

Förutom Folkhälsomyndigheten är det alltså många andra myndigheter som har ansvar för frågor som rör det breda folkhälsoområdet. Detta synliggörs också i bilden nedan, som visar vilka myndigheter som är relevanta utifrån de åtta målområdena.

Illustration av myndigheter av relevans för olika målområden.

Som framgår av figuren har flera myndigheter betydelse för mer än ett av folkhälsans åtta målområden. De tvärsektoriella myndigheterna är relevanta för samtliga målområden. Denna illustration kan användas av alla som vill få överblick över de aktörer på nationell nivå som är särskilt relevanta för att nå det övergripande folkhälsopolitiska målet. Den kan också användas för att tydliggöra inom vilka områden som myndigheterna och andra aktörer kan behöva samarbeta.

Detta kan du läsa mer om i rapporten:

På väg mot en god och jämlik hälsa – Stödstruktur för det statliga folkhälsoarbetet

Folkhälsomyndigheten

Folkhälsomyndigheten har ett nationellt ansvar för folkhälsofrågor. Vår uppgift är att främja en god och jämlik hälsa, förebygga sjukdomar och skador samt verka för ett effektivt smittskydd och skydda befolkningen från olika former av hälsohot. Särskild vikt ska vi fästa vid de grupper som löper störst risk att drabbas av ohälsa. Arbetet baseras på Folkhälsomyndighetens instruktion och regleringsbrev samt på specifika regeringsuppdrag. I arbetet ingår att ta fram och sprida statistik och kunskapsstöd, bedriva verksamhet utifrån skyddslagstiftningar, fördela statsbidrag för förebyggande arbete samt stödja folkhälsoarbete på lokal och regional nivå. Vi har också ett övergripande ansvar för skydd mot smittsamma sjukdomar, beredskapsplanering inför utbrott av smittsamma sjukdomar, beredskapslager av smittskyddsläkemedel, vaccinationer, samt samordning av det nationella arbetet med antibiotikaresistens och vårdhygien.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen är en nationell myndighet, men eftersom de 21 länsstyrelserna huvudsakligen verkar på regional nivå beskrivs de under rubriken Regional och lokal nivå nedan. Även de 21 smittskyddsenheterna är en nationell myndighet som bedriver verksamhet på regional nivå. Detta beskrivs också närmare under Regional och lokal nivå.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsens uppdrag är att värna hälsa, välfärd och allas lika tillgång till god vård och omsorg. Verksamheten rör hälso- och sjukvården och socialtjänsten. I uppdraget ingår att ta fram föreskrifter, kunskapsstöd och statistik, göra uppföljningar och utvärderingar, stödja utvecklingen av e-hälsa, utfärda yrkeslegitimationer, dela ut statsbidrag och samordna hälso- och sjukvårdens insatser vid allvarliga händelser.

På Socialstyrelsens webbplats finns Kunskapsguiden och Metodguiden för socialt arbete. På dessa sidor presenteras kunskapsstödjande produkter, som till exempel publikationer, webbutbildningar, poddar, filmer och checklistor för dig som arbetar inom socialtjänsten eller hälso- och sjukvården.

• Kunskapsguiden (kunskapsguiden.se)
• Sök i metodguiden för socialt arbete (socialstyrelsen.se)

Regional och lokal nivå

Länsstyrelsen

Sverige är indelat i 21 län som alla har en länsstyrelse. Länsstyrelsen är en statlig samordnande myndighet, en servicemyndighet och en överklagandeinstans som också har tillsynsansvar.

Länsstyrelsen ska arbeta för att riksdagens och regeringens beslut får genomslag i respektive län med hänsyn till de förhållanden som råder där. Länsstyrelsen är därmed en länk mellan människor, kommuner och regionala aktörer i länet å ena sidan och regering, riksdag och centrala myndigheter å den andra. Varje länsstyrelse ska därmed verka för att det nationella folkhälsomålet uppnås inom ramen för de uppdrag som länsstyrelsen har, som till exempel regional tillväxt, samhällsplanering, friluftsliv och krishantering.

Länsstyrelsen har flera uppdrag inom området för social hållbarhet, vilket bland annat innefattar arbete med integration, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Länsstyrelserna hanterar också några specifika uppdrag inom folkhälsoområdet som rör frågor om alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar samt brottsförebyggande arbete.

Smittskyddsenheterna

De 21 smittskyddsenheterna bedriver det operativa smittskyddsarbetet i regionerna. Smittskyddsenheterna följer smittskyddsläget i regionen, ger stöd och råd till regionens hälso- och sjukvård och till allmänheten om hur de kan skydda sig mot smitta, samt ansvarar för det regionala smittspårningsarbetet i enlighet med smittskyddslagen.

Folkhälsomyndigheten samordnar arbetet i landet samt följer upp smittskyddsläget nationellt.

Regioner

Det finns 21 regioner i Sverige. Deras roll är främst att ansvara för hälso- och sjukvård, tandvård för barn och unga, kollektivtrafik och regional utveckling. Det senare innebär att skapa förutsättningar för en hållbar regional utveckling i alla delar av länet. Regionerna arbetar också med att utveckla frågor om kultur, turism, utbildning och folkhälsa i länen. Exempelvis är regionerna huvudmän eller uppdragsgivare för regionala kulturinstitutioner och de fördelar statliga medel i linje med de regionala kulturplanerna.

Folkhälsofrågorna organiseras på olika sätt i regionerna men genomförs oftast inom regionens ansvar för hälso- och sjukvård eller regional utveckling. Folkhälsofrågorna kan också vara placerade i en stabsfunktion eller annan övergripande förvaltning under regionstyrelsen.

Eftersom folkhälsofrågorna är tvärsektoriella placeras ofta uppdragen på strategisk nivå. Till exempel handlar det om att regelbundet följa upp hälsans bestämningsfaktorer och folkhälsans utveckling. Det kan också syfta till att integrera folkhälsofrågorna i organisationens verksamhet genom att synliggöra frågorna i mål, budget och uppföljning och visa hur de kan bidra till att uppfylla kärnverksamhetens mål. Inte sällan är regionen ett stöd och samverkanspart för länets kommuner, och har ofta rollen att samla, samordna och driva gemensamma utvecklingsprocesser utifrån aktuell forskning och folkhälsoläget.

I regionen finns också ett mer patient- och befolkningsnära folkhälsoarbete, till exempel genom att hälso- och sjukvården ska stödja patienter att förändra ohälsosamma levnadsvanor, som riskbruk av alkohol, tobaksbruk, ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet. Regionerna ansvarar också för barn- och mödrahälsovården som båda har uttalade hälsofrämjande perspektiv och drivs på lokal nivå. Dessutom driver regionerna ungdomsmottagningar och arbetar aktivt med frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa. Folkhälsoarbetet handlar också om att initiera, driva på och samverka med berörda aktörer i länet inom till exempel ramen för föräldraskapsstöd, hälsofrämjande skola och frågor som rör delaktighet och barnrättsfrågor samt att främja psykiskt välbefinnande och psykisk hälsa.

Kommuner

Mycket av ansvaret för folkhälsoarbetet ligger hos kommunerna som ansvarar för grundläggande och lokal samhällsservice, det vill säga merparten av de välfärdstjänster som påverkar befolkningens hälsa genom hela livet. Hit hör förskola, skola, skolhälsovård, socialtjänst, bostäder, bibliotek, räddningstjänst och omsorg om äldre och funktionsnedsatta. Det finns 290 kommuner i Sverige.

Kommunernas befogenheter, organisation och verksamhetsformer regleras i kommunallagen (SFS 2017:725). Genom speciallagstiftningen har kommuner och landsting ansvar för viktiga samhällsfunktioner som oftast är obligatoriska uppgifter. Kommuner kan även fatta beslut om att utföra olika frivilliga uppgifter.

Kommunallag (2017:725) (riksdagen.se)

Kommunernas obligatoriska uppgifter är:

1. social omsorg (äldre- och handikappomsorg samt individ- och familjeomsorg)
2. för-, grund- och gymnasieskola
3. plan- och byggfrågor
4. miljö- och hälsoskydd
5. renhållning och avfallshantering
6. vatten och avlopp
7. räddningstjänst
8. civilt försvar
9. biblioteksverksamhet
10. bostäder.

Till frivilliga uppgifter för kommunerna räknas fritid och kultur, energi, sysselsättning och näringslivsutveckling, frågor som också är viktiga för att nå folkhälsomålet om en jämlik hälsa inom en generation. Merparten av såväl de obligatoriska som frivilliga uppgifterna för kommuner och landsting har på ett direkt eller indirekt sätt koppling till folkhälsan. Det bör dock noteras att folkhälsa i sig inte anges som en specifik uppgift.

Verksamheter som drivs i samverkan

Ungdomsmottagningarna arbetar med fysisk, psykisk, social och sexuell hälsa för unga. De erbjuder stöd kring frågor om hälsa, kroppen, relationer, sex och preventivmedel, samt stöd till unga som behöver någon att prata med. På många ungdomsmottagningar arbetar både barnmorska, läkare och kurator eller psykolog. Ungdomsmottagningar kan ha olika huvudmän – ibland ansvarar en kommun eller en region och ibland kan de ha ett gemensamt ansvar.

• Föreningen för Sveriges Ungdomsmottagningar (fsum.nu)
• Ungdomsmottagningarnas betydelse i arbetet med ungas psykiska hälsa – Fallstudier i tre län

Familjecentraler erbjuder hälsofrämjande, förebyggande och stödjande aktiviteter riktade till barn och föräldrar. Många familjecentraler innehåller både mödrahälsovård, barnhälsovård, öppen förskola och socialtjänst. Det betyder ett nära samarbete mellan olika aktörer och huvudmän i både kommuner och regioner.

• Föreningen för familjecentralers främjande (FFFF) (familjecentraler.se)
• Familjecentraler och familjecentralsliknande verksamheter

Mötesplats social hållbarhet drivs gemensamt av Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Folkhälsomyndigheten. Mötesplatsens aktiviteter, till exempel nationella konferenser och temaseminarier, är öppna för förtroendevalda, tjänstemän och forskare inom kommun, region, stat, näringsliv och civilsamhällets organisationer. Mötesplatsen är också ett medlemsforum för kommuner och regioner.

Mötesplats social hållbarhet

Kunskapsstyrning

Kunskapsstyrning handlar om att utveckla, sprida och använda bästa möjliga kunskap inom hälso- och sjukvården och socialtjänstens verksamhetsområden. Målet är en jämlik vård och omsorg. Kunskapsstyrning är därmed högst relevant för folkhälsopolitikens mål om en god och jämlik hälsa i hela befolkningen, särskilt det åttonde målområdet om en god och jämlik hälso- och sjukvård.

Kunskapsstyrningen hänger också tätt samman med reformomställningen till en mer god och nära vård. Nära vård är ett nytt sätt att arbeta med hälsa, vård och omsorg. Målet är en samordnad vård som stärker hälsan och förebygger fysisk och psykisk ohälsa, där hälsofrämjande, förebyggande och proaktiva insatser är det mest hållbara arbetssättet och skapar förutsättningar för jämlik hälsa. Om vi ska klara det framtida vårdbehovet och minska vårdkostnaderna, behöver samhällets resurser ställas om till ett mer hälsofrämjande, förebyggande och proaktivt arbete så att ohälsa kan undvikas, förkortas eller senareläggas i livet. Ytterst handlar därför kunskapsstyrning om att stärka förutsättningarna för dem som är lokalt verksamma inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, så att de kan ge vård och omsorg som grundar sig på bästa tillgängliga kunskaper.

Samordnad kunskapsstyrning

Kommuner, regioner och statliga myndigheter ingår i olika samordningsorgan för en mer ändamålsenlig kunskapsstyrning. För myndigheterna finns Rådet för styrning med kunskap och på regional nivå, för regioner och kommuner, finns två olika partnerskap: ett till stöd för kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvården och ett till stöd för kunskapsstyrning inom socialtjänsten.

Rådet för styrning med kunskap

Rådet för styrning med kunskap består av tio myndigheter där Socialstyrelsens generaldirektör är ordförande. Rådets arbete utgår från en förordning som anger att statlig styrning med kunskap ska ske både genom föreskrifter och icke-bindande kunskapsstöd. Syftet är att få hälso- och sjukvården och socialtjänsten att arbeta i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. För att stärka den nationella kunskapsstyrningen har ett antal myndigheter i Rådet för styrning med kunskap ingått partnerskap med kommuner och regioner.

Rådet för styrning med kunskap (socialstyrelsen.se)

Partnerskap för kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvården

Partnerskap för kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvården är en modell för en långsiktig samverkan mellan statliga myndigheter och regionföreträdare i frågor som rör hälso- och sjukvården. Det övergripande målet med partnerskapet är att samverka för en god vård, det vill säga att hälso- och sjukvården är kunskapsbaserad, säker, individanpassad, jämlik, tillgänglig och effektiv.

I alla sjukvårdsregioner finns kunskapsorganisationer med uppdrag att initiera frågor för den nationella samverkan. Kunskapsstyrningen är organiserad dels i olika programområden, exempelvis psykisk hälsa, cancersjukdomar och akutvård och dels i nationella samverkansgrupper som berör alla programområden, exempelvis läkemedel och forskning. Kunskapsorganisationerna ska också anpassa och omsätta den kunskap som tas fram nationellt samt se till att kunskapen kommer till nytta för vårdgivare och patienter.

Partnerskap för kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvården (kunskapsstyrningvard.se)

Partnerskap till stöd för kunskapsstyrning inom socialtjänsten

Partnerskap till stöd för kunskapsstyrning inom socialtjänsten är en modell för långsiktig samverkan mellan statliga myndigheter, regioner och kommuner i frågor som rör kunskapsstyrning av socialtjänst och angränsande hälso- och sjukvård. Det långsiktiga målet för partnerskapet är att erbjuda brukare som är i behov av insatser inom socialtjänstens verksamhetsområde vård, service och omsorg som utgår från forskningen och den bästa tillgängliga kunskapen inom området.

Partnerskap till stöd för kunskapsstyrningen inom socialtjänsten (kunskapsguiden.se)

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) är en medlems- och arbets­givar­organisation där alla kommuner och regioner är medlemmar. SKR stödjer kommunernas och regionernas hälsofrämjande och förebyggande arbete, bland annat genom att underlätta och öka samverkan mellan kommuner och regioner och andra aktörer. På medlemsorganisationens webbsida finns flera olika typer av stöd kring styrning och ledning för att systematisera folkhälsoarbetet regionalt och lokalt, däribland:

• Vägledning för systematiskt folkhälsoarbete
• Stöd för uppföljning och analys (t.ex. Öppna Jämförelser folkhälsa och Kolada)
• Nätverk och samarbeten (t.ex. Nätverket för strategiskt folkhälsoarbete i ett urval av kommuner och Nätverket för regionernas folkhälsochefer).

Folkhälsa – Styrning och ledning (skr.se)

Strategi för hälsa

På en övergripande nivå arbetar SKR strategiskt med förebyggande och hälso­främjande insatser inom ramen för Strategi för hälsa. Strategins utgångspunkt är att välfärdsverksamheter som skola, socialtjänst, vård och omsorg samt hälso- och sjukvård behöver ledas, styras och samordnas för att främja hälsa och förebygga ohälsa för hela befolkningen. Det finns tre målområden för genomförandet av strategin:

• En god och jämlik hälsa
• God kvalitet
• Hållbart och uthålligt.

Strategi för hälsa utgör tillsammans med Omställning till nära vård och Kraftsamling för psykisk hälsa tre uppdrag på SKR som tillsammans syftar till att bidra till ett mer hälsofrämjande samhälle.

Strategi för hälsa (skr.se)

Övriga aktörer

Civilsamhälle

Många idéburna organisationer erbjuder aktiviteter med fokus på folkhälsa. Exempelvis gör idrottsrörelsen ett viktigt arbete med att främja fysisk aktivitet och andra goda levnadsvanor för alla åldrar, inte minst för de unga. Idrottsrörelsen deltar bland annat i arbetet med fysisk aktivitet på recept, integrationsprojekt och aktiviteter riktade till barn i skolan. Även kultursektorn och friluftslivsorganisationerna erbjuder aktiviteter av betydelse för folkhälsan.

Vissa folkhögskolor och bildningsförbund har utbildningar inom folkhälsa. Brukarorganisationer kan lyfta perspektiv som är viktiga för sina medlemmar, och är därför viktiga som opinionsbildare.

Näringslivet

Näringslivet bidrar till exempel till folkhälsan genom att framför allt genom att erbjuda arbetstillfällen, men också inom områden som boende, närmiljö och samhällsplanering, samt genom att delar av offentligt finansierad välfärd och utbildning bedrivs i privat regi. Näringslivet representeras inom företagshälsovård, skola, vård och omsorg samt företag som bedriver annan hälsofrämjande verksamhet, till exempel gym.

Samverkan mellan sektorerna behövs

För att nå det övergripande målet för folkhälsopolitiken krävs insatser från de flesta sektorer i samhället – det offentliga, näringslivet och folkrörelserna. Samverkan mellan offentliga, privata och ideella aktörer ökar möjligheterna att synliggöra olika gruppers behov och utveckla bättre metoder för att främja hälsa inom fler arenor.