Nationell samverkan och internationellt samarbete

Nationellt samarbete

Folkhälsomyndigheten samarbetar med flera andra svenska myndigheter och aktörer för att få en sektorsövergripande och tillförlitlig beredskap inom smittskyddsområdet. Delar av denna samverkan sker inom de så kallade samverkansområdena, exempelvis Samverkansområde farliga ämnen (SOFÄ) som koordineras av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB). Ett exempel på ett annat samverkansform är Forum för Beredskapsdiagnostik (FBD) där Folkhälsomyndigheten samarbetar med Statens veterinärmedicinska anstalt, Livsmedelsverket, Totalförsvarets Forskningsinstitut och Försvarsmakten kring diagnostik av särskilt farliga smittämnen.

Denna sektorsövergripande samverkan gör att landet blir bättre på att hantera kriser som innefattar zoonotisk spridning, spridning via livsmedel och avsiktlig användning av smittämnen. Ett annat syfte med myndighetssamverkan är att tillse ett gemensamt nyttjande av avancerad infrastruktur och ett exempel på detta är Folkhälsomyndighetens och Statens veterinärmedicinska anstalts (SVA) gemensamma användning av Folkhälsomyndighetens avancerade system för elektronmikroskopisk analys.

Internationellt samarbete

Folkhälsomyndigheten upprätthåller en ständig beredskap för laboratorieanalyser av smittämnen som utgör en fara för samhället, exempelvis smittämnen i riskklass 4, och bistår även andra länder med diagnostik av detta slag. Folkhälsomyndigheten kan också anlita laboratorier i andra länder (exempelvis Robert Koch Institutet i Berlin och Statens Seruminstitut i Köpenhamn) för analyser som av något skäl inte finns uppsatta inom landet.

Folkhälsomyndigheten är nationell kontaktpunkt för det internationella arbetet inom smittskydd. Då Folkhälsomyndigheten bedriver fåtalsdiagnostik, och särskilt inom området högpatogena smittämnen, så finns ett välutvecklat samarbete med andra laboratorier i Europa, exempelvis genom de stora nätverk som binder samman säkerhetslaboratorierna i EU-länderna. Inom EU Joint Action SHARP samarbetar man för att bland annat bygga en starkare europeisk diagnostisk- och laboratorieförmåga avseende smittämnen i riskklass 3 och 4.