Smittvägar och laboratorieassocierade infektioner

Lyssna

Information om smittvägar och laboratorieassocierade infektioner.

Smittvägar

Spridning av smitta sker på olika sätt, genom olika smittvägar, från en smittkälla till en mottaglig person. Smittvägen kan skilja sig åt mellan smittämnen och ibland kan flera olika smittvägar vara vanliga för samma slags smittämne.

Smittvägen kan även skilja sig åt mellan naturlig miljö och laboratoriemiljö. Exempelvis kan ett smittämne som normalt sprids via direkt kontaktsmitta istället spridas via laboratorieluften genom att en högre koncentration produceras och att utrustning som genererar aerosol används.

Nedan ges exempel på naturliga smittvägar i samhället och därefter ges exempel på spridningsvägar i laboratoriemiljö.

Kontaktsmitta

Smittämnen som överförs via fysisk kontakt med smittkällan, till exempel via kontakt med ett smittförande material eller från en smittad person till en annan person (direkt kontaktsmitta). Kontaktsmitta kan även ske via något föremål eller yta som varit i kontakt med smittkällan (indirekt kontaktsmitta).

Droppsmitta

Smittämnet sprids via vätskedroppar från en smittad person vid nysning, hostning och tal. Smittämnet tar sig in i kroppen genom att dropparna landar på slemhinnor eller genom inandning av mycket små droppar. Exempelvis sprids influensa som droppsmitta.

Luftburen smitta

Vid luftburen smitta sker överföring av virus eller bakterier med små droppar eller i form av partiklar som hänger kvar i luften under lång tid och där smittan kan färdas långa sträckor. Det kan till exempel hända när droppar i luften torkar och bildar så kallade droppkärnor. Vid inandning når dessa djupt in i andningsvägarna. Mässling, vattkoppor och tuberkulos är exempel på infektioner som sprids som luftburen smitta.

Blodsmitta

Smittämnet överförs via blod eller slemhinnor, exempelvis genom sexuell kontakt eller via stickande och skärande föremål. Hiv, hepatit B och hepatit C är exempel på smittämne som sprids via blod.

Viktiga spridningssätt i laboratorier

Nedan ges exempel på möjliga spridningssätt vid laboratorier och andra lokaler där smittämnen hanteras.

Via hud och slemhinnor

Smittämnen kan spridas som droppsmitta via stänk och andra små droppar som landar på slemhinnor eller öppna hud- och rivsår. En sådan spridning kan exempelvis ske vid ett spill av smittförande material.

Spridning till slemhinnor och hud kan även ske som kontaktsmitta från kontaminerade objekt (exempelvis mobiltelefon) eller ytor via exempelvis händerna. Överföring kan därefter ske om förorenade händer, som inte desinfekterats, kommer i kontakt med slemhinnor exempelvis vid intag av livsmedel, tuggummi eller hantering av snus.

Inokulering

Blodsmitta kan ske via nålstick eller sårskador som tillkommit genom användning av skarpa föremål såsom glas, vassa kanter och kanyler. Hit räknas även bett och klösningar från hantering av djur.

Inandning

På laboratorier kan droppsmitta och luftburen smitta ske vid aerosolgenererande procedurer såsom centrifugering, pipettering, användning av skakapparater, sonikator, vortex och andra typer av blandare. Utöver inneslutande teknisk utrustning, exempelvis mikrobiologisk säkerhetsbänk, är korrekt arbetsteknik viktigt för att undvika aerosolbildning. Aerosoler kan även bildas vid spill av smittförande material.

Laboratorieassocierade infektioner

Laboratorieassocierade infektioner (LAI) kallas de infektioner som överförs till människor i samband med laboratorieaktivitet. I begreppet inkluderas primära fall när personal smittats direkt i laboratoriet och sekundära fall där infektionen spridits vidare till kollegor, vänner, familj eller andra människor utanför laboratoriet. Huvudsyftet med biosäkerhetsarbetet är att förhindra laboratorieassocierade infektioner.

Studier har genom åren visat att mänskliga faktorn i många fall ligger bakom LAI. Det kan röra sig om bristande riskbedömning, otillräckliga arbetsprocedurer, otillräcklig eller brister i användning av personlig skyddsutrustning eller bristande utbildning och träning hos personalen.

Underrapporteringen av tillbud och olyckor misstänkts vara betydande. Det har i studier redan från femtiotalet visat sig att endast omkring en femtedel av de kända fallen av laboratorieassocierade infektioner kan kopplas till ett specifikt olyckstillfälle. En del fall kan vara svårupptäckta och kanske förväxlas med smittor som normalt förekommer i samhället.

Kännedom om rapporterade fall av laboratorieassocierade infektioner är viktig för att på förhand ta lärdom och kunna vidta lämpliga skyddsåtgärder och på så vis förhindra upprepning. Även om verksamheten har krav på sig att dokumentera tillbud och olyckor och detta görs både i interna processer och i vissa fall också till exempelvis Arbetsmiljöverket, så finns det få sammanställningar av rapporterade fall av LAI som är tillgängliga för allmänheten. En användbar resurs är Belgian Biosafety Servers webbplats där rapporter om LAI finns sammanställda.

Laboratory-acquired infections and bio-incidents (biosafety.be)

Läs mer

Uppdaterad:

Skriv ut

Mer att läsa inom Biosäkerhet och bioskydd