Bioskydd
LyssnaBioskydd (biosecurity) beskriver hur smittämnen och toxiner förvaras och hanteras på ett sådant sätt att de inte avsiktligt kan spridas och därigenom skada människan eller miljön.
Bioskyddsrutiner syftar till att begränsa otillbörlig tillgång, stöld eller avsiktligt missbruk av smittämnen och toxiner.
Bioskydd uppnås med hjälp av riskbedömningar genom vilka man identifierar risker och vidtar åtgärder för att skydda tillgångar som biologiska material, därtill hörande känslig information, utrustning samt personal.
För att bedöma den risk som ett smittämne utgör kan riskklassen användas som grund vid bedömningen. Riskklassningen baseras på smittämnets förmåga till naturlig spridning mellan människor och i samhället och att orsaka sjukdom hos människa. När det gäller skydd mot avsiktlig spridning av smittämnen kan andra faktorer behöva beaktas där några exempel är hur effektivt ett smittämne kan spridas på avsiktlig väg i samhället samt om det finns restriktioner när det exempelvis gäller import eller export av material som innehåller smittämnet ifråga.
Viktiga komponenter inom bioskydd är
- ansvar
- barriärer
- begränsat tillträde
- informationsskydd
- inventering
- transportskydd.
Ansvar
Effektivt bioskydd och skydd av laboratorietillgångar bygger på en tydligt definierad ansvarsskyldighet och förutsätter att det i grunden finns ett tillämpat och väl fungerande program för hantering av biorisker som även inkluderar bioskyddsaspekter. Förutom tillförlitlighet är det också viktigt att ansvarig personal innehar rätt kompetens och har tilldelats resurser för att på bästa sätt kunna tillämpa skyddsåtgärder i verksamheten.
Barriärer
En första avgränsning mot obehöriga utgörs av konstruktionen hos den byggnad där verksamheten bedrivs. Med ökad nivå av smittämnets riskklass, ökar den risk som ett smittämne utgör både för den person som hanterar det men också behovet av skyddsåtgärder för att förhindra avsiktlig spridning av smittämnet. Med en ökande riskklass kan den fysiska barriären behöva förstärkas ytterligare, till exempel genom självlåsande dörrar och övervakningskameror.
Begränsat tillträde
Att begränsa tillträde är både en fråga om biosäkerhet och bioskydd. Ur ett biosäkerhetsperspektiv vill man förhindra olyckor och tillbud medan man ur ett bioskyddsperspektiv vill förhindra otillbörlig tillgång och missbruk av ett smittämne. Beviljat tillträde bör ses som ett temporärt godkännande. Tekniska system som begränsar tillträde är exempelvis kortläsare med en personlig PIN-kod.
Inventering
Tillgången på biologiska material kan variera stort inom en och samma verksamhet beroende på vilket arbete som bedrivs. Nya arbetsmoment, utbyten mellan laboratorier eller på annat sätt förvärvat material kan göra att mängden biologiska material förändras inom verksamheten.
Spårbarhet och inventering är viktiga komponenter inom bioskydd.
Informationsskydd
Listor på befintliga biologiska material, inklusive förvaring och kvantitet, betraktas som känslig information och tillgången bör därför begränsas. Det bör utvärderas hur och var listorna ska förvaras, vilka som ska få tillgång och om lagring ska ske elektroniskt eller i pappersform. Det är också viktigt att den information som finns tillgänglig är uppdaterad, att det finns en back-up och att inaktuella listor förstörs på ett säkert sätt. Informationsskydd kan även omfatta information om utrustning, tekniska system eller listor över personal som har tillgång till ett visst material.
Transportskydd
Verksamheten behöver upprätta skyddsplan för att kunna hantera incidenter som kan inträffa i samband med transport. Internationella, nationella och lokala krav ska följas vid transport av biologiska material.