Särskilda regler om hälsoskydd enligt 9 kap. miljöbalken

Vad är en olägenhet för människors hälsa?

Olägenhet för människors hälsa är ett grundläggande begrepp i hälsoskyddstillsynen. Med olägenhet avses i 9 kap. 3 § miljöbalken en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka en människas hälsa menligt i fysisk eller psykisk mening.

Störningar som kan påverka människors välbefinnande, till exempel lukt och inomhusklimat, omfattas också. Olägenheterna ska kunna kopplas till den fysiska miljön, det vill säga ha anknytning till någon form av användning av fast eller lös egendom.

En störning bör ha en viss varaktighet för att anses vara en olägenhet för människors hälsa. Antingen bör störningen pågå under en sammanhängande tid eller så ska den vara återkommande. Ringa eller helt tillfälliga störningar omfattas inte. I den bedömningen ska man ta hänsyn till personer som är något känsligare än normalt, till exempel allergiker.

Bedömningen av om en störning ska omfattas av begreppet olägenhet ska göras utifrån en medicinsk eller hygienisk bedömning, utan att det tas hänsyn till ekonomiska eller tekniska avvägningar.

9 kap. 9 § miljöbalken – en särskild hänsynsregel

Bestämmelsen i 9 kap. 9 § miljöbalken, om särskilda bestämmelser om hälsoskydd, bör ses som en kompletterande hänsynsregel till de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Bestämmelsen omfattar bostäder och lokaler för allmänna ändamål och anger att de ska användas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer, samt att de ska hållas fria från ohyra och andra skadedjur. Det är ägaren eller nyttjanderättshavaren till den berörda egendomen som är skyldig att vidta de åtgärder som behövs.

I förarbetena till miljöbalken ges exempel på lokaler för allmänna ändamål såsom lokaler för vård och undervisning. Uppräkningen är dock inte uttömmande och ytterligare exempel ges i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Mark- och miljööverdomstolen har i ett vägledande avgörande även angett att utomhusmiljöer som hör till vissa lokaler för allmänna ändamål kan omfattas av 9 kap. 9 § miljöbalken (MÖD 2011:26).

Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (riksdagen.se)

Detaljerade bestämmelser om hälsoskydd

Skydd mot olägenheter för människors hälsa regleras i särskilda bestämmelser i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

I 33 § anges specifika krav som ska ställas på en bostad för att hindra uppkomst av olägenhet för människors hälsa. Bostaden ska:

• ge betryggande skydd mot värme, kyla, drag, fukt, buller, radon, luftföroreningar och andra liknande störningar
• ha tillfredsställande luftväxling genom anordning för ventilation
• medge tillräckligt dagsljus
• hållas tillfredsställande uppvärmd
• ge möjlighet att upprätthålla en god personlig hygien
• ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och av godtagbar beskaffenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsgöromål.

I 34 § finns regler som anger att byggnader samt lokaler, som inte är avsedda för allmänna ändamål, ska skyddas från ohyra samt skadedjur som kan orsaka olägenhet.

I 35 § anges att det ska finnas toaletter i anslutning till byggnader där människor vistas under en längre tid av dygnet.

Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (riksdagen.se)

Olägenheter kopplat till djurhållning

I 36 § anges att djur ska skötas så att olägenhet för människors hälsa inte uppkommer. Till exempel bör inte ett häststall vara beläget i närheten av en bostad så människor besväras eller riskerar att besväras av allergi. I 9 kap. 11 § miljöbalken, om särskilda bestämmelser om hälsoskydd, anges även att kommunen har rätt att föreskriva att vissa djur inte utan särskilt tillstånd får hållas i områden som omfattas av en detaljplan, om det behövs för att undvika olägenhet för människors hälsa.

Verksamheter som bör få särskild uppmärksamhet

I 45 § framgår vilka byggnader som kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd bör ägna särskild uppmärksamhet åt. Dessa byggnader, lokaler eller anläggningar är:

• byggnader som innehåller en eller flera bostäder och tillhörande utrymmen
• lokaler för undervisning, vård eller annat omhändertagande
• samlingslokaler där många människor brukar samlas
• hotell, pensionat och liknande lokaler där allmänheten yrkesmässigt erbjuds tillfällig bostad
• idrottsanläggningar, campinganläggningar, badanläggningar, strandbad och andra liknande anläggningar som är upplåtna för allmänheten eller som annars utnyttjas av många människor
• lokaler där allmänheten yrkesmässigt erbjuds hygienisk behandling, och lokaler för förvaring av djur.