Ansvar vid tillsynsärende i inomhusmiljön

Den kommunala tillsynsmyndigheten arbetar ofta med följande tre steg i ett tillsynsärende:

1. utredning
2. bedömning
3. åtgärder.

Utredning

Verksamhetsutövarens ansvar

Inom ramen för verksamhetsutövarens ansvar för egenkontroll i miljöbalken finns bestämmelser om undersökningsskyldighet. Verksamhetsutövaren, till exempel en fastighetsägare eller restaurangägare, ska genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön. Det innebär att verksamhetsutövare kan vara skyldig att göra mätningar och andra kontroller om någon klagar på buller, matos eller annan störning.

Miljö- och hälsoskyddsnämndens ansvar

Miljö- och hälsoskyddsnämndens huvudsakliga uppgift är att följa upp verksamhetsutövarens utredning och fatta beslut om eventuella kompletterande åtgärder.

Bedömning

Miljö- och hälsoskyddsnämndens ansvar

Om utredningen visar att det finns en olägenhet för människors hälsa eller risk för sådan bör nämnden fatta ett beslut om att verksamhetsutövaren ska vidta åtgärder. Nämnden ska även bedöma om åtgärderna är rimliga utifrån skälighetsprincipen i 2 kap. 7 § miljöbalken. Om verksamhetsutövarens utredning inte räcker som underlag för en bedömning kan nämnden fatta beslut om att verksamhetsutövaren ska göra ytterligare utredningar. Därefter tar nämnden ställning till om orsaken till klagomålet fortfarande är en olägenhet för människors hälsa.

Åtgärder

Verksamhetsutövarens ansvar

Det varierar vem som ska utreda och eventuellt åtgärda en olägenhet när det gäller problem med inomhusmiljön. Den som har de faktiska och rättsliga möjligheterna att vidta en åtgärd har i rättspraxis betraktats som verksamhetsutövare. Det utesluter inte att två eller flera fysiska eller juridiska personer samtidigt kan anses vara verksamhetsutövare.

Miljö- och hälsoskyddsnämndens ansvar

Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska bland annat redogöra för de krav som verksamhetsutövaren ska uppfylla. Nämnden kan exempelvis kräva att en fastighetsägare vidtar de åtgärder som behövs för att inomhustemperaturen i en bostad inte ska medföra en olägenhet för människors hälsa eller risk för sådan. Det är däremot inte nämndens ansvar att i detalj föreslå vilka åtgärder som verksamhetsutövaren bör vidta för att uppfylla kraven.

Ett föreläggande ska alltid vara klart, tydligt och preciserat samt riktas till rätt adressat. Med rätt adressat menas den som har faktisk och rättslig möjlighet att vidta de åtgärder som behövs. Det måste framgå varför en åtgärd ska vidtas samt vad som ska uppnås, men verksamhetsutövaren kan själv välja hur problemet ska lösas.

Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut går att överklaga till en högre instans, i första hand länsstyrelsen, därefter mark- och miljödomstolen och till sist Mark- och miljööverdomstolen.