Statistik om övervikt och fetma hos ungdomar 16–19 år

Andelen med övervikt och fetma bland ungdomar i gymnasieåldern (16–19 år) har ökat sedan början på 1980-talet (figur 1). Bland killar ses en dubblering av andelen med övervikt mellan 1980/81 och 2020/21, medan tjejer verkar ha haft en kraftigare ökning enligt uppgifter från Statistiska centralbyrån (SCB). Under perioden 2004 och 2020 har även 16–19-åringar ingått i undersökningen Hälsa på lika villkor (HLV). Data från de olika undersökningarna följer varandra relativt väl, men förekomsten varierar en del mellan enskilda år och det är därför viktigt att kontinuerligt följa utvecklingen. Båda undersökningarna använder självrapporterade uppgifter på längd och vikt, men har olika referenskurvor för tillväxt hos barn för att definiera förekomsten av övervikt och fetma. SCB:s data är också viktad för att vara representativ för målgruppen, medan HLV är oviktad data.

Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF) (sbc.se)

Figur 1. Andel (procent) 16–19-åriga ungdomar som har övervikt eller fetma fördelat på kön. ULF 1980/1981–2021, HLV 2004–2020.

Källa: Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC), Statistiska Centralbyrån, WHO:s definition av övervikt och fetma för vuxna. Hälsa på lika villkor (HLV), Folkhälsomyndigheten, WHO:s tillväxtkurva för barn upp till 19 år.

Andelen med övervikt eller fetma bland ungdomar i gymnasieåldern (16–19 år) uppskattades till 21 procent bland både tjejer och killar enligt undersökningen Hälsa på lika villkor (HLV) 2020 (figur 2). Av dessa hade 15 procent övervikt och 6 procent fetma. Resultaten bygger på självrapporterad längd och vikt och med WHO:s tillväxtkurva för barn upp till 19 år. Data från Statistiska centralbyrån (SCB) för samma åldersgrupp visar att förekomsten av övervikt år 2021 för tjejer var 14 procent och 16 procent bland killar. Förekomsten av fetma var strax under 3 procent för tjejer och 6 procent för killar. Även här är uppgifterna självrapporterade.

Skillnaderna mellan undersökningarna kan dels bero på de olika tidsperioderna och populationerna, men även att SCB använde WHO:s definition för vuxna för att klassificera övervikt och fetma. Eftersom ungdomar och särskilt killar fortsätter att växa under övre tonåren finns det risk att individer felklassificeras om inte tillväxtkurvor används.

Läs mer i publikationerna "Att mäta övervikt och fetma bland barn" och "Självrapporterad och objektiv längd och vikt bland barn och unga – mätmetoder för längd och vikt" under rubriken Publikationer.

Figur 2. Andelen (procent) med övervikt och fetma bland 16–19-åringar uppdelat på kön i två olika undersökningar.

Källa: Hälsa på lika villkor (HLV), Folkhälsomyndigheten. Undersökningar av levnadsförhållanden (ULF), Statistiska centralbyrån.

Jämförelse av olika tillväxtkurvor och mätmetoder

I en jämförelse mellan WHO:s tillväxtkurva och WHO:s definition för vuxna för 16–19-åringar från HLV-undersökningen kan vi konstatera att förekomsten av övervikt och fetma bland tjejer blir lägre vid användning av WHO:s definition för vuxna jämfört med WHO:s tillväxtkurva. För killar blir förekomsten av fetma lägre (figur 3 och 4).

I Riksmaten ungdom 2016/17 uppmättes längd och vikt i årskurs 2 på gymnasiet (medelålder 18 år) och där var förekomsten av övervikt 18 procent och fetma 6 procent och vid användning av IOTF:s tillväxtkurva. Undersökningar visar att förekomsten av övervikt och fetma verkar vara cirka 2–4 procentenheter lägre med självrapporterad jämfört med uppmätt längd och vikt bland barn och unga. Självrapporterade uppgifter bedöms dock tillförlitliga för att studera utvecklingen över tid.

Riksmaten ungdom (livsmedelsverket.se)

Figur 3. Jämförelse mellan WHO:s definition för övervikt och fetma hos vuxna och WHO:s tillväxtkurva för barn upp till 19 år. Andelen (procent) med övervikt och fetma bland 16–19-åriga tjejer, 2005–2020.

Källa: Hälsa på lika villkor, Folkhälsomyndigheten. Undersökningsåren 2004, 2013 och 2016 har få deltagare och ingår inte.

Figur 4. Jämförelse mellan WHO:s definition för övervikt och fetma hos vuxna och WHO:s tillväxtkurva för barn upp till 19 år. Andelen (procent) med övervikt och fetma bland 16–19-åriga killar, 2005–2020.

Källa: Hälsa på lika villkor, Folkhälsomyndigheten. Undersökningsåren 2004, 2013 och 2016 har få deltagare och ingår inte.

Det finns olika sätt att mäta viktstatus på. För barn finns det flera olika tillväxtkurvor för att klassificera viktstatus. De resultat som redovisas på den här sidan baseras på både iso-BMI enligt IOTF (International Obesity Task Force) och WHO (Världshälsoorganisationen) där hänsyn tas till ålder och kön för att definiera övervikt och fetma.

Läs mer om olika tillväxtkurvor i publikationen "Att mäta övervikt och fetma bland barn" under rubriken Publikationer.