Statistik om övervikt och fetma hos barn 0-5 år

Utveckling över tid

Andelen barn i åldern 18 månader med antingen övervikt eller fetma ökar från 7 procent 2016 till 9 procent under 2020 (figur 1). Bland barn i 4 års ålder är förekomsten relativt stabil 2016–2019, men den ökar under 2020 och totalt är ökningen en procentenhet under hela perioden. Utvecklingen över tid behöver dock tolkas med viss försiktighet, eftersom information från olika län ingår för olika år.

Figur 1. Andel (procent) barn 18 månader och 4 år som har övervikt och fetma fördelat på kön, 2016–2020.

Övervikt och fetma är klassificerat utifrån BMI-gränsvärden framtagna av WHO, för barn 18 månader och av IOTF, för barn 4 år. Källa: Barnhälsovårdsjournalen och registret över totalbefolkningen.

Könsskillnader

Bland 18 månader gamla barn är övervikt eller fetma vanligare bland pojkar än flickor (figur 2). För 2016–2020 är andelen i genomsnitt 9 procent bland pojkar och 7 procent bland flickor. Bland barn som är 4 år är övervikt eller fetma tvärtom vanligast bland flickor, 13 procent jämfört med 12 procent bland pojkarna.

Figur 2. Andel (procent) barn, 18 månader och 4 år, som har övervikt och fetma (var för sig och kombinerat), fördelat på kön, 2016–2020.

Övervikt och fetma är klassificerat utifrån BMI-gränsvärden framtagna av WHO, för barn 18 månader och av IOTF, för barn 4 år. Källa: Barnhälsovårdsjournalen och registret över totalbefolkningen.

Regionala skillnader

Andelen 4-åriga barn som har övervikt eller fetma varierar något mellan de 18 länen med tillgängliga data för 2016–2020 (figur 3). Stockholm har lägst andel (årsmedel) med 10 procent och Västernorrland högst med 17 procent. Årsmedelvärdet för riket är cirka 12 procent.

Figur 3. Andel (procent) barn 4 år med antingen övervikt eller fetma, fördelat på län och riket. Avser årsmedel för 2016–2020.

Övervikt och fetma är klassificerat utifrån BMI-gränsvärden framtagna av IOTF. Källa: Barnhälsovårdsjournalen och registret över totalbefolkningen. Blekinge, Halland och Södermanland saknas.

För barn i åldern 18 månader fanns lägsta förekomsten av övervikt eller fetma i Västerbotten med 7 procent och högsta förekomsten i Södermanland med 10 procent. Rikets årsmedelvärde är 8 procent (figur 4).

Figur 4. Andel (procent) barn 18 månader med antingen övervikt eller fetma, fördelat på län och riket. Avser årsmedel för 2016–2020.

Övervikt och fetma är klassificerat utifrån BMI-gränsvärden framtagna av WHO. Källa: Barnhälsovårdsjournalen och registret över totalbefolkningen. Blekinge, Halland och Örebro saknas.

Övervikt eller fetma är vanligare bland 4-åringar som lever i större städer eller i landsbygdskommuner än bland de som levar i storstäder och storstadsnära kommuner. Det finns en liknande tendens bland 18 månader gamla barn, men i den åldersgruppen är skillnaderna försumbara.

Socioekonomiska skillnader

Övervikt och fetma varierar även utifrån socioekonomiska förutsättningar hos föräldrarna, som till exempel utbildningsnivå (figur 5). Det är vanligare med övervikt och fetma bland barnen om föräldrarna har förgymnasial eller gymnasial utbildning än eftergymnasial utbildning. Det är även vanligare med övervikt eller fetma hos barnen om de har en ensamstående förälder än om föräldrarna är sammanboende.

Figur 5. Andel (procent) barn 18 månader och 4 år med övervikt eller fetma, fördelat på föräldrars utbildningsnivå. Avser årsmedel för 2016–2020.

Övervikt och fetma är klassificerat utifrån BMI-gränsvärden framtagna av WHO, för barn 18 månader och av IOTF, för barn 4 år. Källa: Barnhälsovårdsjournalen och registret över totalbefolkningen.

Om undersökningen

Barnets tillväxt mäts kontinuerligt för att främja hälsa och förebygga ohälsa, men också för att följa förändringar på befolkningsnivå. Vid de ordinarie hälsobesöken inom barnhälsovården görs regelbundna mätningar av längd och vikt. Utifrån dem kan man beräkna Body Mass Index (BMI), som är ett mått på förhållandet mellan vikt och längd. Data på längd och vikt kommer från barnhälsovårdsjournalen. Barnhälsovården använder IOTF:s gränsvärden för att följa viktstatus för barn 4 år gamla, men IOTF saknar gränsvärden för barn under 2 år, vilket finns hos WHO. Gränsvärdena från WHO och IOTF skiljer sig åt, vilket påverkar klassificeringen av övervikt och fetma. Förekomsterna som är framtagna med de två gränsvärdena är därför inte direkt jämförbara.

Läs mer om studien i publikationen "Hur mår små barn i Sverige" samt om olika tillväxtkurvor i publikationen "Att mäta övervikt och fetma bland barn".