Rättsfall som gäller alkohollagen

Sammanfattning

Kommunens arbetsutskott beslutade att återkalla ett bolags serveringstillstånd. Som skäl för beslutet angavs bristande ekonomisk lämplighet. Bolaget hävdade att beslutet inte fattats på korrekt sätt då nämnden, inte utskottet, skulle ha varit beslutande instans. Högsta förvaltningsdomstolen fann att huruvida ett beslut ska betraktas som principiellt måste avgöras utifrån kommunens synvinkel. En nämnd bör därmed kunna delegera beslutanderätten i vissa ärenden som från kommunens synvinkel kan betraktas som rutinärenden. Det aktuella beslutet har inte haft större betydelse för eller inverkan på kommunala intressen och det innebar inte ett avsteg från tidigare praxis. Domstolen fann därför att det var tillåtet att delegera beslutanderätten till arbetsutskottet.

Lagrum

9 kap. 5 § och 18 § första st. AL, 6 kap. 37 § kommunallagen, HFD 2016 ref. 74, RÅ 1989 ref. 88. RÅ 1991 ref. 60 och RÅ 1994 ref. 67.

Domstol

Högsta förvaltningsdomstolen.

Sammanfattning

Bolaget och dess företrädare bedömdes inte vara lämpliga ur ekonomiskt hänseende. Bolaget hade misskött skatteinbetalningar vilket resulterat i betalningsuppmaningar från Skatteverket samt att skulder restfördes hos Kronofogdemyndigheten. Nämnden beslutade därför om erinran och i ett senare skede att återkalla serveringstillståndet. I slutlig dom ändrades detta till en varning eftersom det efter återkallandet vidtagits åtgärder inom bolaget, som att betala av aktuella skulder samt anlita en redovisningskonsult.

Lagrum

8 kap. 12 § första st, 9 kap. 18 § första st 3 AL.

Domstol

Högsta förvaltningsdomstolen.

Sammanfattning

Ett serveringsställe hade fått serveringstillstånd till 03.00 förenat med en prövotid om sex månader. Då serveringstillståndet utvärderades efter denna tid avstyrkte både miljökontoret och polismyndigheten ansökan om utökat serveringstillstånd och kommunen avslog därför ansökan. Som skäl för beslutet angav kommunen att utredningen visade att en utökad serveringstid skulle öka risker för människors hälsa, oordning och onykterhet. Av nämndens riktlinjer framgår även att serveringstillstånd kan utökas till maximalt kl. 02.00. Kammarrätten ändrade därför förvaltningsrättens dom och fastställde kommunens beslut.

Lagrum

8 kap. 17 och 19 §§ AL, RÅ 2002 ref. 18.

Domstol

Kammarrätten i Sundsvall.

Sammanfattning

Kommunen meddelade ett bolag en varning med anledning av att bolaget under ett evenemang inte tillhandahållit ett varierat matutbud, uppmanat till alkoholkonsumtion samt att rökning förekommit på uteserveringeringen. Förvaltningsrätten fann att det under kvällen främst serverades en fast trerättersmeny och att detta inte kunde anses nå upp till kravet på ett varierat utbud av maträtter. Detta även om vissa gäster serverats alternativa rätter. Då det rörde sig om ett specifikt event och det inte framkommit att bolaget tidigare haft otillräckligt matutbud fanns det enligt förvaltningsrätten skäl att underlåta påföljd. Vidare bedömdes att bolagets utrop i högtalarsystemet inte utgjorde en uppmaning till att köpa alkoholdrycker. Det kunde snarare ses som information likt den att serveringspersonal frågar om besökare önskar beställa något ytterligare innan kassan stängs. I och med att rökning inte regleras i alkohollagen hade nämnden inte befogenhet att lägga detta till grund för ett ingripande utifrån denna lag. Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning om att upphäva kommunens beslut om varning.

Lagrum

8 kap. 15 och 21 §§, 9 kap. 17 § AL, RÅ 1994 ref. 88.

Domstol

Kammarrätten i Jönköping.

Sammanfattning

En kommun meddelade ett vitesföreläggande gentemot en tillståndshavare som under pandemin haft brister i verksamheten i förhållande till lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder. I och med att bolaget haft återkommande brister som inte åtgärdats förrän bolaget fick vitesförläggande beslutade kommunen att meddela en varning. Kammarrätten bedömde att brister enligt lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen kunde vägas in i bedömningen om en åtgärd enligt alkohollagen skulle vidtas. I detta fall ansågs det visserligen besvärande att bristerna upprepats men att de enskilda förseelserna varit förhållandevis lindriga. Eftersom bolaget efter föreläggande vidtagit relevanta åtgärder bedömde kammarrätten att det inte var motiverat med ett ingripande enligt alkohollagen. Förvaltningsrättens beslut om att upphäva kommunens beslut om varning fastställdes därför.

Lagrum

8 kap. 12 §, 9 kap. 17 § AL.

Domstol

Kammarrätten i Göteborg.

Sammanfattning

En kommuns arbetsutskott beslutade att återkalla ett bolags serveringstillstånd med anledning av brister i bland annat den ekonomiska lämpligheten. Bolaget hade bland annat dröjt med att upprätta en kontrollbalansräkning till följd av kapitalbrist i bolaget, varit sen med betalning av skatter och fått betalningsuppmaningar vid tre tillfällen. En person med betydande inflytande och ett närstående bolag hade även fått betalningsuppmaningar vid flera tillfällen. Kammarrätten har funnit i målet att utskottet inte haft laglig rätt att besluta om återkallelse av serveringstillstånd eftersom ett sådant beslut är av större vikt och beslutanderätten kan inte delegeras. Högsta förvaltningsdomstolen (mål nr 6330-20) bedömde däremot att det i det aktuella fallet var tillåtet att delegera beslutanderätten till arbetsutskottet och återförvisade målet till kammarrätten för fortsatt handläggning. Kammarrätten delade förvaltningsrättens bedömning om att det fanns skäl att återkalla serveringstillståndet med anledning av bristande ekonomisk skötsamhet. Bolaget hade tidigare meddelats en varning på grund av detta.

Lagrum

9 kap. 18 § AL, HFD 2022 ref. 13.

Domstol

Kammarrätten i Göteborg.

Sammanfattning

Ett bolags serveringsverksamhet orsakade bullerstörningar för boende runt lokalen. Kommunen beslutade om ett tidsbegränsat och villkorat utökat tillstånd gällande serveringstider till ett år trots att Miljöförvaltningen avstyrkte ett utökat serveringstillstånd. Efter att kommunen har beviljat bolaget serveringstillstånd beslutade Miljöförvaltningen om att förelägga bolaget vid vite att vidta åtgärder gällande buller från nattklubbsverksamheten. Miljöförvaltningen avslutade bolagets ärende om krav på bulleråtgärder till följd av att bolaget har genomfört de åtgärder som behövdes. Kammarrätten konstaterade att Miljöförvaltningens yttrande ska väga tungt i bedömningen men fann i detta fall att åtgärder vidtagits. Det fanns därför inte sådan risk för människors hälsa som medför att serveringstiderna behövde begränsas.

Lagrum

8 kap. 17 och 19 §§ AL.

Domstol

Kammarrätten i Göteborg.

Sammanfattning

Kommunen avslog ett bolags ansökan om serveringstillstånd med hänvisning till ekonomisk olämplighet. Bolaget hade tre personer med betydande inflytande i egenskap av företrädare och ägare. En av dessa företrädare hade vid flera tillfällen inte inkommit med skatteinbetalningar och därför återkommande erhållit betalningsuppmaningar från Skatteverket. Samma person hade även haft oredovisade inkomster som medfört skattetillägg och krävts på återbetalning av erhållet omställningsstöd. De andra två företrädarna hade inte lämnat in sina deklarationer för beskattningsåret 2018 och därför skönbeskattats och fått skattetillägg. De har även fått betala kontrollavgift på grund av att det i en annan verksamhet konstaterats misskötsamhet avseende personalliggare. Kammarrätten fann att dessa omständigheter sammantaget innebar att bolagets företrädare på ett betydande sätt misskött sina ekonomiska åligganden gentemot det allmänna och fastställde därför kommunens beslut.

Lagrum

8 kap. 12 § AL.

Domstol

Kammarrätten i Jönköping.

Sammanfattning

Ett bolag ansökte om serveringstillstånd för en verksamhet i anslutning till en idrottslokal. Kommunen biföll delvis ansökan genom att bevilja serveringstillstånd men med begränsade serveringstider i förhållande till ansökan. Som skäl för beslutet angav kommunen att serveringsstället var beläget i en idrottsanläggning där barn och unga vistas och i närhet till serveringslokalen fanns också en fritidsgård. Ingen av remissinstanserna hade dock avstyrkt eller ansett att tiderna behövde begränsas. Kammarrätten bedömde att kommunen haft fog för att begränsa serveringstillståndet för bolaget. Även om stor vikt ska läggas vid remissinstansernas synpunkter är kommunen inte bunden av dessa. Kommunen ska göra en sammantagen bedömning av de olika hänsyn som enligt lagstiftningen ska beaktas. Enbart det faktum att en konkurrerande verksamhet beviljats tillstånd för viss serveringstid medför inte att ansökan ska bifallas.

Lagrum

8 kap. 17 § AL, RÅ 2002 ref. 18.

Domstol

Kammarrätten i Jönköping.

Sammanfattning

Kommunen återkallade ett tillstånd för cateringverksamhet då bolaget vid upprepade tillfällen serverat alkohol till allmänheten samt underlåtit att anmäla serveringstillfällen till kommunen. Kammarrätten konstaterade att bolaget haft kännedom om regelverket men trots detta har de brutit mot en central del av alkohollagens bestämmelser genom att servera alkohol utan giltigt tillstånd. Att underlåta att anmäla serveringstillfällen begränsade även kommunens möjlighet till tillsyn kraftigt. Domstolen fann att bolaget därmed visat en så allvarlig brist på kunskap och lämplighet att det funnits förutsättningar att besluta om återkallelse utan föregående varning.

Lagrum

8 kap. 12 §, 9 kap. 17 § AL.

Domstol

Kammarrätten i Stockholm.

Sammanfattning

Kommunen beslutade att tilldela bolaget med serveringstillstånd en varning. Som skäl för beslut angav kommunen i huvudsak att tillståndshavaren har brustit i att se till att ordning och nykterhet råder på serveringsstället. En entrévärd i personalen var påverkad av och innehade narkotika vilket gjorde att hen inte kunnat göra de bedömningar som krävs för att tillse att måttfullhet iakttas och att störningar på grund av oordning eller onykterhet undviks. Tillståndshavaren har inte ingripit mot den narkotikapåverkade värden; hen till och med nekade att personen var påverkad av narkotika. Enligt kommunen har det även tidigare förekommit märkbart narkotikapåverkade gäster på serveringsstället utan att tillståndshavaren har ingripit. Kammarrätten gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten, det vill säga att det faktum att en person i personalen har tillåtits arbeta narkotikapåverkad är en allvarlig överträdelse av alkohollagen. I praxis har omständigheten att ett antal personer i personalen har kunnat arbeta narkotikapåverkade ansetts vara tillräckligt för att återkalla ett serveringstillstånd (exempelvis Kammarrätten i Sundsvalls dom den 8 oktober 2014 i mål nr 1814–14). I detta fall gällde händelsen dock enbart en person varför kammarrätten, i likhet med kommunen, ansåg att en varning var en lämplig påföljd.

Lagrum

3 kap. 5 och 8 §, 8 kap. 20 §, 9 kap. 17 § AL, RÅ 1994 ref. 88.

Domstol

Kammarrätten i Göteborg.

Sammanfattning

Bolaget har ansökt om utökad serveringstid till klockan 01.00. Restaurangen ligger på en gata med flera permanentbostäder och restauranger. Kommunen gjorde bedömningen att en serveringstid utomhus efter klockan 23 inte var lämplig med hänsyn till att risk för störning föreligger i närliggande bostad eftersom den totala ljudnivån blir för hög. Kommunen avslog därför bolagets ansökan. Förvaltningsrätten gjorde inte någon annan bedömning. Kammarrätten har hållit syn vid serveringsstället på grund av buller från restauranger på den gatan som det aktuella serveringsstället finns. Vid detta tillfälle har kammarrätten bland annat konstaterat att det är ca. 40 meter mellan serveringen och bostadshusen på andra sidan av gatan, där serveringsstället ligger. Det finns bostäder även på samma sida av gatan som serveringsstället. Utifrån det underlag som fanns i målet kunde kammarrätten inte dra slutsatsen att den sökta ändringen av det befintliga serveringstillståndet kan befaras medföra sådana olägenheter eller sådan risk för människors hälsa som avses i 8 kap. 17 § AL. Kammarrätten har därför ändrat underinstansernas avgöranden och bifallit bolagets ansökan om ändrat serveringstillstånd.

Lagrum

8 kap. 17 § AL.

Domstol

Kammarrätten i Göteborg.

Sammanfattning

En kommun har förbjudit en tillverkare att bedriva detaljhandel med folköl. Skäl för beslutet har varit att försäljning endast får ske i anslutning till tillverkningsstället. Enligt kommunens uppfattning har tillverkaren bedrivit ambulerande försäljning av folköl genom att hen sålde folköl på så sätt som inte var stadigvarande på en viss plats eller tid. Vidare har kommunen lyft fram att det var svårt att fullgöra sitt uppdrag att utöva tillsyn över försäljningen av folköl. Frågan i målet var därmed om en tillverkare av folköl får bedriva detaljhandel med folköl på annan plats än tillverkningsstället. Kammarrätten har konstaterat att det saknas bestämmelser i alkohollagen som anger var försäljningen får bedrivas av tillverkare. Det saknas även tydligt stöd i förarbetena för kommunens uppfattning om att bolaget bedriver ambulerande försäljning av folköl och försäljningen endast får ske från tillverkningsstället. Kammarrätten har funnit att kommunen inte har haft rätt att meddela ett förbud med stöd av 9 kap. 19 § AL.

Lagrum

5 kap. 5 §, 9 kap. 15 §, 9 kap. 19 § AL.

Domstol

Kammarrätten i Göteborg.

Sammanfattning

Kommunen återkallade bolagets serveringstillstånd med anledning av att att en del ur personalen brukar narkotika. Bolaget har känt till den serveringsansvariges narkotikaproblematik men gjorde inga åtgärder. Kommunen beslutade därför om återkallelse av serveringstillståndet. Enligt kammarrätten är det inte förenligt med innehav av serveringstillstånd att serveringsansvarig personal, vid flera tillfällen, påträffas narkotikapåverkad i tjänsten. Detta förhållande ensamt utgör tillräckliga skäl för att återkalla ett serveringstillstånd enligt 9 kap. 18 § tredje punkten alkohollagen. Kammarrätten ansåg att bolaget inte har haft tillräcklig kontroll och att bolaget inte heller har agerat på ett sådant sätt som krävs av en tillståndshavare. Kammarrätten fann i likhet med kommunen att dessa brister utgjorde grund för att återkalla serveringstillståndet.

Lagrum

9 kap. 18 § 3. AL.

Domstol

Kammarrätten i Jönköping.

Sammanfattning

Bolaget har ansökt om utökat serveringsstillstånd av vin avseende att serveringstiden skulle börja klockan 8.00 istället för klockan 11.00 men kommunen avslog ansökan. Kammarrätten har bedömt att kommunen har haft fog för sitt beslut att avslå bolagets ansökan. Enligt kammarrätten får lagstiftaren anses ha gett uttryck för att tidig alkoholservering är särskilt känslig från alkoholpolitisk synpunkt. Därför är det reglerat i alkohollagen att alkohol inte får serveras före kl. 11.00, om kommunen inte beslutar något annat. Med hänsyn till att lagstiftaren har överlämnat åt kommunerna att bestämma i vilka fall alkohol ska få serveras utanför de tider som anges som huvudregel i alkohollagen måste kommunens riktlinjer anses väga tungt. Kommunens riktlinjer ger uttryck för vad kommunen ansett vara alkoholpolitiskt lämpligt, även om dessa i och för sig inte är normgivande. De omständigheter som enligt riktlinjerna ska tas hänsyn till vid kommunens bedömning i ett enskilt ärende ska ha företräde framför affärsmässiga eller konkurrensmässiga skäl.

Lagrum

8 kap. 17 och 19 §§ AL.

Domstol

Kammarrätten i Göteborg.

Sammanfattning

Kommunen beslutade att återkalla bolagets serveringstillstånd på grund av att bolaget under lång tid har misskött sina inbetalningar till Skatteverket och haft skulder hos Kronofogdemyndigheten. Bolaget har också tidigare fått en varning på grund av ekonomisk misskötsamhet. Även efter att serveringstillståndet återkallades har bolaget återkommande brustit i betalningsvilja gentemot det allmänna. Förvaltningsrätten ändrade kommunens beslut på så sätt att bolaget meddelas en varning istället för att serveringstillståndet återkallas. Kammarrätten upphävde förvaltningsrättens dom och fastsällde kommunens beslut om återkallelse av serveringstillstånd. Kammarrätten ansåg i likhet med förvaltningsrätten att bolagets ekonomiska misskötsamhet är av sådant slag att det finns skäl för ingripande. Kammarrätten fann dock att eftersom de brister som har förekommit i målet var systematiska, allvarliga och pågick under en längre tid kunde de åtgärder som bolaget har vidtagit inte ansetts vara tillräckliga. Enligt kammarrätten utgör bristerna grund för återkallelse av bolagets serveringstillstånd.

Lagrum

9 kap. 18 § AL.

Domstol

Kammarrätten i Stockholm.

Sammanfattning

Kommunen beslutade att meddela bolaget en varning. Bolaget ingick i en koncern med ett annat bolag som moderbolag. Ställföreträdaren för bolaget var ensam ägare till moderbolaget och dess sju dotterbolag. De brister kommunnen pekade på i närstående bolag kunde enligt förvaltningsrättens bedömning inte kopplas till ställföreträdarens misskötsamhet. Bristerna låg dessutom minst tre år bakåt i tiden. Förvaltningsrätten hade delvis bifallit bolagets överklagande genom att upphäva kommunens beslut och i stället meddela erinran. Kamarrätten ansåg att att en erinran inte var en tillräckligt ingripande åtgärd och att bolaget istället skulle meddelas en varning. Även om det rörde sig om brister av lindrig art i bolaget och de närstående bolagen, var det dock fråga om upprepade brister av liknande karaktär.

Lagrum

9 kap. 17 § AL.

Domstol

Kammarrätten i Stockholm.

Sammanfattning

Kommunen återkallade bolagets serveringstillstånd på grund av en rad brister, utan föregående varning. Bolaget saknade kontrollbalansräkning, årsredovisning, ekonomisk utredning och bokslut. Vid tidpunkten för nämndens beslut hade bolaget inte kommit tillrätta med de förhållanden som föranlett beslutet. Kammarrätten fann att bolaget redovisade en rad åtgärder i syfte att komma tillrätta med de ekonomiska missförhållanden som rått i bolaget vid tidpunkten för nämndens utredning och beslut. Utifrån en helhetsbedömning ansåg kammarrätten att det därmed var tillräckligt att meddela bolaget varning.

Lagrum

8 kap. 12 §, 9 kap. 17 §, 9 kap. 18 § tredje st AL, HFD 2019 ref. 26.

Domstol

Kammarrätten i Göteborg.

Sammanfattning

Kommunen återkallade bolagets serveringstillstånd med anledning av brister kopplade till bolagets och moderbolagets ekonomiska skötsamhet. Kamarrätten fann att samtliga åtgärder i bolaget hade föranletts av ett agerande från kommunens sida i form av frågor, anvisningar eller påpekanden. Bolaget agerade således inte på eget initiativ. Enligt kammarrättens bedömning var brister (betalningsuppmaningar, restföringar på skattekonto, uteblivna deklarationer m.m.) så allvarliga att dessa utgjorde grund för beslut om återkallelse utan någon föregående varning eller erinran. Kammarrätten ansåg att bolaget inte på ett övertygande sätt hade visat att det hade vilja och förmåga att seriöst sköta den tillståndspliktiga verksamheten i fortsättningen.

Lagrum

8 kap. 12 § första st, 9 kap. 18 § AL.

Domstol

Kammarrätten i Stockholm.

Sammanfattning

Kommunen avslog bolagets ansökan om att servera tillståndspliktiga alkoholdrycker till slutet sällskap alla dagar i veckan kl. 11.00-01.00. Skäl för beslutet var att serveringslokalen var belägen i en ishall där barn och unga vistas, samt att lokalen hade fönster längs hela långsidan mot isen och mot läktarplats. Kammarrätten ansåg i målet att det inte fanns skäl att befara att ett beviljat serveringstillstånd skulle medföra sådana olägenheter som avses i 8 kap. 17 § AL, men det fanns skäl att begränsa serveringstillståndets omfattning. Kammarrätten återförvisade därför målet till kommunen för prövning i denna del.

Lagrum

8 kap. 1 §, 17 § AL.

Domstol

Kammarrätten i Jönköping.

Sammanfattning

Kommunen avslog bolagets ansökan om serveringstillstånd med anledning av att bolagets verkställande direktör dömts för sexköp och att gärningen ägt rum i närtid. Enligt kommunen borde det gå två och ett halvt år innan nytt tillstånd skulle kunna ges. Kammarrätten ansåg i målet att brottet i bolaget saknade koppling till restaurangrörelsen och det fanns därför inte skäl att avslå ansökan om serveringstillstånd på den grund av detta. Köp av sexuell tjänst är inte ett brott av allvarligare slag och påföljden på 50 dagsböter visar även att brottet i det aktuella fallet hade ett lågt straffvärde. Kammarrätten ändrade därför förvaltningsrättens dom och målet överlämnades till kommunen för att pröva om förutsättningar för serveringstillstånd är uppfyllda.

Lagrum

8 kap. 12 § första st AL.

Domstol

Kammarrätten i Sundsvall.

Sammanfattning

Kommunen gjorde bedömningen att bolaget systematiskt och medvetet har undanhållit intäkter genom korrigeringar och att inte registrera allt i kassan. Skatteverkets revision visade även att bristerna var så allvarliga att det fanns skäl att återkalla bolagets serveringstillstånd utan föregående varning. Bolaget vidtog vissa åtgärder. Kammarrätten bedömde dock att bristerna var systematiska, allvarliga och hade pågått under lång tid. Kammarrätten fann i likhet med kommunen att dessa brister utgjorde grund för att återkalla serveringstillståndet.

Lagrum

8 kap. 12 § första st, 9 kap. 14 § och 18 § första st 3 AL.

Domstol

Kammarrätten i Stockholm.

Sammanfattning

Bolaget och dess företrädare bedömdes inte uppfylla alkohollagens krav på lämplighet med anledning av allvarlig ekonomisk misskötsamhet. Arbetsgivardeklarationer, momsdeklarationer och restaurangrapporter saknades helt för bolaget. De åtgärder som ägaren till bolaget har vidtagit efter kommunens beslut om återkallelse av serveringstillståndet ansågs inte vara tillräckliga för att med säkerhet kunna anta att missförhållandena inte kommer att upprepas. Kammarrätten upphävde förvaltningsrättens dom om varning och fastställde kommunens beslut att återkalla serveringstillståndet utan föregående varning.

Lagrum

8 kap. 12 § första st, 9 kap. 18 § första st 3 AL.

Domstol

Kammarrätten i Jönköping.

Sammanfattning

Maken till bolagets ägare, som utåt uppträdde som företrädare för bolaget gm att underteckna mottagningsbevis, svara på frågor vid tillsyn, betala ut lön till anställda mm bedömdes vara PBI. PBI begick rattfylleri vilket medförde att hen ansågs olämplig vid vandelsprövningen. Tidigare hade bolaget fått erinran avseende överservering och dessutom fått betalningsuppmaning. I KR fast ställdes nämndens beslut om varning.

Lagrum

8 kap. 12 § första st, 9 kap. 17 § AL.

Domstol

Kammarrätten i Stockholm.

Sammanfattning

Bolagets serveringstillstånd återkallades efter ett fåtal restföringar, några anmärkningar och flera underlåtna anmälningar om ägarbyten m.m. under fyra års tid. KR ändrade till varning på grund av att skulder till det allmänna betalades skyndsamt och åtgärder vidtogs för bättre rutiner samt att inga anmärkningar fanns under tiden nära före och efter beslutet om återkallelse. Misskötsamhet och överträdelser var inte tillräckligt allvarliga för återkallelse.

Lagrum

8 kap. 12 § första st AL, 9 kap. 17-18 §§ AL.

Domstol

Kammarrätten i Göteborg.

Sammanfattning

Styrelseledamot A, som var gift med styrelseledamot B i bolaget B som sökte serveringstillstånd, bedömdes vara PBI i B. A drev bolaget A i en annan bransch. Skatteverket fann efter revision i bolaget A att betydande belopp sannolikt hade undandragits från beskattning pga. brister i A:s redovisning och kassahantering. Bolaget B nekades serveringstillstånd. Att bristerna låg två år tillbaka i tiden och att rättelse hade skett räckte inte för tillstånd.

Lagrum

8 kap. 12 § första st AL.

Domstol

Kammarrätten i Jönköping.

Sammanfattning

På serveringsstället var berusningsnivån för hög och det saknades serveringsansvarig. Bolagets ägare hade också betalningsuppmaningar och restförda skulder hos Kronofogdemyndigheten. Nämnden beslutade därmed om återkallelse av serveringstillstånd. Domen fastställdes i KR eftersom misskötseln varat under längre tid och ej åtgärdats.

Lagrum

3 kap. 5, 8 §§, 8 kap. 18, 20 §§, 9 kap 17, 18 §§.

Domstol

Kammarrätten i Stockholm.

Sammanfattning

Alkoholdrycker förvarades i en serveringslokal innan serveringstillstånd beviljats och nödutgången var blockerad vid tre tillsynstillfällen. Därmed fattades beslut om att utfärda en varning till tillståndshavaren.

Lagrum

9 kap. 17 §, 8 kap. 24 § tredje st AL.

Domstol

Kammarrätten i Sundsvall.

Sammanfattning

Bolagets moderbolag och övriga koncernbolag hade i mer än tre års tid misskött sin ekonomi genom att inte betala skatter och avgifter, inte upprätta årsredovisning, inte följa betalningsuppmaningar avseende i vissa fall betydande belopp. Serveringstillståndet återkallades därför utan föregående varning. Misskötsamheten låg 1,5 år tillbaka i tiden vid nämndens beslut. KR ansåg att misskötsamheten var så allvarlig att det var motiverat att återkalla serveringstillståndet utan föregående varning eller erinran. Kammarrättens ordförande var skiljaktig och ansåg att varning räckte.

Lagrum

9 kap. 18 §, 10 kap. 3 § AL, 28 § förvaltningsprocesslagen.

Domstol

Kammarrätten i Stockholm.

Sammanfattning

Bolagets verksamhet byggde sedan länge till stor del på obetalt volontärarbete. Volontärerna hade inga skriftliga avtal med bolaget. Nämnden påpekade att en tillståndshavare måste kunna visa tydlig dokumentation om vilka som är anställda och deras villkor för att anställningskravet ska vara uppfyllt. Vid en tillsyn var matkravet inte uppfyllt. Ca 1,5 år efter beslut om erinran pga. dessa förhållanden, tilldelades bolaget en varning. KR ändrade till erinran pga. bland annat det svårbedömda rättsläget beträffande volontärerna och att inga ordnings- eller nykterhetsproblem konstaterats.

Lagrum

8 kap. 18 §, 8 kap. 15 § första st. 9 kap. 17 § AL.

Domstol

Kammarrätten i Göteborg.