Sexuella trakasserier och övergrepp

Sexuella trakasserier är en typ av diskriminering som innebär ovälkommet uppträdande av sexuell natur som kränker flickor och pojkar, kvinnor och män. Det kan handla om kommentarer och gester av sexuell natur, tafsande eller visande av pornografiska bilder. Det kan också handla om ovälkomna komplimanger, inbjudningar, anspelningar och krav på sexuella tjänster. Det viktigaste kännetecknet för trakasserier är att de är oönskade av den som utsätts för dem. Det som är avgörande är alltså den utsattas upplevelse, inte motivet från den som utför handlingen. Men enligt lagen måste den som trakasserar förstå hur agerandet upplevs för att det ska bli fråga om sexuella trakasserier. Det är därför viktigt att den som blir eller har blivit trakasserad klargör för den som trakasserar att beteendet är obehagligt och ovälkommet.

Barnkonventionen (unicef.se)

Det kan dock vara viktigt att ha i åtanke att det ibland kan vara svårt för ett barn att avgöra vad som är oönskat eller inte, t ex för att man är i en beroende­­­ställning till en vuxen. När sexuella trakasserier förekommer inom idrotten eller andra fritidsaktiviteter drabbar det ofta någon som står i en beroendeställning till en annan individ. Det kan till exempel gälla en ledare som trakasserar ett barn men det kan också gälla barn/ungdomar som utsätter andra barn/ungdomar.

Det kan även vara en fin gräns mellan vad som är trakasserier och vad som är sexuella övergrepp. Det är aldrig okej att beröra barn under 15 år på ett sexuellt sätt även om barnet säger att hen är okej med det. Det räknas som sexuellt övergrepp. Sexuella övergrepp är alla sexuella handlingar som görs mot någon, inför någon eller som en person får någon annan att göra mot den utsatta personens vilja. Men när det gäller barn och ungdomar under 15 år räknas det alltid som övergrepp. För ungdomar över 15 år räknas det som övergrepp om den sexuella handlingen görs mot ungdomens vilja. Våldtäkt mot barn är att ha samlag med ett barn under 15 år eller att genomföra en handling som till kränkningens art eller omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag.

Alla vuxna som får reda på eller misstänker att ett barn utsatts för övergrepp i hemmet bör göra en orosanmälan till socialtjänsten.

Frågor att diskutera

För styrelsen och ledare

1. Hur kan ni inom er organisation på bästa sätt trygga er vardagliga miljö för att minska risken för övergrepp?

2. Finns det en handlingsplan för hur ni ska agera om trakasserier eller övergrepp upptäcks? Om inte, vad behöver ni göra för att ta fram en sådan?

3. Hur kan ni skapa öppenhet i föreningen när det gäller att prata med varandra och era medlemmar om sexuella övergrepp och sexuella trakasserier?

För ledare

4. Hur ser möjligheterna ut att ha flera vuxna närvarande, exempelvis två ledare på aktiviteten eller i omklädningsrummet?

5. Hur hanterar ni övernattningar och resor för att undvika att någon blir utsatt?

6. Hur vill ni att kontakten mellan ledare/tränare-aktiva ska se ut på nätet och i sociala medier?

7. Hur kan du som ledare skapa en miljö som gör att dina utövare/aktiva vågar vända sig till dig eller annan vuxen om något oförutsett skulle inträffa?

Underlaget är framtaget i samarbete med SISU Idrottsutbildarna och Rädda Barnen.