Papegojsjuka – sjukdomsstatistik

Papegojsjuka 2015

Papegojsjuka (också kallad ornithos eller psittacos) är en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. Sjukdomen orsakas av bakterien Chlamydia psittaci och kan orsaka svår luftvägsinfektion.

Papegojsjukan beskrevs för första gången 1879 i Schweiz i samband med ett utbrott av lunginflammation där tropiska tamfåglar identifierades vara den troliga orsaken till utbrottet. Fåglar utgör den främsta reservoaren. Till en början iakttogs sjukdomsfall hos människa efter kontakt med smittämnet via papegojfåglar, så kallade psittacina fåglar, därav namnet psittacos. Senare visade det sig att smittämnet är allmänt förekommande bland vilda fåglar. Även andra djur kan smittas.

Bakterien förekommer främst i smittade fåglars avföring och kan spridas till människa via damm från intorkad avföring i luften. Infektionsdosen är låg, relativt få organismer räcker för att ge en infektion. Så gott som alla personer är mottagliga. Immuniteten uppges vara långvarig, kanske livslång. Smittöverföring från människa till människa har beskrivits vid ett fåtal tillfällen. Inkubationstiden är vanligen cirka tio dygn men kan variera från en till fyra veckor.

Utfall och trend

Psittakos är primärt en inhemsk smitta och av de 19 fall som rapporterades under 2015 var endast 1 person smittad utomlands (i Japan). Av de fall som rapporterades 2015 var 2 kvinnor i åldrarna 51 respektive 60 år. Männen var mellan 31 och 80 med en medianålder på 67. En majoritet av fallen 90 % (n=17) rapporterades ha haft kontakt med fåglar/fågelträck. För resterade 2 fall fanns ingen smittväg angiven.

Geografisk spridning i Sverige

Alla förutom ett fall smittades i södra Sverige (Blekinge (n=1), Kalmar (n=2), Kronoberg (n=1), Skåne (n=7), Västra Götaland (n=6) och Örebro (n=1)). Majoriteten smittades under det första kvartalet 2015.

Smittvägar och utbrott

Resultaten av den utbrottsutredning som beskrev ett psittakosutbrott som pågick mellan december 2014 till april 2015 visade att kontakt med träck från vilda fåglar var den troliga smittkällan. Fallen tros ha blivit smittade då de hanterade fågelbord avsett för vilda fåglar.

Analys och diskussion

Under 80-talet rapporterades drygt 100 fall av papegojsjukan per år i Sverige. Under det senaste decenniet har endast 2-24 fall rapporterats årligen. Det finns ingen uppenbar förklaring till varför antalet fall sjunkit men en anledning skulle kunna vara att patienter som uppvisar kliniska symtom inte provtas i samma utsträckning som på 80-talet. Undersökningar som gjorts i andra länder konkluderar att det finns ett stort mörkertal i antal anmälda fall. En anledning till detta tros vara man sällan misstänker papegojsjuka och att man därför missar att provta för sjukdomen.

Figur. Inhemska fall av papegojsjuka.