Meningokockinfektion (invasiv) – sjukdomsstatistik

Invasiv meningokockinfektion 2012

Meningokocken, Neisseria meningitidis, är en bakterie som ganska ofta påvisas i svalget från helt friska personer. En mycket liten andel av de smittade kan bli svårt sjuka med blodförgiftning och hjärnhinneinflammation som snabbt måste behandlas för att patienten skall överelva och bli helt återställd.

Det finns 13 olika grupper av meningokocker. Det är främst grupperna A, B, C, Y och W-135 som är sjukdomsframkallande, och mot dessa finns idag vaccin som inkluderats i vaccinationsprogrammen i länder där meninigikockinfektion är vanligare än i Sverige.

Utfall och trend

Antalet fall av invasiv meningokockinfektion ökade under 2012 (Figur 1). Incidensen var 1,1/100 000 invånare jämfört med 0,5-0,8/100 000 under 2002-2011 Totalt rapporterades 106 fall, varav 103 var laboratorieverifierade. 10 personer avled vilket motsvarar en dödlighet på 9,7%. I genomsnitt har dödligheten i sjukdomen varit 11% den senaste tioårsperioden.

Figur 1. Antal rapporterade fall av invasiv meningokockinfektion 2002-2012.

Ålder och kön

Ökning av antalet fall skedde främst bland vuxna över 50 år. I den åldersgruppen inträffade 56 fall under 2012 jämfört med i genomsnitt 19 fall per år 2007-2011. Medianålder bland alla fall var 54 år jämfört med 20-29 år under  2007-2011. Incidensen var allra högst bland personer äldre än 80 år (Tabell 1). Sjukdomsförekomsten bland småbarn och tonåringar låg på samma nivå som tidigare år.

Geografisk spridning och säsongsvariation

Fallen har varit relativt jämt distribuerad över landet någon tydlig säsongvariation har inte setts.

Utbrott

Enbart ett kluster rapporterades: ett barn och en vuxen som hade varit i kontakt insjuknade i meningit orsakad av serogrupp B, genosubtyp P1.17-1,23-3,37.

Mikrobiologisk typning

Av de 103 laboratorieverifierade fall var 93 odlingsverifierade, 9 diagnostiserade med PCR-teknik och en med antigenpåvisning. I 56 fall påvisades N.meningitidis i blod, i 21 fall i likvor, i 18 fall i både likvor och blod, i 2 fall i både blod och ledvätska, i 4 fall i ledvätska och i 2 fall i annan lokal.

Serogruppsfördelning

Serogrupp Y var den dominerande serogruppen 2012 och 45 fall (42%) orsakades av denna serogrupp jämfört med 32 fall 2011 (Figur 2, tabell 2 ). 26 fall var orsakade av serogrupp C, 23 fall av serogrupp B och 5 fall av W-135. Även dessa serogrupper har ökat jämfört med 2011 (Figur 2).

Figur 2. Antal rapporterade fall av invasiv meningokockinfektion per serogrupp 2003-2012.

Serogrupp Y-infektioner har ökat årligen sedan 2007 och är den vanligaste serogruppen sedan 2011 (Figur 3). Störst har ökningen varit bland personer i ålder >=65 år.

Figur 3. Proportionell serogruppsfördelning bland laboratorieverifierade fall av invasiv meningokockinfektion 2007-2012.

Olika serogrupper dominerade i olika delar av landet. Majoriteten av fall (14/19) som inträffade i Västra Götaland var orsakade av serogrupp Y. I Stockholms län var serogrupp C-infektioner vanligaste (14/31).

Av de tio avlidna hade fyra (75,80,85 respektive 88 år gamla) serogrupp Y-infektion, tre serogrupp C (5,16 respektive 20 år), en serogrupp B (18 år), en serogrupp W-135-infektion (76 år) och för en var serogruppen okänd (86 år).

Genosubtypning

Vidare genetisk karaktärisering av isolat av samma serogrupp är viktigt för att se om det finns dominerande kloner som sprider sig samt för att kunna identifiera eventuella kluster.

Vid genosubtypning identifierades 10 olika genosubtyper bland serogrupp Y-stammarna. Den tidigare dominerande genosubtypen (P1.5-2,10-1,36-2) var fortfarande den vanligaste 2012(24/45)men ökning av den näst vanligaste genosubtypen (P1.5-1,2-2,36-2) noterades under 2012. Den orsakade 11 av serogrupp Y-infektionerna.

Variationen bland serogrupp B-stammarna var stor och 16 olika genosubtyper identifierades bland de 23 isolaten. Bland de 26 serogrupp C-stammarna identifierades 7 olika genosubtyper, varav hälften, 13 fall, var orsakade av P1.5,2,36-2 och 6 fall av P1.7,16-29,35. De 5 serogrupp W-135- stammarna bestod av 3 olika genosubtyper.

Detaljerad information om typning finns vid Referenslaboratoriet för patogena Neisseria vid Universitetssjukhuset Örebro.

Antibiotikakänslighet

Alla odlingsverifierade MC-isolat (n=92) har anlyserats med E-test avseende MIC för penicillin G, cefotaxim, kloramfenikol, ciprofloxacin, rifampicin och meropenem. Behandlas patienten med annat antibiotikum görs alltid test även mot detta. Även om ett prov inte växt fram kan man med PCR-teknik och sekvensering av penA genen identifiera nedsatt känslighet för pcG.

Nedsatt känslighet för pcG (MIC >0,064 mg/L) sågs i 16 av fallen (17%). Andelen stammar med nedsatt känslighet för pcG har legat på en jämn nivå sedan 2009. Två stammar visade nedsatt känslighet för ciprofloxacin, en var intermediär (MIC 0,064) och en var resistent (MIC 0,25). I övrigt var alla stammar känsliga för de antibiotika som kommer i fråga för behandling av och profylax mot meningokockinfektioner.

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Under 2012 ökade antalet invasiva meningokockinfektioner i Sverige. Ökningen utgjordes av infektioner orsakade av serogrupp Y och C bland personer >=50 år. Enligt uppgifter från anmälningarna var den kliniska bilden mycket varierande bland dessa fall: från septisk shock, sepsis och meningit till lunginflammation, epiglottit och artrit. Fler fynd av N.meningitidis i ledvätska än tidigare rapporterades. Enbart vid ett tillfälle har två kopplade fall diagnostiserats, alla övriga är enstaka sjukdomsfall.

Serogrupp Y-infektioner har ökat årligen sedan 2007. En dominerande klon av serogrupp Y har orsakat ökningen. Under 2012 spreds även en annan genosubtyp av Y. Ökning av serogrupp Y-infektioner har under de senaste åren rapporterats från andra länder bland annat Norge, Finland, Nederländerna och Storbritannien.

Det är för tidigt att säga om det ökade antalet fall i Sverige under 2012 är ett tecken på en ändrad trend eller är en normal fluktuation. Liknande ökning av invasiv meningokockinfektion bland äldre vuxna har inte beskrivits i andra länder i Europa. I Europa har serogrupp Y tidigare varit känd som den vanligaste orsaken till meningokockpneumoni. Det är främst äldre personer med bakomliggande sjukdomar som drabbats. I Norge noterades en ökning av pneumonier bland fall med invasiv meningokockinfektion 2011 men under 2012 rapporterades där relativt få fall totalt.

Konjugatvacciner mot serogrupp A, C, Y och W-135 har funnits tillgängliga sedan tidigare. Det första vaccinet mot serogrupp B blev godkänt av Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) i januari 2013. Vaccinet är godkänt för vaccination från 2 månaders ålder. Vaccination mot serogrupp C meningokocker har införts i barnvaccinationsprogram i flera länder i Europa. Österrike har även infört allmän vaccination mot serogrupp A,C,Y,W-135 meningokocker vid 12 års ålder. Det epidemiologiska läget i Sverige har hittills inte gett anledning till att överväga allmän vaccination mot meningokockinfektion. Det är oklart vad årets ökning hos äldre vuxna beror på och om den kommer att bli bestående. Den bedöms inte indicera något akut ställningstagande gällande vaccination, men väl till ökad observans på utvecklingen.