Klamydiainfektion – sjukdomsstatistik

Klamydiainfektion 2012

Av de sexuellt överförbara sjukdomar som omfattas av rapporteringsplikt är klamydiainfektion den vanligaste och klamydiafallen utgör dessutom ungefär hälften av alla fall av infektionssjukdomar som årligen rapporteras enligt smittskyddslagen. Klamydiainfektionen ger oftast inte några symtom, men obehandlade eller upprepade infektioner kan leda till utomkvedshavandeskap och sterilitet på grund av äggledarinfektion hos kvinnor och bitestikelinflammation hos män.

Klamydiaincidensen har sedan sjukdomen inkluderades i smittskyddslagen 1988 legat på en hög nivå jämfört med övriga sexuellt överförbara infektioner, med som lägst omkring 13 000 fall om året i mitten av 1990-talet. Sedan 1998 har klamydia ökat kraftigt till nuvarande nivå runt 40 000 fall om året. Flertalet av alla klamydiafall är, till skillnad från hiv och andra sexuellt överförbara infektioner, smittade i Sverige och huvudsakligen genom heterosexuell smittväg. Klamydiafallen är framför allt koncentrerade till ungdomar och unga vuxna yngre än 30 år.

Utfall och trend

Under år 2012 anmäldes 37 691 fall av klamydiainfektion (incidens 394 fall per 100 000) vilket är en svag ökning med 1,1 % jämfört med 2011. Sedan 1998 ses en signifikant ökande trend av klamydiainfektion bland både män och kvinnor, men efter 2009 har ökningstakten avtagit och kurvan planat ut (Figur 1).

Figur 1. Klamydiaincidens i Sverige per 100 000 invånare 1990–2012.

Variationerna i incidensen 2006–2008 är huvudsakligen en effekt av att en muterad variant av klamydiabakterien upptäcktes 2006, en variant som inte kunde påvisas i alla laboratorietest före 2007.

Ålder och kön

Mer än hälften (57 %) av fallen var liksom tidigare år kvinnor. Medianåldern för kvinnor var 21 år (spridning 0–77 år) och för män 23 år (spridning 0–73 år). För män som smittats heterosexuellt var medianåldern 23 år och för män som smittats genom sex med män var den 33 år. 84 % av alla rapporterade klamydiafall återfanns i åldersgruppen 15–29 år.

Under de senaste 15 åren har klamydia ökat mest bland kvinnor och män i åldersgrupperna 15–29 år (Figur 2). År 2012 skedde inga signifikanta förändringar i olika åldersgrupper jämfört med 2011.

Figur 2. Klamydiaincidens per kön och åldersgrupper 1995–2012.

Smittvägar

Klamydiainfektion rapporterades liksom tidigare år huvudsakligen som heterosexuell smitta både bland kvinnor och män med 91 % respektive 88 % av alla fall. Män som smittats genom sex med män (535 fall) utgjorde 3,3 % av alla fall bland män. Endast 62 fall (0,3 %) bland kvinnorna rapporterades som smittade genom sex med kvinnor. För 8 % av alla fall var smittvägen inte angiven. 28 barn hade smittats vid förlossningen och fått klamydiakonjunktivit (ögoninflammation).

Smittland

Andelen fall som rapporterades ha smittats i Sverige var 84 %. Personer som smittats utomlands utgjorde 6 % och för 10 % var smittlandet inte angivet. För de fall som smittades utomlands var Thailand, Spanien, Norge, Grekland, Turkiet och Storbritannien de vanligaste smittländerna. Samtliga är vanliga resmål bland unga för bland annat semester och gästarbete.

Geografisk spridning i Sverige

Under 2012 sågs en minskning av antal rapporterade fall av klamydiainfektion i åtta län och mindre eller större ökningar i tretton län.

Klamydiaincidensen per 100 000 invånare var högre än genomsnittsincidensen i Sverige (394 fall per 100 000 invånare) i nio län (se Figur 3). Den högsta incidensen rapporterades från Gotland (incidens 514 fall), Gävleborg (incidens 485 fall), Jämtland (incidens 483 fall) och Stockholms län (incidens 439 fall).

Figur 3. Klamydiaincidens per län 1997-2012.

Säsongsvariation

Figur 4 visar säsongvariationen av klamydiaanmälningar med toppar under sensommar (augusti) och höst (september–november). Hela ökningen under dessa perioder finns i åldersgruppen 15–29 år.

Figur 4. Antal rapporterade fall av klamydia per månad i åldersgruppen 15–29 år för utvalda år: 2000, 2005, 2012.

Frivillig laboratorierapportering

Enligt den frivilliga numeriska laboratorierapporteringen över antalet personer som årligen provtas för klamydia provtogs 462 830 personer för klamydia under 2012, en ökning med 6,6 % jämfört med år 2011 (Tabell 1).

Sammantaget var andelen klamydiapositiva av alla provtagna 6,7 %. 30 % av alla provtagna personer var män, en ökning med 1 % jämfört med 2011. Bland männen var andelen positiva 9,8 %, vilket är något lägre än 2011 då andelen var 11 %. Antalet provtagna kvinnor var 17 072, en ökning med 2,4 % jämfört med 2011, medan andelen positiva bland kvinnorna var 5,3 %, det vill säga på samma nivå som året innan (5,4 % år 2011).

En positiv tendens är att antalet undersökta personer ökat under den senaste tioårsperioden jämfört med 1990-talet och början av 2000-talet. Andelen män av de provtagna har också ökat under de senaste tio åren från 25 % till 30 %.

Dubbelrapportering (kolumn förekommer i den frivilliga laboratorierapporteringen pga. olika falldefinitioner och rapporteringsrutiner vid olika laboratorier. Totalantalet positiva fall kan därför skilja sig från antalet fall rapporterade enligt smittskyddslagen.

Tabell 1: Antal personer undersökta för klamydiainfektion samt positiva enligt den frivilliga laboratorierapporteringen, 2000-2012. Rad 2011 är korrigerad sen 2011.

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Den kraftiga ökningen av klamydia som skedde mellan 1997 och 2007, med en mer än tredubblad incidens, ser under de senaste tre åren ut att ha planat ut runt 37 000 fall per år. Toppnoteringen från 2007 med fler än 47 000 rapporterade fall var en effekt av den muterade genetiska variant av Chlamydia trachomatis som upptäcktes 2006 i Sverige. Den nya muterade varianten kunde först inte påvisas med de diagnostiska metoder som användes vid en del av landets laboratorier. Eftersom de som smittats med mutanten därmed inte diagnostiserades blev många inte behandlade, ingen smittspårning gjordes och smittan spreds därmed vidare. Efter bytet 2007 till testmetoder som påvisar mutanten ökade antalet upptäckta klamydiafall kraftigt i de län där testmetoder som inte kunde påvisa mutanten tidigare hade använts. En minskning sågs därefter under 2008–2009 som en följd av den förbättrade diagnostiken, behandling av påvisat smittade och en intensifierad smittspårning.

Den rapporterade incidensen per 100 000 invånare i landet och i enskilda län påverkas, förutom av testkvalitet, av många andra faktorer som exempelvis provtagningsvolym, tillgänglighet till hälsovård, smittspårningsarbetets utformning och preventionsinsatser. Den årligen återkommande toppen efter sommaren förklaras troligen av att ungdomsgruppen har fler sexuella kontakter under sommaren och testar sig under hösten när de är åter i vardagen. Testningskampanjen ”klamydiamåndagen”, som sedan 2004 genomförs årligen i september av de flesta landsting, bidrar också till den ökade testningen under hösten och fler diagnostiserade fall.

Smittspridningen av klamydiainfektion är fortsatt stor bland ungdomar och unga vuxna. Att infektionen är så vanligt förekommande och i många fall inte heller ger symtom bidrar till att klamydia kan få en så omfattande smittspridning i ungdomsgruppen. Studier som den nationella ungdomsstudien (UngKAB09) visar att det finns en positiv attityd till kondom bland ungdomar, men trots det använder endast hälften kondom vid sex med en ny eller tillfällig partner. Majoriteten av ungdomar (15–24 år) bedömer själva att de har ingen eller liten risk att smittas med klamydia. Många ungdomar och unga vuxna har således en hög grad av sexuellt risktagande och låg riskmedvetenhet.

Den epidemiologiska utvecklingen och studier av sexuellt riskbeteende bland unga visar att de förebyggande insatserna i samhället behöver förstärkas ytterligare och åtgär¬derna förbättras. Evidensbaserade screening-verktyg i hälso- och sjukvården behöver utvecklas för att identifiera personer som har haft oskyddat sex med många sexualpartners och erbjuda dem rådgivning som inbegriper motiverande samtal och självreflektion kring riskbeteende. Studier har också visat att den som har haft klamydia har en ökad risk att infekteras igen. Därför bör särskilda insatser med erbjudande om återbesök för testning utvecklas för unga som har diagnostiserats med klamydia.

En viktig åtgärd är att öka testningsfrekvensen bland ungdomar, särskilt bland unga män. Även om andelen män som testar sig för klamydia ökat något under den senaste tioårsperioden, är det fortfarande betydligt färre män än kvinnor som kommer till testning och därmed diagnostiseras med klamydiainfektion. Det påverkari hög grad smittspridningen. Testning via Internet, som under de senaste åren införts som ett komplement till den ordinarie provtagningsverksamheten inom hälso- och sjukvården i flertalet landsting, har givit en jämnare könsfördelning än provtagning på t.ex. ungdomsmottagningar. För närvarande erbjuder 18 av 21 landsting och regioner möjlighet för sina invånare att gratis beställa klamydiatest på nätet.

Lymfogranuloma venereum

Lymfogranuloma venereum (LGV) är en allvarlig typ av klamydiainfektion som orsakas av Chlamydia trachomatis genotyp L1, L2 och L3. I Sverige och övriga Västeuropa har sjukdomen varit mycket ovanlig under de senaste decennierna, men från 2003 har en viss spridning rapporterats bland män som har sex med män i Västeuropa. Även i Sverige har fall noterats i denna grupp från 2004 och framåt. Under 2012 rapporterades 15 fall av LGV (9 fall i Stockholms län, 5 fall i Skåne och 1 fall i Västra Götaland), jämfört med 16 fall 2011. 9 (60 %) av dessa rapporterades ha smittats i Sverige, 5 fall (33 %) hade smittats utomlands och för ett fall är smittland okänt. Alla fallen var män som hade smittats genom sex med män. Medianåldern var 39 år (spridning 26–57 år). Minst 6 (40 %) av männen hade vid LGV-diagnosen även hivinfektion. Hälso- och sjukvården bör vid STI-undersökning av män som har sex med män vara uppmärksam på symtom som kan vara orsakade av LGV för att ge rätt diagnos och adekvat antibiotikabehandling.