Hivinfektion – sjukdomsstatistik

Hivinfektion 2012

I Sverige har 10 332 fall av hiv rapporterats sedan 1983, då aids och några år senare hiv blev anmälningspliktigt enligt smittskyddslagen. Av dessa har 2 466 fått aidsdiagnos och 2 167 rapporterats avlidna. Detta är troligen en underrapportering, eftersom det inte är obligatoriskt att rapportera aidsdiagnos och dödsfall. Idag finns ca 6 200 personer med känd hivdiagnos som har kontakt med infektionssjukvården i Sverige. Det innebär en hivprevalens på ca 65 personer per 100 000 invånare (0,06 %).

Hiv rapporteras anonymt med en så kallad rikskod som inte är unikt knuten till en individ. Eftersom hiv är en kronisk sjukdom kan varje fall rapporteras flera gånger i samband med flytt mellan landsting eller byte av behandlingsansvarig klinik. Det kan medföra att samma person anmäls flera gånger. Rensning av dubbletter görs kontinuerligt av landstingen men multipelt anmälda fall kan ändå förekomma och ge en viss osäkerhet i årsstatistiken.

Utfall och trend

År 2012 rapporterades 441 fall av hivinfektion. Det var något färre än 2011, men på samma nivå som genomsnittet den senaste tioårsperioden. Variationer mellan enskilda år beror framför allt på vissa skillnader i antalet rapporterade fall bland migranter, smittade före ankomst till Sverige. Ökad inhemsk smittspridning, till exempel utbrottet bland injektionsmissbrukare i Stockholm 2007, påverkar också statistiken (Figur 1).

Antalet personer som i Sverige smittats med hiv har sedan 2003 varit stabilt, men skillnader finns när det gäller olika smittvägar. Antalet fall smittade genom sex mellan män (MSM) i Sverige har ökat sedan 2003, främst beroende på fler fall rapporterade bland utlandsfödda MSM. Antalet fall som rapporterats smittade i Sverige via heterosexuell kontakt har inte ändrats nämnvärt de senaste tio åren. Under samma period har antalet fall smittade via injektionsmissbruk minskat.

Av de totalt 441 nya fall som rapporterades 2012 i Sverige, hade 48 personer (11 %) redan tidigare fått hivinfektionen diagnostiserad i ett annat land före ankomsten till Sverige.

Figur 1. Antal fall av hivinfektion 2003-2012 uppdelat på inrikes och utrikes födda.

Ålder och kön

Av de totalt 441 fallen var 265 män (60 %) och 175 (40 %) kvinnor. I ett fall saknades information om kön. Medianåldern vid tiden för diagnos eller fallanmälan var för män 40 år (spridning 1–77 år) och för kvinnor 35 år (spridning 4–56 år). Medianåldern var olika beroende på smittväg. För personer som smittats via heterosexuell kontakt var medianåldern för män 42 år (spridning 24–74 år) och för kvinnor 35 år (spridning 21–56 år). För män som smittats genom sex med män var medianåldern 37 år (spridning 19–77). För personer smittade via injektionsmissbruk var medianåldern för män 40 år (spridning 28–65 år) medan kvinnliga injektionsmissbrukare hade en medianålder på 33 år (spridning 26–37 år). De angivna åldrarna är baserade på diagnos- eller anmälningsdatum som kan skilja sig från åldern vid smittotillfället då det är vanligt i Sverige att personer med hivinfektion varit smittade i flera år innan diagnosen ställs.

Smittväg och smittland

Av de 441 fall som rapporterades under 2012 hade 225 (51 %) smittats genom heterosexuell kontakt (137 kvinnor och 88 män), 137 (31 %) män hade smittats genom sex med män, 22 (5 %) personer via injektionsmissbruk (4 kvinnor och 18 män) och i 3 fall angavs smittan ha skett via blod eller blodprodukter utomlands. 13 barn (3 %) hade smittats i samband med förlossning, varav 1 barn i Sverige och övriga utomlands. I 3 fall angavs ”annan smittväg” och för resterande 38 fall saknades uppgift om smittväg. Det beror i flertalet fall på att smittan skett innan personerna anlände till Sverige och smittvägen därför varit svår att utreda.

Under 2012 angavs 307 (70 %) av alla fall ha smittats utomlands (146 kvinnor och 161 män). Av alla som smittats utomlands var 244 (79 %) personer också födda utomlands och till största delen smittade via heterosexuell kontakt före ankomsten till Sverige. Det vanligaste enskilda födelselandet 2012 för denna grupp var Thailand, som även varit det vanligaste födelselandet under hela 2000-talet, följt av olika afrikanska länder. 48 svenskfödda personer (43 män och 5 kvinnor) rapporterades ha blivit smittade utomlands, framför allt i Thailand och olika städer i Västeuropa.

Av alla utlandssmittade fall rapporterades 181 (59 %) ha smittats via heterosexuell kontakt, 67 (22 %) män hade smittats genom sex med män, 12 (4 %) via mor till barn, 12 (4 %) via injektionsmissbruk, 3 (1 %) via blod eller blodprodukter och för 32 fall (10 %) var smittvägen annan eller inte angiven.

Av samtliga 441 rapporterade fall var 117 (26 %) personer (24 kvinnor och 93 män) smittade i Sverige (Figur 2). Majoriteten av dessa, 67 fall (57 %), var män som smittats genom sex med män. Det är en signifikant ökning sedan 2003, då 43 män rapporterades ha smittats i Sverige via homosexuell kontakt. En större andel av männen som smittats genom homosexuell kontakt i Sverige under den senaste femårsperioden är födda utomlands (33 %) jämfört med tidigare år, medan antalet svenskfödda i denna grupp legat relativt konstant. Efter 2007 har antalet inhemska hivfall bland MSM legat runt 70 fall per år.

40 personer (34 % av alla fall som smittats i Sverige) hade smittats i Sverige via heterosexuell kontakt (22 kvinnor och 18 män). Av dem var 23 personer födda i Sverige och 15 födda utomlands. Under de senaste tio åren har antalet rapporterade fall som smittats via heterosexuell kontakt i Sverige inte ändrats nämnvärt.

Under 2012 rapporterades 9 personer (8 % av alla fall smittade i Sverige) ha fått hivinfektion i Sverige via injektionsmissbruk (2 kvinnor och 7 män), vilket är en signifikant minskning jämfört med den föregående femårsperioden då i genomsnitt 23 fall per år rapporterades ha smittats i Sverige i denna grupp. Ett barn smittades i Sverige samband med förlossningen, något som idag är mycket ovanligt i Sverige eftersom alla gravida kvinnor erbjuds hivtest så att förebyggande medicinering kan sättas in och försiktighetsåtgärder kan vidtas vid förlossningen. I detta fall blev den gravida kvinnan smittad efter att hivtestet tagits men före förlossningen.

Figur 2. Antal fall av hivinfektion per smittväg 2003-2012 där smittan skett i Sverige.

Geografisk spridning i Sverige

Incidensen av nyrapporterade hivfall i Sverige 2012 var 5 per 100 000 invånare. Högst incidens rapporterades från Västernorrland med 10 fall, varav flertalet var smittade utomlands, följt av Stockholm med 8 fall per 100 000 invånare. Stockholms län stod för 39 % (171 fall) av alla rapporterade fall och för majoriteten (56 %) av de 117 inhemskt smittade personerna 2012.

Aids

Under 2012 rapporterades 44 personer ha utvecklat aids, varav en majoritet var utlandsfödda personer. Det är det lägsta antalet sedan 1985. Bland personer födda i Sverige som diagnostiserades med aids 2012 angavs lika många vara smittade via heterosexuell kontakt som via sex mellan män (10 fall). I ett fall av aids saknas uppgift om smittväg. I flertalet fall rör det sig om personer som diagnostiserats med hiv i sent skede och därmed inte haft tillgång till behandling som hade kunnat förhindra utvecklingen till aids.

Mödravårds- och blodgivarscreening

Under 2012 diagnostiserades 13 kvinnor med hiv inom programmet för infektionsscreening av gravida. Alla var utlandsfödda. Totalt har 357 kvinnor diagnostiserats med hivinfektion inom screeningprogrammet för gravida sedan det startade i Sverige 1987. Hösten 1985 infördes obligatorisk blodgivarscreening avseende hiv i Sverige och ingen känd överföring av hiv via blodtransfusion har skett i Sverige sedan 1986. De personer som 2012 rapporterades ha smittats via blodtransfusion har i samtliga fall smittats i andra länder. Totalt 72 personer har upptäckts med hivinfektion i blodgivarscreeningen i Sverige sedan 1985. Ingen blodgivare testade positivt för hiv under 2012 (Tabell 1).

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Antalet rapporterade hivfall per år har ökat i Sverige sedan 2003. Den största ökningen har skett i gruppen utlandsfödda som smittats före ankomsten till Sverige. Detta beror främst på ändrade strömningar i migration från högendemiska länder i Afrika och andra delar av världen, till exempel en ökad anhöriginvandring från Thailand under 2000-talet jämfört med 1990-talet. För preventionsarbetet i Sverige är det viktigt att alla migranter tidigt nås av erbjudandet om kostnadsfri hälsoundersökning och möjlighet till hivtest, oavsett anledning till att de flyttat till Sverige.

Hivfallen bland män som har sex med män har också ökat sedan 2003, men efter 2007 har antalet fall legat på en nivå runt 125 fall per år och andelen av dem som smittats i Sverige har stabiliserats runt 70 fall per år. Inom gruppen har dock en ökning setts under de senaste fem åren av utlandsfödda MSM som smittats i Sverige. Sex mellan män är fortsatt den vanligaste smittvägen för hivinfektion i Sverige och det finns ett fortsatt stort behov av riktade preventionsinsatser för att minska smittspridningen av hiv och andra sexuellt överförda infektioner i denna grupp. Det är viktigt att även utlandsfödda MSM nås av dessa insatser liksom MSM som lever med hiv.

Ett femtiotal svenskar smittas varje år utomlands och vanligaste smittlandet bland dem har under 2000-talet varit Thailand, vilket troligen återspeglar förändrade resvanor sedan slutet på 1990-talet. Uppmärksamhet behöver därför riktas mot svenskar som haft sexuella kontakter i samband med utlandsvistelse.

Få fall av hivinfektion har de senaste åren rapporterats bland injektionsmissbrukare. Detta kan ha flera orsaker, exempelvis ökad tillgång till rena sprutor och kanyler, ändrade injektionsvanor eller minskad testning i gruppen.

Viktigast är troligen att vi inte haft någon nyintroduktion av hiv i denna grupp sedan utbrottet i Stockholm 2007. När hiv kommer in i en grupp av injektionsmissbrukare som delar sprutor är risken för smittspridning stor. För att minska risken för nya utbrott är sprututbytesprogram en viktig åtgärd, som numera bedrivs med landstinget som huvudman på fem orter i landet, inklusive Kalmar som startade våren 2012 och Stockholm som startade i april 2013. Sedan tidigare finns sprutbytesprogram i Malmö, Lund och Helsingborg.

Det är viktigt att diagnostisera hivinfektion så tidigt som möjligt efter smittotillfället, dels för den enskilde individen så att behandling kan starta innan immunförsvaret tagit för stor skada, och dels för att minska risken för vidare smittspridning. Smittskyddsinstitutet har tillsammans med Karolinska Institutet studerat tiden mellan smittotillfället och diagnos av hivinfektion för fall rapporterade som smittade i Sverige eller svenskfödda smittade utomlands under åren 2003–2010. Studien visar att majoriteten av hivsmittade personer diagnostiserades senare än 6 månader efter smittillfället. Det visar att sen hivdiagnos är ett problem i Sverige. Bland smittade genom heterosexuell kontakt och äldre åldersgrupper var risken störst att diagnosticeras sent. Högst andel som diagnostiserades tidigt efter smittillfället fanns bland MSM med omkring hälften av fallen. Resultatet understryker vikten av att hälso- och sjukvården är generös med hivtest, och att diagnosen hiv ska misstänkas även utanför de klassiska preventionsgrupperna MSM, migranter från länder med hög förekomst av hiv och injektionsmissbrukare.