Gonorré – sjukdomsstatistik

Gonorré 2016

Gonorré är en sexuellt överförbar infektion och orsakas av bakterien Neisseria gonorrhoeae som kan infektera slidan, livmoderhalsen eller urinröret hos kvinnor och urinröret hos män. Bakterien kan även finnas i ändtarm eller svalg. Infektionen behöver inte ge några symtom. Inkubationstiden är kort – från något dygn till någon vecka.

Utfall

Under 2016 anmäldes 1 778 fall av gonorré (incidens 17,8 fall per 100 000 invånare). Det är en ökning med 4,5 procent jämfört med 2015 då 1 677 fall rapporterades (figur 1). Mellan 2009 och 2015 sågs en signifikant ökning av gonorré i Sverige med i genomsnitt 15 procent årligen (95 procents konfidensintervall: 12–17 procent).

Figur 1. Antal rapporterade gonorréfall per 100 000 invånare 2000–2016.

Ålder och kön

Av de 1 778 fall av gonorré som rapporterades 2016 var 392 (22 procent) kvinnor och 1 386 (78 procent) män. Även om skillnaden mellan könen har minskat sedan 2000, är gonorré fortfarande mer än tre gånger så vanligt bland män som bland kvinnor (kvot man/kvinna 3,5).

Medianåldern för kvinnor var 25 år (spridning 16–66 år) och för män 30 år (spridning 15–78 år). Det var ingen skillnad i medianålder mellan män som smittats genom heterosexuell kontakt och män som smittats genom sex med män.

Gonorré var vanligast i åldrarna 20–34 år bland kvinnor (69 procent av alla fall bland kvinnor) och i åldrarna 20–44 år bland män (81 procent av alla fall bland män).

En ökning av gonorré sågs i åldersgrupperna 25–34 år och 45–54 år bland kvinnor (40 procent respektive 29 procent) och bland män sågs den största procentuella ökningen i åldersgrupperna 15–19 år (12 procent) och 25–34 år (16 procent), se figur 2. Den största minskningen observerades bland kvinnor i åldersgrupperna 15–19 år (19 procent) och 20–24 år (12 procent), se figur 2.

Figur 2. Antal rapporterade fall av gonorré per 100 000 invånare uppdelat på kön och åldersgrupp 2000–2016.

Smittväg

Ökningen 2016 ses fortsatt framförallt bland män som smittats genom sex med kvinnor och bland kvinnor. Den vanligaste smittvägen var män som smittats genom sex med män, vilka stod för 47 procent av alla rapporterade fall 2016.

Män som smittas genom sex med män

845 män hade smittats genom sex med män (MSM), en minskning med 0,6 procent jämfört med 2015 (figur 3). Mellan 2009–2015 sågs en signifikant ökning av gonorré bland MSM med i genomsnitt 17 procent årligen (95 procents konfidensintervall: 7–28 procent). Högst andel av rapporterade gonorréfall som smittats genom sex mellan män rapporterades i Stockholms län (70 procent), Skåne (63 procent), Uppsala län (68 procent), Södermanland (60 procent) och Östergötland (59 procent). Av alla rapporterade gonorréfall bland MSM rapporterades flest fall (47 procent) i åldersgruppen 25–34 år följt av 15–24 år (22 procent) och 35–44 år (19 procent).

Heterosexuellt smittade män och kvinnor

Antalet män som smittats genom sex med kvinnor var 475, vilket är en ökning med 18 procent jämfört med 2015. Mellan 2009–2015 ses en icke signifikant ökning av gonorré bland män som smittats genom sex med kvinnor med i genomsnitt 3 procent årligen (95 procents konfidensintervall: -1 till 8 procent).

Av kvinnorna uppgavs att 373 fått gonorré genom heterosexuell kontakt (en ökning med 4 procent jämfört med 2015). Mellan 2009–2015 sågs en icke signifikant ökning av gonorré bland kvinnor med i genomsnitt 7 procent årligen (95 procents konfidensintervall: -1 till 16 procent).

Figur 3. Antal rapporterade fall av gonorré per kön och smittväg 2000–2016.

Smittland

Av alla rapporterade gonorréfall hade 68 procent smittats i Sverige, 30 procent utomlands och för två procent av fallen saknades information om smittland. Män som fått gonorré genom sex med män hade i större utsträckning smittats i Sverige (75 procent), än kvinnor (71 procent) respektive män som smittats genom heterosexuella kontakter (54 procent). Andelen som smittats utomlands var störst bland de heterosexuella männen (45 procent), med Thailand, Filippinerna och Spanien som de vanligaste smittländerna. Av kvinnorna hade 26,5 procent smittats utomlands, med Turkiet och Spanien som det allra vanligaste smittländerna. Bland männen som smittats genom sex med män hade 24 procent fått gonorré utomlands, med Tyskland, Danmark, Spanien, och Storbritannien som de vanligaste smittländerna.

Geografisk fördelning i Sverige

Incidensen 2016 var betydligt högre i Stockholms län (39 fall per 100 000 invånare) än i riket som helhet (17,8 fall per 100 000 invånare). I Stockholms län har det skett en signifikant årlig ökning under perioden 2009–2015 med i genomsnitt 16 procent varje år (95 procents konfidensintervall (KI): 10–23 procent) men 2016 har antalet fall sjunkit med 4 procent. I de andra två storstadsregionerna sågs också en signifikant årlig ökning under samma sjuårsperiod, med 14 procent (95 procents KI: 9–20 procent) i Skåne respektive 12 procent (95 procent KI: 7–17 procent) i Västra Götaland och här har ökningen fortsatt under 2016. Den årliga ökningen av gonorréincidensen var även signifikant i övriga län sammantaget, där ökningen sedan 2009 legat på i genomsnitt 12 procent (95 procent KI: 7–16 procent) per år.

Flest gonorréfall rapporterades 2016 från de tre storstadsregionerna: Stockholms län stod ensamt för hela 50 procent av alla fall, medan 14 respektive 15 procent av fallen rapporterades från Skåne och Västra Götaland. Den största procentuella ökningen 2015 skedde i Värmland, Dalarna, och Västerbotten (figur 4). Den största minskningen sågs i Kronoberg, Örebro och Blekinge.

Figur 4. Gonorréincidens per 100 000 invånare 2014–2016 uppdelat på län.

Antibiotikaresistens hos Neisseria gonorrhoeae

Under 2016 utfördes fullständig karaktärisering med resistensbestämning av Neisseria gonorrhoeae-stammar från 601 gonorréfall (en bakteriestam per fall), motsvararande 34 procent av alla rapporterade gonorréfall i Sverige. Analyserna gjordes på det Nationella referenslaboratoriet för Patogena Neisseria vid Universitetssjukhuset Örebro och Mikrobiologiska laboratoriet på Skånes universitetssjukhus. Resultaten finns presenterade i länken.

Sammanfattande bedömning och förslag på åtgärder

En ökning av gonorré har setts efter 2009 såväl bland kvinnor som män. Ökningen är särskilt påtaglig bland män som har sex med män. Liknande ökningar i samma transmissionsgrupper har rapporterats under de senaste åren från smittskydds- och folkhälsomyndigheterna i flera länder i västvärlden såsom Norge, Danmark, Storbritannien och USA.

Det finns ett tidssamband mellan ökningen av rapporterade gonorréfall och en ökad provtagning för gonorré med förenklade provtagningsmetoder. På till exempel ungdomsmottagningar testas numera för gonorré och klamydia samtidigt på samma provmaterial med genetisk amplifieringsteknik. Mellan 2009–2015 har en årlig ökning med i genomsnitt 15 procent noterats av rapporterade gonorréfall samtidigt som antalet testade personer ökat årligen med i genomsnitt 36 procent. Dock ser man en minskning av andelen positiva bland alla undersökta för gonorré som nu sjunkit till 0,4 procent att jämföra med 7 procent positiva bland dem som testar sig för klamydia. Den sjuknande andelen positiva bland både män och kvinnor provtagna för gonorré beror troligen på ökad testning i den generella befolkningen och bland ungdomar i allmänhet där förekomsten av gonorré är låg jämfört med klamydia. Klamydia är nära 100 gånger vanligare än gonorré i åldrarna 15–19 år.

Både fallrapporteringen och befolkningsundersökningar kring sexuellt beteende i olika delar av befolkningen indikerar att det sexuella riskbeteendet är högt och kondomanvändningen otillräcklig överlag. En ökad testningsfrekvens för STI behövs bland exempelvis unga män och hälso- och sjukvården behöver uppmärksamma och vara frikostig med erbjudanden om testning och rådgivning. Adekvat provtagning för gonorré är mycket viktigt eftersom man kan vara smittad utan att ha symtom och infektionen kan finnas i såväl urinrör som cervix, svalg och ändtarm. Tidig upptäckt och antibiotikabehandling minskar risken för komplikationer som kan påverka fertiliteten hos både kvinnor och män.

Genetiska amplifieringsmetoder, som blivit vanligare under de senaste åren för diagnostik av gonorré, har högre känslighet än bakterieodling men medför också en ökad risk för falskt positiva provsvar. Det är därför viktigt att verifiera positiva fynd med odlingsprov eller med ett annat genetisk amplifieringstest om positiva fynd inte kan verifieras med odling. Förekomsten av multiresistenta gonokockstammar i Sverige och omvärlden gör att resistensbestämning och uppföljande provtagning efter avslutande behandling är nödvändigt för att motverka resistensutveckling och säkerställa att infektionen läkt ut.

Läs mer

• Anmälningspliktiga smittsamma sjukdomar i Sverige 2016 – Epidemiologisk årsrapport, tabellsamling
• Sjukdomsinformation om gonorré
• Fördjupad information om mikrobiologi
• MSM2013 – en studie om sex, hiv och hälsa bland män som har sex med män i Sverige
• Ungdomar och sexualitet 2014/2015 i samarbete med ungdomsbarometern (PDF, 872 kB)