Denguefeber – sjukdomsstatistik

Denguefeber 2015

Denguefeber orsakas av ett myggburet virus och förekommer endemiskt i tropiska och subtropiska områden. Årligen infekteras upp emot 100 miljoner personer av viruset.

Sjukdomen liknar oftast influensa, men ibland kan man också få små hudblödningar. En mycket ovanlig, men betydligt allvarligare och ibland dödlig form, är hemorragisk denguefeber med blödningar i huden och i inre organ. De fall av denguefeber som rapporteras i Sverige är resenärer som besökt endemiska länder.

Utfall och trend

Under 2015 anmäldes 159 fall av denguefeber. Avgörande för hur många personer som insjuknar under ett år är vilka resmål som har varit populära, förändringar i mängden resenärer samt infektionsläget på resmålet och hur väl resenärer skyddar sig mot myggstick. Att antalet anmälda fall i Sverige har ökat sedan 2000-talets början beror troligtvis både på en förbättrad diagnostik, ett ökat resande samt en ökad förekomst i de länder där sjukdomen finns.

Ålder och kön

Könsfördelningen brukar vara relativt jämn och under 2015 var 58 % (n=92) av de anmälda fallen kvinnor. Majoriteten av fallen var i åldern 20 till 50 år. Det är ovanligt att barn under 10 år insjuknar och det yngsta fallet 2015 var 12 år.

Den ojämförligt högsta incidensen uppvisade åldersgruppen 20-29 år. Unga reser oftare som backpackers, lever enklare på sina resmål och är bortresta under längre perioder. Dessa faktorer ökar risken att bli stucken av infekterade myggor.

Figur 1: Åldersfördelning av rapporterade denguefall.

Smittland

Sammanlagt smittades 81 % (n=129) av fallen i Asien. Det vanligaste smittlandet var Thailand, som utgjorde drygt 47 % (n=60) av fallen som smittades i Asien. I Syd-, Centralamerika och Karibien smittades 24 personer.

Säsongsvariation

Merparten av fallen rapporterades i början av året januari-mars och i december, vilket är den period då flest svenskar reser till endemiska områden.

Övrigt

Resenärer till endemiska områden bör informeras om risken att smittas med denguefeber, hur man bäst skyddar sig mot myggbett samt om eventuella symtom kan tyda på att man blivit smittad. Det bör poängteras att smittspridning till turister huvudsakligen sker i stadsmiljöer och att de potentiellt infektiösa myggorna är aktiva under dagen. Sjukvården bör inkludera denguefeber som en viktig differentialdiagnos för resenärer med feber som återvänder från endemiska områden. Det finns ingen risk att denguefeber etablerar sig i Sverige, eftersom myggor av de arter som kan sprida sjukdomen inte finns här.

Figur 2: Antal anmälda denguefall mellan 2004-2015 samt andelen med Thailand som smittland.