Cryptosporidiuminfektion – sjukdomsstatistik

Cryptosporidiuminfektion 2012

Cryptosporidium är ett urdjur, en så kallad protozo, som kan överföras mellan djur och människor. Den utsöndras via avföring i form av oocystor och sprids ofta via förorenade
livsmedel eller vatten. Parasiten kan orsaka sjukdom med vattniga diarréer, buksmärtor och illamående. De två arter som vanligen smittar människa är C. parvum och C. hominis. C. parvum kan smitta både djur och människor medan C. hominis främst smittar människor. Även andra arter från djur kan ibland infektera människa.

Utfall och trend

Under 2012 rapporterades 238 fall med cryptosporidiuminfektion. Av dessa hade 112 smittats i Sverige och 119 utomlands (Fig. 1). Under 2010 inträffade ett antal livsmedelsburna utbrott och 2010 och 2011 inträffade också två stora, vattenburna utbrott med Cryptosporidium i Östersund respektive Skellefteå. Detta resulterade i en ökning av antalet rapporterade, inhemska fall. Även om man bortser från den ökningen har antalet fall med inhemsk respektive utländsk smitta ökat över tiden rapporterade sedan 2004, då sjukdomen blev anmälningspliktig.

Figur 1. Antal rapporterade fall av cryptosporidiuminfektion som smittats i Sverige och utomlangds 2005-2012.

Ålder och kön

Vanligen rapporteras fler kvinnor än män med cryptosporidiuminfektion, så även 2012 (Figur. 2).

Figur 2. Andel män och kvinnor i procent av totala antalet rapporterade fall med cryptosporidiuminfektion 2006-2012

Både bland inhemska och utlandssmittade var andelen kvinnor 57 procent under 2012. 74 procent (83 fall) av dem som smittats i Sverige var personer äldre än 24 år. Åtta procent (10 fall) var barn mellan 0-9 år. Av de utlandssmittade var 62 procent (74 fall) äldre än 24 år och barn mellan 0-9 år motsvarade 24 procent (29 fall) (Figur3).

Figur 3. Antal rapporterade fall smittade i Sverige och utomlands per åldergrupp 2012.

Smittvägar

Vanligaste angivna smittväg var via mat (33 fall) därefter vatten (15 fall) och personkontakt (10 fall) medan 4 personer angav djurkontakt. För cirka 70 procent av fallen saknades information om smittkälla.

Smittland

Vanligaste smittland utöver Sverige (119 fall), var Spanien (19 fall), Turkiet (11 fall) och Indien (8 fall). Från övriga länder där personer smittats, rapporterades mellan 1 och 6 fall
per land.

Geografisk spridning i Sverige

Bland de inhemska fallen rapporterades de högsta incidenserna från Jönköpings län med 4,7 (16 fall per 100 000 invånare) och Hallands län med 4,6 (14 fall per 100 000 invånare). Flest antal inhemska fall (44) rapporterades från Stockholms län med en incidens på 2,1. Den spridning i landet som kommer fram i rapporteringen visar mer vilka län som diagnostiserar Cryptosporidium än det verkliga antalet fall.

Säsongsvariation

De inhemska fallen rapporterades främst under september-november, 65 fall (58 procent). Även bland de utlandssmittade rapporterades flest fall under hösten. 79 fall (66 procent) rapporterades under augusti till och med december.

Utbrott

Ett utbrott inträffade på en konferens med 32 deltagare. Inom en vecka efter konferensen insjuknade i stort sett samtliga med diarré, illamående och feber. Prover från 8 personer var positiva för Cryptosporidium och i 6 av proverna som därefter typades på SMI påvisades C. parvum genotyp IIdA17G1. I ett samarbete mellan ett flertal myndigheter gjordes en omfattande utredning, som visade att deltagarna hade serverats grönsaker som inhandlats från en närliggande gårdshandel. Livsmedel från konferensanläggningen och grönsaker från gården provtogs och analyserades på Livsmedelsverket, men Cryptosporidium kunde inte påvisas i något livsmedel. Grönsakerna hade bevattnats med vatten från en brunn, som låg i en hage där får hade betat. Brunnsvatten analyserades på SMI och träck från fåren provtogs och analyserades på SVA. Cryptosporidium sp påvisades i både träck och vatten. Vidare subtypning var inte möjlig. Troligen hade vatten från hagen som förorenats av fåren läckt in i brunnen, och därefter bevattnades grönsakerna med det kontaminerade brunnsvattnet. Förekomst av den genotyp av C. parvum som detekterades i humanproverna finns tidigare beskriven hos människor men också hos kalv, får och get.

Mikrobiologisk typning

Förutom de prover som subtypades under det ovan beskrivna utbrottet typades ett prov från en person, som troligen smittades på en gård. Den subtyp som konstaterades, C. parvum IIaA12G1R1 är ny och har inte beskrivits tidigare. I slutet av 2012 kom en rapport från ECDC om att man i flera europeiska länder noterat en ökning av Cryptosporidiumefter sommaren. Smittskyddsenheten i Stockholm uppmärksammade samtidigt en ökning av cryptosporidiumfall. Med anledning av detta samlades ett antal prover in på SMI för subtypning, men de var av olika subtyper och utbrott kunde uteslutas.

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Antalet rapporterade inhemska och utlandssmittade fall har ökat successivt sedan cryptosporidiuminfektion blev en anmälningspliktig sjukdom. Detta avspeglar mest en ökad medvetenhet inom sjukvården, som troligen också är en följd av de två stora vattenburna utbrotten 2010-2011, men även förbättrade analysmetoder på några av de kliniskt mikrobiologiska laboratorierna. Fortfarande är dock mörkertalet stort och antalet verkliga fall är okänt i Sverige, och det är osäkert om det också skett en reell ökning av antalet fall. En studie som görs på SMI, under den närmaste tvåårsperioden, kommer att ge en ökad kunskap om parasiten i Sverige och öka medvetenheten om sjukdomen på kliniker och laboratorier och kan därmed i förlängningen ge en mer rättvisande bild av förekomsten av Cryptosporidium i Sverige. Vid de livsmedelsburna utbrott, som inträffat under de senaste åren har den troliga smittkällan varit någon grönsak. Det är angeläget att göra allmänheten medveten om hur viktigt det är att skölja eller hetta upp grönsaker, särskilt tänka på det när de kommer långväga ifrån.