Cryptosporidiuminfektion – sjukdomsstatistik

Cryptosporidiuminfektion 2013

Cryptosporidium är ett urdjur, en så kallad protozo, som kan överföras mellan djur och människor. Den utsöndras via avföring i form av oocystor och sprids ofta via förorenade livsmedel eller vatten. Parasiten kan orsaka sjukdom med vattniga diarréer, buksmärtor och illamående. De två arter som vanligen smittar människa är C. parvum och C. hominis. C. parvum kan smitta både djur och människor medan C. hominis främst smittar människor. Även andra arter från djur kan ibland infektera människa.

Utfall och trend

Under 2013 rapporterades 224 fall med cryptosporidiuminfektion. Av dessa hade 120 smittats i Sverige och 101 utomlands (fig. 1) för fyra fall saknas uppgift om smittland. Under 2010 inträffade ett antal livsmedelsburna utbrott och 2010 och 2011 inträffade också två stora, vattenburna i utbrott med Cryptosporidium i Östersund respektive Skellefteå. Detta resulterade i en ökning av antalet rapporterade inhemska fall. Även om man bortser från den ökningen har antalet fall med inhemsk smitta ökat över tiden sedan 2004, då sjukdomen blev anmälningspliktig. Antalet utlandssmittade fall minskade något 2013 jämfört med 2012.

Figur 1. Antal rapporterade fall av cryptosporidiuminfektion som smittats i Sverige och utomlands 2005-2013.

Ålder och kön

Vanligen rapporteras fler kvinnor än män med cryptosporidiuminfektion, så även 2013 (figur 2). Bland de inhemskt smittade var 53 procent kvinnor (63 fall) medan andelen kvinnor bland de utlandssmittade var 62 procent (63 fall) under 2013.

Figur 2. Andel män och kvinnor i procent av totala antalet rapporterade fall med cryptosporidiuminfektion 2006-2013.

Både bland de som smittades inom och utom landet var runt hälften i åldrarna 20-44 år. 54 procent (65 fall) av de som smittats i Sverige och 49 procent (49 fall) av de utlandssmittade var i dessa åldrar. Liksom under 2012 smittades fler barn mellan 0-9 år utomlands än i Sverige. Barnen motsvarade 22 procent (22 fall) av de utlandssmittade men endast 8 procent (10 fall) av de som smittats i Sverige (figur. 3).

Figur 3. Antal rapporterade fall smittade i Sverige och utomlands per åldersgrupp 2013.

Smittvägar

Vanligaste angivna smittväg var via mat (23 fall), djurkontakt (17 fall), vatten (16 fall), personkontakt (5 fall) medan 3 personer angav smitta genom yrket. För cirka 70 procent av fallen saknades information om smittkälla.

Smittland

Vanligaste smittland utöver Sverige var Tanzania (9 fall), Portugal (8 fall) och Spanien (7 fall). Från övriga länder där personer smittats rapporterades mellan 1 och 6 fall per land.

Geografisk spridning i Sverige

Bland de inhemska fallen rapporterades de högsta incidenserna från Hallands län med 11,4 per 100 000 invånare, Jönköpings län med 5,6 fall per 100 000 invånare och Uppsala län med 4,6 samt Jämtland med 3,2. Spridningen i landet visar mer vilka län som diagnostiserar Cryptosporidium än det verkliga antalet fall.

Säsongsvariation

Flest fall rapporterades under augusti månad både bland de som smittats i Sverige och utomlands, 19 respektive 16 fall.

Utbrott

Under vårvintern 2013 inträffade ett utbrott med Cryptosporidium bland veterinärstudenter. Studenterna hade deltagit i fältkliniskt arbete och i samband med det besökt ett antal gårdar. En enkät angående aktiviteter besvarades av 64 studenter och 11 studenter hade besökt minst en av 4 gårdar där de sett kalvar med diarré. Sju troliga samt 7 konfirmerade fall identifierades. Fem av de konfirmerade fallen verifierades med C. parvum subtyp IIaA16G1R1b och två med C. parvum IIdA24G1. Även gårdar som studenterna besökt provtogs och på en av gårdarna konstaterades C. parvum subtyp IIaA16G1R1b.

Vid en privat fest insjuknade 10 av 15 personer med feber och diarré. Två personer verifierades med C. parvum IIaA16G2R1. En av personerna sjukhusvårdades. Under utredningen av utbrottet konstaterades att de 5 personer, som var friska inte hade ätit av den sallad som serverades till maten. Salladen innehöll bland annat italiensk ruccolasallad. Spårning av ruccolasalladen gjordes men inget batchnummer eller liknande fanns tillgänglig från den aktuella salladen. Salladen kunde ha levererats av 7 olika leverantörer, som i sin tur kunde ha fått salladen från olika gårdar. Eftersom salladen var uppäten kunde heller inget livsmedel skickas för analys. Det är dock troligt att det var någon ingrediens i salladen som orsakade utbrottet.

Mikrobiologisk typning

Under 2013 skickades fecesprov från 116 fall med Cryptosporidium från 10 mikrobiologiska laboratorier i olika delar av landet till SMI för artbestämning och subtypning. Av dessa var 67 smittade i Sverige och 49 utomlands. Den dominerande arten var C. parvum som detekterades i 76 % av de typade fallen. Analysen gjordes genom amplifiering och sekvensering av två utvalda gener: SSU rRNA för artbestämning och GP60 för subtypning.

Bland de inhemska typade fallen påvisades C. parvum hos 60 personer (90 %). Vid subtypning påvisades de redan kända subtypsfamiljerna IIa, IIc, och IId samt 2 nya varianter. Ovanliga arter som C. felis, C. ubiquitum, C. chipmunk genotype I, C. canis-liknande och C. hominis/cuniculus-liknande motsvarade 10 % av de inhemska fallen.

Bland de utlandssmittade typade fallen påvisades C. parvum hos 26 personer (57 %) tillhörande subtyps-familjerna IIa, IId, IIn eller IIp. C. hominis påvisades hos hela 15 personer (33 %). De tillhörde subtypsfamiljerna Ia, Ib, Id eller If. C. meleagridis påvisades hos 2 fall. Mindre vanliga arter som C. viatorum och C. hominis monkey genotype påvisades hos 3 av de importerade fallen. Tre fall gick inte att typa.

C. hominis subtyp IbA10G2 som orsakade de vattenrelaterade cryptosporidiumutbrotten i Östersund och Skellefteå, påvisades hos 4 patienter som rapporterades smittade på Mallorca, Kanarieöarna och i Dubai. Typningen visar att C. parvum dominerar både bland inhemska och utlandssmittade fall. Endast ett inhemskt fall med C. hominis påvisades. Den andel (10 %) av ovanliga arter och genotyper som hittades under 2013 var högre än förväntat jämfört med publicerade data från andra länder.

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Under 2013 inträffade inga större utbrott i Sverige och för de som smittats i Sverige låg incidensen på 1,3 per 100 000 invånare för hela landet. Mörkertalet är stort och antalet verkliga fall är okänt i Sverige. Incidensen bland inhemska fall skiljer sig mellan olika landsting beroende på diagnostiska metoder och rutiner för när provtagning sker och vilka analyser som efterfrågas. Ett gott exempel är Hallands län där man har möjlighet att provta och därefter analysera med nyare metodik och där incidensen bland inhemska fall under 2013 var 11,4 per 100 000 invånare. En annan trolig orsak till att man diagnosticerar fler fall i Halland är att samtliga diarréprover undersöks för 3 eller 4 parasiter.