Trikinos – inte bara för historieböckerna
Parasitsjukdomen trikinos är numera mycket sällsynt i Sverige, men släktet Trichinella (svenska trikiner) som orsakar sjukdomen kan ännu, i enstaka fall, förekomma i svensk fauna. Från övriga Europa rapporteras årligen flera utbrott. Vi beskriver kort några aktuella fall och påminner om diagnostiken.
Fall i Sverige och övriga Europa
Vid Folkhälsomyndigheten kunde nyligen antikroppar mot trikiner påvisas i ett serumprov. Patienten hade varit i Georgien och smakat på rå björnköttfärs. På grund av exponeringen för rått björnkött och att patienten uppvisade typiska symtom inleddes behandling med albendazole innan provsvaret var klart. I ett tidigare rapporterat fall hade patienten besökt sina föräldrars gård i Polen och då ätit hemslaktad gris. Efter hemkomst till Sverige utvecklade patienten typiska symtom och vid serologisk analys påvisades antikroppar mot trikiner. Även föräldrarna i Polen insjuknade. Vid analys av grisköttet påvisades trikiner.
I det senaste numret av Eurosurveillance beskrivs ett utbrott av trikinos i Belgien. Där diagnostiserades 16 fall, samtliga hade ätit vildsvinkött importerat från Spanien. Inom EU rapporteras 2-300 fall varje år, de flesta från Rumänien, Bulgarien och Lettland. I Sverige har endast fem fall av trikinos anmälts under de sista tio åren, huvudparten av dessa har varit importerade.
Icke kontrollerat vildsvins- och björnkött utgör en risk
Ovan beskrivna fall visar typiska smittsituationer med trikiner, det vill säga intag av icke kontrollerat griskött från endemiskt område samt kött från vilt, framför allt vildsvin och björn. Även infekterat hästkött har orsakat flera utbrott i Europa. I Sverige har man inte funnit trikiner hos tamsvin sedan 1994, däremot har parasiten påvisats hos vildsvin, räv, lodjur, varg och björn. Enligt lag ska förutom kött från tamsvin också kött från vildsvin, häst och björn som säljs för konsumtion kontrolleras avseende trikiner.
Trikiner oskadliggörs vid upphettning till 68 grader
Det säkraste sättet att oskadliggöra trikinlarver i kött är tillräcklig upphettning (68°C). Om trikininfekterat kött används till kallrökta, torkade och gravade köttprodukter eller korv utgör detta en betydlig risk. Frysning är en mera osäker avdödningsmetod då effekten varierar med typ av kött samt att några trikinarter är frysresistenta.
Feber, myosit och periorbitala ödem
Symtom uppträder 2-8 veckor efter smitta. Klassiska symtom på trikinos är feber, myosit samt ödem periorbitalt, även konjunktivit och diarré förekommer. De flesta patienter har eosinofili och många har ökat kreatinkinas (CK). Många fall förlöper lindrigt eller asymtomatiskt, neurologiska och kardiella komplikationer kan förekomma men är sällsynta. Behandling med albendazole eller mebendazole ges ofta i tidig fas, i svårare fall kan tillägg med steroider vara aktuellt.
Sjukdomsinformation om trikinos (folkhalsomyndigheten.se)
Diagnostiken baseras på serologi
Diagnostiken baseras framför allt på serologi. Vid Folkhälsomyndigheten används två metoder, ELISA och Western Blot. I fallet med den polska patienten som beskrivs ovan togs det första serumprovet knappt 4 veckor efter smitta. ELISA var då negativt och Western Blot svag positiv. Uppföljningsprov taget 7-8 veckor efter smitta var kraftigt positivt med båda metoderna. Hur snabbt serologin blir positiv beror på smittdos, ju högre smittdos ju tidigare positiv serologi. Om initialt taget prov visar negativt resultat och är taget inom 5 veckor efter exponering rekommenderas nytt prov. Att hitta trikinlarver i muskelbiopsi från människor har ofta låg känslighet. Denna analys är dock vanlig vid undersökning av djur då Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) är intresserade av att typa trikinarten.
Trichinella spp., trikiner (Antikroppsbestämning) (folkhalsomyndigheten.se)