Diagnostik av Echinococcus multilocularis – rävens dvärgbandmask
Echinococcus multilocularis, eller rävens dvärgbandmask, är ett mycket sällsynt fynd hos människa. Med anledning av att enstaka fall har konstaterats i Sverige under de senaste åren och att inhemsk smitta inte längre kan uteslutas vill vi uppmärksamma på diagnostiken av Echinococcus multilocularis.
Var uppmärksam på Echinococcus multilocularis vid cancerliknande förändringar i buken
Echinococcus multilocularis kan infektera människor och bilda blåsliknande förändringar i inre organ, till exempel i levern. Sjukdomen kallas alveolär echinokockos och är mycket ovanlig men kan vara livshotande. Eftersom förändringarna vid alveolär echinokockos ofta misstolkas som cancer kan diagnosen fördröjas.
De flesta smittade utomlands
De flesta fall som diagnosticerats i Sverige har blivit smittade utomlands. Förekomsten i Europa är högst i de centrala delarna där Frankrike och Tyskland rapporterar flest fall. Dock har det de senaste åren diagnosticerats ett fåtal fall där man inte kan utesluta att personen smittats i Sverige, se separat nyhetstext. På grund av den långa inkubationstiden på uppemot 15 år är det svårt att säkert fastställa var smittan skett.
Serologisk diagnostik i första hand
Folkhälsomyndigheten tillhandahåller serologisk diagnostik i form av ELISA och Western Blot. Western Blot, som i flera studier haft den högsta känsligheten, är en kvalitativ metod som inte brukar visa märkbara skillnader i antikroppssvaret inom ett tidsintervall på 2 år. Vid negativt provsvar och fortsatt klinisk misstanke kan serologin upprepas efter ca 8-12 månader. Serologisk kontroll med ELISA rekommenderas tidigast 12-18 månader efter behandling på grund av långsam antikroppsutveckling. Resultatet behöver alltid korreleras med den bakomliggande kliniska, radiologiska och epidemiologiska bilden. Vid konstaterad positiv serologi eller om man utifrån blåsliknande förändringar i levern eller andra organ misstänker Echinococcus multilocularis kan även PCR utföras på biopsi. PCR och vidare sekvensering kan bekräfta species vid icke-konklusiv serologi.