”Ord som lyssnaren förstår är nyckeln till beteendeförändring”

Det beror på vem som lyssnar, sammanfattar elever på Rosendalsgymnasiet som varit ute och föreläst om problematiken för andra elever.

Som en del av undervisningen om antibiotika-resistens, besökte några av Rosendalsgymnasiets elever på Naturprogrammet andra klasser för att berätta och ha några övningar om problemet kring antibiotikaresistens. Några av eleverna pratade med klasser på det samhällsvetenskapliga programmet på skolan, medan några andra besökte sin gamla grundskola. Vi har pratat med några av eleverna, Fabiha Dastagir, Fanny Florin, Ingrid Jönsson och Ludvig von Malmborg.

Komplext problem

Innan eleverna var ute och berättade, pratade de med varandra och reflekterade över antibiotikaresistens.

- Då slogs vi av hur stor och komplex problematiken är och hur mycket som berörs. Förutom att vi människor tar antibiotika för olika sjukdomar, handlar det exempelvis om djurhållning, utsläpp från läkemedelsindustrin och varför man inte ”bara” kan ta fram ny antibiotika.

Till en början upplevde eleverna en väldigt mörk bild av situationen.

- Men med mer kunskap om hur man arbetar mot resistens, blev det mer hoppingivande.

En stor del av undervisningen gick ut på att förstå vad man själv kan göra för att vända utvecklingen. Framför allt handlar det om att öka kunskapen.

- När man har förstått hur det hänger ihop, till exempel varför det är lönlöst att äta antibiotika om man har en virusinfektion, kan man lättare förstå och ta klokare beslut.

Anpassade budskap

Men för att vara relevant och göra sig förstådd, måste budskapet anpassas efter vem som lyssnar.

- I en naturklass där man vet vad bakterier är och hur de fungerar, kan man prata om bakterier och deras funktion. Men i en samhällsvetenskaplig klass behöver man lägga tonvikten vid det samhällsproblem som antibiotikaresistens är.

När de föreläsande eleverna anpassade budskapen till vilka de pratade med, vaknade intresset.

- Jag minns särskilt ett tillfälle när vi pratade för en samklass, och de såg klara kopplingar till globalisering som de just pratade om. Vad det skulle kunna innebära om tillgången till antibiotika blev större i länder som inte har så stor tillgång idag men som har en samhällsstruktur där det är svårt att ha hårdare riktlinjer. Det fångade intresset hos de eleverna och blev en bra ingång för dem till att prata om vad antibiotikaresistens är.

Att prata för elever i år 9 var lite klurigare än att prata med gymnasister.

- Till en början kunde det vara svårt att nå fram till dem, men när de väl började göra uppgifterna, visade det sig att många hade lyssnat ändå.

Det som främst fastnade hos grundskoleleverna var skillnaden mellan bakterier och virus, och att antibiotika bara hjälper mot bakterier.

- Det tyckte de var intressant att diskutera vidare kring. Dock var det viktigt att orden man använder är ord som går fram. Att förklara att antibiotikaresistens handlar om motståndskraft funkar inte. Vad är motståndskraft?

Upplägget att först hålla en presentation och sedan ställa ett antal frågor att diskutera i grupper fungerade väldigt bra.

- Det var just i grupparbetena som de flesta frågor kom fram och där vi såg att man hade tagit till sig av informationen.

Kunskapsspridning nyckeln

Eleverna slutsatser efter att ha varit ute och berättat är flera.

- En sak är att om man ska berätta för andra, måste man verkligen sålla och ta fram det absolut viktigaste. Genom detta lär man sig saker själv också. Men den viktigaste slutsatsen är att det är kunskapsspridning som är det i särklass viktigaste botemedlet mot antibiotikaresistens.