Doktor Honar Cherif: Om antibiotikaresistens – En berättelse om hopp och hot
Doktor Honar Cherifs första möten med patienter med antibiotikaresistenta bakterier skedde tidigt i hans karriär. Det var något som överraskade honom.
Det var då han insåg att problemet var både allvarligt och globalt.
– Resistensproblematiken har gradvis smugit sig på, och vi måste agera. Nu. Tack vare ansvarsfull användning av antibiotika har problemet inte exploderat i Sverige. Men det har det gjort i manga andra länder.
I nästan tre decennier har doktor Honar Cherif arbetat som hematolog och botat patienter med blodsjukdomar och kämpat mot antimikrobiell resistens – alltså bakterier, virus, parasiter och svampar som utvecklar motståndskraft mot behandlingar.
Hans resa började på Karolinska Institutet och fortsatte vid Uppsala Akademiska sjukhus. Idag har resan lett honom till Qatar, där han arbetar som klinisk hematolog och professor.
– Jag jobbar fortfarande utomlands som hematolog och undervisar också inom mitt område. Det är ett riktigt äventyr! Man lär sig så mycket nytt när man jobbar i en helt annan miljö och kultur.
Doktor Honar Cherif. Foto: Therese Holm.
Hematolog
Vi backar till 1991. Det var då som Honar Cherif började sin praktik på en pediatrisk leukemiavdelning. Det året mötte han för första gången de unga patienter som kämpade mot cancer. Han såg deras lidande och de komplikationer som följde av både sjukdomen och behandlingarna. Det var då han bestämde sig för att bli hematolog.
– Som hematolog gör man verkligen skillnad för varje patient, och utvecklingen går raskt framåt.
Men tillsammans med framstegen i medicinen står vi inför en annan verklighet: antibiotika- och annan antimikrobiell resistens. Läkarna kan inte längre behandla vissa patienter som drabbats av mikroorganismer som bakterier, svamp och virus.
– Det är ett stort, globalt problem, även om Sverige inte har drabbats lika hårt som andra länder. Men resistensen känner inga gränser, och vi kan inte luta oss tillbaka.
Sårbara patienter
En särskilt utsatt grupp är patienter som genomgår cellgiftsbehandlingar mot cancer och blodsjukdomar. Dessa behandlingar påverkar immunsystemet på flera sätt, bland annat genom att minska antalet vita blodkroppar. Detta gör patienterna mer mottagliga för infektioner, eftersom vita blodkroppar är kroppens försvar mot sjukdomsframkallande mikroorganismer. Patienter som genomgår cellgiftsbehandling behöver mer antibiotika än andra. Även som profylax, det vill säga i förebyggande syfte. Det gör dem väldigt sårbara för infektioner och de löper större risk för att drabbas av antibiotikaresistens. Det innebär att dessa patienter blir svårare att behandla och infektionen blir allvarligare.
Honar tillägger att en patient med akut leukemi som genomgår intensiv kemoterapi och stamcellstransplantation kan få upp till tio omgångar med antibiotikabehandlingar.
Det är inte bara cancerpatienter som är sårbara. Även personer som genomgår olika kirurgiska ingrepp som transplantationer eller buk- och proteskirurgi är extra utsatta.
– Vid transplantationer ges kraftig immunhämmande behandling. Om patienten får en infektion på det, löper personen hög risk för lidande och död.
Oro och tillförsikt
Honar känner både oro och tillförsikt inför framtiden. Oron gäller utvecklingen av problematiken – resistens blir mer vanligt bland alltfler arter, framför allt nya svampar som sprids i sjukhusmiljö.
– Dessa har vi ännu inte i Sverige, men vi måste fortsätta arbeta intensivt med att inte få in dem här. Vi ser att antalet patienter med resistenta bakterier och svampar ökar. Världshälsoorganisationen (WHO) och europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC) beräknar att upp till 10 miljoner människor kommer att dö i Europa på grund av resistens om 10 år.
Trots denna mörka bild finns det hopp.
– Som hematolog försöker jag och mina kolleger hitta nya precisionsmediciner som inte innefattar cellgifter, som ju ger flera biverkningar. Vi har börjat leta efter nya typer av behandlingar för att undvika infektioner och därmed problematiken med resistenta bakterier. Vi ser ljust på den utvecklingen.
Insatser på många nivåer
För att lösa detta komplexa problem krävs insatser på många nivåer – från sjukhus- och samhällsnivå till individer.
– Allt måste fungera. Det handlar om en mix av åtgärder på flera nivåer. Och det är inte bara vårdgivarnas ansvar, även jordbruksindustrin och veterinärer har en roll att spela.
De insikter som Honar fått av att arbeta både i Sverige och utomlands med frågorna är att problematiken är mycket större utomlands.
– De rutiner vi har i Sverige för att förebygga och bromsa resistens räcker inte utomlands. Där har man ofta behov av nya antibiotika eftersom de gamla inte längre hjälper. Och det är dyrt. Dessutom kan 30–40 procent av alla patienter utomlands bära på resistenta bakterier redan innan de kommer till sjukhus. Dessa patienter har fått bakterierna från samhället genom mat, jordbruk och så vidare. Dessa infektioner är betydligt svårare att behandla. I Sverige är första linjens antibiotika ofta effektivt, till skillnad från i många andra länder.
Ökad medvetenhet nyckeln
Om antibiotikan hade fungerat. Om inte resistens hade uppstått. Då hade överlevnadschanserna för många av Honars patienter varit betydligt högre. När vi ber honom berätta om någon speciell patient han minns, en solskenshistoria, säger han att för många går det inte bra. Men så kommer han på ett exempel. Det var en ung patient som behövde genomgå benmärgstransplantation.
– Allt fungerade väl tills han drabbades av en svår svampinfektion som var resistent mot de vanligaste antibakteriella medlen. Behandlingen pågick under flera månader och orsakade honom mycket lidande. Till slut lyckades vi vända utvecklingen, men det som borde ha tagit några veckor blev istället flera månader.
Dock. Varje patient som undviker antibiotikaresistens är en solskenshistoria, tillägger han.
– Det handlar om ökad kunskap och medvetenhet hos oss alla i hela samhället, i Sverige och globalt.
Dr. Honar svarar på vad vi kan vi göra för att bromsa resistensen?
Vad kan sjukvården och läkarna göra?
– Det handlar mycket om förebyggande arbete. Att ha välfungerande basala hygienrutiner på plats förebygger resistens. Det har vi sett i alla studier och sjukhus. Kort och gott: Rätt antibiotika i rätt tid till rätt patient. Resten ligger på samhället att agera.
Vilka verksamheter i samhället har nyckelroller?
– Framför allt jordbruksindustrin, veterinärer och livsmedelsindustrin måste arbeta ansvarsfullt eftersom resistenta bakterier och svampar uppstår även där och drabbar de mest svaga.
Vad kan en vanlig frisk person göra?
– Om vi tittar på resandet – om man reser utomlands ska man vara noga med att tvätta händerna för att förebygga sjukdom. Allmänheten måste känna till problematiken om man söker sjukvård utomlands. Dessutom, om man blivit sjuk utomlands ska man informera vårdgivare hemma som då kan göra en screening för att hitta bakterier som kan vara resistenta.
Frågor och svar
Vad är antibiotika?
Antibiotika är läkemedel som bekämpar bakterieinfektioner hos människor och djur. De fungerar genom att döda bakterierna eller genom att göra det svårt för bakterierna att växa och föröka sig.
Vad är antibiotikaresistens?
Antibiotikaresistens innebär att bakterier förändras så att antibiotika inte längre kan döda dem eller stoppa deras tillväxt. Detta gör bakterieinfektioner mycket svårare att behandla. Ju mer antibiotika vi använder, desto snabbare ökar resistensen.
Varför är det ett problem?
Infektioner som orsakas av resistenta bakterier blir svårare eller i värsta fall omöjliga att behandla.
Vad är en hematolog?
En hematolog är en specialistläkare inom blodsjukdomar.
Vad är profylax?
I det här sammanhanget är profylax läkemedel som ges i förebyggande syfte före operation för att minska komplikationer.